Om uppsägning, verkställd hos löftesmän för fordran enligt löpande skuldebref, icke finnes tecknad å sjelfva skuldebrefvet, samt lagsökning icke anställes mot löftesmän inom den i 4 § af K. Förordningen den 28 Juni 1798 stadgade tid; föranleder så-
30 mars 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 139–143 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tull- och lots-författnin- garne. Legostadgan. Sparbanksreglemente, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 21 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tull- och lots-författnin- garne. Legostadgan. Sparbanksreglemente, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 139–143 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 30 Mars 1874»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
A en af kaptenen J. K. Berggren den 2 April 1864 utgifven förbindelse att efter 3 månaders uppsägning till doktor P. E. Stagnell eller ordres betala 4,000 rdr med 6 procent årlig ränta hade bruksägaren C. J. Berggren och O. J. Nordström tecknat borgen, en för begge och begge för en såsom för egen skuld. Skuldförbindelsen hade, efter Stagnells död, af utredningsmannen i hans sterbhus den 31 December 1866 öfverlåtits å innehafvaren; och hade räntan, enligt anteckning å förbindelsen, blifvit gulden intill den 2 April 1867, hvarefter C. J. Berggrens borgensförbindelse blifvit den 26 November 1868 hos denne till betalning uppsagd. Genom ett af konungens befallningshafvande i Wermlands län, hvarest E. W. Fröman på grund af skuldebrefvet i Mars månad 1869 lagsökt C. J. Berggren, meddeladt utslag, hade C. J. Berggren förpligtats betala 4,000 rdr med förskrifven ränta från den 2 April 1867; och i enlighet härmed hade C. J. Berggren den 13 April 1869 erlagt tillhopa 4,484 rdr 67 öre.
Sedan C. J. Berggren förklarats omyndig, och bruksägaren C. R. Geijer förordats till hans förmyndare, yrkade Geijer, efter stämning å Berggrens medlöftesman, Nordström, till rådstufvurätten i Wennersborg den den 3 Juli 1871, att Nordström måtte på grund af sin borgen förpligtas återgälda hälften af det i förbindelsen förskrifna kapitalet med 2,000
s. 140 Sida 140 i årgången börjar här
rdr jemte ränta derå frän den 2 April 1867, med afdrag dock för 435 rdr 33 öre jemte ränta från den 1 Mars 1869, utgörande hälften af hvad i kaptenen Berggrens konkurs för skuldebrefvet utdelats sistnämnde dag.
Nordström bestred krafvet på den grund, att skuldebrefvet blifvit redan den 23 Maj 1866 uppsagdt så väl hos gäldenären som hos begge löftesmännen, dervid sålunda tillgått, att dem tillsändts särskilda afskrifter af skuldebrefvet, å hvilka de tecknat uppsägningsbevis. Således hade begge löftesmännen, jemlikt Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, varit frie från sin borgen långt innan C. J. Berggren lagsöktes; och den omständigheten att denne af oförstånd infriat förbindelsen kunde ej återupplifva Nordströms en gång upphörda ansvarighet.
Geijer erinrade, att stadgandet om preskription af ifrågavarande art icke vore gällande emellan löftesmän inbördes, och att i allt fall, äfven om en uppsägning ägt rum redan i Maj 1866, preskription ej kunde ifrågakomma, då anteckning om uppsägningen ej gjorts å skuldebrefvet eller Nordström underrättat C. J. Berggren att skuldsedeln blifvit hos Nordström uppsagd.
Rådstufvurätten förelade Nordström, att med ed betyga, att den borgen han tecknat å skuldebrefvet blifvit hos honom i Maj 1866 till betalning uppsagd; och denna edgång fullgjorde Nordström.
Rådstufvurätten yttrade i utslag den 11 Mars 1872: att enär till följd af edgång, som Nordström i saken fullgjort, det måste anses vara styrkt, att den borgen, han jemte C. J. Berggren tecknat å ifrågavarande skuldebref, blifvit i Maj månad 1866 hos Nordström, till betalning uppsagd, samt Nordström sedermera icke inom tolf månader blifvit. för sin på sagde borgen grundade skuld lagsökt, pröfvade rådstufvurätten, med stöd af 4 § i Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, rättvist förklara Nordström vara för betalning af samma borgen fri.
Gröta hofrätt, der Geijer fullföljde talan, utlät sig genom dom den 29 November 1872: att emedan, äfven om uppsäg-
s. 141 Sida 141 i årgången börjar här
ning af ifrågavarande löpande skuldebref år 1866 skett hos C. J. Berggren, uppsägningen icke blifvit tecknad å skuldebrefvet för att gälla emot tredje man, och Nordström icke ens ifrågasatt, att E. W. Fröman, som slutligen lagsökt C. J. Berggren för hans å skuldebrefvet tecknade borgen, haft särskild kännedom om uppsägningen; ty och som C. J. Berggren följaktligen enligt lag varit skyldig att till Fröman gälda den utsökta skulden; alltså och då Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 icke ägde tillämpning i fråga om löftesmäns inbördes rättsförhållande, pröfvade hofrätten lagligt att, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, döma Nordström att till Geijer, såsom målsman för C. J. Berggren, emot qvitto å skuldebrefvet utgifva omstämde 2,000 rdr jemte sex procent ränta derå från den 2 April 1867, till dess betalning skedde, med rättighet dock för Nordström att vid liqviden njuta afdrag för 435 rdr 33 öre med enahanda ränta derå från den 1 Mars 1869 till liqvidation sdagen.
Nordström sökte i underdånighet ändring, under anhållan om sakens återförvisning, på det Nordström måtte komma i tillfälle att med uppgifna vittnen styrka, att den på grund af ifrågavarande skuldebref mot C. J. Berggren i E. W. Frömans namn anställda lagsökning skett för annan persons räkning och att den person, som sålunda vid lagsökningstiden varit skuldebrefvets egentlige innehafvare, haft sig bekant att uppsägning hos löftesmännen ägt rum redan år 1866.
Geijer yrkade fastställelse af hofrättens dom.
Nedre revisionen (konstituerade revisionssekreterarne Adlers, Glimstedt, föredragande, samt Widström) afgaf den 21 Februari 1874 underdånigt betänkande af innehåll: Enär, hvad anginge Nordströms anhållan om sakens återförvisning, de omständigheter, hvarom Nordström begärt få förebringa bevisning, icke vore af beskaffenhet att kunna på sakens utgång inverka, omförmälda anhållan måtte Temnas utan vidare afseende; samt emedan, hvad sjelfva saken vidkomme, Nordström och C. J. Berggren en för begge och begge för en såsom för egen skuld tecknat borgen å ifrågavarande till
s. 142 Sida 142 i årgången börjar här
sedermera aflidne doktor P. E. Stagnell eller ordres utställda och efter viss uppsägningstid till betalning förfallna skuldebref; och, efter det skuldebrefvet blifvit den 26 November 1868 hos C. J. Berggren till betalning uppsagdt, bemälde Berggren blifvit, uppå lagsökning af E. W. Fröman, genom landshöfdingeembetets i Wermlands län utslag den 25 Mars 1869 dömd att till Fröman betala förskrifna kapitalbeloppet 4,000 rdr med sex procent ränta derå från den 2 April 1867, och C. J. Berggren den sålunda ådömda betalningsskyldigheten fullgjort; ty och som, hvad anginge Nordströms invändning att skuldebrefvet blifvit redan år 1866, då detsamma innehades af Stagnells sterbhusdelägare, hos Nordström och C. J. Berggren till betalning uppsagdt och förty begge löftesmännen, på grund af stadgadet i 4 § i Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, varit för sin borgen fria, innan förenämnde lagsökning anställdes, sådan uppsägelse icke funnes antecknad å sjelfva skuldebrefvet och således icke föranledt dertill att löftesmännens ansvarighet i förhållande till annan innehafvare af skuldebrefvet än den, som uppsägningen verkställt, vid lagsökningstiden upphört att vara gällande; alltså och då Nordström således vore pligtig till C. J. Berggren återgälda hälften af hvad denne på grund af ifrågavarande borgen nödgats utgifva, hemställde nedre revisionen i underdånighet att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla det slut, hvari hofrätten stannat.
Saken föredrogs den 4 Mars 1874 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Almqvist, Carleson, Wretman och von Hofsten); och emedan Nordström gemensamt med C. J. Berggren, en för begge och begge för en, tecknat borgen såsom för egen skuld å ifrågavarande till Stagnell eller ordres utfärdade och efter viss uppsägningstid till betalning förfallna skuldebref, samt, efter det skuldebrefvet blifvit den 26 November 1868 hos C. J. Berggren till betalning uppsagdt, bemälde Berggren till följd af landshöfdingeembetets i Wermlands län, på lagsökning af skuldebrefvets dåvarande innehafvare E. W. Fröman, den 25 Mars 1869 gifna utslag, hos denne sistnämnde infriat skuld-
s. 143 Sida 143 i årgången börjar här
sedeln till kapital och derå upplupen ränta med tillsamman 4,484 rdr 66 öre; ty och som, hvad anginge Nordströms invändning, att skuldebrefvet blifvit redan år 1866, då detsamma innehades af Stagnells sterbhusdelägare, hos Nordström och C. J. Berggren till betalning uppsagdt, och förty begge löftesmännen, på grund af 4 § i Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, varit för sin borgen fria, innan förenämnde lagsökning anställdes, sådan uppsägning icke funnes antecknad å sjelfva skuldebrefvet och således icke lagligen föranledde dertill, att Nordströms ansvarighet för sin borgen till annan innehafvare af skuldebrefvet än den, som uppsägningen verkställt, eller till medlöftesmannen, vid lagsökningstiden upphört att vara gällande; alltså, och då vid sådant förhållande de omständigheter, hvarom Nordström begärt få förebringa bevisning, icke vore af beskaffenhet att kunna på sakens utgång äga inflytande; hvadan hans anhållan, att saken för sådant ändamål måtte varda till rådstufvurätten återförvisad, lemnades utan afseende, fann Högsta Domstolen ej skäl att i hofrättens dom göra annan ändring, än att, enär Nordström i förhållande till medlöftesmannen C. J. Berggren icke vore förbunden till vidare betalningsskyldighet, än att återgälda hälften af hvad Berggren måst på grund af deras gemensamma borgen erlägga jemte fem procent årlig ränta derå från stämningsdagen i förevarande sak, Nordström ålades att till Geijer, såsom förmyndare för C. J. Berggren, emot qvitto å skuldebrefvet, betala 2,242 rdr 33 öre jemte ränta derå efter fem för hundra om året från den 19 Juni 1871 till dess liqvid komme att ske; dervid Nordström ägde, på sätt hofrätten stadgat, njuta afdrag för af Geijer i kaptenen Berggrens konkurs uppburne 435 rdr 33 öre jemte sex procent årlig ränta derå från den 1 Mars 1869 till liqvidationsdagen.
Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 30 Mars 1874.