Beträffande rättegångsfullmakt, som ieke innehåller, att »sakägaren vil nöjas åt thet, som ombudsmannen theri gör och låteri.
8 februari 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 430–433 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 17 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 79 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 17.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 430–433 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 8 Februari 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Rättegångsbalkens 15 kap. 7 §.
Handlanden J. Müller i Svinemünde lät genom vice häradshöfdingen O. J. Hultgren till Stockholms rådstufvurätt instämma handlanden E. A. Scherenberg med påstående att, på grund af vexel, utbekomma 604 thaler 5 silbergroschen preussisk courant jemte ränta, provision m. m. Vid upprop af målet tillstädeskom å kärandesidan Hultgren, hvilken till stöd för sitt ombudsmannaskap åberopade en så lydande fullmakt: »Rättegångsfullmakt för innehafvaren att vid alla vederbörande domstolar utföra och bevaka min rätt och talan mot herr E. A. Scherenberg angående utbekommande af 604 pr. thaler 5 silbergroschen courant jemte ränta på grund af en af bemälde Scherenberg den 18 April 1872 dragen vexel å detta belopp; och gäller denna fullmakt äfven såsom bemyndigande att hvad genom dom i saken kan mig tilldömas uppbära och qvittera. Svinemünde den 1 April 1873. J. Müller. (Sigill)».
Scherenberg hemställde huruvida denna fullmakt kunde anses fullständig och giltig, då i densamma saknades förkla-
s. 431 Sida 431 i årgången börjar här
rande, att hufvudmannen åtnöjdes med ombudets åtgärder; men genom beslut den 15 April 1873 förklarade rådstufvurätten, att till följd af fullmaktens innehåll den mot densamma gjorda invändningen lemnades utan afseende; hvarefter rådstufvu rätten genom dom den 2G påföljde Maj i hufvudsakliga delar biföll käromålet.
Scherenberg vädjade till Svea hofrätt. Då 15 kap. 7 § Rättegångsbalken uttryckligen stadgade, att i alla fullmakter borde nämnas, att sakägaren ville nöjas åt det, som ombudsmannen i saken gjorde och läte, men den af Hultgren företedda fullmakten icke innehölle en dylik förklaring, så yrkade Scherenberg, att hofrätten, med upphäfvande af rådstufvurättens dom och preliminärbeslut, måtte förklara, det Hultgren varit obehörig att i detta mål vid rådstufvurätten utföra Müllers talan.
Hultgren genmälde, att då fullmakten innehölle uppdrag för innehafvaren att vid alla vederbörande domstolar utföra och bevaka Müllers rätt och talan, så låge det i sakens natur, att Müller måste åtnöjas med hvad ombudet i saken lagligen gjorde, helst ombudet för målets utförande erhållit sjelfva originalet till den i innehafvarens hand gällande vexeln samt särskildt bemyndigats att uttaga och qvittera hvad derå blefve Müller tilldömdt.
Hofrätten utlät sig medelst dom den 13 November 1873: att söm ifrågavarande fullmakt, hvilken jemväl i hofrätten blifvit företedd af Hultgren till förment stöd för hans behörighet att derstädes föra Müllers talan, icke innehölle, att sakägaren ville nöjas åt det som ombudsmannen i saken gjorde eller läte; alltså och i förmågo af 15 kap. 7 § Rättegångsbalken, ansåge hofrätten, med ändring af rådstufvurättens under rättegången meddelade beslut, att berörde fullmakt ej kunde godkännas; i följd hvaraf, och då Hultgren ej heller annorledes visat sig vara laga fullmäktig för Müller, hofrätten, med undanrödjande af rådstufvurättens dom, funne att hvad Hultgren å Müllers vägnar i saken anfört och yrkat ej kunde till pröfning upptagas.
s. 432 Sida 432 i årgången börjar här
Om detta domslut förenade sig hofrättsråden Montelius och Törnqvist samt fiskalen Almgren; hvaremot fiskalen Norberg var skiljaktig och yttrade, att han för sin del icke funne skäl göra ändring i rådstufvurättens den 15 April 1873 meddelade beslut angående giltigheten af Müllers för Hultgren utfärdade fullmakt; till följd hvaraf hinder för bemälde ledamot ej mötte att pröfva Müllers af Hultgren i saken förda talan. .
Aberopande innehållet af sitt i hofrätten afgifna svaromål, sökte Hultgren i underdånighet ändring, i hvilket yrkande jemväl Müller instämde.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Ryding och Lagergren, samt t. f. revisionssekreteraren Herslow) afgaf den 9 Januari 1875 underdånigt betänkande, af följande innehåll: »Genom ifrågavarande, af Hultgren vid rådstufvurätten och i hofrätten företedda fullmakt har innehafvaren bemyndigats icke allenast att vid alla vederbörande domstolar utföra och bevaka Müllers rätt och talan emot Scherenberg angående utbekommande af ofvanomförmälda vexels innehåll, utan jemväl att uppbära och qvittera hvad genom dom i saken kunde Müller tilldömas; och emedan den af hofrätten åberopade omständighet, att fullmakten icke tillika innehölle, att sakägaren ville nöjas åt det, som ombudsmannen i saken gjorde och läte, ej innefattade laglig anledning för hofrätten att undandraga sig pröfning af hvad Hultgren å Müllers vägnar i saken anfört och yrkat, hemställer nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t, med undanrödjande af hofrättens dom, måtte visa saken åter till hofrätten, som liar att densamma, på anmälan, ånyo upptaga och dermed laglikmätigt förfara».
Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 14 Januari 1875 (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, von Hofsten, Lagerstråle, Huss, Lindhagen och Svedelius); och enär den omständighet att, ifrågavarande af. Hultgren i saken företedda rättegångsfullmakt ej innehölle uttryckligt förklarande att hufvudmannen ville nöjas åt det ombudet kunde i saken göra och låta, icke innefattat laga, anledning för
s. 433 Sida 433 i årgången börjar här
hofrätten att, med ogillande af berörda fullmakt, förklara den af Hultgren å Müllers vägnar i saken förda talan ej kunna till bedömande upptagas, pröfvade Högsta Domstolen rättvist att, med undanrödjande af hofrättens dom, visa saken äter till hofrätten, som ägde att densamma ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara.
Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 8 Februari 1875.