Naumanns tidskrift 1874 s. 424

Invändning- att samma mål förut vore pröfvadt.

Arma Helena Pettersson instämde år 1871 till Stockholms rådstufvurätt poliskommissarien Sven August Rundbäcks sterbhusdelägare med påstående att, som hon, efter att hafva blifvit af Rundbäck under äktenskapslöfte och såsom hans fästeqvinna häfdad, den 7 Juli 1859 framfödt ett flickebarn, i dopet kalladt Anna Berta Josefina, men äktenskapet i anseende till Rundbäcks kort derefter inträffade sjukdom, som fortfor till hans död den 5 September 1868, ej blifvit fullbordadt, Anna Helena Pettersson måtte förklaras för Rundbäcks äkta hustru och barnet för hans äkta barn.

Förut hade Anna Helena Pettersson i stämning yrkat: att, som Rundbäck under äktenskapslöfte häfdat henne med ifrågavarande barn, och hon följaktligen varit berättigad att »såsom hans fästeqvinna» och barnets förmyndare komma i besittning af hans qvarlåtenskap, enligt förrättad bouppteckning upptagen till 8,157 rdr 2 öre, den af sterbhusdelägarne, som satt sig i besittning af qvarlåtenskapen, måtte förpligtas att till henne utgifva qvarlåtenskapen eller hvad deraf återstod, sedan hon utbekommit hvad henne genom domstols beslut förut blifvit såsom bidrag till barnets uppfostran tilldömdt; men enär Anna Helena Pettersson icke, emot hvad bestridt blifvit, styrkt, att hon varit med Rundbäck trolofvad eller att häfdandet skett under äktenskapslöfte och att förty hon eller barnet vore på sådan grund berättigade till större eller mindre del af qvarlåtenskapen, blef berörde yrkande af rådstufvurätten ogilladt. Talan fullföljdes hos Svea hofrätt, som den 23 Juni 1870 fastställde rådstufvurättens beslut;

s. 425 Sida 425 i årgången börjar härKopiera citering

och vidare hos Kongl. Maj:t, som, enligt utslag den 24 November 1870, förklarade ändringssökandet ej kunna till pröfning upptagas.

• Sedan i det år 1871 instämda mål framställd invändning, att samma mål skulle af domstol förut pröfvats, blifvit på anförda skäl ogillad, bestredo svaranderne käromålet, enär Anna Helena Pettersson hvarken varit Rundbäcks fästeqvinna eller blifvit af honom under äktenskapslöfte häfdad med ifrågavarande barn. .

Vittnen berättade:

Tobakshandlanden J. P. Carlsson: att vittnet vore bekant med Anna Helena Pettersson och jemväl visste, att hon den 7 Juli 1859 framfödt ifrågavarande barn; att vittnet på hennes anmodan i slutet af Oktober 1862 besökt Rundbäck i hans bostad, hvarvid och sedan en person, som sagt sig heta Rundbäck och om hvilken vittnet sedermera fått visshet att det verkligen varit Rundbäck, för vittnet förestälts, vittnet frågat honom om han ville gifva Pettersson något bidrag till underhåll af nämnda barn, dertill Rundbäck svarat nej; att under vidare samtal med Rundbäck vittnet frågat honom om det vore sannt, hvad Anna Helena Pettersson uppgifvit, eller att Rundbäck lofvat henne äktenskap, hvartill Rundbäck obetingadt svarat ja; att då vittnet äfven frågat Rundbäck om han år 1856 förlofvat sig med henne, Rundbäck dertill gifvit jakande svar, men derjemte yttrat, att det vore en ömtålig sak och att Rundbäck derför önskade, att hon sjelf måtte komma till honom; att vittnet, som i början af November 1864 åtföljt Anna Helena Pettersson till Rundbäck, hört henne fråga honom om han ville att hon skulle flacka omkring eller han ville fullborda äktenskapet med henne, hvarvid han yttrat, att han ej ginge från hvad han lofvat henne, men att han då till följd af sitt sjukliga tillstånd ej ville fullborda äktenskapet; att Rundbäck vid ett af omförmälde tillfällen medgifvit, att barnet vore tillkommet under äktenskapslöfte; samt att i ett af Anna Helena Pettersson emot Rundbäck angående utbekommande af bidrag till barnets underhåll och uppfostran instämdt mål, der vittnet varit Anna Helena Petters-

s. 426 Sida 426 i årgången börjar härKopiera citering

sons ombud, Rundbäcks fullmäktig ej bestridt, att Rundbäck lofvat henne äktenskap;

Enkan Lindahl: att vittnet varit bekant med Anna Helena Pettersson långt innan ifrågavarande barn föddes, men visste icke hvem som var fader till detsamma; att vintern 1856, då Anna Helena Pettersson bodde hos vittnet vid Regeringsgatan, Rundbäck, åtföljd af en annan, till Amerika numera afrest person, infunnit sig i vittnets bostad samt der, i närvaro af nämnde person, vittnet och vittnets då lefvande man, yttrat till Anna Helena Pettersson, att han aldrig skulle öfvergifva henne, hvarjemte Rundbäck gifvit henne ring och förlofvat sig med henne samt lofvat gifta sig med henne, men sagt sig då icke kunna göra detta i anseende till sina obetydliga inkomster; att Rundbäck derefter nästan dagligen under en längre tid besökt henne och flera gånger till henne och vittnet yttrat, att han älskade henne riktigt, äfvensom lofvat henne äktenskap; samt att, sedan Anna Helena Pettersson blifvit hafvande, hon flyttat från vittnet, hvarefter vittnet icke mera sett henne och Rundbäck tillsamman, men att Rundbäck på sommaren och hösten efter barnets födelse yttrat till vittnet, att han, oaktadt Anna Helena Pettersson fått barn, likväl skulle gifta sig med henne, blott han finge bättre stäldt för sig, hvarjemte Rundbäck förklarat, att han trodde sig vara fader till barnet.

Svaranderne bestredo fortfarande käromålet och företedde dels följande bevis: »Att den rättegång, jag väckt emot Rundbäck angående barnuppfostringshjelp, tillkommit af missförstånd och på andra personers tillrådan för att dermed tilltvinga mig penningar, får jag härmed sanningsenligt intyga. Stockholm den 20 November 1864.

Anna Helena Pettersson.

Vittne: J. E. Söderstedt»;

dels ock utdrag af rådstufvurättens protokoll för den 18 April 1867 i mål emellan cigarrfabrikören J. P. Carlsson, kärande, och Anna Helena Pettersson, svarande, uti hvilket mål fanns intagen denna handling: »Att jag blifvit till fullo ersatt uppfostringshjelp till det af mig den 7 Juli 1859

s. 427 Sida 427 i årgången börjar härKopiera citering

framfödda flickebarn Anna Berta Josefina frän barnets födelse tills det fyllt femton år, jemte alla öfriga af mig hafde kostnader, hvadan jag härmed afsäger mig alla vidare anspråk i ifrågavarande hänseende emot hvem det vara må. Full valuta i penningar bekommen, som erkännes och försäkras. Stockholm den 20 November 1864.

Amia Pettersson.

Vittnen: J. E. Söderstedt. Per Thomasson».

Derjemte hördes såsom vittne skräddaren J. E. Söderstedt, som förmälde, att vittnet, som kände Anna Helena Pettersson, tillika hade sig bekant, att hon med Rundbäck haft rättegång om utbekommande af uppfostringshjelp åt sitt barn; att sedan vittnet af Rundbäck anmodats att söka förmå henne att nedlägga detta mål, vittnet med henne haft öfverläggningar, hvilka slutat så, att hon vid ett besök 1864 hos vittnet fritt och otvunget förklarat, att hon vore benägen att emot erhållande af 200 rdr afstå från alla vidare anspråk på barnuppfostringsbidrag af Rundbäck; att vittnet öfverlemnat till henne sagde belopp, hvarefter vittnet af henne erhållit det i nyssanmärkta protokollsutdrag intagna qvitto; att vittnet, utan att numera kuna erinra sig anledningen dertill, uppsatt det andra beviset af den 20 November 1864 och, sedan hon godkänt detsamma och derunder tecknat sitt namn, bevittnat detsamma; att vittnet och en Rundbäcks broder år 1867 besökt henne i Norrköping för att träffa uppgörelse emellan henne och Rundbäck, och att dervid Anna Helena Pettersson såsom skäl hvarföre sådan uppgörelse förut icke kommit till stånd, uppgifvit, att Rundbäck, sedan hon fått barnet, ej velat tala med henne; samt att vittnet aldrig hört henne säga, att hon vore förlofvad med Rundbäck, men deremot förklara, att hon icke emot Rundbäck hade andra anspråk än att af honom bekomma ersättning för barnets vård.

Svaranderne erinrade, att Anna Helena Pettersson i Rundbäcks lifstid icke emot honom framställt andra påståenden än att bekomma barnuppfostringshjelp, och att hon först tre år efter hans död framställt nu ifrågakomne påståenden.

s. 428 Sida 428 i årgången börjar härKopiera citering

Det vore i hög grad osannolikt, att Rundbäck skulle för vittnet Carlsson yppat förhållanden, som han icke meddelat någon annan, och detta på samma gång som han på derom af Carlsson framställd fråga vägrat lemna understöd till barnets uppfostran. Någon trolofning emellan Rundbäck och Anna Helena Pettersson hade säkerligen aldrig skett; och säkert vore, att trolofning icke skett med de i lagen föreskrifna formaliteter.

Rådstufvurätten yttrade medelst dom den 12 Oktober 1871: att ehuru vittnen intygat, enkan Lindahl, att Rundbäck en dag under vintern år 1856 i hennes och hennes mans samt en annan persons närvaro lofvat Anna Helena Pettersson att gifta sig med henne samt vid samma tillfälle gifvit henne en ring och att Rundbäck jemväl vid flera andra tillfällen i enkan Lindahls närvaro lofvat Anna Helena Pettersson äktenskap; och tobakshandlanden Carlsson, att Rundbäck vid ett tillfälle i slutet af Oktober månad år 1862 för Carlsson på dennes fråga erkänt, att han år 1856 förlofvat sig med Anna Helena Pettersson och äfven sedermera lofvat henne äktenskap, samt jemväl vid ett senare tillfälle i början af November månad 1864 inför Carlsson bekräftat sitt berörda medgifvande; likväl och som berörda vittnesmål samt hvad i öfrigt i saken förekommit icke, emot hvad bestridt blifvit, innefattade full laga bevisning derom, att Rundbäck såsom trolofvad med Anna Helena Pettersson eller under äktenskapslöfte med henne sammanaflat det af henne den 7 Juli 1859 framfödda flickebarnet Anna Berta Josefina, blef käromålet ogilladt.

Anna Helena Pettersson vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 14 November 1872 gillade rådstufvurättens dom.

Underdånig talan fullföljdes af Anna Helena Pettersson,, som, utom hvad hon redan påstått, jemväl yrkade att tillerkännas giftorätt i Rundbäcks bo.

Med Kongl. Maj:ts tillstånd hördes såsom vittne i målet sömmerskan Maria Larsson, som förmälde, att hon, som ofta besökt och förrättat sömnad åt sökanden, hvilken uti huset n:o 80 vid Regeringsgatan innebott hos kakelugnsmakaren Lindahl och

s. 429 Sida 429 i årgången börjar härKopiera citering

dennes hustru, hade derstädes vid flera tillfällen år 1856, ehuru vittnet ej kunde närmare bestämma tiden, äfven i bemälde makars närvaro hört Rundbäck, som kommit på besök, förklara, det han skulle gifta sig med sökanden så snart han finge någon stadig plats, hvarjemte vittnet förmälde sig särskildt ihågkomma, att Rundbäck, då han någon dag under samma år infunnit sig i makarne Lindahls bostad, i dessas närvaro ställt sig midt på golfvet samt, efter det han ur sin ena västficka upptagit en ring, yttrat till sökanden: »Nu Anna, vill du hafva mig, så skola vi förlofva oss», och derefter satt ringen på sökandens finger; samt att vittnet sett sökanden vara hafvande och hört Rundbäck, sedan sökandens barn blifvit framfödt, säga sig vara fader till detsamma.

Vederparterne bestredo afseende å berörde vittnesmål och företedde en Kongl. Maj:ts dom den 21 September 1868, derå fanns tecknadt följande: »Att jag denna dag bekommit från S. A. Rundbäcks sterbhus uppfostringsbidraget, som här blifvit mig tilldömdt för flickan Anna Berta Josefina, allt ifrån barnets födelse och intill den 1 Augusti 1873, genom bland annat att jag liqviderat mig ådömda rättegångskostnader till herrar Abraham och Jöns Rundbäck samt förklarar jag mig härmed afsäga mig all rätt till tvist emot meranämnda herrar Rundbäck i afseende på barnets uppfostran, sedan barnet nu erhållit förmyndare, som erkännes och qvitteras. Stockholm den 5 September 1872.

Anna Helena Pettersson.

Vittnen: E. Th. Ferngren, A. Paulson, urmakare. urmakare».

Anna Helena Pettersson anmärkte, att omförmälde qvitto endast afsett bidrag till ifrågavarande barns underhåll och uppfostran och att hon med samma qvitto icke frånträdt sina i förevarande rättegång framställda yrkanden.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Wedberg och Ryding, den förstnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Bråkenhielm) yttrade i underdånigt betänkande den 19 November 1873: »Som genom vittnesmål, hvilka aflagts af ofvanbemälda enkan Lindahl och sömmerskan Maria

s. 430 Sida 430 i årgången börjar härKopiera citering

Larsson, hvilken sistnämnda blifvit med Kongl. Maj:ts tillstånd inför nedre revisionen såsom vittne i saken hörd, det torde vara lagligen styrkt, att sökanden blifvit år 1856 trolofvad med Sven August Rundbäck; alltså och då ostridigt är, att bemälde Rundbäck varit fader till sökandens den 7 Juli 1859 födda barn Anna Berta Josefina; men af handlingarne inhemtas att, sedan sökanden till rådstufvurätten instämt svaranderne med påstående att, som Sven August Rundbäck under äktenskapslöfte med henne sammanaflat bemälde barn, och sökanden följaktligen vore berättigad att, såsom hans fästeqvinna och barnets förmyndare, komma i besittning af hans qvarlåtenskap, uppgående enligt bouppteckning i värde till 8,157 rdr 2 öre, svaranden Jöns Rundbäck, som satt sig i besittning af qvarlåtenskapen, måtte förpligtas till sökanden utgifva berörde belopp eller hvad deraf återstode, sedan hon utbekommit hvad henne genom domstols beslut förut blifvit såsom bidrag till barnets uppfostran tilldömdt, rådstufvurätten genom beslut, som blifvit af hofrätten genom dom den 23 Juni 1870 faststäldt, ogillat sökandens talan, äfvensom att Kongl. Maj:t i utslag den 24 November samma år funnit sökandens hos Kongl. Maj:t fullföljda talan emot hofrättens dom icke kunna till pröfning upptagas, hemställer nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, jemlikt 5 kap. 1 § Giftermålsbalken, att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, på det sätt bifalla käromålet, att Sven August Rundbäcks och sökandens förutnämnda dotter Anna Berta Josefina tillägges äkta barns rätt och sökanden rätt såsom Rundbäcks laggifta hustru, så vidt sådan rätt icke blifvit genom hofrättens dom den 23 Juni 1870 dem fråndömd.

Saken afgjordes den 25 November 1873 i Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Södergren,. Bolin och Rabe) funno, på Anna Helena Petterssons klagan, ej skäl göra ändring i hofrättens dom.

Justitierådet friherre Leuhusen yttrade: »Genom den i målet förebragta bevisning finner jag för min del det vara lagligen styrkt, att sökanden blifvit af poliskommissarien

s. 431 Sida 431 i årgången börjar härKopiera citering

Rundbäck under äktenskapslöfte häfdad med det af sökanden den 7 Juli 1859 framfödda flickebarn Anna Berta Josefina, och pröfvar alltså i förmägo af 3 kap. 9 och 10 §§ Giftermålsbalken och 8 kap. 2 § Ärfdabalken rättvist, med ändring af hofrättens dom, förklara sökanden och hennes ofvanbemälda dotter berättigade, den förra att njuta äkta hustrus rätt efter Rundbäck, och den senare att efter honom taga arf såsom barn af laggift säng».

Justitierådet Olivecrona gillade det underdåniga betänkandet.

Justitierådet Lagerstråle yttrade: »Ehuru, enligt hvad ofvanbemälda enkan Lindahl och sömmerskan Maria Larsson, hvilken sistnämnda blifvit med Kongl. Maj:ts tillstånd inför nedre revisionen såsom vittne i saken hörd, sammanstämmande intygat, poliskommissarien Rundbäck i lifstiden en dag under vintern år 1856, då nämnde två vittnen och enkan Lindahls man varit tillstädes, lofvat sökanden att gifta sig med henne och vid samma tillfälle gifvit henne en ring; likväl och emedan härigenom någon laglig fästning dem emellan i enlighet med 3 kap. Giftermålsbalken enligt mitt omdöme icke må anses hafva ägt rum; samt sökanden, som den 7 Juli 1859 framfödt ett barn, till hvilket Rundbäck ostridigt är fader, icke under den tid af omkring 9 år, som derefter förflutit intill Rundbäcks död, oaktadt denne hvarken bringat löftet om äktenskap till fullbordan eller åt detsamma ens gifvit den bekräftelse, som kunnat ske genom att låta sökanden i kyrkan intagas såsom sin fästeqvinna, sökt att få äktenskapslöftet af rätten för fast förklaradt; ty finner jag för min del den af sökanden nu efter Rundbäcks död förda talan om äkta hustrus rätt efter honom icke kunna bifallas; men då, på sätt ofvan förmäles, styrkt är, att sökandens och Rundbäcks ifrågavarande barn flickan Anna Berta Josefina aflats sedan Rundbäck gifvit sökanden löfte om äktenskap, samt barnets rätt icke kan förringas deraf, att modren försummat att vinna löftets fullbordan, pröfvar jag för min del rättvist, jemlikt 8 kap. 2 § Ärfdabalken, jemförd med § 1 i samma kapitel, att, med ändring af domstolarnes beslut, på

s. 432 Sida 432 i årgången börjar härKopiera citering

det sätt bifalla käromålet i denna del, att Sven August Rundbäcks och sökandens förutnämnda dotter Anna Berta Josefina tillägges äkta barns rätt i allt, hvarutinnan sådan rätt icke redan blifvit underkänd genom en i målet företedd, af Svea hofrätt i tvist parterne emellan om qvarlåtenskapen efter Rundbäck den 23 Juni 1870 meddelad dom».

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 December 1872.