Resningsansökning, som bifallits. Naturhinder.
23 september 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 533–535 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 533–535 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 23 September 1873». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Piteå tingslags häradsrätt, hvarest jägmästaren C. Degerman å tjenstens vägnar påstod ansvar å C. för åverkan å kronoskog af 1,030 timmer, dömde genom utslag den 20 December 1872, under åberopande af 24 kap. 3 § Straffla-
s. 534 Sida 534 i årgången börjar här
gen, C., såsom förvunnen att hafva sjelf åverkat eller föranstaltat åverkan af nämnde timmer, att hållas till fängelse i fyra månader, hvarjemte de åverkade träden förklarades förbrutne.
C. klagade i Svea hofrätt, som enligt utslag den. 14 Mars 1873 utlät sig: att som, i enlighet med den af häradsrätten för ändringssökande i dess utslag meddelade hänvisning, det ålegat C., om han med utslaget icke åtnöjdes, att deruti hos hofrätten söka ändring genom besvär, hvilka skulle sist innan kl. 12 på 45:te dagen efter utslagets dag eller den 3 Februari 1873 till hofrätten ingifvas, vid äfventyr, om det försummades, att C. hade förlorat sin talan och besvären icke komme under pröfning; men vice häradshöfdingen J. Söderholm, hvilken sistnämnde dag å C:s vägnar ingifvit besvär i målet och dervid for sin behörighet i berörda hänseende åberopat allenast ett från Piteå till Söderholm ankommet telegram af innehåll, att C. befullmäktigade Söderhohn att hos hofrätten anföra besvär öfver ofvanberörda utslag, icke genom nämnde handling, den der icke kunde för laga fullmakt antagas, eller annorledes styrkt sin behörighet att C:s talan i målet hos hofrätten fullfölja; alltså och då afseende icke kunde fästas å en först efter föresatta besvärstidens utgång af Söderholm till hofrätten ingifven, för honom af C. utfärdad fullmakt, kunde hofrätten besvären icke till pröfning upptaga.
C. sökte att Kongl. Maj:t måtte bevilja honom resning i målet. Besvärshandlingarne hade den den 20 Januari 1873 afgått med posten från Piteå och vanligen åtginge ej mera än sju dagar för postens framkomst till Stockholm; men denna post hade ditkommit först den 3 Februari kl. 5 e. m. i följd af snöstorm. Emedan C. befarat, att posten icke i vanlig tid skulle anlända till Stockholm, hade han den 31 Januari afsändt till Söderholm ett telegram, innefattande fullmakt för innehafvaren att fullfölja talan i målet, och fanns telegrammet vara undertecknadt: med C:s namn, hvarjemte telegrammet innehöll följande: »att C., af oss personligen
s. 535 Sida 535 i årgången börjar här
känd, i vår gemensamma närvaro erkänt och undertecknat ofvanstående fullmakt; betyga Piteå telegrafstation som ofvan.
Leonard Ulander. Aug. Lundberg, edsvurne telegraftjenstemän».
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, och då C., på sätt han styrkt, gjort allt hvad på honom ankommit för att i laga tid fullfölja sina besvär i hofrätten, anhöll C. i underdånighet, att hans ansökning måtte bifallas.
Degerman, öfver ansökningen hörd, ansåg C. hafva styrkt laga förfall för att han icke i behörig tid inställt sig i hofrätten samt yrkade förty att målet måtte till hofrätten återförvisas.
Ärendet föredrogs den 23 September 1873 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Wretman, Naumann, Rabe och Lagerstråle) funno skäligt resningsansökningen på det sätt bifalla, att, såvida C. inom två månader derefter hos hofrätten sig anmälde, hofrätten ägde att, utan hinder af dess ofvanberörde utslag, C:s besvär öfver häradsrättens utslag till pröfning upptaga.
Justitieråden von Hofsten, Olivecrona och Strandberg funno ej skäl att den sökta resningen bevilja.