Beträffande ansvar för underlåtenhet att hålla sådan Spånkista, som fiskeristadgan föreskrifver.
10 februari 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 422–423 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 15 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 74 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 15.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 422–423 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 10 Februari 1874». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Tillförordnade länsmannen Gr. Nilsson hade vid 1872-års o
hösteting med As härad yrkat ansvar å Anders Persson i Risbro och Anders Johansson i Gingrid Bredagården, jemte Anders Gustaf Andersson i Hukebacka, för det de, som ägde Kräcklinge såg, försummat att de två nästförutgångne åren vid sågen hålla så beskaffad Spånkista, som Fiskeristadgan den 29 Juni 1852 föreskrefve.
Det upplystes vid rätten, att sågverket inköpts af de tilltalade den 31 Maj 1871, men att Anders Persson och Anders Johansson enligt kontrakt den 1 November samma år utarrenderat sina lotter till Anders Gustaf Andersson på ett år, räknadt från den 1 nästföregångne Oktober, med förbindelse för honom att bekosta alla reparationer och hålla spånkista.
Anders Persson och Anders Johansson hemställde om icke Anders Gustaf Andersson, som från den 1 November 1871 ensam innehaft och brukat sågen, också ensam borde ansvara för den brist, som möjligen förefunnits vid sågverkets spånkista. Ehuru denna varit med omsorg gjord och underhållen, kunde dock ej nekas, att spån kunnat utkomma i vattnet och flyta ned i Wiskaån, helst stor konst finge användas, om ej någon sågspån skulle utkomma, samt sågspån dessutom vid blåst lätt nog kunnat spridas.
Åklagaren fullföljde sitt påstående mot alla tre ägarne. Åtminstone före den 1 November 1871 voro Anders Persson och Anders Johansson ansvarige.
s. 423 Sida 423 i årgången börjar här
Häradsrätten meddelade utslag den 7 November 1872. Jemte det Anders Gustaf Andersson, om hvilken nu ej är fråga, fälldes till ansvar i målet, yttrade häradsrätten i öfrigt: att enär ifrågavarande försummelse blifvit af Anders Persson och Anders Johansson medgifven, samt de under åtalstiden varit intill den 1 November 1871 jemte Anders Gustaf Andersson för berörda försummele ansvariga, dömdes Anders Persson och Anders Johansson, jemlikt 16 och 31 §§ i fiskeristadgan, att för omförmälda försummelse böta, 25 riksdaler banko eller 37 riksdaler 50 öre riksmynt, hvaraf kronan erhölle en tredjedel och åklagaren öfriga två tredjedelar.
Gröta hofrätt, der besvär af Anders Persson och Anders Johansson jemte Anders Gustaf Andersson anfördes, yttrade i utslag den 12 Mars 1873: att enär det ej blifvit behörigen utredt att Anders Persson och Anders Johansson under den tid, åtalet afsåge, innehaft och begagnat Kräcklinge sågverk, befriades de från all påföljd af åtalet.
Tillförordnade länsmannen Nilsson sökte i underdånighet ändring. Skulle Kongl. Maj:t icke anse det vara behörigen styrkt, att Anders Johansson och Anders Persson innehaft sågen under den tid, åtalet afsåg, anhöll klaganden om målets visande åter till häradsrätten för bestyrkande af nämnde förhållande, hvilket dock egentligen icke vore af vederparterne bestridt.
Målet föredrogs den 10 Februari 1874 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist, Rabe, Olivecrona och Lagerstråle) funno, med afslag å klagandens anhållan om målets återförvisning, skäl icke vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.
Justitierådet Naumann fann skäligt, med ändring af hofrättens öfverklagade utslag, fastställa häradsrättens beslut.