Naumanns tidskrift 1874 s. 711

Till rådstufvurätten i Askersund uttog f. d. vagnfabrikören P. Andersson stämning å t. f. borgmästaren P. Rådberg med påstående om redovisning, hvarefter Rådberg genstämde Andersson. Detta mål förevar första gången den 24 April 1871; och enär rådstufvurättens tillförordnade ordförande Rådberg såsom part i målet vore jäfvig att i egenskap af ordförande i rådstufvurätten handlägga detsamma, samt rådstufvurätten således icke vore domför, hänvisades Andersson att i vederbörlig ordning hos Svea hofrätt söka förordnande för ojäfvig domare att i egenskap af ordförande i rådstufvurätten handlägga samma mål, som af sådan orsak utsattes till vidare handläggning den 19 Juni 1871.

Den 16 Maj 1871 förordnades vice häradshöfdingen K. A. Waldenström af hofrätten att såsom särskild ordförande

s. 712 Sida 712 i årgången börjar härKopiera citering

i rådstufvurätten målet till behandling i laga ordning företaga och med handläggningen deraf fortfara, till dess detsamma blifvit af rådstufvurätten med slut afhulpet eller annan ordförande i rådstufvurätten inträdt.

Målet handlades derefter af rådstufvurätten med Waldenström såsom ordförande den 19 Juni, den 24 Juli och den 28 Augusti 1871, då slutligt utslag meddelades; och vid hvartdera af de begge första rättegångstillfällena förpligtades Andersson att förskottsvis godtgöra t. f. ordföranden för målets handläggning samma dagar och för dess expedierande med 21 rdr; hvarjemte i det slutliga utslaget rättegångskostnaderne qvittades emellan parterne, utan att Rådberg dervid förpligtades att i berörde godtgörelse deltaga.

Andersson vädjade till hofrätten samt anmärkte dervid, att Waldenström påfört honom ersättning efter femte klassen af då gällande resereglemente med 7 rdr för dag samt beräknat två expeditionsdagar utom den dag, då rådstufvurätten sammanträdt; men som rådstufvurättens t. f. ordförande icke varit lagligen berättigad att åtnjuta ersättning för någon expeditionsdag, helst ersättning för uppsättning af protokoll rätteligen inbegrepes i expeditionslösen, så hemställde Andersson, huruvida icke målet i denna del borde öfverlemnas till hofrättens advokatfiskalsembete för anställande af laga åtal emot vederbörande för vinnande af nödig rättelse i denna del; och i anledning häraf förordnade hofrätten i dom den 13 Juni 1872, att handlingarne skulle öfverlemnas till advokatfiskalen för den åtgärd, hvartill han kunde finna omständigheterna föranleda.

I afgifvet memorial yttrade advokatfiskalen, bland annat, att någon i lag stadgad rätt för extra domare till sådan godtgörelse, som den anmärkta, icke vore för advokatfiskalen känd.

Waldenström genmälde, att Andersson utan att tillspörja honom utverkat nämnda förordnande, hvarföre ock Waldenström ansåge Andersson böra ersätta honom för det besvär och den tidsspillan, målets handläggning och expedierande förorsakat. Vid beräkning af denna ersättning hade,

s. 713 Sida 713 i årgången börjar härKopiera citering

enligt Waldenströms åsigt, densamma icke skäligen bort blifva mindre än den, som tillkomme extra domare i brottmål, eller för en förrättnings- och två expeditionsdagar, synnerligast som målets handläggning, uppsättning och expedierande fullt medtagit de dagar, hvarför ersättningen beräknats. Visserligen vore det sannt, att Waldenströms berörda förfarande icke hade stöd i någon bestämd lag; men då sådan saknades, vore väl ej otillbörligt, att praxis och lag-analogi på ifrågavarande fall finge äga tillämpning. En motsatt åsigt syntes vara både hård och obillig derföre, att den ställde domaren under den enskildes befallning och godtycke samt ej ville tillerkänna domaren annan ersättning för det besvär och den tidsförlust, hvari han, upptagen af andra tjenstegöromål, till och med ohörd, blifvit försatt, än lösen för expeditionerna, hvilken lösen vore så ringa att om densamma fördelades på de dagar, som målets handläggning, uppsättning, utskrifning och kollationering medtagit, aflöningen för en hvar af dessa dagar torde vida understiga dagakarlens; och yttrade Waldenström vidare, att han, som tiden näst före den 24 Juli uppehållit sig på två mils afstånd från Askersund, der han hade sin bostad, följaktligen nödsakats att för målets handläggning den 24 Juli resa hem, hvarigenom utgifter tillskyndats honom; samt att Waldenström, som den 25 Augusti vistats hos en på öfver 11/2 mils afstånd från staden boende bekant, nödgats derifrån resa hem för utslagets uppsättande och afkunnande den 28 i samma månad. Hvarken för dessa reseutgifter eller för den dag, då utslaget afkunnats, hade upptagits någon ersättning af skäl, att Waldenström, med antagande att de ifrågakomna ersättningsbeloppen ej skulle klandras eller befinnas oskäliga, ansåg Andersson böra undgå vidare utgifter till ordföranden, på det att rättegången, som han hufvudsakligen tappade, ej skulle blifva honom allt för kännbar. Emellertid vore Waldenström villig att, derest hvad han andragit icke ansåges tillfyllestgörande för att befria honom från all återbetalningsskyldighet, afstå från beräknad godtgörelse för fyra expeditionsdagar med tillsamman 28 rdr, men hemställde, huruvida icke i afdrag

s. 714 Sida 714 i årgången börjar härKopiera citering

på berörda belopp borde honom tillkomma dels skjutsersättning för handläggning af målet den 24 Juli efter två mils väg med sex rdr, dels ock slik ersättning för resan till Askersund i och för utslagets uppsättning och afkunnande den 28 Augusti med fyra rdr 50 öre och dessutom för en rese- och en förrättningsdag med tillsamman 14 rdr, efter hvilken beräkning således skulle återstå ett belopp af 3 rdr 50 öre att till Andersson återbära.

Tjenstgörande rådmännen C. A. Beckman, P. A. Fogelström och G. Sundstedt androgo, att de, lika med t. f. ordföranden, ansett honom vara berättigad erhålla godtgörelse för det besvär och den tidspillan, som målets handläggning och expedierande medfört; hvarföre och då Waldenström angifvit, att denna ersättning skulle beräknas, på sätt Waldenström upptagit, de ansett sig icke böra dervid något anmärka.

Sedan Andersson, i målet hörd, förmenat, att Waldenström icke vore berättigad till vidare ersättning än expeditionslösen, samt förty yrkat, att Waldenström måtte åläggas återbära uppburna 42 rdr, förklarade advokatfiskalen Billbergh, att han instämde i detta Anderssons yrkande, hvarjemte advokatfiskalen vidare yttrade, att om Waldenström till rådstufvurätten inlemnat vederbörligen upprättad räkning å kostnaderne för den eller de resor, som han måst företaga till rättens sammanträden den 24 Juli och den 28 Augusti, skulle ett deraf föranledt beslut, hvarigenom vederbörande part fått sig ålagdt att godtgöra dessa kostnader, äfven hafva varit fullt befogadt; men då protokollen i målet icke innehölle något om Waldenström tillskyndade så beskaffade kostnader; då genom anmärkta besluten Waldenström deremot fått sig tillagd ersättning för målets handläggning och expedierande till belopp, motsvarande det extra domare i brottmål tillkommande traktamente, oaktadt härom gällande författning desto mindre kunnat i detta fall vara tillämplig, som Waldenström ägt för expeditionerne tillgodoräkna sig lösen, hvilken sällan eller aldrig ifrågakomme vid extra förrättning i brottmål; då ett af dessa beslut dessutom

s. 715 Sida 715 i årgången börjar härKopiera citering

afsåge godtgörelse för ett rättens sammanträde den 19 Juni 1871, till hvilket icke någon särskild resa för Waldenström erfordrats; och. dä slutligen dagtraktamente för magistratsperson, der sådant ägde rum, icke utginge med sju riksdaler, såsom rådstufvurätten antagit, utan med tre riksdaler, på sätt inhemtades af Kongl. Kungörelsen den 13 Februari 1857, kunde advokatfiskalen icke finna annat än att omförmälde besluten måste beifras.

Hofrätten yttrade enligt utslag den 10 Juni 1873: att emedan rådstufvurätten, enligt hvad upplyst vore, genom ofvan omförmälda beslut den 19 Juni och den 24 Juli 1871 för hvartdera af nämnda två rättegångstillfällen tillagt Waldenström, såsom tillförordnad ordförande i rådstufvurätten, traktamentsersättning ej mindre för den dag, då saken handlades, än äfven för två expeditionsdagar med sju riksdaler för hvarje dag eller med tillhopa 42 rdr, att gäldas af förre vagnfabrikören Andersson; men Waldenström, hvilken i sin berörda egenskap väl på grund af 13 kap. 3 § Rättegångsbalken och Resereglementet den 10 November 1865, jemfördt med K. Kungörelsen den 21 December 1866, varit berättigad att för de dagar, den 19 Juni och den 24 Juli, då saken förevar hos rådstufvurätten, undfå traktamentsersättning med nämnda belopp sju riksdaler för hvarje dag eller tillhopa fjorton riksdaler, deremot icke ägt någon i lag eller särskild författning grundad rätt att derutöfver bekomma traktamentsersättning för expeditionsdagar, samt rådstufvurättens berörda beslut följaktligen härutinnan vore oriktiga; ty och som Andersson, hvilken till Waldenström utgifvit hela det ådömda ersättningsbeloppet 42 rdr, sålunda i följd af de anmärkta besluten nödgats utgifva 28 rdr mer än vederbort; alltså funne hofrätten skäligt förpligta Waldenström samt rådmännen Beckman, Fogelström och Sundstedt, hvilka i omförmälda båda beslut detagit, att godtgöra Andersson honom härigenom tillskyndad skada och i sådant hänseende till honom utgifva 28 rdr.

Waldenström och medparter sökte i underdånighet ändring

i detta utslag.

s. 716 Sida 716 i årgången börjar härKopiera citering

Målet föredrogs den 30 Oktober 1873 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Carleson, Naumann, Strandberg och Huss); och med afseende å stadgandet i 13 kap. 3 § Rättegångsbalken, samt enär beloppet af den godtgörelse, rådstufvurätten tillerkänt borgmästaren Waldenström, såsom särskild ordförande i rätten vid handläggningen af ifrågavarande tvistemål, icke må anses öfverstiga hvad honom i sådant hänseende skäligen bort tillkomma, blefvo, med ändring af hofrättens utslag, klaganderne från den dem i målet ådömda ersättningsskyldighet befriade.