Tvist om bättre rätt till lägenhet. K. Förordningen den 19 Maj 1845.
27 november 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 397–399 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 14 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 67 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 14.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 397–399 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 November 1873»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Jfr. årg. 1869 sid. 530 o. f.
Anders Andersson och Mårten Olofsson i Hammarnäset yrkade i stämning till Hallens häradsrätt å Alexander Persson och Hemming Olofsson, den senare såsom förmyndare för Alexander Perssons hustru Kerstin Karlsdotters barn i ett föregående äktenskap med Nils Bertilsson, att enär en till kärandernes hemmansdelar om 41/2 tunnland n:o 4 Hammarnäset hörande, i fyllnadsj orden Högläkaredalen belägen fäbodelägenhet eller så kallad bopigelott, hvilken svaranderne innehade och brukade, vore af föregående ägare till hemmansdelarne från de samma olofligen upplåten, samt innehafvarne af ifrågavarande lägenhet hvarken å densamma undfått uppbud eller genom inteckning bevarat sin rätt emot käranderne, som köpt hemmansdelarne utan undantag eller förbehåll och å samma köp vunnit lagfart, svaranderne måtte varda ålagdt att lägenheten till käranderne afträda.
Häradsrätten yttrade enligt utslag den 27 Juni 1872: att ' som af handlingarne inhemtades, att kärandernes fäder Olof Mårtensson och Anders Mårtensson redan den 9 April 1842 och den 26 Oktober 1844 genom köpebref, hvilka blifvit i häradsrättens inteckningsprotokoll för samma år intagne, försålt hvardera hälften af ifrågavarande, i fyllnadsjorden Högläkaredalen belägna, så kallade bopigelott med dithörande vall, beto och skog till Erik Styf, hvilken åter
s. 398 Sida 398 i årgången börjar här
den 10 April 1849 afhändt sig samma lägenhet med den rätt, han sjelf dertill hade, till Kerstin Karlsdotters svärfader i hennes första gifte Bertil Nilsson till två tredjedelar och till Olof Karlsson till en tredjedel, hvarefter och sedan denne senare till den förre öfverlåtit sistberörde andel, hela lägenheten innehafts och brukats af Bertil Nilsson och efter honom af hans son, bemälda Kerstin Karlsdotters förre man Nils Bertilsson, samt öfverlåtelserna ägt rum genom i laglig ordning upprättade afhandlingar med full äganderätt till jorden med derå uppförda byggnader; alltså och emedan käranderne icke styrkt, att den sålunda skedda afsöndringen i afseende på jordens rymd och beskaffenhet vore stridande mot de författningar, som voro gällande vid den tid, afsöndringen skedde, samt hvarken den omständigheten, att lägenhetens innehafvare, efter att i början hafva beredt sig en förment säkerhet för besittningen genom inteckning, sedermera underlåtit att med köpen lagfara, förrän käranderne hos häradsrätten anmält sig för erhållande af lagfart å sina köp om de hemmansdelar, hvarunder samma lägenhet lydt, eller den af käranderne föreburna, till en del under rättegången vederlagda okunnighet derom, att den hemmansdelarne tillhörande bopigelott i Högläkaredalen långt förut blifvit derifrån afsöndrad, kunde till upphäfvande af köpen om merberörda lägenhet föranleda, då ostridigt vore, att denna blifvit af rätt ägare försåld, ogillades käromålet.
Svea hofrätt, dit saken efter vad fullföljdes, pröfvade medelst dom den 27 Februari 1873 rättvist att gilla häradsrättens utslag.
Underdånig talan fullföljdes.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Lilienberg och Ryding, den sistnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Adlers) hemställde i underdånigt betänkande den 25 Oktober 1873 att på de af häradsrätten anförde skäl samt enär stadgandet i Förordningen den 19 Maj 1845, att, der någon öfverläte fast egendom till tvänne, den af dessa öfverlåtelser, hvarå lagfart först söktes, skulle vara framför den andre gällande, icke ägde tillämplighet å
s. 399 Sida 399 i årgången börjar här
rättsförhållanden, hvilka uppkommit före samma förordnings utfärdande, Kongl. Maj:t måtte pröfva lagligt fastställa domstolarnes beslut.
Vid sakens föredragning den 4 November 1873 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist, Bolin, Olivecrona, Lagerstråle, Huss och von Segebaclen) bifölls det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 November 1873.