Yrkad nedsättning i arrende-afgift för militieboställe, hvars areal befunnits vara mindre, än som uppgifvits i den beskrifning, till hvilken i offentlig kungörelse om arrende-auktionen blifvit hänvisadt.
27 maj 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 566–570 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 10 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 102 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 567 för det här referatet, men referatet börjar på s. 566 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 10.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 566–570 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 Maj 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Apothekaren L. Kaijser instämde till Carlstads tingslags häradsrätt Boställsdirektionen vid Wermlands regemente
s. 567 Sida 567 i årgången börjar här
äfvensom kaptenen vid samma regemente 0. von Axelson med påstående att, som Boställsdirektionen i kungörelse, hvilken uti allmän tidning införts, till arrende på 20 år utbjudit von Axelsons kompanichefsboställe, 1/2 mantal Tholerudstorp, och i afseende å dess beskaffenhet hänvisat till en i regementsskrifvareexpeditionen befintlig beskrifning öfver bostället, hvilken utvisat att detta skulle innehålla 150 tunnland åker, och Kaijser af denna uppgift föranledts att i årligt arrende erbjuda 800 rdr, hvilket anbud af Boställsdirektionen antagits, hvaruppå arrendekontrakt upprättats, men vid en af Kaijser sedermera föranstaltad uppmätning åkerjorden befunnits utgöra allenast 117 tunnland 17 kappland, och Boställsdirektionen icke bifallit Kaijsers i anledning deraf gjorda framställning om befrielse från arrendet, nedsättning i arrendeafgiften måtte honom beviljas med 5 rdr för hvarje tunnland, hvarmed åkerjorden understigit det i omförmälda beskrifning uppgifna tunnlandtal.
Hos häradsrätten företedde Kaijser dels ett nummer af tidningen »Nya Wermlandsposten», deri fanns intagen ofvannämnda kungörelse, som utfärdats af regementsskrifvaren vid Wermlands regemente; dels en af von Axelson till regementsbefälhafvaren insänd beskrifning öfver bostället, deri uppgafs bland annat, att boställets ägor innehölle »i areal omkring 400 tunnland, deraf åker 150 tunnland samt återstoden skogsmark, deraf en del med ringa kostnad kunde odlas»; samt dels en af komissionslandtmätaren E. Noréen, på embetets vägnar, upprättad beskrifning öfver ägorna till hemmanet, uti hvilken beskrifning samtlige inägorna upptagits till 132 tunnland 22 kappland, deraf 117 tunnland 17 kappland odlad och 15 tunnland 5 kappland odlingsbar jord.
Boställsdirektionen och von Axelson bestredo käromålet. Direktionen hade endast haft uppdrag att föranstalta om boställets utarrendering för von Axelsons räkning; och skulle von Axelson, såsom indelningshafvare, uppbära hela arrendet. Då karta öfver bostället icke funnits, hade nödiga uppgifter infordrats från von Axelson. Deruppå höllos två auktioner utan att dock något anbud erhölls, hvadan sådana derefter
s. 568 Sida 568 i årgången börjar här
infordrades under hand. Kaijser hade då bjudit först 750 rdr och, när detta anbud förkastades af direktionen, höjt anbudet till 800 rdr, hvilket antogs. Ordet »omkring» i von Axelsons uppgift kunde och borde hänföras äfven till åkerarealen; och arrendet hade bestämts med hänsyn icke blott till åkerarealen utan äfven till utsäde och skörd, hvarom von Axelsons beskrifning — enligt hvad inför rätten visades — innehållit utförliga uppgifter. Angående sjelfva beloppet af det utaf Kaijser fordrade afdraget, funno motparterne detsamma icke vara för högt tilltaget.
Kaijser ville icke bestrida att han, innan han gjorde anbud på arrendet, fått del af von Axelsons uppgifter angående utsäde och skörd, men dessa uppgifter voro i jemförelse med den angående åkerarealen alldeles oväsendtliga; och anmärkte Kaijser tillika, att, enligt vanligt språkbruk, kunde ordet »omkring» hänföras allenast till hela arealen.
Genom utslag den 9 Maj 1874 utlät sig häradsrätten: att ehuru det emellan Boställsdirektionen och Kaijser den 8 December 1871 upprättade arrendekontrakt om ifrågavarande boställe icke omnämnde dess areal, vare sig i åker, äng eller skogsmark, utan endast upplät arrendet af bostället åt Kaijser med alla dertill hörande ägor; likväl och som Kaijser, då någon karta öfver bostället icke fanns att tillgå, nödgats vid bestämmande af arrendeanbudet rätta sig efter den af indelningshafvaren till regementsbefälhafvaren ingifna och af Boställsdirektionen i dess kungörelse åberopade beskrifning öfver boställets ägoareal, hvilken i beskrifningen upptagits till omkring 400 tunnland, deraf åker 150 tunnland och återstoden skogsmark; alltså och då en af kommissionslandtmätaren E. Noréen den 23 Juli 1872 upprättad beskrifning, upptagande boställets åker till 117 tunnland 17 kappland samt odlingsmark till 15 tunnland 5 kappland, af Boställsdirektionen och von Axelson lemnats obestridd, förklarades Kaijser berättigad att njuta afdrag på arrendet för skilnaden emellan den i indelningshafvarens beskrifning upptagna areal åker af 150 tunnland och enligt landtmätarens beskrifning upptagna åkerarealen 117 tunnland 17 kappland
s. 569 Sida 569 i årgången börjar här
eller 32 tunnland 15 kappland; och då medgifvet blifvit att 5 rdr i arrende för ett tunnland åker icke vore för högt beräknadt, samt häradsrätten hade sig bekant, att lägre arrende för ett tunnland åker i allmänhet i orten icke förekomme, skulle Kaijser äga att å det betingade arrendet åtnjuta årligt afdrag af 162 rdr 34 öre.
Boställsdirektionen och von Axelson vädjade till Svea hofrätt och åberopade dervid hvad de i saken förut anfört; men i dom den 12 November 1874 förklarade hofrätten sig ej finna skäl att i häradsrättens utslag göra ändring.
Boställsdirektionen och von Axelson fullföljde ändringssökandet. Kaijser åter yrkade fastställelse.
I underdånigt betänkande den 24 April 1875 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren von Bahr, föredragande, konstituerade revisionssekreteraren Adlers och t. f. revisionssekreteraren Lilienberg) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 5 påföljde Maj; och som Kaijser uti det mellan honom och Boställsdirektionen ingångna arrendekontrakt åtagit sig att i årligt arrende för bostället gifva 800 rdr, utan att härvid något vilkor var fästadi i afseende å boställsjordens större eller mindre vidd; alltså och emedan den omständigheten att Boställsdirektionen i utfärdad kungörelse om arrendeauktion å bostället hänvisat spekulanterne till de upplysningar om bostället, som funnos att tillgå å regementsskrifvareexpeditionen, och att bland dessa upplysningar funnits en beskrifning, som upptog boställets åkerjord till omkring 150 tunnland, icke hade inflytande på rättsförhållandena emellan Boställsdirektionen och Kaijser, enär denne senare ej på auktion inropat arrendet, utan, sedan auktioner förgäfves hållits, efter föregående underhandlingar med direktionen öfvertagit arrendet; ty och då Kaijser icke ådagalagt, att han vid dessa underhandlingar blifvit af direktionen missledd i afseende å boställets beskaffenhet, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Södergren, friherre Leuhusen, Bolin,
s. 570 Sida 570 i årgången börjar här
Olivecrona och Lindhagen) rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, ogilla Kaijsers i saken instämda påstående.
Justitieråden Almqvist och Naumann biföllo nedre revisionens underdåniga betänkande.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 Maj 1875.