Angående drätselkammarens i Göteborg skyldighet att ansvara för i Göteborgs metallvåg invägdt, men sedermera förkommet jern.
27 november 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 3,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 393–397 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 393–397 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 November 1873»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Å Göteborgs metallvåg invägdes den 3 December 1866 för bolaget Ekman & C:is räkning 960 centner 50 skålp. tackjern. Då efter åtskilliga uttagningar resten i Augusti månad 1871 skulle utskeppas, befanns det att af tackjernspartiet 72 centner 50 skålp. bortkommit.
Med anledning bäraf uttog bolaget till rådstufvurätten i Göteborg stämning å drätselkammaren derstädes ocb påstod, att som staden vore ansvarig för vården af de å metallvågen upplagda effekter, drätselkammaren måtte förpligtas ersätta bolaget värdet af berörde 72 centner 50 skålp. jern med 290 rdr samt å detta belopp gälda ränta från slutet af Augusti månad 1871, under hvilken bolaget begärt utleverering af jernet från vågen. Och yttrade bolaget till vidare utveckling af sin talan: att då staden enligt gällande privilegier hölle jernvåg, der allt det jern, som från staden utskeppades, skulle emot viss afgift uppläggas, staden följaktligen, jemlikt 12 kap. 2 § Handelsbalken, vore pligtig ansvara för behörig vård af de i jernvågen emottagna effekter.
Vederbörande tjenstemän vid jernvågen (vägaren och undervägaren) hördes och förmälde, att de icke kunde utreda huru ifrågavarande brist tillkommit, enär det jern, som utlemnats, blifvit i vågböckerna upptaget, så att böckerna utvisade för bolaget en behållning, motsvarande den qvantitet, som bruste. Följaktligen antoge de såsom otvifvelaktigt att det bristande jernet bortstulits, hvilket icke kunde föras dem till last, emedan de icke hade bestyr med den yttre bevakningen å vågen.
Bolaget bestred, att jernet bortstulits.
s. 394 Sida 394 i årgången börjar här
Drätselkammaren genmälde: att, sedan drätselkammaren genom kommunalförordningen af den 24 Mars 1862 erhållit en förändrad organisation, hade 12 § i bergskollegiets nu gällande instruktion för vägare vid jern- och metallvågar i riket af den 16 Oktober 1856 icke mera tillämplighet å nuvarande drätselkammare, utan tillkomme inseendet öfver jernoch metallvågen i Göteborg stadens magistrat, som ock utsett en af sina ledamöter att hafva närmare tillsyn öfver vågen samt den 8 Mars 1867 utfärdat arbetsordning för vägare och jernbärare vid vågen. Drätselkammaren vore endast ägare till fastigheten eller till den för metallernas uppläggning afsedda plats med dertill hörande byggnader och inrättningar, men vore icke ansvarig förvaltare af det derstädes upplagda gods, hvilket staden icke någonsin till förvaltning emottagit. Enligt sitt reglemente hade ock drätselkammaren icke annan befattning med vågen än att vårda och underhålla de å vågen befintliga byggnader och andra inrättningar, uppbära de staden tillkommande vågumgälder och utbetala lön till vägaren och undervägaren, hvilka endast af denna anledning voro uppförda å drätselkammarens stat. Drätselkammaren hade följaktligen endast att vaka deröfver att, sedan anmäldt blifvit, att nödiga och ändamålsenliga byggnader och inrättningar för jerns och metallers uppläggande saknades eller vore af beskaffenhet att icke uppfylla afsedt ändamål, bristerna i detta hänseende afhjelptes, men någon rätt att bestämma hvar eller huru de vågförda effekterna skulle uppläggas och förvaras, eller att deröfver hafva tillsyn, tillkom icke drätselkammaren. På dessa grunder och då bolaget icke uppgifvit, än mindre visat, att jernet bortkommit i följd af något åsidosättande af drätselkammarens skyldigheter, bestreds käromålet.
Rådstufvurätten yttrade medelst dom den 22 Juni 1872: att enär det, emot mött bestridande, icke vore visadt, att staden, hvars talan fördes af drätselkammaren, hade andra åligganden beträffande dess jern- och metallvåg, än att hålla sådan, och följaktligen vidtaga de åtgärder, som erfordrades för uppförande och behörigt vidmakthållande af de å vågen behöf-
s. 395 Sida 395 i årgången börjar här
liga byggnader och inrättningar samt att aflöna den af vederbörande myndigheter för vågförda effekters uppvägning, bokföring och bevakning anställde personal, med hvars tillsättning och anordning för tjenstgöring drätselkammaren ej hade någon befattning, och af hvilken personal vägaren och undervägaren, som förordnades af kommerskollegiet samt uteslutande stode under kollegiets och magistratens lydno, voro, enligt 1 och 8 §§ i bergskollegiets instruktion den 16 Oktober 1856, jemförd med K. Kungörelsen angående bergskollegiets upphörande den 16 December 1857, skyldige att vågförde effekter emottaga och för vården deraf ansvara, samt det icke ens blifvit föreburet, att staden eller dess drätselkammare eftersatt sina berörde skyldigheter och det således ej kunde antagas, att ifrågavarande jernparti, som dessutom ej syntes vara å stadens vägnar till vård emottaget, förkommit genom stadens och dess drätselkammares vangömmo eller något dess vållande, ansåg rådstufvurätten käromålet icke kunna bifallas.
Två ledamöter i rådstufvurätten voro skiljaktige och yttrade: »Emedan den staden enligt 31 § i de för densamma den 4 Juni 1621 utfärdade nådiga privilegier förunnade rättighet att upprätta »en allmän stads- och landsvåg och kran, och till samma krans, vågmästares och andre betjenters underhåll lägga på gods och köpmanskap last- och kranpenningar» äfven måste medföra skyldighet för staden att, så länge den af nämnde rättighet sig begagnade, ansvara godsägaren för vågförda effekters behöriga vårdande; ty och då drätselkammaren, som fört stadens talan i förevarande mål, icke visat, att ifrågavarande brist härledt sig från någon omständighet, som för staden kunnat medföra befrielse från ersättningsskyldighet, pröfvade desse ledamöter, med stöd af 12 kap. 2 § Handelsbalken, lagligt förpligta staden att godtgöra bolaget det obestridda värdet af ifrågakömne 72 centner 50 skålp. tackjern med fordrade 290 rdr jemte fem procent årlig ränta derå från den 16 Mars 1872, då målet första gången hos rådstufvurätten förevarit, tills liqvid komme att ske».
s. 396 Sida 396 i årgången börjar här
Bolaget fullföljde talan i Göta hofrätt, som yttrade medelst dom den 17 Januari 1873: att alldenstund de för staden Göteborg den 4 Juni 1621 utfärdade privilegier, af hvilka drätselkammarens ombud i hofrätten företett ett utdrag, visade, att staden genom samma privilegier erhållit rättighet att upprätta en allmän stads- och landsvåg och kran samt till denna inrättnings jemte vågmästares och andre betjenters underhåll lägga på gods och köpmanskap lastoch kranpenningar och efter lägenhet sådant föröka och förminska, samt ostridigt vore att staden på grund af den sålunda erhållna rättigheten anlagt och underhölle sin nuvarande jern- och metallvåg samt uppbure de afgifter, som inflöte för vågfördt gods; för den skull och emedan vågen således, oafsedt det af särskild anledning tillkomna förhållande, att de vid vågen anställde vägare vore kommerskollegium underordnade, måste anses såsom en stadens tillhörighet, deraf staden tillgodonjöte fördelarne, fann hofrätten, att staden jemväl måste hafva skyldighet att ansvara för vården af det gods, som på vågen upplades eller eljest der behandlades; hvarföre och då upplyst blifvit, att af det tackjern, 960 centner 50 skålp., som den 3 December 1866 för bolagets räkning å vågen emottagits, 72 centner 50 skålp. förkommit, utan att någon utredning af drätselkammaren lemnats derom att detta skett af våda, hofrätten pröfvade rättvist att, med upphäfvande af rådstufvurättens dom, i förmågo af 12 kap. 2 § Handelsbalken, ålägga drätselkammaren att emot qvitto genast till bolaget utgifva ersättning för det förkomna jernet med fordrade, ej bestridda beloppet 290 rdr jemte sex procent ränta derå från den 1 September 1871.
Drätselkammaren sökte på anförda skäl i underdånighet ändring i hofrättens dom.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Lilienberg och Ryding, den sistnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Adlers) hemställde i underdånigt betänkande den 25 Oktober 1873, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom; hvilket betänkande bifölls vid sakens föredragning den 3 derpå följande November in-
s. 397 Sida 397 i årgången börjar här
för Högsta Domstoten (i närvaro af justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist, Bolin, Olivecrona, Lagerstråle, Huss och von Segebaden).
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 November 1873.