Innehafvare af lägenhet, till honom upplåten på lifstid, ålägges af hofrätt att å viss dag lägenheten afträda, men söker i behörig ordning hos Kongl. Maj:t ändring i domen. Skall slik dom sådant oaktadt gå i fullbordan, eller inträffar här, att det, hvarom
11 februari 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 697–700 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 697–700 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 11 Februari 1874»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sedan Carl Andersson, såsom ägare af 9/32 mantal Måshy, till Ljunits häradsrätt instämt torparen Ola Månsson i Brasakalt med påstående att för en från nämnde hemman på lifstid till Ola Månsson upplåten torplägenhet betala två års afgäld med ränta samt att, i följd af den underlåtna betal-
s. 698 Sida 698 i årgången börjar här
ningen, lägenheten till Carl Andersson afträda, hade häradsrätten genom utslag väl förpligtat Ola Månsson att erlägga omstämda afgälden 54 riksdaler jemte ränta, men ogillat käromålet i öfrigt, enär den omständigheten, att Ola Månsson ej vederbörligen erlagt afgälden, icke utgjorde laga skäl för hans skiljande från besittningsrätten till lägenheten. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, i dom den 7 Februari 1873, fastställde häradsrättens beslut beträffande afgälden, men yttrade i öfrigt,- att då Ola Månsson enligt sitt kontrakt om lägenheten samt 16 kapitlet 2 § Jordabalken icke vore berättigad att annorledes än i den mån, han godvilligt erlagt förfallen afgäld, njuta till godo sin lifstidsstädja, och Ola Månsson härutinnan brustit, ålades Ola Månsson att den 14 Mars 1873 lägenheten afträda vid påföljd att eljest varda derifrån vräkt.
Med bifogande af till vederhäftigheten styrkt borgen, begärde Carl Andersson hos konungens befallningshafvande i Malmöhus län dels verkställighet af hofrättens berörda dom dels ock qvarstad å Ola Månssons egendom för 224 riksdaler, utgörande det belopp, hvartill synemän vid en den 28 Januari 1867 hållen förrättning uppskattat bristfällen å torpets byggnader, med ränta och kostnader.
Konungens befallningshafvande i särskilda resolutioner den 31 Mars 1873 dels förordnade att kronofogden N. Eskilsson hade att i laga ordning, jemväl medelst vräkning, till verkställighet befordra hofrättens nämnde dom, dels ock stadgade att den äskade qvarstaden finge å Ola Månssons lösa egendom af vederbörande exsekutor, mot borgen, i laga ordning verkställas.
Till följd häraf blef Ola Månssons den 15 påföljde April (1873) af vederbörande från lägenheten afhyst, oaktadt Ola Månsson uppgaf att han för fullföljd af talan hos Kongl. Maj:t anmält missnöje mot hofrättens ifrågavarande dom. Ola Månsson klagade hos konungens befallningshafvande, företedde protokollsutdrag derom att han fullgjort præstanda och fått hofrättens tillstånd att hos Kongl. Maj:t söka ändring
s. 699 Sida 699 i årgången börjar här
i hofrättens dom samt yrkade att lägenheten måtte till honom återställas i beboeligt skick, lösegendomen återlemnas oskadd och skadeersättning med minst 5,000 riksdaler honom tillerkännas; hvarjemte Ola Månsson yrkade upphäfvande af en qvarstadsförrättning, som uppgafs vara hos Ola Månsson förrättad. Ändringssökandet hos Kongl. Maj:t skulle blifva honom onyttigt om hofrättens dom verkställdes.
Hörd i anledning af Ola Månssons klagan, yrkade Carl Andersson att, då borgen blifvit af honom ställd för den skada och förlust, Ola Månsson kunde komma att få vidkännas i följd af afhysningen, samt någon qvarstad ej ägt rum, berörda klagan måtte lemnas utan afseende.
Konungens befallningshafvande meddelade den 27 Maj 1873 det beslut, att som qvarstad veterligen icke blifvit hos Ola Månsson verkställd på grund af den resolution, konungens befallningshafvande den 31 förutgångne Mars meddelat å Carl Anderssons ansökan, erfordrades icke något yttrande i denna del af saken; och funne konungens befallningshafvande besvären i öfrigt icke förtjena vidare afseende.
Hofrätlen öfver Skåne och Blekinge, der Ola Månsson häröfver besvärade sig, förklarade i utslag den 18 Juli 1873 besvären icke föranleda något afseende.
Ola Månsson sökte i underdånighet ändring och — under åberopande af Kongl. Maj:ts dom den 10 September 1873, hvarigenom hofrättens dom den 7 Februari samma år blifvit fastställd och Ola Månsson förpligtad att fardagen 1874 lägenheten afträda, — yrkade att varda i lägenheten åter inrymd samt tilläggas godtgörelse för honom genom vräkningen tillskyndade utgifter, skada och lidande.
Nedre revisionen (konstituerade revisionssekreteraren Adlers och t. f. revisionssekreteraren von Bahr, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 7 Januari 1874, att Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl att i hofrättens öfverklagade utslag göra ändring.
• Konstituerade revisionssekreteraren Lagergren yttrade: »Jag hemställer att Kongl. Maj:t med anledning af stadgandet i 30 kapitlet 5 § Rättegångsbalken, att dom ej bör gå i full-
s. 700 Sida 700 i årgången börjar här
bördan, der ändringssökande skulle blifva onyttigt om domen fullgjordes, måtte finna att verkställighet af hofrättens icke laga kraftvunna dom, angående skyldighet för sökanden att lägenheten den 14 Mars 1873 afträda, icke bort följa; i följd hvaraf Kongl. Maj:t torde pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofrättens öfverklagade beslut, ogilla ifrågavarande exsekutiva åtgärd; men frågan om skyldighet för svaranden att gälda sökandens genom vräkningen tillskyndade skada lärer Kongl. Maj:t anse vara af tvistig beskaffenhet, så att densamma icke kan i handräckningsväg pröfvas, utan må sökanden sin talan derom vid vederbörlig domstol i laga ordning anhängiggöra och fullfölja efter befogenhet».
Saken föredrogs den 23 Januari 1874 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist, von Hofsten, Rabe, Olivecrona och Lagerstråle), hvarvid Högsta Domstolen, som ansåg lagens stadgande, att dom ej må gå i fullbordan, der ändringssökandet blefve onyttigt om domen fullgöras skulle, icke vara i detta mål tillämpligt., pröfvade rättvist fastställa hofrättens utslag; och fann Högsta Domstolen sökandens yrkande om skadestånd, i den ordning det nu blifvit väckt, icke böra blifva föremål för omedelbart upptagande.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 11 Februari 1874.