Naumanns tidskrift 1875 s. 373

Sedan hemmansägaren Otto Jönssons i Dockemåla hustru, Hanna Danielsdotter, i början af år 1854 aflidit och efterlemnat, såsom sterbhusdelägare, jemte mannen två minderåriga döttrar, förrättades den 18 April samma år bouppteckning efter den aflidna, hvarvid voro tillstädes efterlefvande mannen och, å de omyndiga döttrarnes vägnar, Daniel Jönsson i Hejan, Ola Jönsson i Kalmare samt Jöns Persson i Bråtabron, alla tre gifte med hvar sin syster till den aflidna. I boet fanns bland annat 37/192 mantal n:o 153 Dockemåla, som makarne under äktenskapet förvärfvat. På bouppteckningsinstrumentet antecknades följande vid tillfället emellan Otto Jönsson och döttrarnes mödernefränder träffade öfverenskommelse, »att Otto Jönsson skall öfvertaga all barnens egendom för 750 rdr, hvaraf hälften tillhör hvartdera barnet, men skall vara utan ränta till hvart barn fyller 15 år; hvaremot fadren är skyldig underhålla och uppfostra barnen utan vidare ersättning. Och skall ofvannämnda summa innestå i enklingens hela hemman till säkerhet för barnen, intill dess de blifva myndiga; hvilket alltsamman hemställes till

s. 374 Sida 374 i årgången börjar härKopiera citering

vederbörande domstols pröfning om tillåtelse härtill». Denna öfverenskommelse underskrefs af Otto Jönsson och dennes ofvannämnde tre svågrar.

Vid 1855-års vinterting med Bräkne härad, då bouppteckningen ingafs till häradsrätten, förordnades Otto Jönsson till förmyndare för sina döttrar, men härvid begärdes icke häradsrättens godkännande af öfverlåtelsen till fadren af dessas fastighetslott, ej heller ifrågakom inteckning i hemmanet till säkerhet för döttrarnes hos fadren innestående fordran. Deremot erhöll ofvanbemälde Ola Jönsson den 25 Mars 1861 inteckning i hemmanet till säkerhet för 2,500 rdr med ränta, enligt en till honom samma dag af Otto Jönsson utgifven revers; och förut, år 1853, hade hemmanet intecknats för en Smålands hypotheksförenings fordran å 3,750 rdr med ränta. Först den 25 Mars 1865 meddelades, på ansökning af Daniel Jönsson, inteckning i hemmanet för barnens arfsfordran 750 rdr.

Den 4 Mars 1868 blef Otto Jönsson försatt i konkurs, och samma dag förordnades Daniel Jönsson att i Otto Jönssons ställe vara förmyndare för barnen. A inställelsedagen i konkursen bevakade Ola Jönsson sin intecknade fordran och Daniel Jönsson likaledes barnens, dervid begge påyrkade förmånsrätt, Daniel Jönsson med följande tillägg »enligt den vid bouppteckningen träffade öfverenskommelse att medlen skulle intecknas efter hypothekslånet». Mot ingendera bevakningen gjordes jäf. Hemmanet såldes sedermera å auktion och inropades af Ola Jönsson för 5,500 rdr.

Enligt upprättadt utdelningsförslag erhöllo, efter gäldande af konkursomkostnader och de två första inteckningarne, barnen för den tredje inteckningen endast 15 rdr 72 öre. Detta utdelningsförslag blef icke klandradt; och barnens förmyndare Daniel Jönsson uppbar samt qvitterade sistomförmälda belopp.

Efter det torparen Petter Carlsson i Ericsberg i Augusti 1872 ingått äktenskap med Otto Jönssons ena dotter Johanna, instämde desse makar Daniel Jönsson till vintertinget 1873 med Bräkne härad med påstående, att som, vid

s. 375 Sida 375 i årgången börjar härKopiera citering

det förhållande att Otto Jönsson aldrig lagfarit med barnens honom tillagda andelar i hemmanet, barnen bort ur köpeskillingen för samma hemman utbekomma deras fordran såsom ogulden köpeskilling med förmånsrätt framför Ola Jönssons fordran, men Daniel Jönsson genom underlåtenhet att, sin förmyndarepligt likmätigt, behörigen klandra Ola Jönssons olagliga förmånsrättsanspråk, förorsakat, att Johanna Ottosdotter icke kunnat ur fastigheten utbekomma sin fordringsandel, Daniel Jönsson alltså måtte förpligtas godtgöra henne berörda andel 375 rdr med ränta.

Såsom svaromål anförde Daniel Jönsson, att han vid bouppteckningen efter Otto Jönssons aflidna hustru visserligen å omyndiga barnens vägnar deltagit i den då träffade öfverenskommelsen, men att deraf icke följde att det ålegat honom att föranstalta om domstolens bifall till öfverlåtelsen af fastighetslotten eller om inteckning till säkerhet för de omyndigas fordran. Vid tillfället hade fasthellre öfverenskommits att ene bouppteckningsförrättaren, Per Jonsson, skulle ombestyra dessa åtgärder. Då denne likväl underlåtit att fullgöra uppdraget, hade Daniel Jönsson år 1865, af intresse för barnens bästa, ombestyrt intecknings-ansökningen, och det kunde icke läggas Daniel Jönsson till last att Ola Jönsson fått tillfälle att tidigare bereda sig inteckningssäkerhet för sin fordran och sålunda jemväl kommit att framför de omyndiga få förmånsrätt i konkursen. Sedan Daniel Jönsson år 1868 blifvit förordnad till barnens förmyndare och derigenom satt i tillfälle att deras rätt bevaka, hade han ock i allo fullgjort hvad honom i sådant afseende ålegat, och det kunde ej anmärkas mot honom såsom någon försummelse att han icke klandrat utdelningsförslaget i konkursen, emedan i sakens dåvarande skick sådant klander icke kunnat bereda barnen någon fördel utan endast skolat föranleda utgifter. På grund häraf bestreds käromålet.

Häradsrätten yttrade i utslag den 29 September 1873: att emedan Daniel Jönsson, vid det förhållande att hans myndlingar utan afseende å den inteckning, Ola Jönsson vunnit jemväl i deras efter aflidna modren ärfda och till fadren

s. 376 Sida 376 i årgången börjar härKopiera citering

öfverlåtna, men af honom aldrig infastade andel i 37/192 mantal Dockemåla, ostridigt haft förmånsrätt i köpeskillingen derför för oguldna köpesumman 750 rdr framför sistnämnda inteckning, haft skälig anledning att öfverklaga upprättade utdelningsförslaget och derigenom vinna rättelse till förmån för sina myndlingar; alltså och då Daniel Jönsson uraktlåtit sådant och derigenom ådragit sig egen betalningsskyldighet för det belopp, Johanna Ottosdotter kunnat, men icke fått ur afträdda tillgångarne tillgodonjuta, pröfvade häradsrätten rättvist på det sätt bifalla stämningspåståendet, att Daniel Jönsson förpligtades att emot qvitto till Petter Carlsson och dennes hustru utgifva så stor del af den Johanna Ottosdotter tillkommande behållning, som ur konkursmassans tillgångar bort utgå, derest, som sig bort, Johanna Ottosdotters köpeskillingsfordran tillagts förmånsrätt i försålda hemmansdelen framför Ola Jönssons jemväl intecknade penningefordran.

Daniel Jönsson vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt anförde, att det vore för mycket begärdt, då man fordrade att en förmyndare skulle förmå bedöma, huruvida en inteckning blifvit olagligen meddelad. Men äfven om sådant kunde fordras, hade dock i förevarande fall Daniel Jönsson icke kunnat annat än tro att Otto Jönsson behörigen infastat den från barnen öfverlåtna fastighetslotten, eftersom så väl Ola Jönsson som de omyndiga kunnat få inteckningar sig beviljade på grund af de åtkomsthandlingar, Otto Jönsson haft att förete. Daniel Jönsson ansåg sig ej hafva i någon mån felat derigenom att han lemnat Ola Jönssons bevakning ojäfvad, ty äfven om denne alls icke bevakat sin intecknade fordran, hade han ändock haft laglig rätt att utbekomma densamma i den ordning han i inlagan begärt.

Hofrätten utlät sig i dom den 31 Juli 1874: att hofrätten funne Daniel Jönssons underlåtenhet att öfverklaga omförmälda utdelningsförslaget icke kunna medföra skyldighet för honom att utgifva godtgörelse för hvad Johanna Ottosdotter af sina ifrågavarande medel icke fått ur Otto Jönssons konkursbo utbekomma, hvadan hofrätten, med upp-

s. 377 Sida 377 i årgången börjar härKopiera citering

häfvande af häradsrättens utslag, ogillade Petter Carlssons och Johanna Ottosdotters mot Daniel Jönsson förda talan.

Petter Carlsson och hans hustru sökte i underdånighet ändring. Inteckningen för Ola Jönssons fordran hade icke, emot 70 § Konkurslagen, kunnat gälla till förfång för de omyndiges rätt enligt 11 kap. 2 § Jordabalken, och Daniel Jönsson, som just i följd af konkursen förordnats till förmyndare, hade varit skyldig att vårda myndlingarnes gods såsom sitt eget. Otto Jönsson och Ola Jönsson vore icke blott svågrar till Daniel Jönsson utan jemväl bröder med honom, och i följd af det nära förhållandet dem emellan hade Daniel Jönsson noggrann kännedom om att Otto Jönsson icke lagfarit med inlösta fastighetslotten. ,

Nedre revisionen (konstituerade revisionssekreteraren Bråkenhielm samt t. f. revisionssekreterarne Skarin och Norberg, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 20 Januari 1875, att Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl att i hofrättens dom göra ändring.

Saken föredrogs den 27 Januari 1875 inför Högsta Domstolen; och som, med afseende å innehållet af åberopade arfsföreningen och hvad i öfrigt i saken förekommit, icke kunde anses lagligen ådagalagdt, att Daniel Jönsson, såsom förmyndare för Johanna Ottosdotter, i anmärkta hänseende gjort sig skyldig till någon försummelse, som kunde för honom medföra förpligtelse att fordrad skadeersättning utgifva, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Cramér, Almqvist, von Hofsten, Lindhagen och Svedelius) rättvist gilla det slut, hvaruti hofrätten i saken stannat.

Justitieråden Södergren och Wretman anförde, att, som hvad af Petter Carlsson blifvit anmärkt i fråga om Daniel Jönssons underlåtenhet att vidtaga åtgärder, hvarigenom hans dåvarande myndling, Johanna Ottosdotter, kunnat i hennes faders, Otto Jönssons, konkurs utbekomma hennes ofvan omförmälda fordran, icke, med afseende å hvad i saken förekommit, vore af beskaffenhet, att Daniel Jönsson derigenom gjort sig skyldig till sådan vanvård af myndlingens angelägenheter, som lagligen kunde till ersättningsskyldighet för

s. 378 Sida 378 i årgången börjar härKopiera citering

honom föranleda; alltså pröfvade bemälde justitieråd rättvist hofrättens domslut att gilla.

Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 25 Februari 1875.