Naumanns tidskrift 1874 s. 344

Jfr. årgången 1868, n:o 103, sidd. 721 o, f.; argången 1871, n:o 92, sidd. 608 o. f.

På en af grefve C. A. Spens den 1 Augusti 1863 till stadsmäklaren J. Holm eller ordres utgifven skuldsedel å 10,000 riksdaler med sex procent ränta hade tecknats proprie borgen först af hans son löjtnanten grefve W. Spens och derefter af friherrarne A. B. Rehbinder och F. W. Rehbinder. Lagsökt hos konungens befallningshafvande i Östergötlands län på grund af sin berörda borgen, blef grefve W. Spens, enligt landshöfdingeembetets utslag den 30 December 1865, förpligtad att, emot skuldsedelns återbekommande i hufvudskrift, utgifva 10,000 riksdaler jemte sex procent ränta derå från den 1 Augusti 1864.

Grefve C. A. Spens hade emellertid gjort konkurs och den 3 November 1865 afgifvit ackordsförslag så lydande: »För den händelse jag genom mina vänners godhetsfulla bemedling skulle kunna erhålla ett lån stort 200,000 riksdaler rmt emot inteckning i Engelholms fideikommissegendom, erbjuder jag mina resp, borgenärer ett ackord af 39 procent af hvars och ens fordran med derå upplupen 6 procent ränta till afträdesdagen den 1 Augusti 1865, under vilkor att borgenärerna befria mig och mina arfvingar jemte mina svågrar friherrarne A. B. och F. W. Rehbinder, som för en del af mina skulder ingått borgen, men nu jemväl äro i konkurstillstånd försatta, frän vidare kraf medelst förbindelsernas återställande». Detta ackordsförslag, såsom godkändt af tillräckligt antal borgenärer och »icke förnärmande någon borgenärs rätt», blef, enligt utslag den 23 Mars 1866,

s. 345 Sida 345 i årgången börjar härKopiera citering

faststäldt till borgenärernas efterrättelse af Stegeborgs häradsrätt, som tillika bestämde att ackordsbeloppen skulle utbetalas senast den 1 Juli samma år.

Godsägaren C. A. Bretzner, som var innehafvare af förenämnda skuldebref och utslag samt ej närvarit vid det borgenärernas sammanträde, då berörda ackord antogs, hade, på förfrågan af sysslomännen i konkursen, vägrat återställa skuldebrefvet mot det erbjudna ackordsbeloppet, men deremot antagit sysslomännens anbud om lyftning af ackordsbeloppet mot det Bretzner å skuldsedeln tecknade qvitto af följande innehåll: »Af sysslomannen i grefve C. A. Spens konkurs har jag, såsom innehafvare af denna skuldsedel, bekommit det i C. A. Spens konkurs stadgade ackordsbelopp 39 procent med 4,134 rdr; kommande, sedan genom vänlig uppgörelse eller laga rättegång blifvit afgjordt hvad rätt jag må kunna äga. mot grefve W. Spens såsom löftesman, samt mitt anspråk i detta afseende blifvit antingen underkändt eller eftergifvet eller nppfyldt, skuldsedeln att återställas. Stockholm den 13 Juli 1866. C. A. Bretzner».

Sedan det af sysslomannen för beloppets lyftning derjemte förelagda vilkor, att gäldenären grefve C. A. Spens’ namn skulle å skuldebrefvet utstrykas, jemväl blifvit fullgjordt, och Bretzner derefter bekommit beloppet, lemnade han ifrågavarande utslag till verkställighet hos ortens kronofogde, som dock förklarade sig dermed ej kunna taga befattning, enär hufvudgäldenärens namn på skuldebrefvet var öfverkorsadt, och löftesmännens betalningsskyldighet derigenom hade förfallit.

Då konungens befallningshafvande, uppå Bretzners klagan häröfver, förklarade frågan om grefve W. Spens’ betalningsskyldighet vara af tvistig beskaffenhet och böra af domstol afgöras, yrkade Bretzner, efter stämning till förenämnda häradsrätt, åläggande för grefve W. Spens att emot skuldebrefvets återfående utgifva 10,000 rdr jemte sex procents ränta derå från den 1 Augusti 1864, efter afdrag dock af redan bekomna 4,134 riksdaler, tillika med enahanda ränta derå från lyftningsdagen.

s. 346 Sida 346 i årgången börjar härKopiera citering

Krafvet bestreds af grefve W. Spens dels enär all verkan af hans borgen och konungens befallningshafvandes ifrågavarande utslag vore tillintetgjord sedan Bretzner å skuldebrefvet utstrukit hufvudgäldenärens namn, och dels emedan Bretzner begagnat sig af det i dennes konkurs erbjudna ackord i det han lyftat 39 procent af sin fordran.

Härå genmälde Bretzner: W. Spens’ rätt vore ej förringad derigenom att C. A. Spens’ namn öfverkorsats, enär, äfven om så, ej skett, reversen i W. Spens’ hand saknat allt värde mot C. A. Spens sedan denne guldit ackordsbeloppet. Bretzner, som ej närvarit vid ackordets antagande, eller lemnat sitt samtycke dertill, hade icke frågat efter ackordet sedan W. Spens genom konungens befallningshafvandes utslag blifvit Bretzners hufvudgäldenär, och, emot 110 § Konkurslagen, något ackordsförslag, som minskade hans rätt emot löftesmännen, ej kunde ifrågakomma. Fastställda ackordet vore ej bindande för annan än den som dertill samtyckt. Genom lyftningen af ackordsbeloppet hade Bretzner så mycket mindre underkastat sig vilkoret i ackordet angående löftesmännens ansvarsfrihet, som lyftningen medgifvits Bretzner utan att han återställt reversen, men mot uttryckligt förbehåll af sin rätt mot löftesmännen.

Häradsrätten yttrade i utslag den 9 November 1872: att alldenstund upplyst blifvit, att det till stöd för käromålet åberopade skuldebref befunnits utan öfverstrykning då landshöfdingeembetets ofvanberörda utslag meddelades, men att Bretzner derefter låtit å skuldebrefvet, som han fått, jemte utslaget, på sig öfverlåtet, utstryka hufvudgäldenärens namn, så att skuldebrefvet numera icke befunnes i sådant skick som då utslaget af landshöfdingeembetet meddelades; fördenskull och emedan grefve W. Spens icke kunde anses betalningsskyldig med mindre än att skuldebrefvet öfverlemnades i det skick, som då utslaget gafs, hvilket vid ofvan upptagna förhållande icke kunde ske; ty kunde käromålet icke till någon påföljd för honom föranleda.

Göta hofrätt, der vadetalan af Bretzner fullföljdes, meddelade dom den 13 Juni 1873: Enär ifrågavarande skulde-

s. 347 Sida 347 i årgången börjar härKopiera citering

bref, till följd af det i hufvudgäldenären grefve C. A. Spens’ konkurs fastställda ackord, icke kunnat, sodan ackordsbeloppet blifvit utbetaldt, vidare emot denne göras gällande, kunde det af häradsrätten åberopade förhållande att hufvudgäldenärens namn å skuldebrefvet öfverstrukits ej lända till befrielse för grefve W. Spens från hans ifrågavarande borgensansvarighet; och emedan Bretzner icke antagit omförmälda ackordsförslag, samt den omständighet, att han låtit häradsrättens fastställelse af ackordsförslaget vinna laga kraft, icke kunde anses hafva betagit Bretzner den fordringsrätt, som på grund af grefve W. Spens’ borgen, Bretzner tillkomme; ty och då Bretzner, derigenom att han lyftat ackordsbeloppet 4,134 rdr, så mycket mindre underkastat sig ackordets bestämmelser, som denna lyftning medgifvits utan fullgörande å Bretzners sida af det i ackordet stadgade vilkor om skuldebrefvets återställande, och Bretzner derjemte i det öfver nämnda belopp å skuldebrefvet tecknade qvitto uttryckligen förbehållit sig den rätt, han på grund af borgensförbindelsen mot grefve W. Spens ägde, blef, med upphäfvande af häradsrättens utslag, sistbemälde grefve förpligtad att. emot erhållande af skuldebrefvet, till Bretzner genast utgifva 10,000 rdr tillika med 6 procent ränta derå från den 1 Augusti 1864 till dess betalning följde, dock med afdrag för det af Bretzner lyftade ackordsbeloppet 4,134 riksdaler jemte enahanda ränta derå från lyftningsdagen, den 13 Juli 1866, till dess betalning skedde.

Från detta beslut, hvarom assessorerna Ekermann, Uggla och Bråkenhjelm sig förenade, yttrade hofrättsrådet von Sydow följande skiljaktiga mening: »Enär, efter det borgenärerna i grefve C. A. Spens’ konkurs antagit och häradsrätten genom utslag den 23 Mars 1866 till efterrättelse fastställt gäldenärens ackordsförslag, att han skulle betala 39 procent af hvarje borgenärs fordran med viss ränta, och deremot borgenärerna befria honom och hans arfvingar jemte hans svågrar, friherrarna A. B. och F. W. Rehbinder, som för en del af skulderna ingått borgen, från vidare kraf medelst förbindelsernas återställande, Bretzner. såsom innehafvare af

s. 348 Sida 348 i årgången börjar härKopiera citering

3-18 Konkurs-ackord i förhållande till konkursgäldenärens löftesmän.

den skuldförbindelse, hvarom nu tvistas, lyftat hvad enligt detta ackord på fordringen belöpte och sålunda af ackordet sig begagnat, samt den omständighet att Bretzner vid lyftning af ackordsbeloppet icke återställt fordringshandlingen, utan i sitt derå tecknade qvitto förbehållit sig fortfarande rätt till talan emot grefve W. Spens icke betager den gjorda liqviden dess egenskap såsom verkställighet af ackordet; alltså och med åberopande jemväl af de utaf häradsrätten för sitt domslut anförda skäl, vill jag detsamma fastställa».

Grefve W. Spens sökte i underdånighet ändring.

Medelst underdånigt betänkande den 14 Januari 1874 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg, konstituerade revisionssekreteraren Adlers och t. f. revisionssekreteraren von Bahr, den sistnämnde föredragande), att på de af hofrätten anförda skäl, och då den omständighet, att Bretzner uppburit det belopp, som enligt omförmälda ackordsaftal å hans fordran belöpt och hvilket, sedan häradsrättens beslut om ackordets fastställelse vunnit laga, kraft, skolat till honom sjelf eller löftesmännen efter af dem fullgjord liqvid utgå, icke torde verka till förnärmande af sökandens rätt, Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens domslut att fastställa. -

Saken föredrogs den 26 Januari 1874 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Cramér, Carleson, von Hofsten och Huss) förenade sig i följande yttrande: Som hvad i förevarande sak förekommit ej berättigar till antagande, att genom det af häradsrätten fastställda ackordet i grefve C. A. Spens’ konkurs, sökandens fordringsrätt hos den förre på grund af sin å dennes skuldebref tecknade löftesförbindelse blifvit i någon mån inskränkt för det fall, som här förefinnes, att Grefve C. A. Spens underlåtit att skuldebrefvet enligt ackordsvilkoret inlösa och återtaga; alltså och på de af häradsrätten anförda skäl, pröfvade justitieråden rättvist att, med ändring af hofrättens dom, fastställa det slut, hvaruti häradsrätten stannat.

Justitierådet Qvensel utlät sig: »Då föremålet för ackord i konkurs är att för gäldenären bereda tillfälle att, emot

s. 349 Sida 349 i årgången börjar härKopiera citering

erläggande af viss del af skulderna, vinna befrielse från återstoden, men icke att inverka på rättsförhållandet emellan fordringsägarne, å ena sidan, samt konkursgäldenärens medgäldenärer eller löftesmän, å don andra; då i den här inträffade händelse, att ackordsförslaget innefattar bestämmelse, som syftar till sådan inverkan, det enligt mitt omdöme, med föreskrifterna i 109 och 110 §§ Konkurslagen instämmer, att berörde bestämmelse, ändock att sjelfva ackordet blifvit faststäldt, icke för den, hvars rätt skulle inskränkas, är bindande med mindre han dertill samtycker; då Bretzner, derigenom att han uppburit hvad på hans fordran enligt ackordet belöpt, ej godkänt förbehållet i ackordsförslaget, så vidt deraf kunde härledas befrielse för sökanden att i följd af sin borgen betala Bretzners fordran, utan denne sistnämnde fastmera vid beloppets qvitterande uttryckligen vägrat dylikt godkännande; då Bretzners rätt att hålla sig till sökanden för hvad hos gäldenären bruste ej kan göras beroende af den tillfälliga omständighet, att borgen varit ingången såsom för egen skuld och att Bretzner förty ej varit pligtig att invänta liqvid af ackordssumman, utan omedelbarligen kunnat vända sig mot sökanden, hvilken ock genom laga kraftvunnet, före konkursen meddeladt utslag varit förpligtad att infria skulden; då likväl hufvudgäldenären fått faststäldt ackord, så att hvarken Bretzner eller sökanden, i den mån han inträdt i Bretzners rätt, kunnat hos hufvudgäldenären uttaga mer än ackordssumman; och då följaktligen, i brist af Bretzners medgifvande, det i ackordsförslaget gjorda ofvanomförmälda förbehåll lika litet kunnat gälla för sökanden, som emot Bretzner, hvadan ock sökandens rätt ej kan anses förnärmad derigenom, att Bretzner, hvilken icke utan uppgifvande af anspråk mot sökanden kunnat återställa skuldebrefvet, i stället utstrukit gäldenärens namn, bifaller jag det slut, betänkandet tillstyrker».

Justitierådet Naumann biföll nedre revisionens underdåniga betänkande.

: Kongl. Maj:ts dom utgafs den 11 Februari 1874.

s. 350 Sida 350 i årgången börjar härKopiera citering

Protest mot sknldebrefs giltighet.