Ytterligare angående Konungens befallningshafvandes rätt att meddela vitesförbud. Landshöfdinge-Instruktionen den 10 November 1855, § 10. Fullmakt genom telegram.
17 februari 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 3,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 465–467 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsökningsbalken, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 87 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsökningsbalken, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 465–467 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 17 Februari 1875». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Hos Konungens befallningshafvande i Wester-Norrlands län sökte direktionen för flottningsbolaget å Angermannaelfven tillåtelse att anlägga lämpliga ledbommar i nämnda elf för flottningsgodsets inledande i redan förut tillåtna förvarings- och sorteringsbommar vid Sandslån och Kungsgårdsviken. I anledning af denna ansökning förordnade Konungens befallningshafvande tvenne landtmätare att anställa besigtning å stället. Vid denna besigtning företeddes ett emellan bemälda bolag och Östhammars byamän upprättadt kontrakt, innefattande medgifvande för bolaget att anlägga ifrågavarande ledbommar. Enligt bolagets uppgift var vattnet i elfven odeladt emellan Östhammars och Mellanhammars byamän. Sedan protokollet vid undersökningen inkommit, meddelade Konungens befallningshafvande, genom utslag den 31 December 1873, den begärda tillåtelsen. Derefter lät bolaget nedslå åtskilliga pålar för att iordningställa ledbommen vid Sandslå, men dessa pålar upprefvos af Mellanhammars byamän, som tillika hos Kammarkollegium öfverklagade Konungens befallningshafvandes omförmälda utslag.
Bolaget anhöll nu hos Konungens befallningshafvande att Mellanhammars byamän måtte genom vederbörande kronofogde förständigas vid vite att genast upphöra med upprifning och skadande af de för ledbommens iordningställande nedlagda arbeten.
Genom Resolution den 14 April 1874 förordnade Konungens befallningshafvande vederbörande kronofogde att meddela den handräckning, som till skyddande af de utaf bola-
Tidskrift för lagstiftning etc. 12:te årg. 30
s. 466 Sida 466 i årgången börjar här
get verkställda arbeten kunde erfordras, samt förständigade Mellanhammars byamän, vid vite af 300 rdr, att genast upphöra med upprifning och skadande af berörda arbeten.
Öfver denna resolution, så vidt den afsâg det meddelade vitesförbudet, anförde byamännen besvär hos Svea hofrätt. Ifrågavarande arbeten verkställdes å deras landgrund, dem till stor skada. Konungens befallningshafvandes utslag den 31 December 1873 vore ej laga kraftvunnet, utan af byamännen öfverklagadt. På dessa skäl yrkades upphäfvande af vitesförbudet.
I förklaringen anförde bolaget: Vattnet i elfven vore oskiftadt emellan Östhammars och Mellanhammars byamän. Bolaget innehade Östhammars byamäns rätt. En delägare i samfällighet kunde ej lagligen hindra annan delägare att begagna samfälligheten, om derigenom skada ej tillskyndades den förre. Genom omförmälda åtgärd hade byamännen gripit Konungens befallningshafvande i embetet.
Medelst utslag den 22 September 1874 yttrade hofrätten: att som Konungens befallningshafvande icke lagligen ägt att ifrågavarande vitesförbud meddela; alltså blefve Konungens befallningshafvandes resolution, i hvad den blifvit öfverklagad, af hofrätten undanröjd.
I detta utslag sökte bolaget i underdånighet ändring.
Före inställelsedagen anmälde sig registratorn J. Söderholm såsom ombud för byamännen och åberopade honom dertill genom telegram gifvet uppdrag, hvarjemte Söderholm, efter tiden för inställelsen, ingaf skriftlig fullmakt från byamännen.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Bahr, konstituerade revisionssekreteraren Adlers, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Åbergsson) afgaf den 3 Februari 1875 underdånigt betänkande af följande innehåll: Då registratorn J. Söderholm, hvilken inom den för sakens fullföljd hos Kongl. Maj:t bestämda tid, under åberopande af honom dertill gifvet uppdrag genom telegram, anmält sig för bevakande af byamännens talan, icke torde derigenom lagligen visat sig vara bemyndigad att för dem föra talan, hemställer nedre
s. 467 Sida 467 i årgången börjar här
revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t, utan afseende derå att Söderholm efter nämnda tid företett behörig rättegångsfullmakt, måtte finna hvad å svarandesidan blifvit hos Kongl. Maj:t i saken andraget icke kunna komma under pröfning; och lärer Kongl. Maj:t, beträffande sjelfva saken, pröfva rättvist gilla hofrättens utslag.
Vid sakens underdåniga föredragning den 17 Februari 1875 blef nedre revisionens betänkande bifallet af Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Cramér, Almqvist, Wretman, von Hofsten, Huss och Lindhagen).
Uti detta beslut instämde justitierådet Naumann under åberopande af 10 § i Instruktionen för landshöfdingarne i rikets län samt de vid länsstyrelserna anställde tjenstemän den 10 November 1855.
Kongl. Majt:s dom utgafs den 15 Mars 1875.