Under-exsekutor (magistrat i stad och kronofogde å landet) äger icke att, utan erhållen särskild föreskrift af Konungens befallningshafvande, meddela verkställighet å laga kraftvunne domar och utslag, så vida dessa ej angå penningar till bestämd
2 mars 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 389–393 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsökningsbalken, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 69 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsökningsbalken, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 389–393 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 2 Mars 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom afhandling den 22 December 1869 försålde Wikforss aktiebolag till handlanden 0. H. Svartling bolagets sågverk med tillhörande lastbryggor, inventarier och timmer för tillhopa 39,500 rdr, deraf 15,000 rdr beräknades för timret; men, efter det rättegång uppkommit emellan parterne, dömde Svea hofrätt den 15 Maj 1873 till återgång af köpet i hvad det afsåg så väl sågverket med dertill hörande åbyggnader och lägenheter som äfven inventarierna med undantag
s. 390 Sida 390 i årgången börjar här
af sågtimret, i sammanhang hvarmed bolaget förpligtades att till Svartling genast återbära hvad han af köpeskillingen kunde hafva till bolaget erlagt. Denna dom jemte en af Svartling upprättad »utredning» med dertill hörande bilagor, enligt hvilka handlingar Svartling skulle dels till bolaget och dels för dess räkning hafva utbetalt 32,131 rdr 97 öre, öfverlemnades af Svartling till kronofogden E. J. Sparrman för verkställighet, hvarvid dock skulle för timmerpartiet, som Svartling under tiden försålt, afräknas 15,000 rdr, så att hans tillgodohafvande utgjorde 17,131 rdr 97 öre. Bland de till utredningen hörande bilagorna fanns afskrift af en utaf bolaget utgifven, i Wikforss den 21 Januari 1868 intecknad revers till J. E. Francke eller ordres å 10,000 rdr med ränta, och denna revers hade Svartling inlöst med 10,335 rdr samt sedermera, den 28 September 1870, låtit döda inteckningen. Till gäldande af Svartlings angifna fordran tog kronofogden den 11 November 1873 i mät sågverket med dertill lydande jord jemte åbyggnader, två upplagsplatser och inventarier med undantag af timmer.
Bolaget klagade hos konungens befallningshafvande i Westerbottens län öfver utmätningen och anförde, att bolaget icke hade uppdragit åt Svartling att inlösa Franckes revers, och hade icke heller återfått förbindelsen, hvilken utgifvits såsom hypothek för utlofvade förskott, äfvensom att bolaget ägde en större qvittningsgild genfordran hos Francke; att Svartling den 28 September 1870, eller samma dag han lät döda den Franckeska inteckningen, tagit ny inteckning i sågverkets egendom för en af honom utfärdad förbindelse å 15,000 rdr; att Svartling under den tid, han innehaft sågverket, sköflat egendomens skog, så att bolaget nödgats stämma honom med påstående om ersättning, hvilken rättegång påginge inför häradsrätt; samt att i mät hade tagits åtskilliga, uppräknade inventarier, hvilka bolaget, enligt afhandling den 21 Oktober 1873, för 1,256 rdr försålt till enkan Elisabeth Renström, och hvilka följaktligen icke lagligen kunnat utmätas för bolagets skuld.
s. 391 Sida 391 i årgången börjar här
Konungens befallningshafvande, som medelst särskildt beslut hade tills vidare inställt försäljning af utmätta egendomen, yttrade i utslag der 18 December 1873, att emedan i målet förekommit att hofrätten genom dom, som vunnit laga kraft, icke allenast dömt till återgång af köpet om Wikforss sågverk, utan ock ålagt bolaget att genast återbära hvad af den utfästade köpeskillingen Svartling till bolaget erlagt; att jemlikt köpekontraktet den 22 December 1869 af köpesumman skulle betalas till ofvanbemälde Francke 10,000 rdr, hvarmed dennes i fastigheten intecknade fordran, jemte ränta, skulle gäldas; att Svartling fullgjort denna inbetalning till Francke med sammanräknade 10,335 rdr, att Svartling under år 1870 å köpeskillingen för sågverket ytterligare afbetalt 21,500 rdr, efter hvad qvittenser å köpekontraktet utvisade, af hvilka sammanlagde 31,835 rdr dock ett belopp af 15,000 rdr, enligt Svartlings uppgift, belöpte å de vid försäljningen af sågverket till Svartling befintlige inventarier; att bolaget icke styrkt att Svartling under den tid, han varit innehafvare af sågverket, låtit inteckna detsamma för 15,000 rdr, eller att det köp, hvarigenom enkan Renström skulle förvärfvat äganderätt till ofvanberörde inventariipersedlar, blifvit i behörig ordning upprättadt och lagfaret, hvilket varit af nöden, då nämnde persedlar hos säljarne eller vid sågverket qvarstannat; ty blefve klagomålet öfver utmätningen, i hvad den anginge Svartlings ifrågakomna, af hofrätten honom tillerkända fordran, 16,835 rdr, som han å köpeskillingen för sågverket erlagt, lemnadt utan afseende, till följd hvaraf inställelsen af »utmätningen» beträffande sistsagda belopp skulle komma att upphöra.
Så väl bolaget som enkan Renström besvärade sig hos Svea hofrätt öfver detta utslag. Bolaget styrkte medelst gravationsbevis att Svartling den 28 September 1870 intecknat egendomen för 15,000 rdr med ränta, som, tillhoparäknadt, öfverstege hans föregifna fordran. På grund häraf och hvad förut andragits borde utmätningen häfvas. Enkan Renström instämde i samma yrkande, så vidt hennes rätt angick. Den henne tillhöriga lösegendomen finge icke gå i
s. 392 Sida 392 i årgången börjar här
mät för bolagets gäld, och hon hade ej förr än nu kommit i tillfälle att värja sitt köp.
Svartling yrkade fastställelse â konungens befallningshafvandes utslag. Hans fordran vore klar och förfallen och finge således icke uppehållas vare sig af den rättegång, bolaget mot honom anhängiggjort, eller deraf att han låtit inteckna egendomen för 15,000 rdr, ty vid den blifvande köpeskillingsliqviden hade exsekutor att tillse att inteckningshafvaren finge sin betalning, och till dess ernade Svartling inlösa sin intecknade förbindelse.
Hofrätten utlät sig i utslag den 19 Juni 1874, att enär hofrätten genom åberopade domen den 15 Maj 1873 allenast förpligtat bolaget att till Svartling återbära livad han kunde hafva till bolaget erlagt i afbetalning å köpeskillingen, utan att det belopp, som af Svartling inbetalts, blifvit af hofrätten pröfvadt och faststäldt, samt bolaget hos hofrätten styrkt att Svartling den 28 September 1870 låtit inteckna sågverket för 15,000 rdr med ränta, hvilket belopp med räntor öfverstege den summa 16,835 rdr, hvarför utmätningen blifvit fastställd; ty och som tvist emellan bolaget och Svartling sålunda uppstått om beloppet af Svartlings fordran för livad han å köpeskillingen inbetalt, blef, med ändring af öfverklagade utslaget, den gjorda utmätningen till all kraft och verkan upphäfd, i följd hvaraf särskildt utlåtande öfver enkan Renströms besvär icke erfordrades.
Svartling sökte i underdånighet ändring, och företedde dervid i original den intecknade reversen å 15,000 rdr, samt erbjöd sig att nedsätta densamma i taka händer, för att af bolaget utbekommas, så snart den af Svartling utbetalda köpeskillingen blifvit genom egendomens försäljning eller annorledes återbetald. Svartling ansåg sig ostridigt berättigad att få betalning för den af honom inlösta inteckning, på grund af hvilken bolaget häftat i skuld till Francke; och hvad angick hans fordran för öfrigt, så vore densamma styrkt medelst qvittenser, hvilkas giltighet icke ifrågasatts, af motparterne.
s. 393 Sida 393 i årgången börjar här
Bolaget yrkade fastställelse af hofrättens utslag. Äfven om den af Svartling tagne inteckningen hölles bolaget tillhanda, på sätt Svartling erbjudit, finge utmätningen ändock icke fortgå, enär hofrätten i förut omförmälda dom ej bestämt beloppet af den fordran, Svartling skulle äga hos bolaget, och rättegång om skadestånd vore mot Svartling anhängiggjord.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Lagergren, föredragande, och Glimstedt samt konstituerade revisionssekreteraren Bråkenhielm) afgaf underdånigt betänkande den 27 Januari 1875, deruti — enär genom hofrättens ifrågavarande till kronofogden Sparrman för verkställighet aflemnade dom ej blifvit bestämdt huru stort belopp Wikforss bolag hade att af uppburen köpeskilling till Svartling återbära, samt vid sådant förhållande kronofogden, emot innehållet af 8 § i Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, ej ägt att utan konungens befallning skafvandes befallning den sökta utmätningen meddela; förty och då Kongl. Maj:t ej torde i denna sak ingå i pröfning angående giltigheten och beloppet af den fordran, för hvilken Svartling borde njuta utmätning — hemställdes, att Kongl. Maj:t måtte gilla det slut, hvari hofrätten i saken stannat.
Saken föredrogs den 2 Februari 1875 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Södergren, friherre Leuhusen, Bolin, Rabe, Olivecrona och von Segebaden) biföllo det underdåniga betänkandet.
Justitierådet Qvensel var af skiljaktig mening och yttrade: »Enär den inteckning, hvarmed Svartling låtit ifrågavarande egendom under sin ägotid besväras, icke blifvit dödad, finner jag ej skäl göra ändring i öfverklagade utslaget, så vidt derigenom blifvit förklaradt, att med ärendet, i dess närvarande skick, icke kan handräckningsvis förfaras och den verkställda utmätningen är vorden undanröjd».
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 2 Mars 1875.