Protest och invändning derom, att en till innehafvaren ställd skuldsedel, hvarigenom densammas utfärdare inlöst en ingången borgensförbindelse för X, tillkommit af misstag och irring, enär den skuld, hvilken borgensförbindelsen afsett, redan blifvit af
5 mars 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 350–352 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 350–352 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 5 Mars 1874»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
För en handlanden Lindstedts i Wanneberga skuld till handlanden Joh. Sjöholm för borgade varor hade åboen Måns Nilsson i Wanneberga utfärdat en så lydande förbindelse: »För den skuld handlanden J. A. Lindstedt i Wanneberga iklädt sig till handlanden Johan Sjöholm i Christianstad för 600 rdr rmt gå undertecknade, en för båda och båda för en, i full och laga borgen som för egen skuld; och bör ifrågavarande summa inbetalas inom Mars månads slut nästa år; försäkras. Wanneberga den 16 Oktober 1871.
Måns Nilsson, åbo n:o 14 Wanneberga».
Den 16 Mars 1872 infann sig Måns Nilsson hos Sjöholm och inlöste berörde borgensförbindelse derigenom, att han utfärdade skuldsedel, ställd till innehafvaren, å enahanda belopp 600 riksdaler med ränta, att betalas tre månader derefter; men redan den 27 påföljde April protesterade Måns Nilsson hos konungens befallningshafvande i Christianstads län emot skuldebrefvets infriande, enär han af enfald låtit förleda sig att detsamma utgifva, utan någon derför bekommen valuta. Ofvannämnde borgensförbindelse afsåge nämligen en Lindstedts skuld till Sjöholm, enligt skuldebref den 16 Juni 1871, å 866 rdr 23 öre med ränta, hvilket skuldebref Lindstedt sjelf infriat.
Sedan Sjöholm lagsökt Måns Nilsson på grund af berörda till innehafvaren ställda skuldebref af den 16 Mars 1872, men krafvet förklarats tvistigt, yrkade Sjöholm, efter stämning till Willands häradsrätt, åläggande för Måns Nilsson att skuldebrefvet till kapital och ränta infria.
s. 351 Sida 351 i årgången börjar här
Häradsrätten yttrade i utslag den 10 December 1872: att enär Sjöholm icke visat att han vid emottagande af Måns Nilssons för handlanden Lindstedts skuld till Sjöholm den 16 Oktober 1871 utfärdade borgensförbindelse å 600 riksdaler ägt annan fordran hos Lindstedt än den, som grundat sig å dennes den 16 nästförutgångne Juni till Sjöholm eller ordres utgifna skuldsedel â 866 riksdaler 23 öre; alltså och då Lindstedt den 2 Februari 1872 infriat sin berörda förskrifning, samt ostridigt vore, att Måns Nilsson för att inlösa sin nämnda borgensförbindelse utfärdat åberopade skuldebrefvet den 16 nästpåföljande Mars och derför icke på annat sätt erhållit valuta, än att Måns Nilsson återfått sin borgensförbindelse, blef Sjöholms instämda talan ogillad.
Sjöholm vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Måns Nilssons ifrågavarande borgen hade så mycket mindre kunnat afse Lindstedts skuldsedel af den 16 Juni 1871, som denna varit förfallen till betalning redan i September samma år, och Lindstedt derå gjort afbetalningar, så att den 16 Oktober, då borgen ingicks, endast en mindre summa återstått. Derjemte företedde Sjöholm kontokurant med Lindstedt, ■ hvaraf inhemtades, att den 16 Oktober 1871 dennes debet uppgått till 2,728 riksdaler 42 öre, men kredit, deri inberäknadt beloppet af skuldebrefvet den 16 Juni 1871, till 1,863 riksdaler 68 öre.
Hofrätten meddelade dom den 11 Juli 1873: Enär ordalydelsen i åberopade borgensförbindelsen icke utmärkte och Måns Nilsson icke heller eljest styrkt, att, såsom han påstått, han genom samma förbindelse iklädt sig ansvarighet hos Sjöholm allenast för 600 riksdaler af den handlanden Lindstedts gäld till Sjöholm, som grundat sig å Lindstedts den 16 nästförutgångne Juni till Sjöholm eller ordres utfärdade skuldebref å 866 riksdaler 23 öre med ränta, i följd hvaraf antagas måste, att borgensförbindelsen medfört ansvarighet för 600 riksdaler af den skuld, hvari Lindstedt den 16 Oktober 1871 till Sjöholm häftade, utan inskränkning till viss del deraf; ty och som Måns Nilsson icke bestämdt bestridt, att vid nyssberörda tid Lindstedt, utöfver de i omförmälda, af Lindstedt den 6
s. 352 Sida 352 i årgången börjar här
Februari 1872 infriade skuldebref förskrifna 866 riksdaler 23 öre med ränta, stått i skuld till Sjöholm för högre belopp än det, hvarå Måns Nilssons borgensförbindelse lydde, samt nyss nämnda förhållande, hvilket måste antagas hafva varit väl kunnigt för Måns Nilsson, som den 16 Mars 1872 inställt sig hos Sjöholm och på egen begäran fått med det till grund för krafvet åberopade skuldebrefvet inlösa sin oftanämnda borgensförbindelse, ytterligare bekräftades af den utaf Sjöholm i hofrätten företedda kontokurant, enligt hvilken Sjöholm den 16 Oktober 1871 ägt att utöfver oftaberörda 866 rdr 23 öre af Lindstedt fordra 950 rdr 88 öre; alltså och då icke ifrågasatt blifvit, att icke Lindstedt den 16 Mars 1872 häftade i skuld till Sjöholm för omstämda beloppet, pröfvade hofrätten rättvist, med upphäfvande af häradsrättens utslag, förpligta Måns Nilsson att, emot återfående af skuldebrefvet af den 16 Mars 18721 hufvudskrift, till Sjöholm genast utgifva 600 rdr jemte 6 procent ränta derå från sistnämnde dag till dess betalning skedde.
Måns Nilsson sökte i underdånighet ändring.
Uti underdånigt betänkande den 24 Januari 1874 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Östergren, konstituerade revisionssekreteraren Adlers, föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren von Bahr): att enär, såsom hofrätten yttrat, Måns Nilssons ifrågavarande borgen måste anses hafva medfört ansvarighet för 600 rdr af den skuld, hvari Lindstedt den 16 Oktober 1871 till Sjöholm häftat, utan inskränkning till viss del deraf; och Måns Nilsson icke ådagalagt sådana förhållanden, att på grund deraf den af Sjöholm enligt företedd kontokurant uppgifna fordran hos Lindstedt utöfver fordringen enligt Lindstedts skuldförbindelse den 16 Juni 1871 må för oriktig anses, Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom, så att Måns Nilsson är skyldig betala utsökta beloppet 600 rdr jemte fastställd ränta derå emot återbekommande af skuldebrefvet den 16 Mars 1872 samt öfverlåtelse å Måns Nilsson af så stor del af Sjöholms fordran hos Lindstedt sistnämnda dag, som emot borgensförbindelsen svarar.
Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 4 Februari 1874, hvarvid dess flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Naumann, Bolin och Olivecrona) biföllo det underdåniga betänkandet.
Justitieråden Cramér och Carleson pröfvade rättvist fastställa hofrättens dom.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 5 Mars 1874.