Störande af andaktsöfning.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 3,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 558–559 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflagen och dit hörande författningar. Yrkande mot domare och andra embetsmän af ansvar eller ersättning, nr 8 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 99 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflagen och dit hörande författningar. Yrkande mot domare och andra embetsmän af ansvar eller ersättning, nr 8.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 558–559 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Bergsmannen Carl Bruse vid Långbanshyttan yrkade efter stämning till Fernebo häradsrätt: att enär grufarbetaren Nils Lundqvist vid andaktsöfningar, som å Mariæ bebådelsedag och andra tillfällen år 1874 af s. k. kolportörer förrättats i Bruses hemvist, talat och skrattat högt samt oaktadt tillsägelser icke låtit sig rätta, Lundqvist måtte fällas till ansvar för hemfridsbrott och förargelseväckande uppförande vid andaktsöfning.
s. 559 Sida 559 i årgången börjar här
Lundqvist medgaf att han, som bevistat en och annan andaktsöfning i Bruses hus, derunder skrattat och pratat, men bestred att han derigenom stört öfrige närvarandes andakt.
Bruse lät afhöra två vittnen, hvilka begge intygade, att Lundqvists skratt och prat hirts öfver hela rummet; hvarjemte det ena vittnet berättad att Lundqvist under den andaktsöfning, som hölls på Ma :æ bebådelsedag, fällt ett yttrande af anstötlig beskaffenhet ingående några tillstädesvarande qvinnor.
Häradsrätten yttrade i utslag den 11 Juni 1874: att ehuru, genom i saken afhörda vittnens utsagor, vore ådagalagdt, att Lundqvist genom sitt beteende åstadkommit förargelse vid de andaktsöfningar, som Mariæ bebådelsedag den 25 Mars 1874 och vid andra tillfällen under samma år af kringresande s. k. kolportörer hållits i Bruses bostad, likväl och som dessa andaktsöfningar icke vore att hänföra till sådan gudstjenst, hvars störande vore i 11 kap. 1 § Strafflagen med straff belagdt, och Bruse icke ens föreburit att Lundqvist vägrat att på tillsägelse aflägsna sig från hans bostad; förty frikändes Lundqvist från ansvar i målet.
Bruse anförde besvär i Svea hofrätt och yrkade bifall till sin i målet förda talan; men enligt utslag den 28 Juli 1874 fami hofrätten skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda till ändring i häradsrättens utslag; och efter det Bruse anfört underdåniga besvär, hvilka den 5 Maj 1875 inför Högsta Domstolen föredrogos (i närvaro af justitieråden Almqvist, Naumann, Bolin, Olivecrona och Lindhagen) blef hofrättens öfverklagade domslut af Högsta Domstolen faststäldt. ,