Är stadgandet i1§af K. F. d. 19 Maj 1845, att om någon öfverlåter äganderätt till fast egendom, den han förut till annan öfverlåtit, skall den öfverlåtelse gälla, derå lagfart först sökes, tillämplig på andra köp än dem som skett i god tro?
8 juli 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 256–260 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 41 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 256–260 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 8 Juli 1874». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid auktion den 3 Juni 1872 lät Lars Östberg i Kölaby till försäljning utbjuda honom tillhöriga hemmanen 1 mantal Kölaby Stommen och 1/4 mantal Kölaby Kongsgården. I auktionsprotokollet intogos följande försälj ningsvilkor: Egendomen skulle tillträdas den 14 Mars 1874. Af köpeskillingen skulle 10,000 rdr innestå mot inteckningssäkerhet i egendomen, och återstoden vid tillträdet kontant betalas. Inroparen skulle »vara beredd» genast ställa nöjaktig borgen för erläggande af första betalningsposten vid tillträdet. Så vida köparen då betaide första köpeskillingsandelen och lemnade skuldebref med inteckningsrätt för återstoden, skulle köparen vid samma tillfälle erhålla köpebref och åtkomsthandlingar.
På dessa vilkor såldes hemmanet till A. Jakobsson i Borred och landtbrukaren Hjalmar Holmblad, hvarefter auktionsprotokollet underskrefs af så väl köparne som Östberg, hvilka samtlige förklarade sig nöjde med försäljningen, utan att dervid, så vidt i här nedan omförmälda tvist visats. Östberg ifrågasatte ofvanberörda borgens ställande. Jakobsson öfverlät den 12 Februari 1873 sin andel i köpet till Holmblad.
Den 7 April 1873 sålde Östberg ifrågavarande begge hemman till sin måg Aron Johansson i Trödet, som samma dag vid Redvägs häradsrätt erhöll första uppbudet å sagda köp. Meranämnde dag lät Östberg tillställa Jakobsson och Holmblad en-skrift, deri Östberg förklarade att, som Jakobsson och Holmblad underlåtit fullgöra auktionsvilkoret om ställande af borgen för betalning af den första köpeskillings-
s. 257 Sida 257 i årgången börjar här
posten, Östberg ansåge köpeaftalet af dem brutet och uppsade dem derifrån. Två dagar derefter lät Holmblad tillställa Östberg borgen för första afbetalningen å köpeskillingen, hvilken borgen Östberg emottog. Tillika erbjöds Östberg kontant liqvid för samma köpeskillingsdel, men Östberg vägrade att emottaga densamma.
Efter stämning till häradsrätten yrkade Holmblad, dels att Östberg och Johansson måtte dömas till ansvar, Östberg för det han sålt tvem ett, och Johansson för det han, med vetskap om försäljningen till Holmblad, det oaktadt köpt och sökt tillegna sig ifrågavarande hemman, dels ock att Johanssons köp af desamma måtte förklaras ogildt och hans lagfart derå förfallen.
Östberg genmälde: Då Holmblad och Jakobsson ej genast ställt borgen för den första köpeskillingsposten, ansåg Östberg köpet upphäfdt.
Johansson medgaf, att han, innan han af Östberg köpte hemmanen, ryktesvis hört omtalas försäljningen till Holmblad och Jakobsson.
Holmblad erinrade, att i auktionsprotokollet icke funnes intagen någon bestämmelse derom, att köparne skulle genast ställa omförmälda borgen. Protokollet innehölle blott, att köparne skulle vara beredde dertill, d. v. s. endast i det fall, att sådant fordrades. Östberg hade dock ej vid köpet framställt någon sådan fordran, utan underskrifvit protokollet med förklarande att han dermed åtnöjdes. Holmblad hade städse varit beredd att ställa borgen och, så fort han den 7 April 1873 fått del af Östbergs åstundan i detta hänseende, hade Holmblad låtit tillställa Östberg sådan borgen och erbjuda honom kontant betalning för den första köpeskillingsdelen, hvilken dock ej förfölle förr än den 14 Mars 1874. Holmblad hade således ej brutit köpeaftalet.
Genom utslag den 9 Juli 1873 utlät sig häradsrätten: att enär 6:te momentet af det protokoll, som vid auktionen den 3 Juni 1872 fördes, icke innehölle något stadgande derom, att inroparen genast skulle ställa borgen för den
Tidskrift för lagstiftning etc. 12:te årg. 17
s. 258 Sida 258 i årgången börjar här
första betalningsposten af köpeskillingen, utan endast, att han skulle härpå vara beredd, och Östberg så mycket mindre kunnat visa, att köparne icke varit detta, som han ej ens uppgifvit, att han vid auktion stillfället eller sedermera affordrat dem dylik borgen, hvilken derefter, så snart Holmblad förnummit att den af honom äskats, genast blifvit lemnad, med anledning hvaraf den genom auktionen skedda försäljningen icke genom något köparnes förvållande blifvit gjord kraftlös, utan måst för Östberg vara bindande; fördenskull och emedan Östberg sedermera, under full vetskap att fastigheterna blifvit af honom afyttrade, åter försålt dem till Aron Johansson, samt denne senare, som väl uppgifvit, det han blott ryktesvis haft sig bekant att Holmblad blifvit ägare af hemmanen, dock icke gittat ens förebära, att han varit okunnig derom, att dessa blifvit å offentlig auktion förut till annor man försålda, hvadan sålunda ingendera af Östberg och Johansson vid den senare öfverlåtelsen varit i god tro; ty och då vid detta förhållande icke den omständigheten, att Johansson å sitt fång sökt och erhållit lagfart före Holmblad, finge inverka menligt på Holmblads rätt eller lända Johansson till fördel, blef den först till Holmblad och Jakobsson gjorda öfverlåtelsen förklarad beståndande; i följd hvaraf fortgången af den på det senare, ogiltigt förklarade köpet meddelade lagfart komme att upphöra, till dess Johansson genom laga kraftägande utslag styrkte, att annorlunda beslutits. (Östberg och Johansson fälldes dessutom till böter).
Östberg och Johansson besvärade sig hos Göta hofrätt. Östberg åberopade dervid hvad han vid häradsrätten anfört. Johansson medgaf nu, att han, då han köpte hemmanen, afvetat den till Holmblad och Jakobsson skedda försäljningen,, men förebar, att Östberg intalat Johansson, att sistnämnda försäljning vore en nullitet, enär borgen ej stälts, och att Östberg varit oförhindrad att ånyo sälja hemmanen. Johansson hade således varit i god tro. I allt fall hade den, som först finge lagfart, enligt Kongl. Förordningen den 19 Maj
s. 259 Sida 259 i årgången börjar här
1845 företräde. Johansson yrkade derföre ogillande af Holmblads talan.
Holmblad genmälde: Johansson hade uppenbarligen ej varit i god tro, enär han tillstädes varit vid auktionen och köpet den 3 Juni 1872, hvarom Holmblad företedde intyg af auktionsförrättaren och två andra personer. Holmblad kunde ej söka lagfart å sitt köp, emedan han först den 14 Mars 1874 ägde att få köpebref och åtkomsthandlingar. 1845-års Kongl. Förordning vore ej tillämplig på andra köp än dem, som skett i god tro.
Genom utslag den 5 December 1873 befriade hofrätten Johansson från de honom ådömde böter, men fastställde häradsrättens utslag i öfrigt.
Detta utslag innefattade hofrättsrådet von Sydows och vice häradshöfdingen Bratts åsigt i målet.
Referenten, Assessoren Uggla, fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i häradsrättens utslag.
Vice häradshöfdingen Siljeström yttrade: »Jag finner ej skäl göra ändring i häradsrättens utslag, så vidt detsamma Östberg angår; men emedan den omständigheten att Aron Johansson, då han af Östberg köpte ifrågavarande hemman, ägt kännedom derom att desamma förut af Östberg försålts till Holmblad, hvarken kan föranleda till straffpåföljd för Johansson eller verka till upphäfvande af det emellan honom och Östberg slutade köp, hvilket, enär Johansson å detsamma ostridigt sökt lagfart förr än Holmblad å sitt köp, bör, jemlikt 1 § i Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845, om vissa förändrade föreskrifter i afseende på lagfart, såsom gällande anses, varder, med upphäfvande af häradsrättens utslag beträffande Johansson, den af Holmblad mot honom förda talan ogillad».
Johansson sökte i underdånighet ändring.
Holmblad bestred bifall till ändringssökandet och företedde afskrift af en utaf Johansson den 7 April 1873 till Östberg utfärdad handling, deri Johansson förbundit sig att hålla Östberg skadeslös för »förlust och böter» i följd af den till Johansson skedda försäljningen.
s. 260 Sida 260 i årgången börjar här
Målet föredrogs den 8 Juli 1874 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Wretman, Naumann, von Hofsten, Olivecrona och Lindhagen), dervid Högsta Domstolens fleste ledamöter, enär genom hvad i målet förekommit vore uppenbart att Aron Johansson, då han af sin svärfader Östberg köpte ifrågavarande hemman, handlade emot god tro, funno ej skäl att göra ändring i hofrättens utslag, så vidt detsamma blifvit öfverklagadt.
Justitierådet Qvensel yttrade: »Enär ifrågavarande emellan Aron Johansson och hans svärfader Östberg afslutade fastighetsköp tillkommit under sådana omständigheter, att båda måste anses förbundne att, jemlikt 4 kapitlet 4 § Jordabalken, upprätta den skada, Holmblad lidit derigenom, att samma köp förnärmat den rätt till fastigheten, Holmblad genom föregående auktionsinrop vunnit, samt dylikt skadestånd ej kan lämpligare utgöras än genom återgång af senare köpet, finner ej heller jag skäl göra ändring i det slut, hvaruti hofrätten stannat; dock att hinder deraf ej möter för tredje man att göra gällande den rätt i egendomen, som må kunna härledas från sistnämnda köp och den derå beviljade lagfart».
Justitierådet Wretman anförde: »Som Aron Johansson genom hofrättens af Holmblad icke öfverklagade utslag befriats från det honom af häradsrätten ådömda ansvar för delaktighet i det bedrägliga förfarande vid försäljning af ifrågavarande fastigheter, hvarom Östberg ansetts förvunnen, samt vid sådant förhållande den omständighet allena att Johansson haft kännedom om förloppet vid den auktion och de vilkor, hvarunder Holmblad jemte annan person den 3 Juni 1872 inropade samma fastigheter, enligt min åsigt icke kan, emot stadgandet i 1 § af Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845, föranleda till ogillande af Johanssons fång, derå, med företeende af laga åtkomsthandlingar, lagfart blifvit sökt och beviljad, innan Holmblad å sitt fång begärt sådan bekräftelse; alltså pröfvar jag, med ändring af domstolarnes beslut, så vidt de angå Holmblads mot Johansson i målet förda talan, rättvist samma talan att ogilla».