Samma ämne som under nästföregående nummer.
5 maj 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 593–595 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 13 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 115 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 312 för det här referatet, men referatet börjar på s. 593 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 13.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 593–595 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «inför Högsta Domstolen den 5 Maj 1874». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti en till konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län den 17 Januari 1874 ingifven skrift anhöll fattigvårdsstyrelsen i Marstrand, att som förre artilleristen Jakob Sjöström, hvilken vore fullt arbetsför, visat sådan lik- - nöjdhet mot sin familj, att fattigvårdsstyrelsen nödgats taga vård om hans barn under det Sjöström utan tvifvel nedlade sin arbetsförtjenst på krogen, samt Sjöström icke genom inför fattigvårdsstyrelsen erhållna varningar och föreställningar låtit sig rätta, utan fortsatt med sin visade liknöjdhet mot sitt barn, hvarförutan Sjöström låtit komma sig till last att han försålt den ved, som blifvit honom af fattigvården tilldelad nästlidne julhelg, så att hans barn fått vistas i oeldadt rum, Sjöström måtte behandlas i öfverensstämmelse med gällande fattigvårdsförordning och förty dömas till allmänt arbete.
Vid förhör inför rådstufvurätten hade Sjöström, — som hösten 1873 blifvit enkling och kort före julen samma år mistat det enda återstående af sina barn, så att endast en åttaårig stjufdotter varit honom öfrig till vård, — vidgått; att stjufdottern under de två eller tre sistförflutna vintrarne genom fattigvårdsstyrelsens försorg erhållit mat en gång om dagen; att Sjöström tre särskilda gånger af fattigvårdsstyrelsen lemnats kontanta bidrag till hyran; att hans sist af-
Tidskrift för lagstiftning etc. ll:te årg. 38
s. 594 Sida 594 i årgången börjar här
lidna barn varit under fyra eller fem månader bortackorderadt på fattigvårdens bekostnad; att Sjöström en gång blifvit inför styrelsen varnad; att han ej bortsålt omförmälda veden, utan lemnat den till en i samma hus som Sjöström boende qvinna såsom godtgörelse för tvätt m. m., enär han sjelf ej kunnat begagna veden i saknad af eldstad i sitt rum; att han väl stundom användt något af sin arbetsförtjenst till inköp af bränvin, men i allmänhet sökt att på bästa sätt försörja sig och barnet; samt att han någon gång, när nöden varit mycket svår, uppmanat stjufdottern att genom betlande skaffa sig föda.
Landhöfdingeembetet meddelade utslag den 25 Februari 1874: Då genom hvad i målet förekommit vore utredt att Sjöström uraktlåtit taga nödig vård om sitt barn, om hvilket fattigvårdsstyrelsen i Marstrand måst till en del draga försorg; samt Sjöström icke heller låtit sig af fattigvårdsstyrelsens varningar rätta, hvartill komme att Sjöström medgifvit att han äfven uppmanat sitt barn att betla; alltså funne landshöfdingeembetet, jemlikt 35 § 4 mom., 41 § 2 mom. och 42 § 1 mom. i K. Förordningen angående fattigvården den 9 Juni 1871, skäligt döma Sjöström att i länscellfängelset i Göteborg under två månader hållas till det arbete, som kunde vara att tillgå.
Sjöström anförde besvär hos Kongl. Maj:t och yrkade i underdånighet att varda befriad från straff, enär den förseelse, som blifvit förd honom till last, varit framkallad af djup fattigdom och verklig nöd.
Sedan vederbörande blifvit hörde, föredrogs målet inför Högsta Domstolen den 5 Maj 1874; och då till följd af skiljaktige meningar vid målets afgörande omröstning företogs, yttrade justitierådet Huss: »Som icke utredt är att klaganden, oaktadt af fattigvårdsstyrelsen erhållen varning, vägrat att fullgöra honom af styrelsen föresatt arbete eller eljest visat tredska, sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, eller att klaganden gjort sig skyldig till den förseelse, som i 40 § 5 mom. af Förordningen den 9 Juni 1871 omförmäles.
s. 595 Sida 595 i årgången börjar här
pröfvar jag skäligt att undanrödja landshöfdingeembetets öfverklagade beslut».
Justitierådet Lagerstråle fann skäl ej vara anfördt, som i landshöfdingeembetets utslag kunde verka ändring.
Justitierådet Babe yttrade: »Enär, så vidt handlingarne i målet utmärka, klaganden icke vägrat att fullgöra arbete, som af fattigvårdsstyrelsen eller annan, å hvilken styrelsen öfverlåtit sin husbonderätt, blifvit honom föresatt, eller eljest i sitt förhållande till fattigvårdsstyrelsen visat tredska, sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, alltså och då icke utredt är att klagandens dotter betlat, pröfvar jag skäligt att landshöfdingeembetets öfverklagade beslut upphäfva».
Justitierådet Naumann instämde med justitierådet Huss.
Justitierådet Cramér biträdde den af justitierådet Rabe yttrade mening.
Justitierådet Södergren instämde med justitierådet Huss.