Leveransaftal afslutadt, eller icke? Fråga om ersättning för uteblifven vinst.

22 mars 1875


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 2,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 467–476 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tull- och lots-författnin- garne. Legostadgan. Sparbanksreglemente, nr 16 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 88 i bandet.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tull- och lots-författnin- garne. Legostadgan. Sparbanksreglemente, nr 16.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 467–476 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Mars 1875»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Nyckelord

Leveransaftal

Domstolens referat

Handlanden N. 0. Näs i Östersund, som idkade trävaruhandel i nämnda stad och i Sundsvall, aflät den 27 Augusti 1672 till handelsbolaget med firma Schwieler & C:ni i Stockholm ett bref af detta innehåll: »Enligt löfte vid vårt sammanträffande i Stockholm får härmed nöjet öfversända följande uppgift å virke för försäljning till nästa vår». Härefter upptogos 10,000 sparrar och 6,000 bjelkar af uppgifna dimensioner och pris i svenskt rmt pr kubikfot, samt stuage, bestående af battens af bestämda dimensioner, efter pris i engelsk sterling pr standard. Vidare hette det i brefvet följande: »För korta längder 2/3 priser. Fritt ombord levereradt i Nyhamn (i närheten af Sundsvall). Allt emot kontant liqvid i svenskt rmt, utan diskonto eller kom-

s. 468 Sida 468 i årgången börjar här

mission. Ofvanstående bör antagas inom en månad från dato. Näs».

Härpå svarade bolaget i bref den 10 September 1872: Bolaget funne de begärda prisen väl höga. Näs borde betänka fördelen att få sälja hela partiet kontant till ett enda hus. Bolaget toge sig derföre friheten fråga, om prisen i brefvet den 27 Augusti ej kunde reduceras med 2 öre pr kubikfot å alla sorterna och 5 shillings pr standard å stufningen, i hvilket fall bolaget skulle »möjligen vilja öfvertaga hela det på våren färdiga partiet, hvarom vi motse yttrande med första».

Näs genmälde i bref den 23 September: »Genom eder ärade af den 10 dennes finner jag, att ni icke kan antaga de i brefvet den 27 Augusti begärda prisen. Jag lian ej nedsätta dessa enligt er önskan, emedan jag bjudits lika mycket på annat håll».

Efter emottagande af detta bref telegraferade bolaget den 26 September till Näs följande: »Trävarorna offererade i bref 27 Augusti accepteras uppgifna prisen. Telegrafkonfirmation. Sänd kontrakt. Schwieler»; och då svar å detta telegram under de närmast följande dagarne ej erhölls, aflät bolaget den 30 September ett nytt telegram: »Afvaktar telegrafkonfirmation, vårt antagande af trävarorna afgifvet inom eder bestämda tid. Betraktar affären afgjord. Schwieler».

Sistnämnde dag, den 30 September, svarade Näs genom telegram: »Varit bortrest två dagar. I morgon besvaras edert trävaruaffärsantagande»; hvarjemte Näs samma dag till Schwieler & C:ni aflät följande bref: »Till följd af edra telegrammer öfversändes härmed kontrakt å nästkommande års affarer; och torde ni, efter godkännande häraf, med omgående retournera detsamma, då jag skall underskrifva och i behörig ordning återställa eder ett exemplar. Näs». Med brefvet följde ett förslag till kontrakt, affattadt i enlighet med de bestämmelser, brefvet den 27 Augusti innehöll, utom deri, att det i förslaget hette, att trävarorna skulle levereras fritt vid sidan af fartyg i Sundsvall

s. 469 Sida 469 i årgången börjar här

och. Nyhamn, en del före den 15 Juni 1873 och återstoden under Juli och Augusti samma år, hvarjemte förslaget innehöll åtskilliga stadganden utöfver hvad i brefvet den 27 Augusti blifvit bestämdt. Så stadgades: dels att, om för stufning några virkeslängder behöfde afkapas, de afkapade styckena skulle upptagas till enahanda pris, dels att liqvid skulle erläggas kontant i svenskt rmt vid hvarje klarerad last, utan afdrag af diskonto eller kommission, och dels att, om afhemtningen fördröjdes en månad öfver bestämda tiden derför, ägde säljaren likväl indraga ungefärliga fakturabeloppet.

Härå svarade bolaget först i bref den 10 Oktober, deri bolaget förklarade, att det väl funne kontraktet i hufvudsaken riktigt, men dock behäftadt med några mindre fei, stridande mot vanlig coutume, hvilka bolaget önskade få rättade. I detta afseende anmärktes: att föreskriften, det säljaren skulle äga indraga liqvid, äfven om trävarorna ej blifvit inom en månad efter den bestämda tiden hemtade, vore obillig; att Näs borde förbinda sig följa lemuade skeppningsinstruktioner beträffande fartygens lastning; att längder om 10 à 18 fot skulle betalas med 10 öre lägre pris pr kubikfot, och att för de summor, som beräknades i sterling, skulle erläggas 90 dagars kurs, noterad å Stockholms börs första vexeldag efter kontraktets datum. Bolaget uppmanade Näs att insända nya exemplar af kontrakt, inrättade i öfverensstämmelse med bolagets anmärkningar, hvarefter bolaget skulle underteckna det ena exemplaret.

Redan innan Näs erhållit sistanmärkta bref, telegraferade han den 15 Oktober till bolaget: »Som jag icke erhållit svar med återfående kontrakt angående bref 30, har jag ansett affären om intet», hvarjemte Näs, sedan han bekommit bolagets bref den 10 Oktober, i bref den 21 Oktober förklarade, att han ej kunde medgifva de äskade förändringarne i kontraktet, och att då bolaget ej enligt Näs’ bref den 30 September med omgående återsändt kontraktet oförändradt, affären finge anses såsom helt och hållet förfallen.

s. 470 Sida 470 i årgången börjar här

Harmed afstannade underhandlingarne angående denna affär, men 1 November 1872 uppstod fråga om ett annat leveransaftal mellan Näs samt Schwieler & C:ni; och under det förhandlingarna derom pågingo, aflät bolaget den 19 December 1872 till Näs ett telegram, deri bolaget förklarade, att de rörande denna senare leverans fordrade prisen voro för höga, samt tillade: »Förra affärens frångående bör uppmana billighet».

I Januari 1873 uttog bolaget stämning å Näs till rådstufvurätten i Östersund med påstående, att som Näs genom brefvet den 27 Augusti 1872 erbjudit sig att till uppgifna pris mot vissa vilkor leverera ett bestämdt parti trävaror, dervid Näs lemnat bolaget öppet att inom en månad från brefvets datum antaga anbudet, men Näs, oaktadt bolaget medelst telegrammet den 26 September och således inom den bestämda tidpunkten antagit anbudet, likväl förklarat sig ej vilja leveransen fullgöra, Näs alltså måtte åläggas ersätta den förlust, som för bolaget uppkommit derigenom, att bolaget, till följd af Näs’ omförmälda uraktlåtenhet att fullgöra leveransen, gått miste om den vinst, som genom trävarornas utskeppning bolaget skolat erhålla, och hvilken vinst bort utgöra 39,917 rdr 8 öre.

Näs genmälde: »Något aftal emellan honom och bolaget med firma Schwieler & C:ni rörande ifrågavarande leverans hade aldrig blifvit afslutadt. Brefvet af den 27 Augusti 1872 innehölle nemligen blott en uppgift derom, att Näs hade det deri omförmälda trävarupartiet till salu för utsatta priser och att dessa priser vidhölles under en månad, derest affär under denna tid komme till stånd. Genom brefvet af den 10 September samma år hade bolaget förklarat sig ej kunna antaga priserna och således afslagit det af Näs i brefvet den 27 Augusti gjorda anbud. Derjemte hade bolaget hemställt om nedsättning i samma priser, i hvilket fall bolaget »möjligen» skulle vilja ingå på affären, men då Näs i brefvet af den 23 September underrättat bolaget att han ej kunde medgifva den begärda prisnedsättningen, ansåg han derigenom underhandlingarne slutade.

s. 471 Sida 471 i årgången börjar här

Det af bolaget den 26 September aflåtna telegram, som ånyo bragte affären på tal men ingalunda kunde anses såsom svar på brefvet den 27 Augusti, kunde Näs icke betrakta såsom något för bolaget bindande definitivt och ovilkorligt antagande, enär telegrammet varit undertecknadt allenast med namnet Schwieler och icke med bolagets antagna namnteckning, samt telegrammet dessutom innehölle, att bolaget fordrade telegrafkonfirmation och upprättande af kontrakt, innan aftalet kunde anses afslutadt. Det af Näs den 30 September aflåtna bref innehölle hans ultimatum att bolaget skulle antaga hans vid brefvet fogade förslag till kontrakt och »med omgående» återsända detsamma försedt med bolagets godkännande. När bolaget underlät detta, var Näs i sin goda rätt att afbryta alla vidare underhandlingar. I öfrigt hade bolaget sjelft i sitt telegram den 19 December 1872 förklarat sig anse affären frångången. På dessa skäl bestred Näs bifall till käromålet.

I anledning deraf yttrade bolaget: Enligt lag och allmänt handelsbruk måste en affärsman, som till försäljning utbjöde en vara och föreskrefve viss tid för anbudets an-* tagande, under denna tid vara bunden vid sitt anbud, och för aftalets slutande fordrades endast att den, till hvilken anbudet skett, antoge detsamma. I brefvet den 10 September hade bolaget allenast gjort en förfrågan men ej afgifvit definitivt svar på brefvet af den 27 Augusti. Följaktligen, då bolaget i telegrammet den 26 September och således inom den i sistnämnda bref utsatta tid accepterat anbudet, vore aftalet ock dermed difinitivt slutadt på de i brefvet uppställda vil kor. Blott för reglerandet af affärens detaljer hade skriftligt kontrakt bort upprättas, men sådant utgjorde dock ingalunda något vilkor för att aftalet skulle anses afslutadt. Begäran om telegrafkonfirmation hade endast afsett att få svar huruvida bolagets antagande af anbudet kommit Näs tillhanda. Då Näs i sitt förslag till kontrakt afvikit från de i brefvet af den 27 Augusti intagna bestämmelser, hade bolaget ej varit pligtigt antaga samma kontrakt i oförändradt skick; de ändringar deruti, bolaget fordrat, öfverens-

s. 472 Sida 472 i årgången börjar här

stämde ock med vanligt handelsbruk. Med det anmärkta uttrycket i telegrammet den 19 December hade bolaget blott menat att det af Näs gjorda försök att frångå förra affären borde uppmana till billighet. Ehuru telegrammet den 26 September vore undertecknadt endast med namnet Schwieler, hade Näs dock sig väl bekant att samma telegram var från bolaget, helst Näs sedermera i bref till bolaget besvarat det.

I fråga om beloppet af den förlust bolaget lidit, ansåg bolaget att detsamma borde beräknas till skilnaden emellan det värde trävarupartiet hade enligt de i brefvet den 27 Augusti 1872 förekommande prisbestämningar och det värde samma parti hade enligt de priser, som gällde i Sundsvall vid tiden för leveransens fullgörande.

Genom utslag den 15 September 1873 utlät sig rådstufvurätten: att emedan af de isaken å ömse sidor åberopade och vidkända handlingar inhemtats, ej mindre att Näs uti en den 27 Augusti 1872 till bolaget aflåten skrifvelse åt bolaget, under tillkännagifvande, att anbudet borde antagas inom en månad från brefvets datum, utbjudit till försäljning under nästpåföljande vår vissa så till myckenhet och antal som dimensioner och beskaffenhet i öfrigt uppgifna partier sparrar och bjelkar af gran och furu, jemte stuage af battens, att till priser, som för hvarje särskildt slag blifvit utsatta, mot kontant liqvid utan diskonto eller provision levereras fritt ombord å fartyg vid Nyhamn, än äfven att bolaget uti ett den 26 näst derpå följande September, och således innan den utsatta tidens utgång, till Näs afsändt telegram gifvit Näs tillkänna, att de af honom till bolaget utbjudna varorna till de uppgifna priserna antoges; ty och som den af Näs gjorda invändning, att det omförmälda telegrammet icke varit med firmans antagna namnteckning utan endast med namnet Schwieler underskrifvet, desto mindre förtjenade afseende, som Näs uti en den 30 nyssnämnda September till bolaget aflåten skrifvelse med bifogadt förslag till ytterligare skriftligt kontrakt, angående ifråga varande trävaruleverans, sjelf erkänt sig hafva från

s. 473 Sida 473 i årgången börjar här

bolaget bekommit samma telegram ; funne rådstufvurätten att det sålunda emellan parterne slutna leveransaftal vore af beskaffenhet att för dem medföra ömsesidigt bindande verkan, den der icke, på sätt Näs förmenat, lagligen kunde anses hafva ens i någon mån förringats deraf, att någon ytterligare skriftlig afhandling om samma leverans icke blifvit emellan parterna upprättad, äfvensom att Näs, hvilken, enligt hvad ostridigt vore, undandragit sig att nu i fråga varande leveransaftal, hvars frånträdande icke bevisligen af bolaget medgifvits, inom tid som vederbort fullgöra, följaktligen icke heller kunde undgå att, såsom emot honom blifvit yrkadt, ersätta bolaget den skada, som genom hans uraktlåtenhet att sina i leveransaftalet åtagna förbindelser fullgöra och varorna aflemna kunde hafva bolaget tillskyndats; och som, beträffande denna skadeersättning, — hvilken i saknad af annan laglig grund måste bestämmas efter skilnaden emellan de pris, som i leverans-aftalet varit för varorna utfästa, och de pris, som å leveransorten högst gält för dylika varor vid de tider, då Näs enligt bolagets honom gjorda medgifvande senast ägt att varorna aflemna, — den af bolaget till belopp af 39,917 r:dr 8 öre beräknade prisskilnad, för hvilken bolaget af Näs fordrat ersättning, ehuru till grund för densamma funnes åberopad en redan den 8 April 1873 och således före utgången af den tid, hvarinom Näs ägt att varorna aflemna, upprättad uppgift om de pris, som vid leverans fritt ombord i Sundsvalls utskeppningsdistrikt då kunde fortfarande uppnås för sådana trävaror, hvilka enligt det ifrågavarande leverans-aftalet, det ålegat Näs till bolaget lemna, likväl måste antagas såsom riktig, enär icke blifvit visadt hvarken att sedan nämnda genom på ed i saken hörda vittnens utsagor lagligen styrkta prisuppgift gjorts, prisfall för sådana varor, hvarom nu vore fråga, i någon mån ägt rum, eller att eljest i den af bolaget gjorda prisskilnads-beräkning någon oriktighet förefunnes, samt ej heller å hvad Näs anfört, att afdrag för frakt och assuransafgifter icke blifvit uti meranämnda beräkning iakttaget, något afseende kunde fästas, då ju, under

s. 474 Sida 474 i årgången börjar här

den för prisuppgiften antagna, förutsättning af leverans fritt ombord inom samma utskeppningsområde, hvarest den emellan parterna aftalade leveransen bort fullgöras, någon kostnad för frakt och assurans antagligen icke kunnat för bolaget ifrågakomma, blefve på dessa skäl Näs ålagdt att, emot undfående af qvitto, genast, vid äfventyr af utmätning, gälda omförmälda af bolaget fordrade ersättningsbelopp 39,917 r:dr 8 öre jemte ränta efter 6 för hundra om året å hvad af prisskilnaden sig belöpte för de varor, hvilka bort vara lemnade den 15 Juni 1873, från sistnämnda dag till den 1 September samma år samt derefter, och till dess betalning komme att ske, å hela det Näs till utgifvande ådömda ersättningsbeloppet.

Näs vädjade till Svea hofrätt och bestred att han bekommit telegrammet af den 26 September inom 30 dagar från den 27 Augusti.

I anledning deraf företedde bolaget i bestyrkt afskrift ett med Näs’ namn undertecknadt qvitto att han den 26 September emottagit ifrågavarande telegram.

Ofvanomförmälda bref af den 10 och 23 September 1872 företeddes först i hofrätten.

Den 26 Juni 1874- meddelade hofrätten dom, deruti hofrätten, efter anmärkande af innehållet uti brefven af den 10 och 23 September 1872, vidare yttrade: att emedan bolaget, hvilket uti telegram till Näs den 26 September 1872 tillkännagifvit, att bolaget antoge de uppgifna prisen, genom sin i samma telegram tillika gjorda framställning om »telegrafkonfirmation» och att Näs måtte sända kontrakt ådagalagt, att enligt bolagets uppfattning frågan om köpet ännu var på vidare aftal beroende; ty och som, — efter det bolaget den 30 September telegraferat till Näs att telegrafkonfirmation afvaktades, men att bolaget »betraktade affären afgjord», samt att projektkontrakt blifvit i skrifvelse sistberörde dag från Näs till bolaget öfversändt jemte hemställan att bolaget »torde efter godkännandet med omgående post retournera detsamma», — bolaget i bref till Näs den 10 Oktober 1872, med förklarande, att det funne projektkontraktet rik-

s. 475 Sida 475 i årgången börjar här

tigt i hufvudsaken, ändock fordrat att ett annat kontrakt måtte uppgöras, deruti skulle intagas åtskilliga bestämmelser, som icke förefunnes uti erbjudandet af den 27 Augusti och till en del vore från projektkontraktets innehåll afvikande; men Näs icke allenast i telegram till bolaget den 15 Oktober 1872 yttrat, att då Näs »icke erhållit svar med återfående af kontraktet angående bref 30, han ansett affären om intet», utan ock i skrifvelse den 21 i samma månad, under åberopande af nyssberörde telegram, förklarat, att Näs funne de i hans projektkontrakt intagna bestämmelser hafva varit nödvändiga, och att, då bolaget icke, i enlighet med brefvet från Näs af den 30 September, med omgående återsände kontraktet oförändradt, affären finge anses såsom helt och hållet förfallen; hvartill kommit att, oaktadt genom dessa meddelanden från Näs, bolagets yttranden i telegrammen af den 26 och 30 September om antagande af köpeanbudet, och att affären betraktades såsom afgjord, upphört att vara emot bolaget förbindande, bolaget, så vidt handlingarne upplyste, likväl under den tid af flera månader, som efter ankomsten af sistberörda skrifvelse från Näs intill dess han blef i saken instämd förflutit, hvarken genom projektkontraktets godkännande eller annorledes vidtagit ens någon åtgärd, utmärkande att bolaget för sin del fortfarande önskade att i fråga satta leverans måtte komma att äga rum, utan i stället bolaget den 19 December i telegram, hufvudsakligen rörande den i November inledda underhandlingen om andra trävaror, genom ett yttrande, som ostridigt åsyftat ofvanberörde affär, antydt, att äfven bolaget betraktade frågan derom såsom förfallen, alltså funne hofrätten det ej kunna antagas, att parterne någonsin varit om alla vilkoren för köp om det i brefvet den 27 Augusti uppgifna virke ense, vid hvilket förhållande och enär således icke något köp derom kunde anses vara mellan parterne lagligen afslutadt, hofrätten pröfvade lagligt, med ändring af rådstufvurättens utslag, bolagets talan att ogilla.

Om denna dom förenade sig hofrättsråden Montelius och Törnqvist samt assessoren Gripensköld.

s. 476 Sida 476 i årgången börjar här

478 Delgifvande af testamente. Hindrad lagfart å en del af fastighet.

Medelst underdånigt betänkande den 13 Februari 1875 hemställde Nedre Revisionen (revisionssekreteraren Lagergren samt t. f. revisionssekreterarne Bråkenhielm och Skarin, den sistnämnde föredragande), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.

Vid sakens underdåniga fördragning den 23 i nyssnämnda månad inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Cramér, Vretman, Naumann, von Hofsten, Huss, von Segebaden och Lindhagen) bifölls nedre revisionens underdåniga betänkande.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Mars 1875.