Ladugård till klockareboställe i stad, eller icke? Presterskapets privilegier år 1723, § 7, Den 21 April 1874 förrättades af rådstufvurätten i Skara af- och tillträdessyn å klockarebostället derstädes
7 maj 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 560–562 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Förordningen om allmänna skogarne. Jagt- stadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hem- mansklyfning och jordafsöndring, sjösänkning, vattenverk, berg- verk, eldskada, brandförsäkring, pensionsinrättningar, tillverk- ning och försäljning af bränvin. Ordningsstadgan för rikets, nr 15 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 100 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 7 för det här referatet, men referatet börjar på s. 560 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Förordningen om allmänna skogarne. Jagt- stadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hem- mansklyfning och jordafsöndring, sjösänkning, vattenverk, berg- verk, eldskada, brandförsäkring, pensionsinrättningar, tillverk- ning och försäljning af bränvin. Ordningsstadgan för rikets, nr 15.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 560–562 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 7 Maj 1875». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 21 April 1874 förrättades af rådstufvurätten i Skara af- och tillträdessyn å klockarebostället derstädes emellan klockaren Källströms sterbhusdelägare, afträdare, och klockaren J. F. Temtander, tillträdare. Vid förrättningen, der ombud för staden och domkapitlet voro tillstädes, yrkade Temtander att staden måtte förpligtas att uppföra ladugård till boställsjorden, i anledning af hvilket yrkande i syneprotokollet antecknades, att bostället, som vore gemensamt för stads- och landsförsamlingarne, bestode af halfva tomten n:o 108 och några spridda jordägor, nemligen 1 tunnland 161/2 kapl. åker och något mer än 131/2 tunnland skogsmark, deraf 31/4 tunnland voro odlade.
Jemväl upplystes att Temtander, som tillträdt klockaresysslan 1865, samtidigt dermed fått öfvertaga boställsjorden, men deremot bekommit hyresersättning för sjelfva bostaden, den Källström af stads- och landsförsamlingarne tillförsäkrats behålla till sin död. Redan vid tillträdet af jorden hade Temtander framställt yrkande om uppförande af ladugård, som vid en derförinnan år 1861 å bostället hållen ekonomisk besigtning antecknats såsom behöflig för bostället: men detta yrkande afslogs af kyrkostämman. Häremot anförde Temtander besvär hos konungens befallningshafvande i länet, som genom utslag den 31 December 1868 underkände Temtanders yrkande, så vidt detsamma gällde landsförsamlingen, enär denna ej hade laglig skyldighet att bygga ladugård åt klockare; men deremot med afseende dels derå att ladugården vid ekonomiska besigtningen 1861 ansetts behöflig, dels äfven derå att i klockarens
s. 561 Sida 561 i årgången börjar här
lön inginge jord med tomt och boningshus samt att ladugård skäligen finge anses inbegripen bland de hus, hvarmed enligt 7 § i presterskapets privilegier år 1723 städerna borde förse sina klockare, förpligtade stads församling en att uppföra ladugård till den storlek och inredning, som öfverensstämde med boställets behof, hvilket, i händelse af tvist, borde utredas efter syn. Stadsförsamlingen öfverklagade detta beslut, som ock genom Kongl. Maj:ts utslag den 18 November 1870 upphäfdes, enär, vid det förhållande att Temtander ej innehade sjelfva bostället, frågan blifvit för tidigt väckt.
Vid syneförrättningen förklarade konsistoriiombudet sig vilja understödja Temtanders anspråk, så vida ladugårdshus vore för klockare i lag bestämda; men deremot bestreds anspråket af stadens ombud, som uppgaf, att sedan år 1827, då tomten inköptes och uppläts till embetsgård åt klockaren, hade ladugård icke funnits derstädes.
Rådstufvurätten yttrade genom utslag den 21 April 1874: att då ladugård, så vidt utredas kunnat, icke tillförene funnits till bostället, som äfven hade allt för ringa odaljord att kunna såsom sjelfständigt jordbruk skötas, och dertill komme, att med embetsgård, hvarmed städerna skulle enligt lag förse sina klockare, icke gerna kunde afses annat än bostad med dithörande uthus, funne rätten sig icke kunna tillförbinda staden att åt klockaren bygga ladugård, som i allt fall icke kunde läggas å tomten, utan måste uppföras å någon af hans trenne en åttondedels mil från hvarandra spridda jordägor.
Temtander besvärade sig hos Göta hofrätt och anmärkte, att enligt lag skulle klockarebol bebyggas såsom kronohemman, hvilka åter enligt Kongl. Resolutionen den 29 Juni 1752 skulle vara försedda med loge, fähus och stall.
Uti infordradt yttrande erinrade rådstufvurätten, att de af Temtander åberopade stadganden afsåge endast klockarebol å landet, der boställshafvaren sjelf skulle bygga; och att då i stället för »embetsgård» åt klockare finge lemnas
Tidskrift för Lagstiftning etc. 12:te årg. 36
s. 562 Sida 562 i årgången börjar här
hyresersättning, så kunde detta uttryck ej anses innefatta något vidare än bostadslägenhet.
Genom utslag den 26 Augusti 1874 förklarade hofrätten sig icke hafva funnit skäl att i rådstufvurätten s öfverklagade utslag göra ändring.
Temtander anförde underdåniga besvär.
Målet föredrogs den 7 Maj 1875 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Södergren, friherre Leuhusen, Naumann, Bolin, Olivecrona och Lindhagen) funno skäl icke vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.
Justitierådet Almqvist yttrade: »Emedan, enligt 7 § i presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, klockare i städerna, så vida de ej njuta penningehyror, skola af städerna försörjas med beqvämliga publike hus och gårdar; ty och då upplyst är, att till det åt Temtander anslagna och af honom numera tillträdda klockarebostället i Skara hörer jordbruk, samt vid sådant förhållande en efter behofvet lämpad ladugårdsbyggnad är att räkna bland de hus, hvarmed klockaren bör af staden förses, pröfvar jag, för min del, skäligt att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förklara Skara stad vara pligtig att uppföra ladugårdsbyggnad af den storlek och beskaffenhet, som för boställets behof befinnes erforderligt; blifvande, för meddelande af närmare bestämmelser härutinnan, målet visadt åter till synerätten, som har att detsamma på anmälan åter företaga och dermed vidare lagligen förfara».