Rättegångsfullmakt, företedd allenast i afskrift, ogillad.
27 maj 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 570–572 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 23 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 103 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 23.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 570–572 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 27 Maj 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti ett af Risinge häradsrätt den 30 Juni 1874 meddeladt utslag i rättegång emellan handlanden F. W. Fiedler, kärande, och bruksägaren m. m. Carl Edv. Ekman på Finspong, svarande, angående fordringsanspråk, sökte Ekman efter vad ändring hos Göta hofrätt; och fanns vid den af Ekmans rättegångsombud dit ingifna libellen, som var undertecknad » Carl Ekman», fogad en så lydande fullmakt:
» Afskrift. Fullmakt för herr direktör L. E. Boman eller den han i sitt ställe förordnar, att, såsom förvaltare af Finspongs egendom med underlydande, vid högre och lägre domstolar, exsekutionssäten, kommunalstämmor eller sammanträden, der det kan ifrågakomma att föra talan för denna min egendom, min rätt bevaka och min talan utföra; godkännande jag hvad ombudet lagligen gör och låter. Finspong i Januari 1874. Carl Ekman. (Sigill).
Likheten med originalet intyga: G. A. Wiberg; K. Tägtström.
Ofvanskrifna fullmakt transporteras härmed på innehafvaren. Finspong den 7 Juli 1874 L. E. Boman.
Egenhändiga underskriften intyga: G. A. Wiberg; K. Tägtström».
I exceptionen anmärkte Fiedler att, då den person, som bevakat Ekmans vadetalan, till stöd för sin behörighet der-
s. 571 Sida 571 i årgången börjar här
till företett endast fullmakt i afskrift och således icke visat sig vara i den ordning, 15 kapitlet 4 § Rättegångsbalken föreskrefve, förordnad att föra Ekmans talan, så borde denna icke upptagas till pröfning.
Ekman bestred afseende å denna invändning. Då den företedda afskriftens lika lydelse med originalet vore styrkt af två personer, hvilka ock bevittnat den af Boman gjorda transporten, så vore innehafvaren lagligen behörig att i målet föra Ekmans talan. För Ekmans räkning hade tillförene i såväl lägre som högre instanser rättegångar utförts af personer, hvilka icke varit på annat sätt dertill bemyndigade, än ombudet i förevarande tvist; och då i allt fall Fiedler icke redan vid häradsrätten, der Ekmans då begagnade ombud haft en alldeles likadan fullmakt, deremot gjort invändning, så borde, enligt 16 kapitlet 5 § Rättegångsbalken, afseende ej fästas å den anmärkning som först i hofrätten i detta afseendet framstälts.
Hofrätten yttrade i utslag den 13 November 1874: att då kommissarien W., hvilken hos hofrätten inställt sig såsom ombud för Ekman, i sådant afseende företett och åberopat allenast en afskrift af en utaf Ekman i Januari 1874 för direktören L. E. Boman eller den, han i sitt ställe förordnade, utfärdad fullmakt att såsom förvaltare af Finspongs egendom med underlydande vid högre och lägre domstolar äfvensom andra ställen, der det kunde ifrågakomma, för egendomen föra Ekmans talan och hans rätt bevaka, hvilken afskrift af fullmakten Boman den 7 Juli öfverlåtit på innehafvaren, samt kommissarien W., såsom Fiedler i exceptionen anmärkt, med berörda handling icke visat lagligt bemyndigande att föra talan för Ekman, blef med bifall till Fiedlers yrkande att ändringssökandet icke måtte till pröfning upptagas, Ekman dömd förlustig talan mot häradsrättens utslag.
Ekman sökte i underdånighet ändring med yrkande att saken måtte till hofrätten återförvisas för laga pröfning.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Bahr, föredragande, konstituerade revisionssekreteraren Adlers och t. f. revisionssekreteraren Lilienberg) hemställde i underdånigt
s. 572 Sida 572 i årgången börjar här
betänkande den 24 April 1875, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Då saken den 5 påföljde Maj föredrogs inför Högsta Domstolen, biföllo dess fleste ledamöter (justitieråden Södergren, friherre Leuhusen, Naumann, Bolin, Olivecrona och Lindhagen) det underdåniga betänkandet.
Justitierådet Almqvist yttrade: »Som den hos hofrätten i bestyrkt afskrift företedda, af Ekman undertecknade, bevittnade fullmakt innehåller att direktören Boman, såsom förvaltare af Finspongs egendom, erhållit icke allenast Ekmans uppdrag att vid högre och lägre domstolar föra talan för nämnda, Ekman tillhöriga egendom samt Ekmans rätt bevaka och hans talan utföra, utan äfven tillstånd att förordna annan fullmäktig i sitt ställe; alltså och enär dylikt förordnande måste anses vara i behörig ordning af Boman lemnadt åt kommissarien W. dymedelst, att denne undfått en jemte vadeinlagan till hofrätten i förevarande sak ingifven bestyrkt afskrift af förutnämnda för Boman utfärdade fullmakt med derå af Boman den 7 Juli 1874 tecknad bevittnad påskrift att fullmakten transporterades på innehafvaren, och W. sålunda, enligt min åsigt, visat sig behörig att i hofrätten föra Ekmans talan, finner jag hofrättens utslag böra undanrödjas och saken visas åter till hofrätten, som skall hafva att densamma på anmälan åter företaga och dermed vidare lagligen förfara.
Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 27 Maj 1875.