Kongl. Maj:ts befallningshafvande ålägger enligt utslag 4. att till B., såsom innehafvare af en utaf 4. utgifven löpande skuldsedel, betala skuldsedelns innehåll jemte expenser. Med öfverlemnande af detta skuldebref i hufvudskrift och öfriga handlin-
24 oktober 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 701–703 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 701–703 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 24 Oktober 1873». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Ar 1866 utfärdade Joh. Johansson och J. Berndtsson en till innehafvaren ställd skuldsedel å 217 rdr 45 öre jemte ränta, och sedan å denna skuldsedels kapital afbetalts 40 rdr, blef Berndtsson, uppä ansökning af handlanden Johansson i Göteborg, genom landshöfdingeembetets i Göteborgs och Bohus län utslag den 3 April 1868 ålagdt att till Johansson, emot afskrifning å skuldsedeln, utgifva hälften af då återstående kapitalbeloppet med 88 rdr 72 öre jemte sex procent ränta å uppgifna belopp samt att med 7 rdr 50 öre ersätta kostnaden för lagsökningen.
Den 30 April 1868 aflemnades genom N. E. Berndtsson i Lundby ifrågavarande utslag med tillhörande originalrevers till kronofogden D. E. Widell för verkställighet.
Johansson affordrade sedermera Widell redovisning för utslaget och skuldsedeln; och då Widell nekade att afgifva någon redovisning, enär Widell, som uttagit fordringen hos J. Berndtsson, redan den 9 Augusti 1868 aflemnat till N. E. Berndtsson full liqvid derför med 106 rdr 66 öre, stämde Johansson till rådstufvurätten i Göteborg Widell med yrkande, att, som Johansson låtit genom N. E. Berndtsson till Widell för verkställighet öfverlemna nämnde utslag, och Johansson derför ej fått liqvid, Widell måtte förpligtas att genast till Johansson utgifva hvad som enligt landshöfdingeembetets förenämnda utslag blifvit Johansson tilldömdt.
s. 702 Sida 702 i årgången börjar här
Widell genmälde, att han, som i berörde hänseende redan afgifvit redovisning till N. E. Berndtsson, varit dertill både berättigad och skyldig, då N. E. Berndtsson varit den, som för verkställighet öfverlemnat utslaget med tillhörande originalrevers samt såsom qvitto derpå af Widell bekommit diariibevis. Reversen vore ställd till innehafvaren och således utmätningsgild i hvars mans hand, och det vore följaktligen klart, att Widell ej kunnat redovisa till någon annan än den, som innehade originalreversen och diariibeviset. Johansson hade i stämningen uppgifvit, att han låtit genom Berndtson aflemna utslaget för verkställighet, och Johansson finge derför skylla sig sjelf, om han valt ett mindre pålitligt ombud. Widell företedde nämnde utslag, derå fanns tecknad en uträkning, enligt hvilken fordringens belopp jemte ränta och lagsökningskostnadsersättningen sju rdr 50 öre utgjort 106 rdr 66 öre; varande under uträkningen tecknadt följande: »106 rdr 66 öre qvitteras den 9 Augusti 1868. Joh. J. Johansson genom N. E. Berndtsson. Originalreversen är ock återbekommen. N. E. Berndtsson». Vidare företedde Widell ett af honom den 30 April 1868 utfärdadt diariibevis angående emottagandet af nämnde utslag jemte originalrevers, hvilket diariibevis Widell förklarade sig hafva återbekommit af N. E. Berndtsson, då denne erhöll liqvid.
Johansson anmärkte, att då genom landshöfdingeembetets utslag J. Berndtsson ålagts att till Johansson gälda beloppet, Johansson således varit den rätte fordringsägaren, till hvilken Widell varit skyldig redovisa beloppet, utan afseende på genom hvilken eller på hvad sätt utslaget tillstälts Widell. Icke heller betydde det något, att Widell möjligen återbekommit det af honom utfärdade diariibevis. •— Enligt instruktionen för kronofogdarne af år 1855 § 8, skulle exsekutor hafva fordringsägarens qvitto, och ett sådant hade Widell icke kunnat uppvisa.
Rådstufvurätlen yttrade enligt utslag den 20 November 1872: att då ifrågavarande skuldebref vore till innehafvaren stäldt, samt N. E. Berndtsson, när han till Widell, emot erhållande af qvitto eller s. k. diariibevis, för verkställighet
s. 703 Sida 703 i årgången börjar här
öfverlemnade ofvanberörda utslag, jemväl innehaft och aflemnat skuldebrefvet, funne rådstufvurätten, med afseende å det bemyndigande att uttaga fordringen enligt dylikt skuldebref, som blotta innehafvandet af detsamma måste anses innebära, N. E- Berndtsson, äfven om han, vid aflemnandet af skuldebrefvet och utslaget för verkställighet, uppträdt icke såsom ägare af fordringen utan såsom ombud för Johansson, likväl hafva varit berättigad att, utan särskild fullmakt af Johansson, de hos gäldenären uttagna medlen lyfta, och skuldebrefvet återbekomma, hvadan Widell icke kunde anses hafva oriktigt förfarit, då han till N. E. Berndtsson, emot diariibevisets återfående och särskildt qvitto, utlemnat samma medel; och blef alltså Johanssons påstående ogilladt.
Johansson besvärade sig i Göta hofrätt, som i utslag den 28 Januari 1873 fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens utslag.
Underdånig talan fullföljdes af Johansson; men vid målets föredragning den 24 Oktober 1873 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Carleson, Naumann, Habe och Huss) fann Högsta Domstolen skäl icke vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.