Naumanns tidskrift 1874 s. 405

Efter stämning till Stockholms rådstufvurätt å apotekaren J. W. Pripp, yrkade Emma Folcker, att som aflidne förre handlanden Carl Gustaf Sundström i lifstiden genom testamente den 3 Augusti 1869 tillagt Emma Folcker 1,000 riksdaler att vid hans död utgå af hans qvarlåtenskap; men Pripp, i sin egenskap af utredningsman i Sundströms sterbhus, vägrat verkställa detta förordnande på annat sätt, än medelst öfverlemnande till Emma Folcker af en af hennes fader landtbrukaren J. F. Folcker till Sundström eller ordres den Mars 1871 utgifven skuldsedel å enahanda belopp, Pripp alltså måtte förpligtas att genast till Emma Folcker utgifva de henne genom berörda testamente tillagda 1,000

s. 406 Sida 406 i årgången börjar härKopiera citering

riksdaler i reda penningar tillika med sex procent ärlig ränta derâ från 1873-års början, då utredningen varit slutad, och de öfriga testamentstagarne fått uppbära hvad dem tillagts.

Rådstufvurätten yttrade i dom den 24 April 1873: att emedan Sundström genom det ifrågavararande testamentet såsom faddergåfva till Emma Folcker bortgifvit och testamenterat en summa af 1,000 rdr att vid Sundströms inträffande frånfälle af hans qvarlåtenskap utgå, med föreskrift tillika, bland annat, att nämnde kapital skulle öfverlemnas till Stockholms stads förmyndarekammare, som hade att årligen till Emma Folcker utbetala räntan, hvaremot kapitalet icke finge af henne lyftas; ty och som, emot hvad berörda förordnande innehölle, den omständigheten att å ett af Emma Folckers fader landtbrukaren Folcker den 11 Mars 1871 till Sundström eller ordres utgifvet skuldebref å 1,000 riksdaler med ränta, hvilket efter Sundströms frånfälle den 25 April 1871 anträffats bland boets tillgångar, funnes en af Sundström gjord anteckning derom, att skuldebrefvet transporterades på Emma Folcker i enlighet med Sundströms förordnande den 3 Augusti 1869, lagligen icke kunde såsom Pripp i egenskap af utredningsman i Sundströms bo påstått, medföra den påföljd, att testamentets föreskrift skulle vara fullgjord genom aflemnande till Emma Folcker af berörda skuldsedel; alltså och då Pripp medgifvit, att han i sin nämnda egenskap till Sundströms öfriga testamentstagare utdelat boets samtliga tillgångar utan att för Emma Folckers räkning afsätta annat än förberörda af landtbrukaren Folcker utfärdade skuldebref, pröfvade rådstufvurätten i anledning af Emma Folckers talan rättvist förklara, att de i Sundströms testamente henne tilldelade och henne på grund af boutredningen tillkommande medel skulle i kontanta penningar utgå tillika med fordrad sex procent årlig ränta från den 1 Januari 1873.

Svea hofrätt meddelade uppå Pripps vadetalan dom den 13 November 1873: Som Pripp, enligt hvad rådstufvurättens protokoll utmärkte, icke vore arfvinge efter Sundström, och Pripp ej visat uppdrag att för delägarne i Sundströms bo

s. 407 Sida 407 i årgången börjar härKopiera citering

föra talan, ansåge hofrätten Pripps talan mot rådstufvurättens dom ej kunna komma under pröfning i vidsträcktare mån, än så vidt samma dom kunde röra Pripp i hans egenskap af utredningsman i Sundströms sterbhus; och fann hofrätten ej skäl att i anledning af Pripps ändringssökande i rådstufvurättens dom göra ändring.

Pripp fullföljde i underdånighet talan.

Medelst underdånigt hetänkande den 7 Mars 1874 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius, föredragande, och Lilienberg samt konstituerade revisionssekreteraren Lagergren) att Kongl. Maj:t måtte finna skäl ej vara anfördt, som i hofrättens dom kunde verka ändring.

Saken föredrogs den 10 i nyssnämnde månad inför Högsta Domstolen. Emedan frågan huruvida svaranden enligt aflidne Sundströms testamente varit berättigad att utbekomma ur Sundströms bo 1,000 riksdaler i reda medel, eller bordt åtnöjas med den i boet befintliga, af svarandens fader uthändigade revers å enahanda belopp, så att Sundströms öfriga qvarlåtenskap kunnat, på sätt som skett, fördelas mellan andra hans testamentstagare, ej kan i förevarande tvist, der sistnämnda testamentstagare icke äro parter, komma under bedömande i vidsträcktare mån, än som erfordras för afgörande om och i hvad mån sökanden häftar i ansvarighet till svaranden för den fördelning af Sundströms tillgångar, som sökanden verkställt i egenskap af boets utredningsman, vare sig att denna egenskap uppkommit till följd af Sundströms förordnande eller hans rättsinnehafvares uppdrag; ty och då rådstufvurätten ej sträckt sin pröfning utöfver den sålunda antydda gräns, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Olivecrona och von Segebaden) väl sökanden äga rätt till talan emot rådstufvurättens dom i dess helhet; men då sökanden felat deruti, att han, innan ofvanomförmälda fråga varit emellan de egentligen rättsägande behörigen afgjord, verkställt fördelningen efter sm enskilda uppfattning af Sundströms vilja, gillade bemälde ledamöter det slut, hvaruti hofrätten i saken stannat.

s. 408 Sida 408 i årgången börjar härKopiera citering

Justitieråden Södergren, Rabe och Huss förenade sig om följande mening: Enär svaranden hvarken, emot sökandens uppgift att hans åtgärder med utredningen af Sundströms bo grundats endast på uppdrag af sterbhusdelägare efter Sundström, visat att sökanden haft sådan befattning i nämnde bo, att han är vederparten ansvarig derför, att hon utfår den rätt, som henne tillkommer enligt Sundströms testamente, eller eljest ådagalagt sådant förhållande, att i anledning af svarandens ensamt mot sökanden rigtade käromål, sökanden må, till följd af det uppdrag att utreda Sundströms, bo, hvilket han förmält sig hafva erhållit, anses skyldig att gifva den af svaranden äskade verkställighet åt Sundströms testamente i hvad henne rörer, funno bemälde ledamöter, med ändring af domstolarnes beslut, svarandens i denna sak förda talan icke kunna bifallas.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 15 April 1874.