Fråga om vederlag i jord för mistad förmån af mulbete, gärdseloch bränslefång. Grunden för beräkning af en sådan ersättning.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 63–66 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Förordningen om allmänna skogarne. Jagt- stadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hem- mansklyfning och jordafsöndring, sjösänkning, vattenverk, berg- verk, eldskada, brandförsäkring, pensionsinrättningar, tillverk- ning och försäljning af bränvin. Ordningsstadgan för rikets, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 8 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Förordningen om allmänna skogarne. Jagt- stadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hem- mansklyfning och jordafsöndring, sjösänkning, vattenverk, berg- verk, eldskada, brandförsäkring, pensionsinrättningar, tillverk- ning och försäljning af bränvin. Ordningsstadgan för rikets, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 63–66 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom kontrakt den G Oktober 1806 uppläto dåvarande ägarne af 7/32 mantal n:o 1 Dönhult från sin hemmansdel under full äganderätt en torplägenhet, benämnd Klingarängen eller Klingatorpet; och innehöll kontraktet, bland annat, följande bestämmelse: »Mulbete på utmarken för så många kreatur, som torparen öfver vintern föder, gärdselfång och eldbrand tages på hemmanets utmark utan vidare betalning».
Sedan Per Eliasson, såsom ägare af berörda torplägenhet, i stämning till Östra Göinge häradsrätt yrkat, att enär John Svensson, inom hvilkens ägor torpet låge, icke kunde å sitt hemman bereda Per Eliasson ofvanomförmälda förmåner, John Svensson måtte förpligtas att för mulbete samt gärdsel- och bränslefång lemna vederlag i jord, men häradsrätten ogillat käromålet och hofrätten öfver Skåne och Blekinge, emedan påstående af berörda beskaffenhet borde anhängiggöras och pröfvas i den ordning gällande Skiftesstadga bestämde, undanröjt häradsrättens utslag, utverkade Per Elias-
s. 64 Sida 64 i årgången börjar här
son förordnande för kommissionslandtmätaren A. L. Schalin att från John Svenssons hemmansdel verkställa utbrytning af det påyrkade vederlaget.
Vid förrättningens företagande af Schalin med biträde af gode män kunde förening emellan parterne icke åstadkommas i fråga om den grund, efter hvilken utbrytningen af vederlaget borde äga run, i anledning hvaraf förrättningsmännen i afgifvet utlåtande, enär Per Eliasson ansåges kunna å torplägenheten vinterföda två kor, en kalf och åtta får. samt värdet af mulbete till dessa kreatur borde uppskattas till 35 rdr, hvartill kommer ersättning för bränslefång 25 rdr och gärdselfång 10 rdr eller sammanlagdt 70 rdr, hvilket belopp, kapitaliseradt efter sex procent, motsvarade en kapitalsumma af 1,166 rdr 67 öre, förklarade, att Per Eliasson följaktligen borde erhålla jord, i värde motsvarande sistnämnda belopp, hvilken jord borde tagas af John Svenssons utmark och, om möjligt, läggas intill Per Eliassons torp.
Detta utlåtande, med hvilket begge parterne voro missnöjda, hänsköts till Östra Göinge härads ägodelningsrätt, hvarest John Svensson bland annat hemställde, huruvida landtmätaren kunde anses förfarit rätt, då han till vederlagsjorden utlagt skogsmark och tillikca bestämt ersättning för gärdsel- och bränslefång.
Enligt utslag den 5 Augusti 1873 fann ägodelningsrätten af hvad parterne anfört skäl icke hafva förekommit att göra ändring i landtmätarens och gode männens utlåtande i saken, hvilket förty skulle lända till efterrättelse.
Per Eliasson och John Svensson sökte hvar for sig i underdånighet ändring, dervid den sistnämnde, bland annat, ■erinrade, att då den ifrågakomna vederlagsjorden bestode af skogsmark, innehafvaren af torplägenheten skulle undfå dubbel ersättning genom åtnjutande af så väl jord, såsom vederlag för gärdsel- och bränslefång, som skog.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Ryding, föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Lagergren och t. f. revisionssekreteraren von Bahr) hemställde i underdånigt betänkande den 3 December 1873, att Kongl Majt måtte
s. 65 Sida 65 i årgången börjar här
finna klaganderne icke hafva â någondera sidan förebringat skäl, ledande till ändring i ägodelningsrättens öfverklagade utslag.
Ärendet föredrogs inför Högsta Domstolen den 9 i nyssnämnde månad; och då John Svensson, såsom ägare af det 732 mantal n:o 1 Dönhult, å hvars utmark Per Eliasson skulle äga rätt till skogsfång och till mulbete för de kreatur, som å hans å hemmansdelen upptagna torp vinterföddes, bestridt Per Eliassons ansökning att få vederlag för denna rätt i jord åt sig utbruten, och en sådan utbrytning icke kunde lagligen utan John Svenssons medgifvande äga rum, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Carleson, Wretman, von Hofsten, Huss och von Segebaden) skäligt att, med undanrödjande af ej mindre ägodelningsrättens, än landtmätarens och gode männens beslut, förklara Per Elissons berörda ansökning icke kunna till vidare åtgärd föranleda; och skulle Per Eliasson ensam vidkännas de med förrättningens företagande förenade kostnader.
Justitierådet Naumann yttrade: att då Per Eliasson, enligt afhandling den 6 December 1806, vore berättigad att å utmarken till 7/32 mantal n:o 1 Dönhult, som John Svensson nu ägde, ej mindre begagna mulbete för de kreatur, som å Per Eliassons å nämnda hemmansdel upptagna torp vinterföddes, än ock till husbehof taga gärdsel och ved, samt fråga nu blifvit väckt derom, att Per Eliasson såsom vederlag för denna rättighet skulle få sig tillskiftad en mot berörda förmåner svarande andel af hemmanets jord, men parterne icke kunnat om grunderna för ett sådant skifte sig förena, funne justitierådet skäligt sålunda bestämma delningsgrunden vid ifrågavarande förrättning, att, sedan genom vederbörlig gradering och uträkning blifvit utrönt beloppet af den inrösningsjord, som häfdades dels till John Svenssons' 7/32 mantal och dels till Per Eliassons torp, Per Eliasson skulle å utmarken erhålla en tredjedel af hvad utaf utmarkens hela uppskattade innehåll, efter det sålunda bestämda ägoinnehafvet, belöpte å hans torp, i förhållande till den till John Svenssons 7/32 mantal hörande inrösningsjord.
Tidskrift för lagstiftning etc. 12:te årg.
s. 66 Sida 66 i årgången börjar här
åkdon.