. (u(0/0 Tvist emellan tjensteman i stad och drätselkammare, å stadens vägnar, om ersättning för inträffad minskning i löneförmåner.
26 januari 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 144–148 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 99 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 144–148 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 26 Januari 1874»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Jfr. årgången 1s73, sid. 716 o. f.
Vid sammanträde den 22 November 1858 inför magistraten i Skara beslöto staden invånare, att blifvande stadsfiskal derstädes skulle i aflöning erhålla de af främmande marknadsbesökande enligt fasställd taxa utgående ståndpenningar, mot vilkor att dels aflöna marknadsvakt och dels till stadens kassa årligen aflemna ett visst belopp af berörda ståndpenningar. Enligt justitiekanslers-embetets den 16 nästföljande December för F. Dahlbom utfärdade konstitutorial att vara stadsfiskal i Skara, skulle Dahlbom åtnjuta »den lon och de förmåner, hvilka tjensten nu åtfölja eller framdeles kunna densamma tilläggas». Vid den tid Dahlbom tillträdde tjensten, höllos årligen fem marknader, nämligen i Februari, Mars, Juli, Oktober och December; men genom kommersekollegiets beslut indrogos från och med år 1866 de marknader, som plägade hållas i Mars och December.
Sedan Dahlbom till stadsfullmäktige ingifvit ansökning att ur stadens kassa erhålla ersättning för den minskning i löneinkomster, som genom sistnämnda två marknaders indragning för honom uppkommit, men stadsfullmäktige lemnat ansökningen utan afseende och konungens befallningshafvande i Skaraborgs län, uppå Dahlboms klagan, hänvisat honom att tvisten vid vederbörlig domstol anhängiggöra, så uttog Dahlbom stämning till rådstufvurätten i Skara å stadsfullmäktige och stadens öfrige invånare med yrkande, att han måtte förklaras berättigad att, såsom ersättning för omförmälda minskning i lön, årligen från och med 1866, så länge han innehade stadsfiskalstj ensten, ur stadskassan uppbära 400 rdr.
s. 145 Sida 145 i årgången börjar här
Till utredning af de belopp, Dahlbom förlorat genom marknadernas indragning, företedde han utdrag ur sina anteckningsböcker för åren 1862—1865, hvaraf inhemtades att hans inkomst af samtlige marknaderna nämnda år i medeltal utgjort 1,230 rdr 25 öre samt för marknaderna i Mars och December i medeltal 503 rdr 8.1 öre.
Drätselkammaren (som å stadens vägnar förde talan) bestred käromålet. Ifrågavarande marknaders indragning hade skett emot stadsfullmäktiges önskan. I allt fall hade staden icke garanterat Dahlbom inkomst af något visst antal marknader årligen. Riktigheten af Dahlboms ofvanberörda anteckningsböcker kunde drätselkammaren hvarken medgifva eller bestrida.
Genom utslag den 4 September 1871 utlät sig Rådstuf vur ätten: att ehuru ostridigt vore, att till de löneförmåner, som vid tiden för Dahlboms utnämnande till stadsfiskalstjensten densamma åtföljde, hörde rättigheten att uppbära så kallade ståndpenningar vid två årliga marknader, som sedermera upphört; dock enär i följd af den ifrågavarande inkomstens beskaffenhet ovisst vore hvad minskning i Dahlboms lön indragningen af marknaderne föranledt och framgent föranledde, samt rådstufvurätten förty saknade grund för bestämmande af den ersättning, som kunde Dahlbom tillkomma; alltså och då i saken framställda förslag till förlikning icke blifvit antagne, kunde stämningspåståendet icke, i någon mån bifallas.
Dahlbom vädjade till Göta hofrätt. Han åtnjöte ingen annan inkomst af staden än den af marknaderna. Utdragen ur hans anteckningsböcker, hvilka vederparten ej bestridt, utvisade grunden för bestämmande af ersättningens belopp.
Drätselkammaren genmälde: Dahlboms anteckningsböcker gåfve ingen ledning för bestämmande af ersättningsbeloppet, enär ej vore utredt huru stor löneinkomst Dahlbom hade vid tjenstens tillträdande eller hvartill densamma uppgått efter de två marknadernas indragning. Det vore ej otänkbart att de tre återstående marknaderna gåfve Dahl-
Tidskrift för lagstiftning etc. 12:te årg. 10
s. 146 Sida 146 i årgången börjar här
bom större inkomst än han haft af de fem. Marknaderna besöktes nämligen flitigare än förr, och taxan för till salu utbjudna varor vore förhöjd.
Sedan hofrätten, genom dom den 17 Maj 1872, förklarat, att stämningspåståendet innefattade fråga om bestämmande af offentlig tjenstemans lön och således rörde ett ämne, hvilket ej utgjorde föremål för domstols bedömande, samt att rådstufvurättens utslag förty undanröjdes, men Kongl. Maj:t, uppå ändringssökande af Dahlbom, i dom den 22 Januari 1873, enär den fråga, som i saken blifvit anhängiggjord, eller om och i hvad mån Dahlbom vore berättigad till ersättning af Skara stad för inträffad minskning i de löneförmåner, staden skulle hafva tillförsäkrat Dahlbom, såsom innehafvare af stadsfiskalstj ensten, vore att hänföra, till tvistemål af beskaffenhet att tillhöra domstols pröfning, visat saken åter till hofrätten för vidare behandling; så yttrade hofrätten genom dom den 16 Maj 1873: att af handlingarne inhemtades, att Dahlbom genom ett hos rådstufvurätten framstäldt förslag till förlikning förklarat sig vilja för framtiden helt och hållet afstå från den honom tillkommande inkomst af marknaderne, om han i stället finge en årlig lön af 800 rdr, och att stadsfullmäktige ingått på förslaget derutinnan, men att detsamma förfallit, enär det 1 fråga om den af Dahlbom fordrade ersättning för den förflutna tiden icke af stadsfullmäktige antagits; och emedan Dahlbom, hvars lön vid tillträdet af stadsfiskalstjensten bestått af vissa inkomster vid hvarje af de fem marknader, som då årligen hållits i Skara, vore lagligen berättigad till godtgörelse för den minskning i lön, som två marknaders indragning för honom medfört, samt denna minskning kunde antagas utgöra 2/s af det belopp 800 rdr, som, enligt hvad ofvan blifvit upptaget, beräknats motsvara Dahlboms hela inkomst af marknaderne, pröfvade hofrätten lagligt att, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, förpligta Skara stad att såsom godtgörelse i omförmälda hänseende för hvarje år från och med år 1866 så länge Dahlbom innehade stadsfiskalstjensten eller till dess i afseende på hans lön för den-
s. 147 Sida 147 i årgången börjar här
samma kunde blifva annorledes i behörig ordning bestämdt, till honom utgifva 320 rdr rmt.
Drätselkammaren sökte i underdånighet ändring.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Ryding och Lagergren samt t. f. revisionssekreteraren Bråkenhielm, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 6 December 1873, att Kongl. Maj:t mätte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Vid sakens underdåniga föredragning den 17 i nyssnämnde månad inför Högsta Domstolen blef nedre revisionens underdåniga betänkande af Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Qvensel, Naumann, von Hofsten och Huss) bifallet.
Justitieråden Södergren och Wretman, förenade sig om följande yttrande: Enär Dahlbom, hvars nu ifrågavarande löneförmån af stadsfiskalstjensten varit sålunda bestämd och utfästad, att han ägde åtnjuta de vid marknader i Skara af främmande personer enligt fastställd taxa utgående så kallade ståndpenningar, i denna sak grundat sitt väckta kraf hvarken derå, att honom skulle hafva undanhållits tillgodonjutandet af denna rättighet till ståndpenningar för de marknader, som i staden blifvit hållna, eller derå att bemälde kommun skulle hafva utfåstat ersättningsskyldighet till Dahlbom för det fall, att marknadernas vid löneregleringen varande antal framdeles blefve minskadt, eller ståndpenningarne komme att understiga något visst stadgadt belopp, utan Dahlbom endast åberopat det förhållande, att, till följd af kommerskollegiets förordnande, årliga antalet af marknader i Skara blifvit mindre, än det utgjort då löneregleringen skedde, hvarigenom Dahlboms inkomst skulle hafva minskats och sålunda uppkommit behof af annan lönetillgångs anvisande åt honom; så och då följaktligen här icke vore för handen sådant fall, att staden vägrat fullgörande af någon åt Dahlbom gifven förbindelse; och för öfrigt domstolarne icke, emot innehållet af förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862, tillkomme att taga befattning med fråga om lönereglering åt tjensteman, som af
s. 148 Sida 148 i årgången börjar här
sådan kommun skulle lönas; pröfvade bemälde justitieråd lagligt att, med ändring af hofrättens dom, ogilla Dahlboms instämda yrkande att i annan ordning och på annan grund, än som vid ärendets behandling i enlighet med nämnda förordning skulle göras gällande, vinna rättighet till ersättning af Skara stad för ifrågavarande minskning i förväntad löneinkomst.
Justitierådet Carleson yttrade: »Som åberopade utfästelsen angående Dahlboms aflöning inskränkt sig till bestämmelsen att han skulle med en stadgad mindre afkortning erhålla samma lönevilkor, som sina begge närmaste företrädare, eller i aflöning åtnjuta de af främmande marknadsbesökande enligt fastställd - taxa utgående ståndpenningar under förbindelse att bestrida vissa utgifter, samt följaktligen af stadens innevånare, på hvilka det icke ankommit bestämma antalet af de årliga marknaderne, någon försäkran om detta antal eller om inkomstens belopp icke blifvit gifven; alltså och då ostridigt är att Dahlbom åtnjutit omförmälda ståndpenningar för de marknader, som under hans tjenstetid varit i staden hållne, samt i förevarande fall endast frågan om den ersättning, hvartill Dahlbom må enligt den till honom redan gjorda utfästelsen vara berättigad, kan komma under pröfning, varder af mig hofrättens dom upphäfd och rådstufvurättens beslut faststäldt».
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 26 Januari 1874.