Sökt lagfart å köp om tomter i stad, till hvilka enligt faststäldt storskifte hörde stadsjord, som ej finge från tomterna skiljas.
16 december 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 354–355 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 7 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 61 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 7.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 354–355 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 16 December 1874». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid ett åren 1809 och 1810 förrättadt samt den 14 Mars 1815 faststäldt storskifte å den till staden Warberg hörande utmark träffades den öfverenskommelse, att den del af jorden, som vore odlingsbar, skulle delas på stadstomterna; att vid alla köp, inteckningar, arf och afhandlingar, som tomter rörde, skulle tydligen utsättas den jordrymd till tunnland och kappland, som tomterna tillhörde, och således den jord, som vid berörda skifte delades, aldrig på något sätt kunna från dess tomt i staden skiljas.
Sedan handelsbolaget under firma C. J. Börjesson & C:ni, enligt köpebref den 1 Mars 1874, af vice häradshöfdingen J. Johnsson tillhandlat sig de inom ofvannämnda stad belägna obebyggda tomterna n:o 123, 126 och 128 »med undantag af alla de vid skifte åren 1809 och 1810 på dessa tomter utdelade utmarksj ordar, hvilka skulle af säljaren till everdelig ägo bibehållas», sökte bolaget vid rådstufvurätten lagfart å berörda fång.
Genom beslut den 16 Mars 1874 utlät sig rådstufvurätten: att emedan genom behörigen verkställd storskiftesförrättning, som blifvit i laga ordning fastställd, den odlingsbara delen af stadens utmark blifvit på tomterna sålunda fördelad, att den hvarken genom köp, inteckning eller på annat sätt skulle få derifrån skiljas; ty och då vid ifrågavarande försäljning förfarits i strid mot berörda, laga kraftvunna storskifte, i det att de försålda tomterna och den till desamma hörande utmarksjord blifvit för all framtid från hvarandra skiljda, funne rådstufvurätten sig icke kunna på
s. 355 Sida 355 i årgången börjar här
berörda olagliga köp den sökta lagfarten meddela, utan blefve ansökningen derom afslagen.
Öfver detta beslut anförde bolaget i Göta hofrätt besvär. Den vid skiftet träffade öfverenskommelse kunde icke vara bindande för andra än dem, som deruti deltagit. Rådstufvurättens beslut vore ej tidsenligt och förhindrade stadens bebyggande. På grund häraf yrkade bolaget ändring i samma beslut.
I utslag den 12 Maj 187-1 fann hofrätten skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens beslut.
Häröfver anförde bolaget underdåniga besvär.
Målet föredrogs den 16 December 1874 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Naumann, Rabe, Lagerstråle och von Segebaden) funno skäl icke vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.
Justitierådet Almqvist yttrade: »Den vid storskifte å Warbergs stads utmark den 13 Juli 1809 träffade öfverenskommelse derom, att den då delade jorden ej finge från tomterna i staden skiljas, synes mig, ehvad följder af denna öfverenskommelse, så länge den är att anse såsom gällande, må kunna härflyta med afseende å lösningsrätt till från tomt skiljd utmarkslott eller eljest, likväl destomindre innebära laga skäl att å köp om tomt i nämnda stad vägra lagfart derföre att i köpet icke ingått tomtens andel i utmarken, som, med hänsyn till lagfartens betydelse och verkan, domaren i allmänhet icke, enligt min åsigt, må afslå ansökning om lagfart å i laga form upprättadt fastighetsköp i annat fall, än då till stöd för sådant afslag är att åberopa uttryckligt stadgande i lag, hvilket i förevarande mål ej inträffar. Jag pröfvar alltså skäligt att, med ändring af öfverklagade besluten, förklara den af domstolarne anförda omständighet icke utgöra, hinder för lagfarts beviljande å ifrågavarande köp».