Naumanns tidskrift 1874 s. 687

I ansökning af den 17 November 1868 yrkade Samuel Johansson i Kamma och Johan Larsson i Munkegärde hos konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län att, på grund af köpehandling den 6 December 1862 angående 1/4:dels mantal Skårby Mellangården, af ägaren till sagde hemmansdel Anders Bengtsson utbekomma 166 rdr 32 sk. rgd hvardera, jemte ränta från den 11 Januari 1868 och expenser, samt att så stor del af köpeskillingen för nämnde, den 13 November 1868 på exsekutiv auktion försålda fastighet, som svarade emot berörde fordran, måtte vid blifvande köpeskillingsliqvid, sedan andra fordringar utgått, beläggas med qvarstad för sökandernes räkning emot företedd borgen.

Genom resolution den 18 November 1868 förklarade konungens befallningshafvande, jemte det ansökningen kommunicerades med Anders Bengtsson, att så stor del af gäldenären möjligen tillkommande öfverblifvande del af köpeskillingen, som i värde svarade emot krafvet jemte ränta och skälig kostnadsersättning, finge i laga ordning med qvarstad beläggas, under förbud att förskingras, annans möjligen ägande bättre rätt dock förbehållen, om verkställighet af hvilken qvarstad sökanden hade att anmäla sig å landskansliet hos vederbörande, som köpeskillingen utbetalar.

s. 688 Sida 688 i årgången börjar härKopiera citering

Sedan Anders Bengtsson afgifvit yttrande, förklarade, enligt resolution den 9 December 1868, konungens befallningshafvande målet tvistigt och visade sökanderne till domaren.

Sökanderne, som hos Göta hofrätt öfverklagade sistberörde resolution, anhöllo emellertid i en till konungens befallningshafvande den 31 December 1868 ingifven skrift, att den beviljade qvarstaden måtte äga bestånd, till dess slutlig dom fallit i målet; och resolverade derå konungens befallningshafvande samma dag, att som qvarstaden blifvit beviljad tills vidare och således ägde bestånd till dess annorlunda förordnades, ansökningen icke föranledde vidare yttrande eller åtgärd.

Sedan hofrätten uti utslag den 14-Maj 1869 förklarat sig ej finna skäl att göra ändring i konungens befallningshafvandes resolution af den 9 December 1868 samt tillika stadgat, att ofvannämnde qvarstad skulle äga bestånd, derest klaganden inom tre månader derefter gjorde sin talan anhängig vid domstol, stämde Samuel Johansson och Johan Larsson i laga tid Anders Bengtsson till Inlands Södra häradsrätt, hvilken i utslag den 27 April 1871 förpligtade Anders Bengtsson att till en hvar af Samuel Johansson och Johan Larsson utgifva 166 rdr 67 öre med sex procent ränta derå från den 11 Januari 1868, äfvensom att med 45 rdr godtgöra deras kostnader i målet.

Med företeende af detta utslag, som vann laga kraft, anmälde sig Samuel Johansson och Johan Larsson hos konungens befallningshafvande den 22 Augusti 1871 samt yrkade att på grund af den utaf konungens befallningshafvande meddelade, af hofrätten stadfästade qvarstadsresolutionen utfå det dem af häradsrätten tilldömda belopp, som enligt deras uträkning uppginge till 450 rdr.

Konungens befallningshafvande resolverade den 14 September 1871: att som sökanderne försummat fullgöra föreläggandet att om verkställighet af qvarstaden anmäla sig å landskansliet hos vederbörande, som köpeskillingen utbetalde, samt häraf följt att vid köpeskillingsliqviden den 10 Mars 1869 öfverskottet på köpeskillingen i brist af kännedom om den beslutade qvarstaden afräknats på annan fordran; ty

s. 689 Sida 689 i årgången börjar härKopiera citering

som i följd häraf några medel icke vidare funnes hos konungens befallningshafvande qvar af köpeskillingen för 1/4:dels mantal Skårby, kunde ansökningen om lyftning icke till någon åtgärd föranleda.

I en till Göta hofrätt ingifven skrift besvärade sig Samuel Johansson och Johan Larsson öfver nämnde resolution, hvarjemte de vidare anförde, att för den af konungens befallningshafvande förordnade anmälan hos vederbörande, som köpeskillingen utbetalde, icke stadgats någon tid, och att sagde anmälan borde anses vara fullgjord genom den till konungens befallningshafvande den 31 December 1868 ingifna skrift, hvari dels begärdes att qvarstaden måtte få fortfarande bestå, dels meddelades underrättelse att hofrätten stadfästat qvarstaden under uppgifvet vilkor. Detta vilkor vore uppfyldt och Samuel Johansson och Johan Larsson hade jemväl i öfrigt fullgjort hvad på dem ankommit. Det berodde således endast på konungens befallningshafvandes vårdslöshet och försummelse, att Samuel Johansson och Johan Larsson icke bekommit någon del af köpeskillingen. Derför yrkades, att konungens befallningshafvande måtte åläggas utgifva till dem 450 rdr jemte ersättning för kostnaderna i hofrätten.

Berörde skrift remitterades till advokatfiskalsembetet och öfver dess i anledning deraf afgifna memorial anförde landssekreteraren H. Westin och landskamereraren C. U. Tillii i gemensam förklaring följande1): Till fullgörande af den i resolutionen den 18 November 1868 föreskrifna anmälan hade Samuel Johansson och Johan Larsson bort, sedan de fått del af qvarstadshandlingarne, ingifva en styrkt afskrift af desamma jemte anmälan om ändamålet dermed, på det att dessa handlingar kunnat bifogas liqvidationsakten. Äfven om detta skett, hade konungens befallningshafvande väl ej haft skyldighet att, såsom Samuel Johansson och Johan Larsson förmenat, kalla dem till liqviden af köpeskillingen;

ter

1) Jemväl af landshöfdingen grefve A. Ehrensvärd infordrades förklaring; men hofrätten har frikänt honom från all ersättningsskyldighet i saken.

Tidskrift för lagstiftning etc. 11:te årg.

s. 690 Sida 690 i årgången börjar härKopiera citering

men om äfven de derifrån uteblifvit, hade dock, med ledning af qvarstadshandlingarnes innehåll, otvifvelaktigt kommit att företagas åtgärd, hvarigenom de ej förlorat sin rätt till en del af köpeskillingen. Men som förhållandet nu varit och då efter qvarstadshandlingarnes uttagande det ej funnits någon skriftlig anmälan att lägga till liqvidationsakten, kunde icke inträffa annat än som skett eller att andre vederbörande, som bevakat sin rätt, fått dela köpeskillingen. Någon tid för berörde anmälan hade konungens befallningshafvande ej haft att föreskrifva, enär det berott på Samuel Johansson och Johan Larsson att göra anmälan, då de funno lämpligast; och deras förmenande, att den föreskiifna anmälan skulle blifvit verställd genom den skrift, de ingifvit den 31 December 1868, borde ej förtjena afseende, då deri ej taltes ett ord om verkställighet af qvarstaden.

Af protokollet öfver köpeskillingsliqviden, upprättad den 10 Mars 1869, inhemtades att köpeskillingen lemnat ett öfverskott af 386 rdr 41 öre.

I sitt slutliga memorial förklarade advokatfiskalen, att Samuel Johansson och Johan Larsson enligt hans åsigt haft sig sjelfva att skylla för sin förlust, hvarföre ock han ansåge sig förhindrad att understödja deras emot konungens befallningshafvande förda talan; dock för att ej afskära deras rätt att få sina anspråk pröfvade, öfverlemnade advokatfiskalen dem till hofrättens bedömande.

Hofrätten yttrade enligt utslag den 27 Januari 1873: att ehuru uti landshöfdingeembetets af landssekreteraren Westin och landskamereraren Tillii meddelade resolution den 18 November 1868, hvarigenom qvarstad för Samuel Johanssons och Johan Larssons fordringar hos Anders Bengtsson beviljats å köpeskillingen för dennes å exsekutiv auktion sålda hemman ett fjerdedels mantal Mellangården Skårby, föreskrifvits, att Samuel Johansson och Johan Larsson skulle för verkställighet af qvarstaden anmäla sig å landskansliet hos vederbörande, som hade att köpeskillingen utbetala, samt ostridigt vore, att Samuel Johansson och Johan Larsson underlåtit att på annat sätt fullgöra denna föreskrift än att

s. 691 Sida 691 i årgången börjar härKopiera citering

de den 31 December 1868 hos konungens befallningshafvande framställt ofvan anmärkta anhållan om qvarstadens fortfarande bestånd; likväl, alldenstund berörde föreskrift för Samuel Johansson och Johan Larsson om anmälan å landskansliet icke varit erforderlig vid det förhållande att köpeskillingen skulle hos konungens befallningshafvande utbetalas, samt det följaktligen ålegat landssekreteraren Westin och landskamereraren Tillii att genast efter resolutionens meddelande, utan någon vidare anmälan af Samuel Johansson och Johan Larsson, låta till efterrättelse vid köpeskillingsliqviden upprätta sådan anteckning om qvarstaden och Samuel Johanssons och Johan Larssons fordringar, hvilka varit i qvarstadsansökningen till kapital och ränta tydligen uppgifna, att de qvarsatta medlen kunnat vid liqviden innehållas; för den skull och emedan landssekreteraren Westin och landskamereraren Tillii försummat att fullgöra hvad dem i berörda afseende ålegat samt derigenom vållats, att Samuel Johanssons och Johan Larssons rätt blifvit vid liqviden, den landssekreteraren Westin förrättat, helt och hållet förbisedd; ty funne hofrätten landssekreteraren Westin och landskamereraren Tillii skyldiga att ersätta den förlust, Samuel Johansson och Johan Larsson genom deras berörde försummelse lidit, i hvilket afseende och då Samuel Johanssons och Johan Larssons fordringar med å dem från den 11 Januari 1868 intill dagen för köpeskillingsliqvidens upprättande upplupen ränta utgjort för hvar af Samuel Johansson och Johan Larsson ett hundra, sjutioåtta riksdaler 31 öre, samt liqvidationsinstrumentet visade, att köpeskillingen förslagit till gäldande af desse fordringar, hofrätten förpligtade landssekreteraren Westin och landskamereraren Tillii, en för begge och begge för en, att genast till hvar af Samuel Johansson och Johan Larsson betala ett hundra sjutioåtta riksdaler 31 öre med sex procent ränta derå från den 22 Augusti 1871, då, efter hvad handlingarna utmärkte, Samuel Johansson och Johan Larsson hos konungens befallningshafvande anmält sig till utfående af sina fordringar. i

s. 692 Sida 692 i årgången börjar härKopiera citering

Om detta utslag förenade sig assessoren Runbäck samt hofrättsråden Westring och Granfeldt.

Assessoren Lejman yttrade: »Alldenstund den i resolutionen den 18 November 1868 gifna föreskrift att Samuel Johansson och Johan Larsson skulle för verkställighet af qvarstaden anmäla sig å landskansliet hos vederbörande, som hade’att köpeskillingen utbetala, desto mindre kan anses obehörig som det icke ens är ifrågasatt att vid den tid, resolutionen meddelats, konungens befallningshafvande fått emottaga köpeskillingen för hemmansdelen eller det vid exsekutiva auktionen, som förrättats å tingsstället i Kongelf, förda protokoll jemte de vid auktionen företedda handlingar; för den skull och emedan omförmälde föreskrift är tydlig derutinnan att det ålegat Samuel Johansson och Johan Larsson att antingen före eller å den dag, som för upprättande af liqviden öfver köpeskillingen blefve bestämd, å landskansliet göra anmälan om verkställighet af qvarstaden, men Samuel Johansson och Johan Larsson försummat föranstalta om dylik anmälan, hvilken icke kan anses fullgjord genom den skrift, de den 31 December 1868 till konungens befallningshafvande inlemnat, samt berörde försummelse haft till följd att öfverskottet af köpeskillingen vid liqviden tilldelats annan person; ty och då Samuel Johansson och Johan Larsson således måste anses sjelfva hafva varit vållande till den förlust, som uti ifrågasatta hänseende dem tillskyndats, finner jag deras emot landssekreteraren Westin och landskamereraren Tillii af advokatfiskalsembetet ej understödda ersättningstalan icke kunna bifallas».

Vice häradshöfdingen Stjenspetz förenade sig med assessoren Lejman.

Landssekreteraren Westin och landskamereraren Tillii anförde underdånige besvär öfver hofrättens utslag. Verkställigheten af beviljad qvarstad tillhörde i allmänhet ej konungens befallningshafvande; och således kunde ej i förevarande fall don Samuel Johansson och Johan Larsson beviljade qvarstad hafva medfört någon förbindelse för konungens befallningshafvande att tillse, det dessa iakttagit de

s. 693 Sida 693 i årgången börjar härKopiera citering

dem gifna föreskrifter för qvarstadens bringande till tillämpning, efterföljd och verkställighet. Den af hofrätten yttrade åsigt om upprättande af en anteckning om qvarstaden till ledning vid köpeskillingsliqviden • röjde brist på kännedom ej blott om qvarstadsärendens behandling, utan ock om möjligheten att af sådan anteckning, derom påbud i lag saknades, vinna något resultat; ty en sådan på alla handlingar blottad anteckning hade ej varit tillfyllest för att annan till förfång innehålla några medel. Utom det att för qvarstadens bibehållande vid kraft det ålegat Samuel Johansson och Johan Larsson, enligt hofrättens utslag den 14 Maj 1869, att inom viss tid stämma, om hvilket vilkors fullgörande de bort vid köpeskillingsliqviden förete intyg, kunde de ock möjligen efter träffad öfverenskommelse med gäldenären godvilligt hafva öfvergifvit qvarstadens fullföljande; och då var det betänkligt, om, på sätt hofrätten ansett böra ske, konungens befallningshafvande utan vidare anmälan skulle proprio motu bringa en qvarstad, som måhända förfallit eller öfvergifvits, till verkställighet. I och med qvarstadens beviljande vore man ej berättigad att få den verkställd. Så förhölle det sig ju med införsel i tjensteinäns löner. Icke kunde den, som fått sådan införsel sig beviljad, påfordra, att densamma hade någon verkan, förrän han å behörigt ställe derom gjort anmälan. Klaganderne yrkade förty: att, med upphäfvande af hofrättens utslag, de måtte från ersättningsskyldighet befrias.

Målet föredrogs den 13 Oktober 1873 inför Högsta Domstolen; och enär Samuel Johansson och Johan Larsson hvarken genom den af dem den 31 December 1868 till Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifna skrift eller, så vidt visadt blifvit, annorledes fullgjort den dem af Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelade föreskrift att för verkställighet af qvarstaden anmäla sig å landskansliet hos vederbörande, som komme att köpeskillingen utbetala, samt denna föreskrift ej kan såsom tjenstefel betraktas, funno Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Qvensel, Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Carleson och Rabe) skäligt att.

s. 694 Sida 694 i årgången börjar härKopiera citering

med ändring af hofrättens utslag, klaganderne frän den dem i målet ådömda ersättningsskyldighet befria.

Justitierådet Naumann fann ej skäl att i hofrättens utslag göra ändring.