Värjemålsed i den fråga: huruvida aftal parter emellan skett, eller icke, derom att den ene till en viss del skulle vara delaktig med den andre i en inropad afverkningsrätt å kronoskog.
27 maj 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 563–566 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 22 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 101 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 22.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 563–566 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 27 Maj 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Rättegångsbalkens 17 kap. 30 §.
Handlanden Johan Bergmark i Näsbyn instämde till 1873-års sommarting med Neder Kalix tingslag handlanden Frans Landström i Neder Kalix kyrkostad med yrkande, att som, efter det Bergmark och Landström jemte handlanden N. O. Svanberg under våren 1871 utfärdat inbjudning till bildande af ett ångsågsbolag, Landström skulle hafva å auktion i Juni månad samma år, på uppdrag af Bergmark och Svanberg, för deras och sin gemensamma räkning inropat afverkningsrätt till 12,700 sågtimmer från kronomarker inom Korpilombolo församling, men sedermera utan meddelägarnes vilja och vetskap samt emot gifna försäkringar öfverlåtit denna afverkningsrätt å andra personer, det måtte varda Landström ålagdt att ersätta Bergmark den förlust, som honom härigenom tillskyndats.
Till stöd för käromålet åberopade Bergmark ett å landskansliet i Luleå hållet protokoll vid pröfning af gjorda anbud å afverkningsrätt till skog å kronomarker inom Korpilombolo; och utvisade detta protokoll att Landström för 8,755 rdr inropat omförmälda antal sågtimmer, hvars värde, enligt Bergmarks uppgift, inom kort stigit med 100 procent öfver inropssumman. Tillika företedde Bergmark ett från Landström erhållet bref af den 6 December 1871, deri denne förmält att han, »för att icke blottställa sig för att vid uppbörden i Januari månad 1872 nödgas betala 8,755 rdr i stubbören för Korpilombolo-skogen, och då uppgörelse med Bergmark ej kunnat ske, öfverlemnat skogen till hrr Bergman Hummel & C:o», derom Landström »ansett sig böra
s. 564 Sida 564 i årgången börjar här
underrätta Bergmark i egenskap af borgensman» jemte det att Landström icke emottagit någon afträdesafgift.
Landström bestred käromålet. Visserligen bade han inköpt afverkningsrätten till ifrågavarande skog, men detta hade alls icke skett efter uppdrag af Bergmark eller för dennes räkning. Icke heller hade Bergmark erbjudit penningar till gäldande vare sig af inropssumman eller af Landströms kostnad å resan till auktionen. Bergmark hade endast varit Landströms löftesman för köpevilkorens uppfyllande; och det företedda brefvet utvisade att Landström först erbjudit Bergmark, såsom borgensman, att öfvertaga köpet, hvilket denne dock icke velat.
Bergmark förmälde, att han gått i borgen för inropet men bestred att Landström erbjudit honom köpa skogen, hvilket desto mindre kunnat ifrågakomma, som Bergmark redan förut jemte Landström och Svanberg var delägare i densamma. Vidare åberopade Bergmark åtskilliga vittnen, hvilka berättade,
handlanden H. Jacobsson: Sedan vittnet någon dag kort före den 14 Juni 1871 åt Bergmark anskaffat formulär till sådan löftesförbindelse, som vid inköp af afverkningsrätt å kronoskog vore vanlig, åtföljde vittnet Bergmark till Landström, der beslut fattades att Landström skulle resa till Luleå för att å stundande auktion inropa dylik afverkningsrätt; men erinrade vittnet sig icke huruvida inropet skulle ske för någon af parterne enskildt eller för dem gemensamt;
Eric Nilsson: I början af September månad 1871 hade båda parterne och förutnämnde Svanberg vid sammanträffande hos bonden Nils Petter Hansson i Bränna gemensamt öfverlagt och aftalat med vittnet samt andre tillstädesvarande personer att desse skulle afverka och till plank uppsåga den skog, som å en förutgången auktion blifvit inropad. Landström hade dervid upptecknat huruledes skogen fördelades på en hvar bland afverkarne, och då desse sins emellan, i Landströms närvaro, öfverlagt huruvida »herrarne» voro vederhäftige för arbetskostnaden, hade Landström yttrat, att derest han sjelf icke ansåges vederhäftig, så vore dock
s. 565 Sida 565 i årgången börjar här
Bergmark fullt säker. Någon afverkning för parternas räkning hade dock icke blifvit verkställd, utan först längre fram hade sådan ägt rum på föranstaltande af handelsbolaget Bergman Hummel & C:o;
Henrik Olsson: Vid parternas förutnämnda sammanträffande i Bränna hade de begge likasom Svanberg yttrat, att de gemensamt förvärfvat rätt till skogsafverkning å uppgifna trakter inom Korpilombolo, samt lofvat flere tillstädesvarande personer att ombesörja afverkningen;
Ytterligare tre vittnen, som, jemte det de sammanstämde med Henrik Olsson, tillade: att Bergmark, Landström och Svanberg vidtalat dem att biträda vid utstämplingen, i följd hvaraf vittnena ock under nästföljande 13 dagar biträdt vederbörande skogstjensteman att inom Korpilombolo församling utstämpla 12,700 träd.
I afgifven räkning å den förlust, som Bergmark tillskyndats derigenom att Landström till annan person öfverlåtit afverkningsrätten, hade Bergmark upptagit för 4,233 sågtimmerträd 1 rdr 50 öre stycket med tillhopa 6,349 rdr 50 öre, och yrkade Bergmark att utbekomma detta belopp jemte ränta.
Genom utslag den 20 Juni 1874 utlät sig häradsrätten: att enär hvad i saken hörda vittnen berättat innehölle särdeles bindande omständigheter och liknelser dertill, att Bergmark till en tredjedel varit delägare med Landström uti ifrågakomna, den 14 Juni 1871 af Landström inropade afverkningsrätt, samt då sanning annorledes icke utletas kunde, blef, med stöd af 17 kapitlet 30 § Rättegångsbalken, Landström ålagdt att å utsatt dag, hvartill saken uppsköts, med ed, om han kunde, betyga: »att hvarken före auktionen den 14 Juni 1871 eller efter samma dag, men före det sammanträde i September månad samma år, som enligt vittnenas berättelser skett uti bonden Nils Petter Hanssons gård i Bränna, aftal skett emellan parterne derom, att Bergmark skulle till en tredjedel vara delägare med Landström uti den afverkningsrätt å kronans skogar, som Landström den 14 Juni 1871 skulle inropa eller då hade inropat».
s. 566 Sida 566 i årgången börjar här
Svea hofrätt, dit Landström vädjade, yttrade i dem den 10 December 1874, att hofrätten ej funne skäl att i häradsrättens utslag göra ändring.
Om detta beslut förenade sig hofrättsråden Montelius och Törnqvist samt adjungerade ledamoten, fiskalen Almgren; hvaremot adjungerade ledamoten vice häradshöfdingen Elliot var skiljaktig och yttrade: »Som den Landström af häradsrätten förelagda edgång, enligt mitt omdöme, ej i det skick, saken befinnes, inverkar på densammas utgäng, finner jag skäligt, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Landström från edgången befria».
Landström sökte i underdånighet ändring.
I betänkande den 24 April 1875 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren von Bahr, föredragande, konstituerade revisionssekreteraren Adlers och t. f. revisionssekreteraren Lilienberg) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom; och vid sakens föredragning den 5 Maj 1875 inför Högsta Domstolen blef detta betänkande bifallet af Domstolens fleste ledamöter (justitieråden, friherre Leuhusen, Naumann, Bolin och Lindhagen).
Justitieråden Södergren, Almqvist och Olivecrona åter ansågo edgång af sådan beskaffenhet, som den af domstolarne stadgade, icke i förevarande fall böra ådömas; i följd hvaraf domstolarnes derom meddelade beslut af bemälde ledamöter undanröjdes.
Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 27 Maj 1875.