Värjemålsed ålagd säljaren af ett lästkreatur, för att betyga det han vid försäljningen icke afvetat, att kreaturet var behäftadt med ett visst uppgifvet fel.
22 juni 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 701–702 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 28 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 126 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 28.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 701–702 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 22 Juni 1875». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter stämning till rådstufvurätten i Calmar yrkade rättaren J. P. Gustafsson i Ekerum, att som Jonas Josefsson i Bäckstorp den 22 Maj 1874 till Gustafsson i nämnda stad för 475 rdr försålt ett sto, hvilket sedermera befunnits vara i hög grad istadigt, men Josefsson, ehuru han afvetat samma fel, likväl vid handeln sådant icke uppenbarat, Josefsson mätte dömas till ansvar härför samt förpligtas att, emot återbärande af köpeskillingen, återtaga stoet.
Genom utslag den 11 Augusti 1874 utlät sig rådstufvurätten: att på grund af hvad i målet förekommit och då sanning ej annorledes kunde utrönas, blef Josefsson ålagdt att, om han förmådde, inför rådstufvurätten med ed vita och betyga, att han, då ifrågavarande sto af honom till Gustafsson försåldes, icke afvetat att detsamma vore behäftadt med felet att, förspändt lass, understundom dels dermed egenvilligt stanna, dels ock vägra draga lasset vidare; på hvilken edgång Josefsson lemnades anstånd till viss dag.
Josefsson anförde besvär hos Göta hofrätt, som i utslag den 27 November 1874, fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens öfverklagade beslut.
Josefsson sökte i underdånighet ändring. Målet föredrogs den 22 Juni 1875 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden friherre Leuhusen, Rabe, Huss, Lindhagen, och Svedelius) funno skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens öfverklagade utslag.
Justitieråden Södergren och Olivecrona ansågo det icke vara med lagens grund och mening förenligt, att, såsom i förevarande brottmål skett, värjemålsed blefve ålagd icke till
s. 702 Sida 702 i årgången börjar här
förnekande af viss beskrifven gerning eller af vunnen kunskap om sådan gerning eller om bestämd, med vissa kännetecken anvisad händelse, som förmenades hafva inträffat, utan endast till förnekande af det omdöme den ’tilltalade förmenades hafva på grund af de å vederdelosidan eller i vittnesberättelser anförda, men i edsformuläret icke ens angifna förhållanden, bort fatta och till ledning för sitt förfarande hysa; hvadan justitieråden för sin del funno domstolarnes öfverklagade beslut böra undanrödjas.