Vilkor vid köp af en gårdstomt, tillhörig kyrka i stad, att derpå icke uppföra någon byggnad eller på hvad annat sätt den använda, som till kyrkans förfång kunde lända.
11 februari 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 694–697 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 126 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 694–697 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 11 Februari 1874»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Finska nationella församlingens kyrkoråd i Stockholm yrkade, efter stämning till rådstufvurätten derstädes å grosshandlanden J. L. Lalin: att som uti ett den 28 Juni 1833 utfärdadt köpebref, hvarigenom bemälde kyrkoråd till kammarvaktmästaren Olof Forsberg försålt de finska kyrkan tillhörande, i S:t Nikolai församling vid Trädgårdsgatan uti qvarteret Europa, under n:o 4 efter både gamla och nya nummerordningen, belägna tvänne fasta stenhusegendomar med dertill hörande gårdstomt, •— föreskrifvits såsom vilkor, att, så länge denna kyrka ägde bestånd, köparen icke finge å de försålda egendomare uppföra någon byggnad eller desamma använda på hvad annat sätt som till kyrkans förfång lända kunde; men Lalin, för hvilken, såsom numera ägare till fastigheten, berörda vilkor jemväl måste anses bindande, det oaktadt bland annat låtit å det utmed gårdstomtens östra gränslinea befintliga stenhus företaga och verkställa sådant byggnadsarbete, att ett af kyrkans fönster derigenom blifvit undanskymdt, Lalin måtte förpligtas vidtaga sådan förändring med den å hans tomt uppförda östra byggnaden, att icke kyrkans nyssnämnda fönster deraf undanskymdes till större ytinnehåll än förut.
Lalin bestred påståendet. Genom ifrågavarande byggnadsarbete, hvilket för Öfrigt vore att anse endast såsom
s. 695 Sida 695 i årgången börjar här
reparation, hade något förfång för kyrkan ej inträffat. Det i kontraktet med Forsberg gjorda förbehåll vore ej bindande för Lalin, som fått egendomen på sig öfverlåten, att, enligt köpeafhandlingens ordalydelse, »deröfver med full äganderätt fritt råda och disponera». Nämnde förbehåll hade ej blifvit hos handels- och ekonomikollegiet anmäldt för intagande i dess protokoll till framtida säkerhet och vore ej heller i egendomen intecknadt. Lalin hade fått handels- och ekonomikollegiets tillstånd till det verkställda byggnadsarbetet.
Sedan besigtning å egendomen förrättats och parterna vidare utvecklat sina skäl och motskäl, meddelade rådstufvurätten dom i saken den 16 December 1872: Som väl blifvit ådagalagdt, att uti anmärkta köpebref, hvarigenom finska församlingens kyrkoråd försålt ofvan uppgifna fastigheter med dertill hörande gårdstomt till nyttjande med samma rätt, kyrkan dem innehaft, såsom vilkor för köparen föreskrifvits, att »derpå icke uppföra någon byggnad eller på hvad annat sätt densamma använda, som till kyrkans förfång lända kan»; men berörda vilkor, äfven om detsamma antoges vara för senare innehafvare af fastigheten bindande, dock enligt ordalydelsen i kyrkorådets upplåtelsebref icke afsåge annan del af fastigheten, än den i upplåtelsebrefvet till sina gränser bestämda gårdstomten, samt följaktligen Lalin, såsom nuvarande ägare till fastigheten, af samma förbehåll varit oförhindrad att, med afseende å det utmed gårdstomtens östra gränslinea redan år 1833 befintliga' stenhus, företaga det byggnadsarbete, som han, efter erhållet tillstånd af Stockholms handels- och ekonomikollegium, under år 1872 låtit verkställa och hvarigenom ett af kyrkans fönster blifvit till någon större del än förut undanskymdt, pröfvade rådstufvurätten rättvist käromålet att ogilla.
Kyrkorådet vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 26 Juni 1873 yttrade: att emedan, på grund af den utaf rådstufvurätten å stället hållna besigtning, jemte hvad i öfrigt förekommit, antagas borde, att ett bland kyrkans fönster af det vid östra gränsen af Lalins tomt belägna hus, sådant det befanns före ifrågakomna, af honom verkställda ombygg-
s. 696 Sida 696 i årgången börjar här
Vilkor vid köp.
nåd, skymdes till ett ytinnehåll af 625 qvadrattum, men att den nya af Lalin uppförda byggnadens tak med sin lägre del bortskymmer 1,250 qvadrattum af samma fönsters ytinnehåll; ty och som ostridigt vore, att detta fönster redan fanns å kyrkan, när den Lalin nu tillhöriga egendomen genom köpebrefvet den 28 Juni 1833 af kyrkorådet försåldes till Forsberg, och vid sådant förhållande Lalin icke emot åberopade förbehåll i samma köpebref ägt att, på sätt nyss omförmäldt vore, förändra, byggnaden å sin tomt, hvarigenom förfång uppenbarligen tillskyndats kyrkan; alltså funne hofrätten skäligt, med ändring af rådstufvurättens dom, förpligta Lalin att, inom sex månader från hofrättens doms dag och vid äfventyr att sådant eljest finge af kyrkorådet på Lalins bekostnad verkställas, vidtaga sådan förändring med den å hans tomt uppförda östra byggnaden, att ifrågakomna kyrkofönster icke blefve till större ytinnehåll än förut, eller 625 qvadrattum, bortskymdt.
Lalin sökte i underdånighet ändring.
Medelst underdånigt betänkande den 14 Januari 1874 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg och konstituerade revisionssekreteraren Lagergren), att Kongl. Maj:t måtte, med ändring af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens i saken meddelade beslut.
Föredraganden t. f. revisionssekreteraren von Bahr yttrade sig sålunda: »Enär i det tomtområde, hvilket, såsom hörande till de genom köpeafhandlingen 1) den 28 Juni 1833 omför-
1) Denna afhandling hade följande lydelse i den del, hvarom fråga är: »Vi undertecknade — —, å finska nationella församlingens vägnar, göre härmed veterligt, det vi upplåtit och försålt, såsom vi härigenom upplåta och försälja, till — — Olof Forsberg de bemälda kyrka tillhöriga i S:t Nikolai församling — — belägna fasta stenhus, fria från all gravation, med dertill hörande gårdstomt, som — — sträcker sig från Trädgårdsgatan mellan båda husen till södra gafveln af finska kyrkan, från hvars hörn den sedan går i rät linea till Indebetouska huset, till, nyttjande med samma rätt, kyrkan densamma innehaft, likväl med vilkor att derpå icke uppföra någon byggnad eller på hvad annat sätt den använda, som till kyrkans förfång lända kan, så länge denna kyrka, äger bestånd, emot» etc.
s. 697 Sida 697 i årgången börjar här
mälda stenhus, blifvit jemte dessa försåldt, uppenbarligen innefattas jemväl den grund, hvarå husen äro uppförda, och vid sådant förhållande det i fråga om tomtens vidare bebyggande vid öfverlåtelsen deraf fastade vilkor afser skyldighet för köparen eller innehafvare af hans rätt att icke, såsom skett, det ena af nämnde hus kyrkan till förfång medelst tillbyggnad förändra, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens dom att fastställa och i följd deraf ålägga sökanden att, vid deri stadgadt äfventyr, inom sex månader efter utfärdandet af Kongl. Maj:ts dom, hafva ställt sig till efterrättelse den honom med afseende å förändring af berörda byggnad gifna föreskrift».
Då saken den 23 i nyssnämnde månad föredrogs inför Högsta Domstolen blef föredragandens särskilda mening gillad af de flesta ledamöterna (justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist, von Hofsten, Olivecrona och Lagerstråle).
Justitierådet Rabe biföll nedre revisionens underdåniga betänkande.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 11 Februari 1874.