Naumanns tidskrift 1875 s. 135

Med företeende af dels ett utaf regementsläkaren C. W. Bergström den 11 December 1865 till sedelhafvaren utgifvet och med borgen af f. underlöjtnanten A. G. Mull jemte en annan person, en för begge och begge för en såsom för egen skuld, försedt skuldebref å 3,000 rdr och ränta, dels äfven ett af magistraten i Göteborg den 31 Januari 1867 meddeladt beslut, hvarigenom A. G. Muhl förpligtats betala berörda belopp jemte ränta — sökte vice häradshöfdingen H. G. Nycander den 3 Januari 1872 vid afslutande af föregående års hösteting med Faurås härad att, till säkerhet för dåmera återstående kapitalbelopp 1,350 rdr tillika med ogulden ränta, inteckning måtte meddelas i den A. G. Muhl efter hans aflidna moder i arf tillfallna 1/12 af egendomen Klef med derunder lydande fastigheter.

A. G. Muhl, som vid nästpåföljande ting hördes öfver ansökningen, invände, att han efter sin moder icke bekommit någon arfslott i Klef med underlydande, och företedde, till bestyrkande af denna uppgift, ett den 7 Mars 1872 efter modren upprättadt arfskifte, som utvisade, att hon aflidit den 19 Maj 1871 och efterlemnat, såsom stebhusdelägare, mannen, f. löjtnanten C. G. Muhl och fyra barn; att sonen A. G. Muhl häftat i skuld till boet med belopp, som öfversteg värdet å hans arfslott; att med afseende dels dera att fadren, C. G. Muhl, ägt att utbekomma så väl fördel som 2/3 af tillgångarne, dels ock derå att fastigheterna varit intecknade för betydliga belopp, så att egendomens styckning påtagligen skulle hafva orsakat uppsägningar, som gjort en hastig realisation nödvändig, hvaraf slutligen kännbar förlust skulle uppstå för sterbhusdelägarne, desse öfverenskommit.

s. 136 Sida 136 i årgången börjar härKopiera citering

att fadren, C. G. Muhl, mot det att han betalte till hvart och ett af barnen ett bestämdt belopp, som öfversteg den andel dem tillkomme enligt lag, samt âtoge sig all boets gäld, skulle erhålla boets så väl fordringar som fastigheter och lösören i det skick allt befunnes; samt att i anseende till denna öfverenskommelse skiftesförrättningen afslutats och sterbhusdelägarne, som alla voro myndige, å instrumentet tecknat att de åtnöjdes med den träffade öfverenskommelse».

Öfver inteckningsansökningen hördes jemväl C. G. Muhl; och bestred han densamma, enär enligt arfsföreningen all den fasta egendomen vore honom tillhörig, och sonen A. G. Muhl å sin lott bekommit uteslutande penningar, samt sterbhusct för öfrigt för dess fordran hos A. G. Muhl ägt qvittningsrätt mot denne.

Nycander anförde, att den tredjedel i fastigheterna, hvilken utgjort fru Muhls giftorätt, hade omedelbart vid hennes död tillfallit barnen, och fadren hade genom den med dem den 7 Mars 1872 träffade öfverenskommelsen mot utfåst belopp blifvit ensam ägare till boets fasta egendom, hvaraf följde att äganderätten till A. G. Muhls 1/12 deri då först öfvergått till C. G. Muhl, hvilken icke sökt lagfart å detta fång, i följd hvaraf och med stöd af 3 § i K. Förordningen den 19 Maj 1845 inteckningsansökningen borde beviljas.

Häradsrätten yttrade i utslag den 30 December 1872: JEnär fastigheten fallit i arf vid A. G. Muhls moders död den 19 Maj 1871, samt inteckningen blifvit sökt redan den 3 Januari 1872 och således förr än C. G. Muhl den 7 påföljande Mars vid arfskiftet efter sin hustru blef ägare af sonens arfslott, som enligt lag utgjort 1/12 af ifrågavarande egendom, blef, utan afseende på invändningen angåenden qvittningsanspråket, derför inteckning icke blifvit sökt, med stöd af 14 § i K. Förordningen den 13 Juli 1818 samt grunderna i 3 § af K. Förordningen den 19 Maj 1845, Nycander beviljad inteckning i A. G. Muhls arffallna tolftedel af egendomen Klef.

Så väl C. G. Muhl som A. G. Muhl, besvärade sig i Göta hofrätt och anförde, att, då den sistnämndes skuld till

s. 137 Sida 137 i årgången börjar härKopiera citering

Sökt inteckn. i fastighet, innan den blifvit gäldenären i arf tillskiftad. 157 boet varit större än hans arfslott, och sterbhuset enligt lag ägt qvittningsrätt, A. G. Muhl således icke haft något arf efter modern vare sig i löst eller fast.

I afgifven förklaring påstod Nycander, att sterbhusets förmenta qvittningsrätt saknade stöd i lag, och att en sådan rätt jemväl skulle vara obillig, enär vissa sterbhusdelägares borgenärer derigenom komme att lida förfång.

Hofrätten utlät sig genom utslag den 25 April 1873: att enär i boet efter A. G. Muhls aflidna moder funnits ifrågavarande fastigheter, i hvilka A. G. Muhl, efter hvad arfskiftet efter hans moder utmärkte, haft arfsrätt till en tolftedel, samt C. G. Muhl, till hvilken A. G. Muhls lott i dessa fastigheter jemte boets öfriga egendom blifvit vid arfskiftet öfverlåten emot visst belopp, icke ens invändt, att han sökt lagfart å de till honom sålunda öfverlåtna fastighetsandelar, innan Nycander i desamma sökt inteckning, fastställdes det slut, hvartill häradsrätten kommit.

Om detta utslag förenade sig vice häradshöfdingen Bratt, assessorerne Runbäck och Lejman samt hofrättsrådet Westring, hvaremot hofrättsrådet Granfeldt yttrade: »Som A. G. Muhl icke, på sätt häradsrätten antagit, må anses hafva, i och med detsamma hans moder aflidit, derigenom blifvit ägare till viss andel af den efter henne arffallna fasta egendom, hvilken tillika med qvarlåten skapen i öfrigt, utgjort sterbhusets gemensamma tillhörighet, intill dess medelst behörigt arfskifte eller annorledes hvarje delägares rätt i boet blifvit i laga ordning bestämd; alltså och enär A. G. Muhl följaktligen icke, då inteckningen söktes, var ägare af den i ansökningen afsedda lott utaf ifrågavarande fastighet, hvilken lott icke heller vid det sedermera i sterbhuset hållna arfskifte honom tillfallit, pröfvar jag, för min del, med stöd af 12 § i K. Förordningen den 13 Juli 1818, lagligt att, med upphäfvande af öfverklagade utslaget, förklara ansökningen icke kunna bifallas».

I hofrättens utslag sökte C. G. Muhl och A. G. Muhl i underdånighet ändring, dervid C. G. Muhl förmälde, aii arf finge ej tagas, förr än gäld vore gulden; att innan arf-

s. 138 Sida 138 i årgången börjar härKopiera citering

skifte förrättats, all egendom tillhörde sterbhuset gemensamt, hvadan det vore stridande mot 7 kap. 12 § Rättegångsbalken att i viss icke utbruten del af fastigheten meddela inteckning till säkerhet för fordran hos enskild sterbhusdelägare; att det vore godtyckligt att meddela inteckning i en tolftedel af de hvar för sig sjelfständiga hemmanen, ty om delning enligt 12 kapitlet Ärfdabalken skett, hade hvarje sterbhusdelägare bekommit vissa hemman men icke andel i hvart och ett bland dem; att arfsföreningen vore fullkomligt laglig, enär alla sterbhusdelägarne varit ense derom; och att, då hela fastigheten tillfallit C. G. Muhl såsom giftorätt, lagfart varit öfverflödig, helst fastigheten förut varit infastad och ej nu ombytt ägare; samt att, enligt underrätternes utslag, C. G. Muhls fastigheter nu kunde till 1/12 tagas i mät för gäld, den C. G. Muhl ej vore skyldig att betala.

A. G. Muhl instämde med C. G. Muhl samt anförde tillika, att arfvinges fordringsägare icke kunde, förr än genom skifte blifvit bestämdt huru gäld skulle betalas, för sin fordran vinna inteckning, ty eljest skulle den dödes icke intecknade gäld komma att oriktigt stå, tillbaka.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Ryding, konstituerade revisionssekreteraren Adlers samt tillförordnade revisionssekreteraren von Nahr, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 29 Oktober 1873, att, enär det efter A. G. Muhls moder upprättade arfskifte, som blifvit af samtlige delägarne i sterbhuset godkändt och underskrifvet, utvisade, att någon fastighetsandel icke blifvit A. G. Muhl i arf efter modren tillskiftad, Kongl. Maj:t måtte pröfva lagligt att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förklara förevarande inteckningsansökning icke kunna bifallas.

Vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 6 November 1873 (i närvaro af justitieråden Cramér, Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Rabe och Strandberg) bifölls nedre revisionens underdåniga betänkande.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 26 November 1873.