Naumanns tidskrift 1875 s. 378

Hos Jönköpings läns allmänna brandstodsbolag anmälde den 3 April 1872 Barnarps stärkelsefabriks aktiebolag genom dess disponent J. Wennberg till försäkring mot brandskada en i Ljungarums socken belägen fabriksbyggnad med maskinerier och en reservoirbyggnad för tillhopa 24,300 rdr, hvarefter, den 20 Juni samma år, enligt uppdrag af brandstodsbolagets direktion och jemlikt 44 § i det för sistnämnda bolag gällande reglemente, mekanikus C. Gustafsson jemte brandstodskomitén i Ljungarums socken förrättade besigtning å byggnaderna, hvarvid besigtningsmännen uti ett vid tillfället fördt protokoll förklarade, att det af försäkringssökanden angifna värdet icke vore för högt upptaget, men tillika föreskrefvo, att åtskilliga i protokollet noggrannt angifna förändringar borde, till eldfaras afvärjande, å byggnaderne vidtagas.

Detta protokoll ingafs till brandstodsbolagets direktion, som den 28 September 1872 företog ärendet till pröfning och antog »byggnaderna till försäkring enligt uppgiften den 3 April 1872», dock med vilkor att de af besigtningsmännen omförmälda förändringar skulle verkställas; hvarom brandstodskomitén i Ljungarums socken skulle förständiga försäkringstagaren och sedermera till brandstods-direktionen insända bevis om att detta vilkor blifvit fullgjordt.

s. 379 Sida 379 i årgången börjar härKopiera citering

För att erhålla dylikt bevis lät disponenten Wennberg genom brandrotemästarne i Barnarps socken Fr. Rommedahl och Carl Håkansson den 23 Oktober 1872 besigtiga de å byggnaderna gjorda förändringarne, och desse besigtningsmän afgåfvo skriftligt intyg, af innehåll att de af brandstodsdirektionen den 28 September föreskrifna anordningar dåmera voro ombesörjda. Detta intyg ingafs af Wennberg den 26 Oktober 1872 till brandstodsbolagets ombudsman, A. W. Wahlqvist.

De ifrågakomma begge husen nedbrunno den 25 Februari 1873, hvaruppå Barnarpsbolaget yrkade brandskadeersättning hos brandstodsbolaget, hvars direktion genom beslut den 26 April samma år dock förklarade, att, då försäkringen icke blifvit ovilkorligen antagen och godkänd, direktionen icke kunde till pröfning upptaga ansökningen om ersättning.

Med åberopande af 84 § i brandstodsreglementet, hvilken stadgade, att tvist emellan brandstodsbolaget och försäkringstagare skulle afgöras genom kompromiss, begärde Barnarpsbolaget, att förevarande ersättningsfråga måtte på sådant sätt afgöras; men häruppå meddelade brandstodsdirektionen den 28 Juni 1873 det beslut, att då 84 § i reglementet hade afseende å tvist emellan delägare, endast såsom sådan, å ena, och brandstodsbolaget, å andra sidan, men Barnarpsbolaget, enligt direktionens den 26 förutgångne April uttalade åsigt, icke varit delägare i brandstodsbolaget, funne direktionen sig ej äga eller kunna bifalla den gjorda framställningen om kompromiss.

I anledning häraf instämde i December månad 1873 Barnarpsbolaget brandstodsdirektionen till rådstufvurätten i Jönköping med påstående att bolaget måtte förklaras hafva för ifrågavarande byggnader och maskinerier vid den tid, eldsvådan timade, varit delägare i brandstodsbolaget, och dess direktion i följd deraf skyldig att till behandling upptaga ansökningen om brandskadeersättning.

A direktionens vägnar bestreds käromålet af ombudsmannen Wahlqvist, som tillika anförde, dels att, ehuru 5 § i brandstodsreglementet stadgade att hus, som i annan in-

s. 380 Sida 380 i årgången börjar härKopiera citering

rättning vore försäkrade, ej finge i brandstodsbolaget intagas, förevarande byggnader dock, utan att sådant tillkännagifvits, varit assurerade i försäkringsbolaget »Svea» till den 23 Oktober 1872; dels att ordföranden och två ledamöter bland de sex personer, som i egenskap af brandstodsbolagets direktion deltagit i beslutet af den 28 September 1872, varit delägare i Barnarpsbolaget och således jäfvige att besluta angående brandförsäkringens antagande, och derförutan direktionen ej varit fulltalig för besluts fattande; och dels ait, oaktadt samma beslut innefattat det vilkor för försäkringens antagande, att Ljungarums sockens brandstodkomité skulle inkomma med bevis att föreskrifne förändringar å byggnaderne blifvit verkställde, hade dock icke något sådant intyg från komitén inlemnats.

Inför rådstufvurätten hördes besigtningsmännen Rommedahl och Håkansson på ed, dervid de vitsordade riktigheten af det utaf dem afgifna och af Wennberg den 26 Oktober 1872 till Wahlqvist aflemnade intyget.

Wennberg bestred afseende å motpartens invändningar samt företedde, till bevis derom att Barnarpsbolaget vid brandtillfället varit delägare i försäkringsbolaget, ett af vederbörande utfärdadt qvitto å af Barnarpsbolaget dit inbetald brandstodsafgift för ett år till den 14 Mars 1873.

Rådstufvurätten yttrade i utslag den 2 Mars 1874: att, enär brandstodsbolagets reglemente icke innefattade något stadgande, på grund hvaraf ordförande eller ledamot i bolagets direktion, hvilken vore delägare i fastighet, hvarför brandförsäkring sökts, skulle sakna rätt att i beslutet derom deltaga, och ifrågavarande beslut följaktligen icke kunde såsom ogiltigt anses, enär af Wahlqvist ej förnekats, att de å byggnaderne påsynade arbeten blifvit behörigen verkställda i öfverensstämmelse med innehållet af det utaf vittnena Rommedahl och Håkansson afgifna, den 26 Oktober 1872 till brandstodsbolagets ombudsman aflemnade bevis, samt bestämd föreskrift ej gifvits derom, att sådant bevis skulle vara af vederbörande brandstodskomité efter besigtning meddeladt; och enär den af bolaget »Svea» meddelade försäk-

s. 381 Sida 381 i årgången börjar härKopiera citering

ringen, ehuru gällande då byggnaderna till försäkring hos brandstodsbolaget anmäldes och vilkorligen antogos, likväl upphört att gälla den dag, då brandstodsbolagets ansvarighet, på grund af omförmälda bevis om vilkorets uppfyllande, först tagit sin början; alltså förklarades aktiebolaget för ifrågavarande byggnader hafva varit delägare i brandstodsbolaget vid den tid, då eldsvådan ägde rum, hvadan aktiebolaget hänvisades att i vederbörlig ordning hos brandstodsbolagets direktion anmäla yrkandet om skadeersättning, till ny behandling af direktionen.

En ledamot i rådstufvurätten ogillade käromålet på den grund, dels att den brandförsäkring, Barnarpsbolaget haft i »Svea», utgjorde hinder för bolagets delaktighet uti instämda brandförsäkringsbolaget, dels ock att vid brandstodsdirektionens sammanträde den 28 September 1872 icke närvarit tillräckligt antal ojäfvige ledamöter, hvadan det då fattade beslutet icke kunde vara giltigt.

k brandstodsbolagets vägnar sökte Wahlqvist ändring hos Gröta hofrätt, som utlät sig genom dom den 26 Juni 1874: att, enär den omständigheten, att utaf de sex personer, som i egenskap af brandstodsbolagets direktion deltagit i beslutet den 28 September 1872, då direktionen vilkorligen godkände Wennbergs ansökan om delaktighet i brandstodsbolaget för ifrågavarande byggnader, ordföranden och två ledamöter varit delägare i Barnarpsbolaget och följaktligen lagligen måste anses hafva varit jäfvige att i beslutet deltaga och dem förutan direktionen ej varit fulltalig för besluts fattande, icke kunde betaga aktiebolaget den rätt, det eljest lagligen emot brandstodsbolaget kunde på grund af samma beslut göra gällande; enär Fr. Rommedahl och Carl Håkansson på vittnesed intygat riktigheten af det utaf dem såsom brandrotemästare i Barnarps socken den 23 Oktober 1872 utfärdade bevis om fullgörandet af de arbeten å fabriksbyggnaden, som direktionen i sitt nyssnämnda beslut fästat såsom vilkor vid försäkringsansökningens godkännande, och detta bevis utaf Wennberg för efterlefvande af föreläggandet i samma beslut redan den 26 i sagde Oktober månad inlem-

s. 382 Sida 382 i årgången börjar härKopiera citering

nats till ombudsmannen hos brandstodsbolaget, utan att â direktionens sida, förr än eldsvådan den 25 Februari 1873 timat, någon anmärkning förekommit mot det sätt, hvarpå föreskriften i direktionens omförmälda beslut fullgjorts, och deraf äfvensom af den omständigheten att brandstodsafgift blifvit aktiebolaget i följd af försäkringen påförd, måste antagas att direktionen sjelf ansett det vid beslutet den 28 September 1872 fästade förbehåll vara nöjaktigt iakttaget; och enär försäkringsansvarigheten ej kunde anses hafva börjat förr än Rommedahls och Håkanssons bevis aflemnats till brandstodsbolagets ombudsman, och aktiebolaget ej derefter haft byggnaderne i annan inrättning försäkrade, fastställdes det slut, hvari rådstufvurätten i saken stannat.

Med åberopande af hvad förut å brandstodsbolagets sida i saken andragits, sökte Wahlqvist i underdånighet ändring, som åter bestreds af Wennberg.

Nedre revisionen (konstituerade revisionssekreteraren Bråkenhielm samt t. f. revisionssekreterarne Skarin och Norberg, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 20 Januari 1875, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens dom att gilla.

Saken föredrogs den 27 Januari 1875 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Södergren, Almqvist, Wretman och von Hof sten) afgåfvo följande yttrande: att enär den af direktionen för brandstodsbolaget den 26 April 1873 handlagda frågan om berörda bolags ersättningsskyldighet på grund af det åberopade brandförsäkringsbrefvet hade den egenskap, att, enligt 84 § i det för brandstodsbolaget gällande reglemente, vare sig att direktionens beslut i bestämda ord uttryckte ett afslag å ersättningsanspråket, eller ock det i andra ordalag stadgade en förfaringsregel, som gjorde sådant afslag till en nödvändig följd, så att den uteslöte all vidare fråga hos direktionen om fordringsrätt på grund af försäkringsbrefvet, samma beslut icke finge af Wenberg dragas under domstols pröfning, utan honom tillkomme att, såsom ock skett, äska sakens pröfning genom kompromiss; och följaktligen domstolarne icke tillkommit att i före-

s. 383 Sida 383 i årgången börjar härKopiera citering

varande sak ingå i bedömande af någon bland de invändningar i afseende på försäkringsbrefvets verkan och tillämpning, på grund af hvilka, utöfver frågan om sakens öfverlemnande till kompromiss, brandstodsbolagets direktion i denna sak bestridt all rubbning af direktionens omförmäldta, den 26 April 1873 gifna beslut, funno Högsta Domstolens ofvannämnde ledamöter skäligt undanrödja domstolarnes öfverklagade beslut i hvad de innefattade annan pröfning, än det bestämmande, som innebure, att Barnarpsbolaget, utan hinder af hvad mot dess yrkande om sakens hänskjutande till kompromiss blifvit i detta mål anmärkt, ägde att hos brandstodsbolaget vinna den behandling af ärendet, som med 84 § i reglementet öfverensstämde.

Justitieråden Cramér, Lindhagen och Svedelius förenade sig om följande yttrande: »Enär brandstodsbolagets direktion, som den 28 September 1872 meddelat Barnarps aktiebolag försäkringsbref å ifrågavarande byggnader, saknat laglig anledning att förklara aktiebolagets yrkande om brandskadeersättning för samma byggnader icke kunna till bedömande upptagas, pröfvade bemälde justitieråd rättvist fastställa domstolarnes beslut, så vidt derigenom, med ogillande af direktionens förklarande, aktiebolaget hänvisats att berörda yrkande till ny behandling hos direktionen anmäla.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 25 Februari 1875.