Hinder för trafiken, eller icke-?
29 april 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 478–479 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Avgränsning osäker: numret saknas i OCR-lagret och rubrikraden gick inte att hitta på sidan, så referatet är avgränsat vid sidans början. Står det ett stycke av föregående post först, är det därför. Kontrollera mot det tryckta bandet innan du citerar början.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 478–479 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs inför Högsta Domstolen den 29 April 1875». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Larsson i Stora Axmora för det han den 21 Mars 1874 haft ett med drank lastadt åkdon flere timmar stående på Östra Storgatan i Nyköping, oaktadt tjenstgörande poliskonstapel upprepade gånger tillsagt honom att undanskaffa åkdonet.
Larsson erkände åtalade förfarandet med bestred ansvarspåföljd, enär derigenom icke vållats hinder för allmänna trafiken. Han hade vid tillfället haft flera ärenden att uträtta på olika ställen i staden, och medan dessa uträttades hade han icke haft att tillgå annan plats för åkdonet än sjelfva gatan. Då han efter erhållet medgifvande af en vid förutnämnda gata bosatt handlande ställt åkdonet utanför dennes handelsbod hade han ansett sig icke vara pligtig att efterkomma poliskonstapelns tillsägelser.
Åklagaren medgaf att, honom veterligen, icke något hinder för trafiken uppstått.
Rådstufvurätten yttrade i utslag den 20 April 1874: att ehuru Larssons ifrågavarande åtgärd borde anses obehörig, och hans underlåtenhet att, efter derom af polistjensteman erhållen tillsägelse, undanskaffa åkdonet vore otillbörlig; likväl och då, så vidt visadt vore, åkdonet icke orsakat hinder i den allmänna rörelsen, samt vid sådant förhållande bestämmelserna i ordningsstadgan för Rikets städer icke vore i förevarande fråga tillämpliga, frikändes Larsson från all påföljd.
Åklagaren besvärade sig hos Svea hofrätt och yrkade tillämpning af 2 § i nyssnämnda ordningsstadga; men genom utslag den 30 Juni 1874 fann hofrätten skäl icke vara anfördt, som till ändring i rådstufvurättens utslag kunde föranleda.
Åklagaren sökte i underdånighet ändring, som deremot bestreds af Larsson.
Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 29 April 1875 (i närvaro af justitieråden, friherre Leuhusen, Almqvist, Vretman, Rabe, Oliveerona, Lagerstråle och von Segebaden); och pröfvade Högsta Domstolen rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, döma Anders Gustaf Larsson att för ofvan omförmälda åtalade förseelse, enligt 2 § i ordningsstadgan för Rikets städer den 24 Mars 1868, böta fem kronor, deraf tre fjerdedelar ställdes till polismyndighetens i Nyköping förfogande och en fjerdedel tillfölle Nyköpings stadskassa.
s. 479 Sida 479 i årgången börjar här
död all hennes fasta och lösa egendom skulle tillfalla Augusta Ruth och Virginia Ruth.
3:o) Bevis att afskrifter af berörda testamente, som inför domstol bevakats, blifvit tillställda bortreste sjömannen Axel Robert Korns hustru Katharina Pettersson och hans gode man handelsbokhållaren Sven Herman Korn.
Rådstufvurätten meddelade utslag den 15 Juni 1874, hvarigenom, jemte det den sökta lagfarten beviljades å 19/80 af ifrågavarande hus och tomt, rådstufvurätten i öfrigt sig utlät: att då ofvannämnda testamente icke blifvit delgifvet sjömannen Axel Robert Korn, och hvarken hans hustru eller den för honom förordnade gode mannen, handelsbokhållaren Korn ägt att å Axel Robert Korns vägnar med laga verkan emottaga en sådan kommunikation, samt berörda testamente alltså icke emot honom vunnit laga kraft, kunde icke uppbud meddelas a den tjugondedel uti en fjerdedel af ifrågavarande hus och tomt eller 1/so i hela fastigheten, som efter lag hort tillfalla Axel Robert Korn i arf efter hans fadermoders syster Sara Boman.
Götha hofrätt, der handelsbolaget sig besvärade, fann, i utslag den 4 Augusti, 1874, skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens öfverklagade utslag; och detta hofrättens beslut, hvaröfver handelsbolaget anförde underdåniga besvär, blef vid dessas fördragning inför Högsta Domstolen den 16 December 1874 i(närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Almqvist, Naumann, Rabe, Lagerstråle och von Segebaden) af Högsta Domstolen faststäldt.