Naumanns tidskrift 1874 s. 399

Carl Matsson i Öhr, som afled den 13 Juni 1870 och, efter att förut befunnit sig i små omständigheter, några år före sin död bekommit i arf efter en broder omkring 200,000 riksdaler, hade tillsamman med sin hustru Christina Magnusdotter den 19 Mars samma år upprättat tvänne testamenten. I det ena förklarades, att sedan de af sin förmögenhet redan tilldelat sina barn den andel, som på dem vid endera testamentsgifvarens död kunnat genom laga arfskifte belöpa, så hade de ansett sig berättigade förordna, att hvilkendera af dem, som den andra öfverlefde, skulle vara i oinskränkt och orubbad besittning af allt deras gemensamma bo, utan ringaste arfsanspråk af deras barn eller arfvingar, utan skulle den efterlefvande äga att behålla och förvalta gemensamma boet, såsom den i sin lifstid för godt funne. »Detta, heter det vidare, hafva vi ansett tillbörligt och kan skäligen icke af någon förtyckas eller klandras, ehuru vi äga barn och bröstarfvingar, enär, såsom ofvan är nämndt, de redan erhållit en större del af vår förmögenhet, än den vi sjelfva för

oss behållit».

s. 400 Sida 400 i årgången börjar härKopiera citering

Genom det andra testamentet förordnades, att sedan testamentsgifvarnes son Johannes Carlsson aflidit och efterlemnat endast en son, Johan August, såsom enda arfvinge, skulle Johan August vid deras död icke äga något arfsanspråk; men efter begges frånfälle, »skola våra bröstarfvingar till honom, om han då lefver och redan uppnått myndig ålder, genast öfverlemna 10,000 riksdaler; men, om han då ej är myndig, skola dessa medel af bröstarfvingarne ej utbetalas förr än han uppnått myndig ålder, då han, om vi begge äro döda, äger utfå kapitalet utan ränta».

Dessa testamenten, vederbörligen underskrifna och bevittnade, voro i behörig ordning bevakade. Bouppteckningen efter Carl Matsson upptog tillgångar till 74,036 riksdaler 35 öre och skulder till 3,000 riksdaler. .

Förmyndarne för Carl Matssons nyssbemälde sonson yrkade, efter stämning till 1871-års sommarting i Allbo härad å Carl Matssons enka Christina Magnusdotter, son J. M. Carlsson och måg C. J. Johansson, att förenämnde två, till förfång för deras myndling upprättade testamenten måtte så ändras, att denne erhölle den lott i farfadrens bo, hvartill han vore enligt lag berättigad; att, för utrönande af berörde laglott, svaranderne måtte åläggas att i boet upprätta behörigt arfskifte, hvarvid borde upptagas och beräknas allt hvad, enligt testamentenas antydan, Carl Matssons barn förut bekommit; samt att, derest qvittobref eller andra bevis derom saknades, J. M. Carlsson och C. J. Johansson måtte förklaras skyldiga att de utaf dem från Carl Matsson erhållna gåfvor med ed till skiftes återbära.

Käromålet bestreds. Alla barnen hade af föräldrarna efter hand bekommit penningar till belopp, som dåmera ej kunde utredas, och penningarne voro lemnade såsom gåfva, men ej såsom hemföljd. Testamentenas innehåll bevisade ock, att de förut gifna penningarne ej skulle ingå i beräkning vid blifvande arfskifte.

Christina Magnusdotter svarade särskildt, att den till sonsonen testamenterade egendomen skulle endast utgöra en motsvarighet af hvad barnen undfått, hvadan hon ansåg testa-

s. 401 Sida 401 i årgången börjar härKopiera citering

mentet böra förblifva oförändradt. De medel, barnen bekommit, hade ej lemnats i mening att vare sig återbäras till skiftning eller komma till beräkning dem emellan, utan att blifva deras behållna goda för alltid, hvilket af testamentena tydligt framgick.

Ett af de i målen hörda vittnen Sigfrid Magnus Ahlberg intygade: att vittnet biträdt Carl Matsson vid indrifning och emottagande af penningar, som honom tillfallit i arf efter aflidne brodren; att penningarne, i den mån de inflöto, med Carl Matssons och hans hustrus begifvande fördelats emellan deras barn på sätt dessa sjelfva funnit för godt; att barnen på omförmälda sätt, medan äldsta sonen Johannes Carlsson lefde, bekommit omkring 9,000 riksdaler hvar; att vittnet icke hade sig bekant huru de efter Johannes Carlssons död influtne penningar fördelats; att Carl Matsson och hans hustru, då ifrågavarande testamenten skulle upprättas, uttryckligen förklarat, att hvad deras barn förut fått ur deras bo, skulle de få behålla utan något slags återbetalningsskyldighet; samt att Carl Matsson och hans hustru med testamentet till sonsonen afsett att, huru mycket barnen förut än kunde hafva erhållit, åstadkomma, det sonsonen ej skulle få större rikedom än deras öfriga barnbarn.

Häradsrätten meddelade utslag den 28 Augusti 1872, och, — jemte det Johan August Johannesson förklarades berättigad att utan hinder af testamentena bekomma såsom sin laglott så stor del af Carl Matssons halfva behållna lott i boet, som deraf efter gällande arfsordning på honom belöpte, i hvilken del af målet talan ej vidare fullföljts, — yttrade i öfrigt: att enär upplyst blifvit, att ej mindre J. M. Carlsson och C. J. Johansson än äfven omyndige Johan August Johannessons fader Johannes Carlsson såsom gåfva af Carl Matsson under dennes lifstid till olika belopp erhållit åtskilliga penningesummor, samt af ordalydelsen i de af Carl Matsson och Christina Magnusdotter den 19 Mars 1870 upprättade testamenten framginge, att nämnde gâfvor blifvit i afräkning å blifvande arf efter Carl Matsson och hans hustru

Tidskrift för lagstiftning etc. 11:te årg. 26

s. 402 Sida 402 i årgången börjar härKopiera citering

gifna, vid hvilket förhållande .de ock, jemlikt 12 kap. 9 § Ärfdabalken, borde vid arfskifte efter Carl Matsson beräknas; alltså och då vidare afseende icke kunde fästas å Christina Magnusdotters efter rättegångens början gjorda förklarande, att de gifna gåfvorna blifvit lemnade till full ägo och utan återbärings skyldighet, än att Christina Magnusdotter finge anses härigenom hafva afstått från allt anspråk på utbekommande af sin giftorättsandel i den sålunda bortgifna egendomen, blefve stämningspåståendet i denna del på det sätt bifallet, att J. M. Carlsson och C. J. Johansson förpligtades att till lagligt skifte emellan sig och Johan August Johannesson återbära hälften af de penningebelopp, de af Carl Matsson under dennes lifstid fått emottaga, med motsvarande skyldighet å förmyndarnes sida att till skiftet återställa lika andel i hvad Carl Matsson, enligt förmyndarnes af motparterna obestridda uppgift, gifvit Johan August Johannessons fader Johannes Carlsson; men då fullständig upplysning om beloppet af de penningegåfvor, J. M. Carlsson och C. J. Johansson fått af Carl Matsson emottaga, icke kunnat under rättegången vinnas, ägde J. M. Carlsson och C. J. Johansson, derest de ville undgå den å förmyndarnes sida fordrade återbäring till större eller mindre del, att sjelfva lemna uppgift å beloppet af dessa gåfvor samt uppgiften edligen inför häradsrätten fästa å viss, numera förfluten dag, då parterna åter skulle tillstädeskomma vid påföljd att någonderas uteblifvande ej hindrade tvistens företagande till slutlig behandling.

Christina Magnusdotter och medparter vädjade till Göta hofrätt, som meddelade dom i saken den 27 Juni 1873 af följande innehåll: Emedan de penningebelopp, som Carl Matsson gifvit åt sina barn, icke, så vidt visadt vore, utgjort hemföljd och således måste anses vara gåfvor af den beskaffenhet, som i 12 kapitlet 9 § Ärfdabalken omförmäldes; ty och enär de utaf Carl Matsson och hans hustru den 19 Mars 1870 upprättade testamenten innehölle, det ena, att bemälde makar gifvit sina barn mera än som motsvarade deras arfsrätt efter en af föräldrarna, hvarföre den af desse,.

s. 403 Sida 403 i årgången börjar härKopiera citering

som öfverlefde den andre, skulle i sin lifstid sitta i orubbadt bo, och det andra att sonsonen Johan August Johannessons arfsrätt efter Carl Matsson och hans hustru inskränktes till ett visst belopp, som efter begges deras död skulle utgå; alltså och då Carl Matsson måste anses härigenom hafva stadgat, att hvad han förut gifvit sina barn icke skulle vid arfskiftet efter honom beräknas; pröfvade hofrätten, jemlikt ofvannämnda lagrum, med ändring af häradsrättens utslag, lagligt ogilla förmyndarnes påstående om beräkning vid arfskiftet efter Carl Matsson eller återbäring af hvad han till sina barn gifvit.

Om denna dom förenade sig referenten, hofrättrådet Andersson och assessoren Korsell.

Vice häradshöfdingen Skarin, med hvilken assessoren Fagerberg instämde, anförde: »Ehuru Johan Magnus Carlsson och Carl Johan Johansson af sin fader och svärfader Matsson under dennes lifstid ostridigt bekommit åtskilliga penningebelopp, rörande hvilka Matsson desto mindre kan hafva förordnat, att de vid blifvande arfskifte efter honom ej skulle beräknas, som ordalagen i de af honom och Magnusdotter den 19 Mars 1870 upprättade testamenten tydligen utmärka, att Johan Magnus Carlsson och Carl Johan Johanssons hustrus laglotter efter Matsson borde anses vara genom berörda penningebelopp guldne, hvadan desamma alltså, jemlikt 12 kap. 9 § Ärfdabalken, bort vid arfskifte efter Matsson beräknas; likväl och som tillförlitlig upplysning om beloppens storlek ej i någon mån åstadkommits samt Johan Magnus Carlsson och Carl Johan Johansson ej äro lagligen skyldige att det bekomna, hvilket ostridigt icke såsom hemföljd dem gifvits, med svornom ede återbära, pröfvar jag för min del lagligt att, mod upphäfvande af häradsrättens utslag i fullföljda delar, förklara förmyndarnes instämda påstående om beräkning vid arfskifte efter Matsson af hvad Johan Magnus Carlsson och Carl Johan Johansson förut erhållit samt om deras förpligtande att det erhållna med svornom ede återbära icke kunna till någon påföljd för dem föranleda».

s. 404 Sida 404 i årgången börjar härKopiera citering

Hofrättsrådet Queckfeldt yttrade: »Med afseende å hvad i målet förekommit finner jag det böra antagas att hvad Johan Magnus Carlsson samt Carl Johan Johansson och hans hustru af Matsson i lifstiden erhållit, blifvit dem utan återbäringsskyldighet gifvet; och instämmer jag derföre i det slut, hvartill hofrättens öfriga ledamöter kommit».

Förmyndarne sökte i underdånighet ändring.

Medelst underdånigt betänkande den 24 Januari 1874 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg, konstituerade revisionssekreteraren Adlers, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren von Bahr) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.

Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 4 påföljande Februari, hvarvid de flesta ledamöterna (justitieråden Södergren, Cramér, Carleson, Naumann och Bolin) förenade sig om följande beslut: Emedan, såsom hofrätten anfört, de penningebelopp, Carl Matsson gifvit åt sina barn, icke, så vidt visadt är, utgjort hemföljd, utan äro att anse såsom gåfvor af den beskaffenhet, hvarom i 12 kap. 9 § Ärfdabalken förmäles; ty och som i afseende å dessa penningebelopp tillika förekommer, att Carl Matsson och hans hustru uti deras omförmälda, den 19 Mars 1870 upprättade testamenten, dels i det ena, såsom grund för stadgandet att den efterlefvande skulle sitta i orubbadt bo, anfört, att de gifvit sina barn mer än som motsvarade deras arfrätt efter endera af föräldrarne, dels ock i det andra inskränkt sökandernes myndlings arfsrätt till ett visst belopp, som först efter begges död skulle utgå; att ena testamentsvittnet Sigfrid Magnus Ahlberg, på aflagd ed, intygat, att Carl Matsson och hans hustru vid testamentenas upprättande uttryckligen förklarat, att hvad deras barn förut fått ur deras bo skulle de få behålla utan någon slags återbäringsskyldighet, äfvensom att Carl Matsson och hans hustru med testamentet till sökandernes myndling afsett att denne ej skulle komma i åtnjutande af större del af tillgångarne än hvardera af de öfriga barnbarnen; och slutligen att svaranden Christina Magnusdotter i rättegången fortfarande förklarat, att de me-

s. 405 Sida 405 i årgången börjar härKopiera citering

del, barnen ur boet bekommit, icke lemnats dem i mening att vare sig till skifte återbäras eller dervid komma till beräkning barnen emellan; samt i betraktande häraf det måste antagas vara âdagalagdt, att af föräldrarna varit förordnadt att hvad Carl Matsson förut gifvit sina barn icke skulle vid arfskifte efter honom beräknas; pröfvade Högsta Domstolens bemälde ledamöter, jemlikt anförda lagrum, rättvist fastställa hofrättens domslut.

Justitierådet Olivecrona biföll nedre revisionens betänkande.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 5 Mars 1874.