Beträffande frågan hvad som måste föregå innan till allmänt arbete enligt gällande Fattigvårdsförordning må dömas.
5 maj 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 591–593 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 21 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 114 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 21.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 591–593 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «inför Högsta Domstolen den 5 Maj 1874». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Fattigvårdsstyrelsen i Marstrand anhöll hos konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, att enär arbetskarlen Carl J. Jonsson, hvilken vore fullt arbetsför, visat sådan liknöjdhet mot sin familj, att fattigvården nödgats taga vård om hans barn under det Jonsson utan tvifvel nedlade sin arbetsförtjenst på krogen, samt Jonsson icke låtit sig rätta genom inför fattigvårdsstyrelsen erhållna varningar och föreställningar, utan fortsatte med sin visade liknöjdhet mot sina barn, Jonsson måtte behandlas i öfverensstämmelse med gällande Fattigvårdsförordning samt förty till allmänt arbeted ömas.
Vid förhör inför rådstufvurätten i Marstrand hade Jonsson medgifvit, att hans barn (en gosse om 10 år och två flickor 8 år gamla) hvarje vinter sedan år 1868 från fattigvårdens kokinrättning fått fri middagsmat, att fattigvården en gång haft en mindre utgift för barnens vård och skötsel,, äfvensom »helt nyligen» skaffat tyg till kläder åt barnen.
s. 592 Sida 592 i årgången börjar här
samt att Jonsson inför styrelsen blifvit varnad för följderna af att vårdslösa sina barn. Deremot hade Jonsson bestridt, att han förstört sin arbetsförtjenst genom dryckenskap. Den ringa arbetsförtjensten under vintrarne och de höga prisen på lifsförnödenheter hade satt honom ur stånd att fullt försörja barnen, mot hvilka han dock ville framgent uppfylla sina skyldigheter.
Landshöfdingeembetet yttrade i utslag den 25 Februari 1874: att som genom hvad i målet förekommit utredt vore, att Jonsson uraktlåtit att taga nödig vård om sina barn, om hvilka fattigvårdsstyrelsen i Marstrand måst till en del draga försorg, samt Jonsson icke heller låtit sig af fattigvårdsstyrelsens varningar rätta; alltså funne landshöfdingeembetet, jemlikt 35 § 4 mom., 41 § 2 mom. och 42 § 1 mom. i K. Förordningen angående fattigvården den 9 Juni 1871, skäligt döma Jonsson att å länscellfängelset i Göteborg under två månader hållas till det arbete, som kunde vara att tillgå.
Jonsson sökte i underdånighet ändring och anmärkte, bland annat, att honom icke blifvit ålagdt något arbete för fattigvårdsstyrelsens räkning, och att han än mindre varit åtalad för vägran att verkställa af fattigvårdsstyrelsen anvisadt arbete. Med afseende härå yr'kade Jonsson att varda befriad från straff, eller att åtminstone undslippa med en varning.
Sedan fattigvårdsstyrelsen blifvit öfver besvären hörd och afgifvit förklaring, föredrogs målet inför Högsta Domstolen den 5 Maj 1874; och som icke utredt är att klaganden, oaktadt af fattigvårdsstyrelsen erhållen varning, vägrat att fullgöra honom af styrelsen föresatt arbete eller eljest visat tredska, sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Naumann, Lagerstråle och Huss) skäligt att undanrödja landshöfdingeembetets öfverklagade beslut.
Justitieråden Cramér och Rabe förenade sig om följande yttrande: Enär, så vidt handlingarna i målet utmärka, klaganden icke vägrat att fullgöra arbete, som af fattigvårdsstyrelsen eller annan, å hvilken styrelsen öfverlåtit sin hus-
s. 593 Sida 593 i årgången börjar här
bonderätt, blifvit honom föresatt, eller eljest i sitt förhållande till fattigvårdsstyrelsen visat tredska, sjelfvåld, oordentlighet eller sturskhet, pröfvade justitieråden skäligt att landshöfdingeembetets öfverklagade beslut upphäfva.