Oloflig försäljning af lottsedlar eller icke?
25 september 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 540–542 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 540–542 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 25 September 1873». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Landsfiskalen A. E. Wiréen yrkade, efter stämning å postexpeditören J. E. Ode i Hessleholm till Westra Göinge häradsrätt, att som Ode vid mottagande af prenumeration å tidskriften »Svenska Familjejournalen» under år 1871 utlemnat
s. 541 Sida 541 i årgången börjar här
bevis derom af sådan beskaffenket, att de jemväl utgjort lottsedlar till ett med tidskriftens utgifvande förenadt lotteri till bortlottande af äldre årgångar af nämnde tidskrift, Ode måtte fällas till ansvar derför enligt 1 och 3 §§ af K. Förordningen den 21 Mars 1844.
Häradsrätten yttrade enligt utslag den 8 Juli 1872: att enär Odo,, hvilken det i egenskap af föreståndare för postexpeditionen i Hessleholm ålegat att emottaga prenumeration å, bland andre tidningar, Svenska Familjejournalen, icke genom att under år 1871 en sådan prenumeration mottaga och bevis derom utfärda, gjort sig till oloflig försäljning af lottsedlar skyldig, äfven om med bevis af ofvan omförmälda beskaffenhet följt rättighet att i lotteri deltaga, pröfvade häradsrätten rättvist att åtalet ogilla.
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, hvarest Wiréen sig besvärade, yttrade medelst utslag den 31'Januari 1873: att som, enligt den af förläggaren utaf tidskriften Svenska Familjejounalen för år 1871 utfärdade anmälan, subskription eller prenumeration å nämnde tidskrift inneburit rättighet att af tidskriften erhålla ett häfte för hvarje månad emot erläggande antingen på en gång af hela årsafgiften nio riksdaler eller af 75 öre för häfte hvarje gång ett sådant utbekommes, samt vid sådant förhållande och då anledning icke förekommit till antagande deraf, att det för tidskriften bestämda pris öfverstigit sjelfva tidskriftens värde, den omständigheten att de bevis om verkställd subskription eller prenumeration, som af Ode utfärdats, jemväl medfört rättighet för subskribent eller prenumerant, som å föreskrifna tider utlöst då utkomna häften af tidskriften, att deltaga uti de af tidskriftens förläggare anordnade så kallade premieutlottningar af äldre årgångar af tidskriften, icke vore af beskaffenhet, att Ode kunde anses hafva genom utlemnande af nämnde bevis gjort sig förfallen till det ansvar, som derför blifvit å honom i målet yrkadt, fastställdes det slut, häradsrättens utslag innehölle.
Om detta utslag förenade sig vice häradshöfdingen Lundvall, assessoren Anderberg och hofrättsrådet Fredrikson,
s. 542 Sida 542 i årgången börjar här
hvaremot vice häradshöfdingen Dickson fastställde häradsrättens utslag.
Wiréen fullföljde underdånig talan.
Målet föredrogs den 25 September 1873 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Wretman, Naumann, von Hofsten, Rabe, Lagerstråle och Strandberg) funno ej skäl att i hofrättens utslag göra ändring.
Justitierådet Olivecrona pröfvade skäligt, på de af häradsrätten anförda skäl, gilla domstolarnes i målet meddelade beslut.