Vidkommande ansvar för lagstridigt dröjsmål med ansökning om lagfart.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 383–385 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 8 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 67 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 8.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 383–385 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Tillförordnade stadsfiskalen F. Robèrt yrkade vid rådstufvurätten i Wexiö ansvar å häradshöfdingen Carl Hasselrot för det denne, som enligt köpebref den 10 Januari 1873
s. 384 Sida 384 i årgången börjar här
för 33,333 rdr 33 öre tillhandlat sig den å Wexiö stads område belägna egendomen Ulriksberg, icke förr än den 28 April samma år, och således ej inom stadgad tid, sökt lagfart å köpet.
Till bemötande af åtalet genmälde Hasselrot, att, ehuruväl köpebrefvet kommit att upprättas den 10 Januari 1873, så skulle fastigheten af honom dock först tillträdas den 14 påföljande Mars, då jemväl köpeskillingen skulle betalas. Sistnämnde dag vore således den tidpunkt, från hvilken tiden för lagfarts sökande rätteligen borde beräknas, hvadan Hasselrot ock inom behörig tid lagfarit köpet. Dessutom bestred Hasselrot åtalet på den grund att han af laga förfall hindrats att förr än som skett anhängiggöra lagfartsansökningen, emedan han, såsom ledamot af Riksdagens första kammare, bivistat 1873-års riksmöte i Stockhom, dit han rest den 11 Januari, hvarefter han, intill dess Riksdagen i Maj månad samma år slutat, varit att anse såsom »i Rikets tjenst faren» (12 kapitlet 1 § Rättegångsbalken). Endast i följd af en tillfällighet hade han blifvit i stånd att derförinnan, den 28 April, få ansökningen anhängiggjord.
Rådstufvurätten utlät sig genom utslag den 1 September 1873, att, enär Hasselrot försummat att inom den i Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800 föreskrifna tid för uppbuds erhållande vid rätten förete köpebrefvet, samt hvad Hasselrot såsom ursäkt för försummelsen andragit ej förtjenade afseende; alltså dömdes Hasselrot, jemlikt ofvannämnda Kongl. Förordning, att för försummad lagfart böta det belopp, som motsvarade värdet af det stämpelpapper, hvarmed köpebrefvet bort förses, eller 199 rdr 80 öre, till lika fördelning emellan Robèrt och Wexiö stads fattige.
Göta hofrätt, der Hasselröt sig besvärade, fann, i utslag den 17 April 1874, skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens utslag.
I detta beslut förenade sig hofrättsrådet Freidenfelt samt assessorerne Backman och von Sydow; hvaremot hofrättsrådet Hessle och vice häradshöfdingen Stjernspetz voro af skiljaktig mening och yttrade, att enär Hasselrot ostridigt
s. 385 Sida 385 i årgången börjar här
Ang. köpares rätt till ersättning i anl. af intecknade afsöndrings-kontrakter. 335
under år 1873 varit ledamot af Riksdagens första kammare och följaktligen, då annat förhållande icke blifvit visadt, måtte jemlikt 12 kap. 1 § Rättegångbalken anses hafva af laga förfall varit förhindrad att förr än som skett inför rådstufvurätten för uppbuds erhållande förete åberopade köpebrefvet, pröfvade desse ledamöter lagligt att, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, ogilla åtalet.
Hasselrot anförde underdåniga besvär; men vid dessas föredragning inför Högsta Domstolen don 20 Januari 1875 (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Almqvist, Rabe, Huss och von Segebaden) fann Högsta Domstolen skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens öfverklagade utslag.