Naumanns tidskrift 1875 s. 543

Bruksägaren J. Bratt, som afled i början af 1860-talet, efterlemnade såsom arfvingar tre myndiga söner, Albert, hvilken sedermera afled, Carl och John samt tre omyndiga

s. 544 Sida 544 i årgången börjar härKopiera citering

döttrar, Mathilda, Albertina och Lovisa, för hvilka senare bruksägaren C. Berggren förordnades till förmyndare. Bland tillgångarne i boet fanns egendomen Kyrkobyn med underlydande hemmanen Engerud, Mörkärr och Berg, hvilken egendom då var behäftad med följande inteckningar:

1:o) en meddelad den 9 Februari 1813 på grund af ett utaf fastighetens dåvarande ägare till allmänna brandförsäkringsverket utgifvet skuldebref, hvilken inteckning blifvit senast den 3 Oktober 1859 fönyad till säkerhet för då återstående 9,000 rdr jemte ränta;

2:o) en beviljad den 25 September 1826 till säkerhet för civilstatens pensionsinrättnings fordran å 15,000 rdr jemte ränta; och

3:o) en af senare datum fastställd för Wermlands enskilda banks fordran å omkring 9,000 rdr.

Den 5 Februari 1862 sålde Berggren, å sina myndlingars vägnar, jemte de myndige sönerna omförmälda fastighet till bruksägaren C. Loftman, dervid den öfverenskommelse träffades, att säljarne skulle sjelfva infria 1813-års inteckning, å hvilken då återstod allenast 710 rdr 2 sk., och att följaktligen för samma inteckning något afdrag å köpeskillingen ej skulle ske.

På mamsellerna Bratts andel i köpeskillingen utfärdade Loftman och hans hustru den 19 Mars 1862 tre till förmyndaren Berggren eller ordres ställda skuldebref, ett å 10,000 rdr, ett å 15,000 rdr och ett å 7,500 rdr eller tillhopa 32,500 rdr, till säkerhet hvarför inteckningar blefvo den 22 December sistnämnda år i egendomen meddelade.

Emellertid hade Berggren den 26 Juni 1862 hos allmänna brandförsäkringsverket infriat 1813-års inteckning, hvarefter han lemnade skuldebrefvet, som ej var löpande eller försedt vare sig med öfverlåtelse af brandförsäkringsverket eller med anteckning om infriandet, till Loftman, hvilken, »såsom ägare till fastigheten», den 14 April 1863 transporterade skuldebrefvet på innehafvaren och utsläppte detsamma.

s. 545 Sida 545 i årgången börjar härKopiera citering

Under år 1863 dog Berggren, hvarefter rådmannen P. A. Rydberg förordnades att efter Berggren vara förmyndare för mamsellerna Bratt.

Denna befattning innehade Rydberg till början af år 1865, då mamsellerna Bratt, som alla vid den tiden uppnått 25-års ålder, blefvo myndiga. På deras begäran fortfor emellertid Rydberg äfven derefter att såsom deras ombudsman ombesörja deras affärer och innehade i sådan egenskap fortfarande köpeskillingsinteckningarne, af hvilka den å 10,000 rdr tillfallit Mathilda Bratt samt de å 15,000 rdr och 7,500 rdr tillhörde gemensamt Albertina och Lovisa Bratt.

Den 18 Januari 1867 utfärdade Loftman fyra till innehafvaren ställda skuldebref, ett å 9,000 rdr samt de tre öfriga å 3,000 rdr hvartdera. Sistnämnda trenne skuldebref, hvilka lemnades till mamsellerna Bratt, blefvo den 4 Mars 1867. intecknade i egendomen Kyrkobyn med underlydande, och samma dag postponerades (förmodligen med mamsellerna Bratts medgifvande) ofvan omförmälda köpeskillingsinteckningar af den 22 December 1862 efter nyssnämnda inteckningar af den 4 Mars 1867.

Den 1 Oktober 1867 lät Loftman vid Grums häradsrätt döda 1813-års inteckning, men i stellet beviljades samma dag inteckning i egendomen på grund af Loftmans förutnämnda den 18 Januari 1867 utfärdade skuldebref å 9,000 rdr, hvarefter den 7 December sistnämnda år köpeskillingsinteckningarne, hvilka Rydberg såsom mamsellerna Bratts ombud fortfarande innehade, vid häradsrätten företeddes och på Loftmans begäran postponerades efter inteckningen af den 1 Oktober 1867. Den 7 December 1867 blefvo jemväl inteckningarne af den 4 Mars samma år och åtskilliga andra i egendomen befintliga inteckningar postponerade efter inteckningen af den 1 Oktober 1867, hvilken inteckning i följd deraf kom att gälla med förmånsrätt näst efter Civilstatens Pensionsinrättnings inteckning å 15,000 rdr.

Mathilda Bratt ingick vid den tiden äktenskap med telegrafassistenten C. E. Björkman, som då af Rydberg

Tidskrift för lagstiftning etc. 12:te årg.

s. 546 Sida 546 i årgången börjar härKopiera citering

emottog köpeskillingsinteckningen å 10,000 rdr, hvilken inteckning ej blifvit försedd med bevis om postpositionen den 7 December 1867.

Albertina Bratt gifte sig med landtbrukaren P. M. Kollander, hvaremot Lovisa Bratt förblef ogift.

I anledning af Loftmans år 1870 inträffade konkurs blef egendomen Kyrkobyn med underlydande den 9 September samma år å konkursauktion såld för 40,000 rdr. Egendomen hade då nedannämnde inteckningar i följande ordning sinsemellan, nemligen:

1:o) Civilstatens Pensionsinrättnings inteckning å 15,000 rdr;

2:o) inteckningen af den 1 Oktober 1867 å 9,000 rdr, hvilken inteckning innehades af grosshandlanden 0. F. Ahlmark;

3:o) de tre inteckningarne af den 4 Mars 1867 å tillhopa 9,000 rdr, hvilka inteckningar innehades af Wermlands enskilda bank;

4:o) ofvan omförmälda köpeskillingsinteckningar af den 22 December 1862 å tillhopa 32,500 rdr; och

5:0) tre andra inteckningar å tillsammans 21,500 rdr.

Liqvid öfver köpeskillingen verkställdes den 7 Februari 1871 af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Wermlands län, dervid, sedan kostnader afdragits samt Civilstatens Pensionsinrättnings fordran guldits, Ahlmark såsom innehafvare af inteckningen den 1 Oktober 1867 erhöll fall liqvid med 9,932 rdr 50 öre, hvarefter Wermlands enskilda bank i afräkning på sin fordran bekom återstoden af köpeskillingen 8,990 rdr 86 öre. Köpeskillingen räckte således ej fullt till betäckande af bankens fordran samt lemnade ingen tillgång till gäldande af ifrågavarande köpeskillingsinteckningar.

Telegrafassistenten Björkman hade år 1870 aflidit och efterlemnat jemte sin enka, Mathilda Bratt, en omyndig son, Carl Albert.

Till rådstufvurätten i Carlstad uttog Kollander, för egen del och såsom tillförordnad god man för Björkmans

s. 547 Sida 547 i årgången börjar härKopiera citering

omyndige son, enkan Björkman och ogifta Lovisa Bratt, stämning å Rydberg med påstående, att som Rydberg, hvilken, i egenskap af ombudsman för Kolländers hustru och enkan Björkman före deras giftermål samt Lovisa Bratt, innehaft ofvanomförmälda dem tillhöriga köpeskillingsinteckningar, obehörigen utlemnat desamma och utan deras ägares samtycke medgifvit, att inteckningarne finge till förmånsrätten nedflyttas efter inteckningen af den 1 Oktober 1867 å 9,000 rdr, hvilket haft till följd att vid den exsekutiva försäljningen af egendomen Kyrkobyn med underlydande förstnämnda inteckningars värde minskats med nyssberörda 9,000 rdr jemte derå ogulden ränta, Rydberg förty måtte varda ålagdt ersätta den genom den obehöriga postpositionen vållade skada och i sådant afseende utgifva sistnämnda belopp 9,000 rdr jemte derå obetald och till dess betalning skedde upplöpande ränta.

Sedan rådstufvurätten, i anledning af Rydbergs invändning att käromålet blifvit för sent väckt, genom utslag den 1 Maj 1871 funnit sig icke kunna, emot stadgandet i 18 kapitlet 9 § Handelsbalken, Kollanders och hans medparters påståenden till pröfning upptaga, samt Svea hofrätt medelst dom den 14 Mars 1872 fastställt rådstufvurättens utslag, och Kongl. Maj:t genom dom den 7 November 1872 väl gillat domstolarnes beslut, så vidt det å enkan Björkmans och hennes sons vägnar väckta påstående förklarats icke kunna till pröfning upptagas, men, beträffande Kollanders och Lovisa Bratts talan, med undanrödjande af domstolarnes beslut i denna del, ogillat den af Rydberg derutinnan framställda preskriptionsinvändning samt i följd deraf visat saken åter till rådstufvurätten med föreskrift att det å Kollanders hustrus och Lovisa Bratts vägnar väckta påstående till ny laglikmätig behandling företaga, fullföljde Kollander och Lovisa Bratt saken vid rådstufvurätten, hvarefter, sedan Lovisa Bratt under rättegången aflidit och såsom arfvingar efterlemnat sina syskon Albertina Kollander, Mathilda Björkman, Carl Bratt och John Bratt, desse fortsatte den af Lovisa Bratt instämda talan.

s. 548 Sida 548 i årgången börjar härKopiera citering

Rydberg genmälde: att genom den anmärkta postpositionen af den 7 December 1867 någon skada för mamsellerna Bratt icke uppstått. Dermed förhölle sig nemligen sålunda, att sedan Loftman af Berggren bekommit 1813-års inteckning å 9,000 rdr, hade Loftman belånat densamma hos en auditör Geijer, hvilken användt inteckningen såsom grundfondshypothek för lottbref i Wermlands enskilda bank. År 1867, då ny oktroj för nämnda bank började, hade banken ej velat behålla inteckningen, enär den ej vore så inrättad, som reglementet föreskrefve, hvadan Geijer fordrat, att Loftman skulle antingen infria inteckningen eller ock lemna Geijer en ny inteckning, gällande med samma förmånsrätt som den gamla. Som Loftman ej kunde betala inteckningen utan att nödgas göra konkurs, hvilket skulle hafva ländt hans fordringsägare till skada, träffade han med samtlige innehafvarne af inteckningar i egendomen Kyrkobyn, utom Civilstatens Pension sinrättning, den öfverenskommelse, att Loftman, mot det att han läte döda 1813-års inteckning, berättigades att i egendomen taga en ny inteckning till samma belopp, hvilken senare inteckning finge till förmånsrätten framflyttas framför de andra inteckningarne. Då den äldre inteckningen af 1813 dödades, kunde den nya inteckningen således icke mera än den förra inverka på mamsellerna Bratts köpeskillingsinteckningar. Enär deras rätt följaktligen icke genom utbytet af inteckningarne förnärmades, hade Rydberg ansett sig kunna såsom mamsellerna Bratts ombud biträda öfverenskommelsen, i följd af hvilken 1813- års inteckning ock blifvit den 1 Oktober 1867 dödad samt ny inteckning samma dag för enahanda belopp beviljad, hvilken senare inteckning sedermera den 7 December 1867 framflyttades framför köpeskillingsinteckningarne. Sistberörda inteckningar fingo således lika god rätt som förut. På grund häraf bestred Rydberg bifall till käromålet,

I anledning häraf anförde Kollander och hans medparter följande. Sedan 1813-års inteckningsrevers, som ej var löpande, blifvit hos allmänna brandförsäkringsverket infriad utan att med någon öfverlåtelse derifrån förses, hade re-

s. 549 Sida 549 i årgången börjar härKopiera citering

versen samt i och med densamma inteckningen äfven upphört att gälla. Denna inteckning hade således ej vidare stått i vägen för ifrågavarande köpeskillingsinteckningar. Då Berggren till Loftman öfverlemnade 1813-års revers, skedde detta således uppenbarligen endast i det ändamål, att Loftman skulle låta döda inteckningen. Loftman hade derföre icke ägt utsläppa denna inteckning; och då Loftman den 1 Oktober 1867 lät döda densamma, fullgjorde han derigenom endast det honom af Berggren lemnade uppdrag. Berörda åtgärd vore ingalunda, såsom Rydberg uppgifvit, föranledd af någon emellan Loftman och inteckningshafvarne träffad öfverenskommolse. Sedan 1813-års inteckning blifvit inlöst och dödad, gällde endast Civilstatens Pensionsinrättnings inteckning å 15,000 rdr och Wermlands enskilda banks inteckning å 9,000 rdr med förmånsrätt framför ifrågavarande köpeskillingsinteckningar; och Rydbergs åtgärd att, mamsellerna Bratt oåtsporda, tillåta att den nya inteckningen af den 1 Oktober 1867 blef den 7 December samma år framflyttad framför köpeskillingsinteckningarne, hade just vållat att vid köpeskillingsliqviden Ahlmark såsom innehafvare af inteckningen den 1 Oktober 1867 derför fått uppbära betalning, som eljest skolat tillfalla mamsellerna Bratt såsom ägare af köpeskillingsinteckningarne. Huru ogrundad Rydbergs uppgift om sammanhanget mellan dödandet af 1813-års inteckning och den klandrade postpositionen vore, framginge bäst deraf att inteckningen af den 1 Oktober 1867 icke blifvit använd såsom grundfondshypothek utan kommit i Ahlmarks hand.

Genom utslag den 17 Februari 1873 utlät sig rådstu/vurätten: att vid den pröfning af saken, rådstufvurätten hade att företaga och hvilken ej finge sträckas utöfver hvad i stämningen blifvit påstådt eller åläggande för Rydberg, i egenskap af ombudsman för Kolländers hustru och numera aflidna Lovisa Bratt, att ersätta den skada och förlust, som de förmenade sig hafva lidit derigenom, att Rydberg utan deras hörande låtit till förmånsrätten nedflytta de trenne inteckningar, som den 22 December 1862 erhållits för ogul-

s. 550 Sida 550 i årgången börjar härKopiera citering

den köpeskilling 32,500 rdr jemte ränta, efter den inteckning, som den 1 Oktober 1867 meddelats uti ofvannämnda hemman, till säkerhet för Loftmans i skuldebref af den 18 Januari samma år förskrifne 9,000 rdr jemte ränta och hvilken Kolländer och hans medparter påstått vara en helt ny inteckning, som ej kunnat ingå med samma rätt, som en äldre inteckning förut innehaft, rådstufvurätten af de ingifna handlingarne och hvad parterne hvar å sin sida i saken anfört inhemtat, dels att den 5 Februari 1862, då egendomen Kyrkobyn med underlydande hemman och lägenheter till Loftman försåldes af Albertina Bratts, Mathilda Bratts och Lovisa Bratts dåvarande förmyndare, numera aflidne Berggren samt myndlingarnes myndiga syskon, egendomen väl varit intecknad för 33,000 rdr, deraf allmänna Brandförsäkringsverket ägde 9,000 rdr, Civilstatens Pensionsinrättning 15,000 rdr och Wermlands enskilda bank 9,000 rdr jemte ränta, men att Loftman endast njutit afdrag å den utfästa köpeskillingen med intecknade 24,000 rdr, enär å skulden till brandförsäkringsverket vid den tiden endast återstått oguldne 710 rdr 2 sk., som skulle, hvilket ock skedde den 26 Juni 1862, af säljarne inbetalas, ehuru inteckningen, sedan detta skett, ej dödades utan öfverlemnades till köparen, som sedermera den 14 April 1863 belånat densamma hos enskild person, dels ock att Rydberg, som efter Berggrens död 1863 förordnats till förmyndare för Albertina Bratt, Mathilda Bratt och Lovisa Bratt och först den 13 Februari 1864 från Berggrenska sterbhuset erhållit redovisning för förmynderskapet, fortfarit med denna sin befattning till samma års slut och sedermera, efter det Albertina Bratt, Mathilda Bratt och Lovisa Bratt då på grund af Kongl. Förordningen den 16 November 1863 inträdde i myndig ålder, på deras begäran, i egenskap af deras ombudsman omhänderhaft och skött deras angelägenheter; och som af hvad sålunda i saken förekommit vore ådagalagdt, att inteckningen till brandförsäkringsverket, innan Rydberg ens blef förmyndare för Albertina Bratt, Mathilda Bratt och Lovisa Bratt, kommit i Loftmans ego och af honom hos enskild person belånats, samt

s. 551 Sida 551 i årgången börjar härKopiera citering

inteckningen, ehuru skulden varit betald, gällde intill dess inteckningen dödades, hvaraf följde, att vid tiden för postpositionen denna inteckning gällde för de 9,000 rdr jemte ränta, hvarför den senast förnyats, samt att vid sådant förhållande genom den af Rydberg vidtagne åtgärden att låta döda denna inteckning emot en ny sådan, som erhöll, om ock ej samma rätt som den dödade, likväl förmånsrätt framför de till förmånsrätten nedflyttade köpeskillingsreverserna, hvilka åtgärder ej finge betraktas såsom hvar för sig vidtagna utan såsom en sammanhängande följd och fortsättning, grundande sig på derom träffadt aftal med inteckningshafvarne, egendomarne ej graverades med något större intecknadt belopp, än som deruti fanns vid deras försäljning; alltså och då, ehuruväl Rydberg varit oberättigad att, utan sina hufvudmäns samtycke, medgifva och vidtaga den ifrågavarande åtgärden, påföljden derför dock, enligt 18 kapitlet 2 § Handelsbalken, bestämdes till att rätta upp all skada, men någon sådan ej inträffat genom Rydbergs tillgörande eller låtande såsom Albertina Bratts, Mathilda Bratts och Lovisa Bratts ombudsman, ogillades käromålet.

Kollander och hans inedparter vädjade till Svea hofrätt.

Vid sakens afgörande i hofrätten yppades skiljaktiga meningar, hvadan omröstning företogs, och yttrade dervid referenten, assessoren Ahlgren: »Som upplyst och ostridigt är, ej mindre att vid lagtima höstetinget med Grums härad den 7 December 1867 de inteckningar, häradsrätten den 22 December 1862 fastställt i hemmanen Kyrkobyn ett, Engerud ett halft och Mörkärr ett halft mantal frälse samt Berg ett halft mantal kronoskatte, till säkerhet för tre af C. Loftman den 19 Mars 1862 till bruksägaren C. Berggren eller ordres utgifna skuldebref, ett å 15,000 rdr, ett å 10,000 rdr och ett å 7,500 rdr eller tillhopa 32,500 rdr jemte 6 procent ränta, blifvit till förmånsrätten nedflyttade efter en af häradsrätten den 1 Oktober 1867 till säkerhet för ett af Loftman den 18 Januari 1867 till innehafvaren utfärdadt skuldebref å 9,000 rdr jemte 6 procent ränta meddelad inteckning i samma hemman, än äfven att rådmannen Rydberg, som varit förmyndare för Albertina Bratt, sedermera gift med landtbrukaren Kollander, Mathilda Bratt, sedermera i äktenskap förenad med numera aflidne telegrafassistenten Björkman, och

s. 552 Sida 552 i årgången börjar härKopiera citering

Lovisa Bratt, samt, efter det de blifvit myndiga, i egenskap af deras ombudsman fortfarande omhänderhaft och skött deras angelägenheter och i sådan egenskap haft under sin vård förstnämnda tre skuldebref, medgifvit omförmälda nedflyttning och för verkställigheten deraf utlemnat skuldebrefven, af hvilka, enligt hvad handlingarne i saken gifva vid handen, det å 10,000 rdr tillkommit Mathilda Bratt och de två öfriga hennes förbemälda systrar; alltså och emedan Rydberg icke, emot vederparternes bestridande, styrkt att han till sitt berörda åtgörande för den verkställda nedflyttningen af förmånsrätten haft inteckningsägarnes samtycke, samt hvad Rydberg invändt derom, att en äldre af häradsrätten den 9 Februari 1813 allmänna brandförsäkringsverket meddelad inteckning i förenämnda hemman, hvilken senast den 3 Oktober 1859 förnyats för då återstående 9,000 rdr med ränta, af särskild anledning blifvit dödad mot det att ofvanberörda af Loftman den 18 Januari 1867 utgifna skuldebref intecknats och derefter till förmånsrätten framflyttats i samma ordningsrum, som den dödade inteckningen innehaft, i anseende hvartill, efter Rydbergs förmenande, den fram flyttade inteckningen icke vore att betrakta såsom en ny inteckning utan såsom tillkommen i stället för den dödade, så att genom den klandrade åtgärden någon rubbning af förmånsrättsförhållandet icke kunde anses hafva ägt rum, destomindre förtjenar afseende, som enligt hvad upplyst är, nyssberörda äldre inteckning blifvit dödad redan den 1 Oktober 1867 och således vid tiden, då anmärkta nedflyttningen försiggått, upphört att vara gällande, samt Rydberg icke ådagalagt, att dödandet skett på grund af förut vederbörande inteckningshafvare emellan träffadt aftal angående ifrågavarande omflyttning af inteckningarne; ty och då Rydberg, hvilken icke heller eljest förebragt någon omständighet af beskaffenhet att innefatta giltig anledning för klandrade förfarandet, således måste anses hafva genom samma förfarande gått vidare, än honom betrodt varit eller han eljest lagligen ägt, och Rydberg följaktligen, likmätigt 18 kapitlet 2 § Handelsbalken, är pligtig att ersätta den skada, han derigenom må hafva förorsakat sina vederparter, såsom ägare af ofvanberörda skuldebref, det ena å 15,000 rdr och det andra å 7,500 rdr, samt i sådant hänseende är utredt: att, sedan Loftman till konkurs afträdt sin egendom och deribland ofvannämnde intecknade fastigheter, desse blifvit å exsekutiv auktion den 9 September 1870 iuropade af Kollander för 40,000 rdr och, enär han icke förmått fullgöra liqviden, på hans äfventyr å förnyad exsekutiv auktion den 27 påföljande December försålde, dervid köpeskillingen uppgått till 39,500 rdr; att, enligt uppgjord köpeskillingsliqvid, å köpesum-

s. 553 Sida 553 i årgången börjar härKopiera citering

man 40,000 rdr, deraf Kolländer ansetts böra inbetala 500 rdr, för auktionskostnader och andra afgående poster afräknats tillhopa 4,134 rdr 14 öre, så att till fördelning mellan inteckningshafvarne återstått 35,865 rdr 86 öre; att af denna summa inteckningshafvarne blifvit i följande ordning godtgjorda nedannämnda belopp nemligen: först direktionen för Civilstatens pensionsinrättning, på grund af inteckning, beviljad den 25 September 1826, i kapital och ränta tillhopa 16,942 rdr 50 öre, derefter grosshandlanden O. F. Ahlmark, för ofvanberörda den 1 Oktober 1867 intecknade och den 7 påföljande December till förmånsrätten framflyttade skuldebref, i kapital 9,000 rdr och i ränta, beräknad efter 6 procent till auktionsdagen, 932 rdr 50 öre eller tillhopa 9,932 rdr 50 öre, och derefter Wermlands enskilda bank, såsom innehafvare af tre den 4 Mars 1867 beviljade inteckningar å tillsamman 9,000 rdr, hvilka samma dag tilldelats förmånsrätt framför de här ofvan omförmälda den 22 December 1862 fastställda inteckningarne å sammanlagdt 32,500 rdr, återstående 8,990 rdr 86 öre; samt att köpeskillingen således icke lemnat någon tillgång för gäldande af vare sig bankens återstående kapitalfordran 9 rdr 14 öre eller den oguldna räntan å bankens inteckningar eller öfrige i de försålde fastigheterne meddelade inteckningar, bland hvilka, enligt vederbörligt gravationsbevis, merberörde tre inteckningar å tillhopa 32,500 rdr i afseende å förmånsrättsordningen intaga rummet näst efter Wermlands enskilda banks omförmälda inteckningar, så att följaktligen, derest Ahlmarks inteckning å 9,000 rdr icke, på sätt ofvan nämndt är, blifvit till förmånsrätten framflyttad, densamma icke kunnat erhålla någon utdelning af köpeskillingen, utan denna bort så fördelas, att af hvad efter afdrag af dels 4,134 rdr 14 öre för auktionskostnader och andra afgående poster och dels 16,942 rdr 50 öre för Civilstatens pensionsinrättnings inteckning återstått eller 18,923 rdr 36 öre banken fått njuta betalning så till kapital som ränta för sina inteckningar å tillhopa 9,000 rdr, samt det öfriga tillkommit de tre den 22 December 1862 fastställde inteckningarne å tillsammans 32,500 rdr i den mån de voro oguldne; men upplysning saknas ej mindre i afseende å frågan, för huru lång tid före auktionsdagen räntan å bankens fordran varit ogulden, än äfven om det belopp, som i Loftmans genom faststäldt ackord afslutade konkurs å Kollanders och hans medparters i konkursen bevakade skuldebref, det ena å 15,000 rdr och det andra å 7,500 rdr, belöpt i utdelningur den afkastning af de försålda fastigheterna, som, enligt hvad parternes anföranden föranleda, antagits tillkomma de inteckningshafvare, hvilkas fordringar icke kunnat genom köpeskillin-

s. 554 Sida 554 i årgången börjar härKopiera citering

gen gäldas, så ock om beskaffenheten af det antagna ackordet, vid hvilka förhållanden den ersättning, Kollander och hans medparter äro berättigade att i förevarande hänseende af Rydberg bekomma, icke i denna sak kan till visst belopp bestämmas; pröfvar jag rättvist, med ändring af rådstufvrättens utslag, på det sätt bifalla Kollanders och hans medparters fullföljda talan, att Rydberg förklaras skyldig att till Kollander och hans medparter, såsom ägare af oftanämnda skuldebref, det ena å 15,000 rdr och det andra å 7,500 rdr eller tillhopa 22,500 rdr, utgifva så stort belopp, som, derest förberörde den 1 Oktober 1867 meddelade inteckning å 9,000 rdr med ränta icke blifvit till förmånsrätten framflyttad, på sätt ofvan förmäles, af köpeskillingen för de intecknade fastigheterna i kapital och ränta belöpt å nyssnämnda två skuldebref å tillhopa 22,500 rdr, i den mån desamma vid fastigheternas försäljning voro oguldne, jemte 6 procent ränta å kapitalbeloppet från den 7 Februari 1871, då köpeskillingsliqvid upprättades, till dess betalning sker; dock med iakttagande vid liqviden, ej mindre att, i händelse det belopp, hvarmed den utdelning ur de försålda fastigheternas afkastning, som för ifrågavarande två skuldebref å tillhopa 22,500 rdr tillfallit och än vidare kan tillfalla Kollander och hans medparter tillika med den summa, som i enlighet med de genom ackordet i konkursen fastställda grunder motsvarar hvad å samma skuldebref derefter återstår oguldet, öfverskjuter hvad i utdelning ur fastigheternas afkastning och på grund af ackordet i konkursen å samma skuldebref belöpt, derest anmärkta omflyttningen af inteckningarne ej ägt rum, sådant öfverskott skall Rydberg tillgodoräknas, så att Kollander och hans medparter ej må komma i åtnjutande af bättre rätt, än dem tillkommit, derest klandrade omflyttningen af inteckningarne icke ägt rum, och följaktligen Rydbergs ansvarighet ej utsträckas utöfver skilnaden emellan, å ena sidan, den på skuldebrefven belöpande utdelning i konkursen jemte ackordssumman samt, å andra sidan, det belopp, som, derest omflyttning af inteckningarne ej skett, för skuldebrefven tillkommit ägarne deraf, än äfven att hvad Rydberg sålunda skall gälda ej må öfverstiga hvad af de i denna sak ursprungligen omstämda 9,000 rdr med ränta återstår efter afdrag af den andel deri, som, derest icke enkan Björkmans och hennes son Carl Albert Björkmans i ofvanomförmälda skuldebref å 10,000 rdr grundade talan ansetts preskriberad, kunnat å samma skuldebref belöpa och hvilken andel, enligt hvad parterne emellan ostridigt förekommer, bör beräknas till en tredjedel, så att återstoden utgör två tredjedelar eller 6,000 rdr jemte ränta».

s. 555 Sida 555 i årgången börjar härKopiera citering

Adjungerade ledamoten, vice häradshöfdingen Westrin åter utlät sig sålunda: »Emedan upplyst är, att vid den tid, då rådmannen Rydberg öfvertagit förvaltningen af Albertina Bratts, Mathilda Bratts och Lovisa Bratts tillgångar, och deribland ifrågavarande tre den 22 December 1862 i hemmanen Kyrkobyn ett, Engerud ett halft och Mörkärr ett halft mantal frälse samt Berg ett halft mantal kronoskatte, beviljade inteckningar till säkerhet för tillhopa 32,500 rdr jemte ränta, nämnda fastigheter varit besvärade med en äldre den 9 Februari 1813 allmänna brandförsäkringsverket meddelad och den 3 Oktober 1859 för då återstående 9,000 rdr med ränta förnyad inteckning, hvilken likasom en annan den 25 September 1826 för 15,000 rdr jemte ränta beviljad inteckning gällt med förmånsrätt framför förstnämnda tre inteckningar; samt vid sådant förhållande den förmånsrättsordning, sistnämnda tre inteckningar intagit i förhållande till de med bättre rätt gällande inteckningarne icke rubbats af den omständighet att, sedan berörde den 9 Februari 1813 meddelade inteckning blifvit uppå ansökan af fastigheternas dåvarande ägare C. Loftman den 1 Oktober 1867 af häradsrätten dödad, en sistnämnda dag beviljad inteckning för enahanda belopp 9,000 rdr med ränta genom häradsrättens likaledes uppå ansökning af bemälde Loftman den 17 påföljande December meddelade beslut'erhållit samma förmånsrätt i förhållande till ifrågakomna tre inteckningar, som förut tillkommit berörda den 9 Februari 1813 beviljade inteckning, så länge den ännu var gällande; ty och då sålunda genom rådmannen Rydbergs åtgärd att, i sin egenskap af syssloman för Albertina Bratt, Mathilda Bratt och Lovisa Bratt, medgifva den af häradsrätten, på sätt nyss är omförmäldt, vidtagna postponeringsåtgärden, dessa i afseende å säkerheten för deras oftaberörda tre inteckningar icke kommit i sämre ställning, än den de ursprungligen intagit, samt vid sådant förhållande Rydbergs berörda förfarande icke skäligen må till ersättningsskyldighet för honom föranleda, pröfvar jag för min del rättvist fastställa det slut, hvari rådstufvurätten i saken stannat».

Adjungerade ledamoten, vice häradshöfdingen Lundberg instämde med vice häradshöfdingen Westrin.

Fiskalen Lilienberg anförde: »För min del och på de af referenten anförda grunder förklarar jag Rydberg skyldig att utgifva skilnaden emellan å ena sidan hvad i Loftmans konkurs af fastigheternas afkastning och på grund af ackordet lagligen på ifrågavarande intecknade skuldebref belöper jemte 6 procent ränta från den dag hvarje belopp bort vara att lyfta och å

s. 556 Sida 556 i årgången börjar härKopiera citering

andra sidan hvad, i händelse inteckningarne icke, på sätt ofvan förmäles, blifvit till förmånsrätten nedflyttade, bort ur köpeskillingen för fastigheterna jemte deras afkastning och enligt ackordet å samma intecknade skuldebref belöpa, jemte likaledes 6 procent ränta å det i sådant fall af köpeskillingen utgående belopp från den dag köpeskillingsliqviden upprättats eller den 7 Februari 1871 och å öfriga belopp från de dagar, då de bort kunna lyftas, räntan å ömse sidor beräknad tills liqvid sker, dock att hvad Rydberg sålunda skall gälda ej må öfverstiga fordrade 6,000 rdr med ränta».

Hofrättsrådet Schöning yttrade: »På de af referenten anförda grunder pröfvar jag rättvist, med ändring af rådstufvurättens utslag, på det sätt bifalla Kolländers och hans medparters fullföljda talan, att Rydberg förklaras skyldig att till Kollander och hans medparter, såsom ägare af oftanämnda skuldebref, det ena å 15,000 rdr och det andra å 7,500 rdr eller tillhopa 22,500 rdr, utgifva så stort belopp, som, derest ifrågavarande den 1 Oktober 1867 meddelade inteckning å 9,000 rdr med ränta icke blifvit till förmånsrätten framflyttad, på sätt i referentens votum förmäles, af köpeskillingen för de intecknade fastigheterna i kapital och ränta belöpt å nyssnämnda två skuldebref, å tillhopa 22,500 rdr, i den mån de vid fastigheternas försäljning voro oguldne, jemte 6 procent ränta å det belopp, som på detta sätt uppkommer, från den 7 Februari 1871, då köpeskillingsliqvid upprättades, till dess betalning sker; dock med afdrag derifrån af hvad som på det sålunda uträknade kapitalbeloppet i förhållande till Kollanders och hans medparters hela fordran i Loftmans konkurs på grund af ifrågavarande två skuldebref, så vidt den ej med förmånsrätt utgått eller utgår ur egendomarnes afkastning, belöper af hvad Kollander och hans medparter, utan förmånsrätt, efter utdelning vare sig på grund af ackord eller eljest i nämnda konkurs utbekommit eller fått rätt att utbekomma, jemte ränta likaledes efter sex för hundra om året å den sålunda bestämda andelen af hvarje utdelningsbelopp från den dag detsamma för Kollander och hans medparter varit tillgängligt att lyfta, till dess liqviden sker; äfvensom att hvad Rydberg sålunda, efter nämnda afdrag, skall

s. 557 Sida 557 i årgången börjar härKopiera citering

gälda ej må öfverstiga hvad af de i denna sak ursprungligen omstämda 9,000 rdr med ränta återstår efter afdrag af den andel deri, som, derest icke enkan Björkmans och hennes son Carl Albert Björkmans å det i referentens votum omförmälda skuldebref å 10,000 rdr grundade talan ansetts preskriberad, kunnat å samma skuldebref belöpa och hvilken andel, enligt hvad parterne emellan ostridigt förekommer, bör beräknas till en tredjedel, så att återstoden utgör två tredjedelar eller 6,000 rdr med ränta».

Hofrättens dom, som utgafs den 21 Maj 1874, utfärdades i enlighet med den af hofrättsrådet Schöning yttrade mening.

I denna dom sökte Rydberg i underdånighet ändring. Dödandet af 1813-års inteckning samt beviljandet af inteckningen den 1 Oktober 1867 och sistnämnda intecknings framflyttning vore åtgärder, som företagits i ett sammanhang och på grund af förut träffadt aftal med vederbörande inteckningshafvare. Detta vore uppenbart deraf att eljest innehafvaren af 1813-års inteckning ej skulle medgifvit sin intecknings dödande och ej heller innehafvaren af de andra inteckningarne samtyckt till dessas postponerande. Rydberg sökte vidare styrka, att direktionen för Civilstatens pensionsinrättning lofvat att jemval den pensionsinrättningen tillhöriga inteckningen å 15,000 kronor skulle få postponeras efter inteckningen af den 1 Oktober 1867.

Nedre revisionen (konstituerade revisionssekreteraren Bråkenhielm samt tillförordnade revisionssekreterarne Skarin, föredragande, och Norberg) afgaf den 13 Februari 1875 underdånigt betänkande af följande innehåll: »Då af hvad i saken förkommit torde vara uppenbart, att Loftman låtit döda den inteckning, som den 9 Februari 1813 beviljats och senast den 3 Oktober 1859 till säkerhet för då återstående 9,000 rdr med ränta fönyats uti ifrågavarande fastigheter, endast under förutsättning att den på grund af Loftmans den 18 Januari 1867 till innehafvaren utgifna skuldebref å enahanda belopp den 1 Oktober 1867 meddelade inteckning skulle blifva till förmånsrätten framflyttad framför, bland

s. 558 Sida 558 i årgången börjar härKopiera citering

andre, de inteckningar, som den 22 December 1862 meddelats till säkerhet för Kolländers och hans medparters ifrågavarande två köpeskillingsreverser å 15,000 och 7,500 rdr; alltså och då vid sådant förhållande dessa sistnämnda inteckningars förmånsrättsordnjng icke kan anses hafva blifvit rubbad derigenom, att inteckningen den 1 Oktober 1867 satts i stället för inteckningen den 9 Februari 1813, samt någon skada i öfrigt genom berörda utbyte icke, så vidt visadt är, för Kollander och hans medparter uppkommit, hemställer nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af hofrättens dom, gilla det slut, hvartill rådstufvurätten i saken kommit».

Saken föredrogs den 2 Mars 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Wretman, Naumann, von Hofsten, Rabe, Huss och Lindhagen), dervid Högsta Domstolens fleste ledamöter pröfvade rättvist gilla hofrättens dom.

Justitierådet Wretman biföll det underdåniga betänkandet. -

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Mars 1875.