Naumanns tidskrift 1875 s. 702

Uppå ansökning af styrelsen för Malmö-Ystads jernvägsaktiebolag förklarade Kongl. Maj:t genom nådigt Bref till Kongl. styrelsen för allmänna väg och vattenbyggnader den 4 Februari 1873 bemälda bolag berättigadt: att anlägga och för allmän trafik begagna jernväg mellan Malmö och Ystad enligt ett af löjtnanten Sandell uppgjordt förslag med dertill hörande plan-, profil- och detalj ritningar; att, i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, få till sig lösa den enskilda personer tillhöriga mark, som för jernvägsanläggningen enligt den fastställda planen erfordrades; att, vid jernvägsanläggningens utförande, inom ett afstånd af 1,000 fot från den fastställda sträckningen göra smärre afvikelser i afseende å banans läge, och i planens detaljer i öfrigt vidtaga sådana smärre förändringar, som kunde finnas nödiga eller ändamålsenliga, under vilkor, bland annat, att innan

s. 703 Sida 703 i årgången börjar härKopiera citering

slika afvikelser eller förändringar vidtoges, desamma anmäldes hos och godkändes af chefen i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, hvilken skulle hafva tillsyn å arbetet och kontrollera att detsamma blefve enligt den fastställda planen utfördt.

Under åberopande af detta Kongl. Bref sökte jernvägsbolagets styrelse hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, att enär handlanden Rudolf Ericsson, fabrikören M. H. Areskoug och mjölnaren Nils Möller i Ystad förvägrat bolaget att vidtaga i och för jernvägsanläggningen nödiga arbeten å deras inom staden Ystads område belägna jordlotter, handräckning måtte bolaget meddelas för obehindradt företagande af omförmälda arbeten. Styrelsen aflemnade en af åtta personer, en för alla och alla för en, ingången förbindelse att ansvara, såsom för egen skuld, för all den ersättning, kostnad och skada bolaget kunde kännas skyldigt att gälda i och för inlösen af jord till ifrågavarande jernväg.

Ericsson, Areskoug och Möller bestredo bifall till ansökningen. Jernvägsbolaget hade icke visat, att tiden för den till jernvägsanläggningen erforderliga jordens afstående blifvit, vare sig medelst öfverenskommelse eller genom Konungens förordnande, bestämd. Då sådant ej skett, finge det antagas, att bolaget ännu icke gjort ansökning om expropriation af jorden, utan att bolaget ansåge concessionen till jernvägsanläggning innefatta rätt att för jernvägsanläggningen tillgripa jord hvar och när som helst. Concession vore dock något helt annat än expropriation. Concession hade nemligen erfordrat äfven i sådant fall, att bolaget kunnat på egen mark anlägga jernvägen, derest densamma skolat till allmän trafik upplåtas. — §§ 2 och 24 i Kongl. Förordningen om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 April 1866 innehölle oförtydbart äfven att ersättning för den jord eller lägenhet, som skulle afstås, borde utgifvas inom den tid, som för afträdet blifvit bestämd, så att borgen för ersättningen ägde rum endast i det fall, att öfverenskommelse om beloppet ej kunnat träffas eller den särskilda

s. 704 Sida 704 i årgången börjar härKopiera citering

nämnd, som enligt samma Kongl. Förordning skulle tillsättas, ej hunnit att inom afträdestiden sitt beslut meddela. Bolaget hade dock ej träffat någon öfverenskommelse om ersättningen eller visat att någon åtgärd af nämnd blifvit i laga ordning påkallad.

Medelst utslag den 5 Maj 1874 utlät sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande: att enär bolagets styrelse medelst företeende af dels planritningarne öfver jernvägen, sådane de blifvit af Kongl. Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader gillade på grund af Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda Bref, och dels en af landtmätare upptagen särskild karta öfver b an sträckningen samt ett utaf löjtnanten C. G. Borgström afgifvet intyg styrkt, att den fastställda banlinien å staden Ystads område genomskure Ericsson, Areskoug och Möller tillhörig mark, samt berörda Kongl. Bref måste anses innebära att den för bolaget erforderliga jord borde upplåtas, när sådant för arbetets utförande påfordrades: alltså och då ofvananmärkta, af bolaget ställda borgen af Kongl. Maj:ts befallningshafvande godkändes såsom fullt betryggande, funne Kongl. Maj:ts befallningshafvande, ehuru ersättningen för ifrågavarande jordområden hvarken genom öfverenskommelse eller eljest i laga ordning ännu blifvit bestämd, skäligt att, med ogillande af hvad i öfrigt mot ansökningen erinrats och med stöd af 24 § 2 momentet i Kongl. Förordningen den 14 April 1866, förklara sådant icke utgöra hinder för arbetets företagande å omförmälda, Ericsson, Areskoug och Möller tillhöriga jordområden, i följd hvaraf bolaget skulle äga att, i händelse af behof, hos magistraten i Ystad, utan hinder af besvär mot Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag, erhålla nödig handräckning för arbetets ostörda utförande.

Öfver detta utslag anförde Ericsson, Areskoug och Möller besvär hos hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som, enligt utslag den 16 Oktober 1874, fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag.

Ericsson, Areskoug och Möller sökte i underdånighet ändring. Bolaget kunde ej anses hafva varit berättigadt att

s. 705 Sida 705 i årgången börjar härKopiera citering

sätta sig i besittning af annans jord utan någon som helst pröfning af vare sig sjelfva behofvet af jordens afstående eller dess omfång, och utan att tid för afträdet varit bestämd. Först numera, sedan den sökandene tillhöriga jord för längesedan blifvit dem beröfvad, hade bolagets styrelse uttagit stämning för att få nämnd tillsatt att värdera den jord, som för jernvägsanläggningen ansåges nödig. Ifrågavarande jordlotter hade således blifvit sökandene fråntagna utan ersättning och utan att de ens vetat, huruvida eller när sådan ersättning kunde af dem förväntas.

Bolaget genmälde: Innan jernvägsspåret blifvit å marken utlagdt, var det omöjligt att bestämdt uppgifva vare sig en hvar jordägare eller det för anläggningen på hvarje ställe erforderliga område. Omöjligheten häraf förutsattes äfven i concessionen, som i afseende å banans läge medgåfve afvikelser från den fastställda sträckningen. — Hela jernvägsanläggningen vore numera fullbordad.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Lagergren och Glimstedt, den sistnämnde föredragande) afgaf den 26 Maj 1875 underdånigt betänkande af följande innehåll: »Enär ofvanomförmälda Kongl. Bref den 4 Februari 1873 icke innefattar bestämmelse om tid, då den för jernvägsanläggningen erforderliga mark, som bolaget ägde att, i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, till sig lösa, borde afträdas, samt sådan bestämmelse ej heller eljest, så vidt ens föreburet är, i den ordning, som i Kongl. Förordningen den 14 April 1866 förutsattes, kommit till stånd; alltså och då sökandene icke lagligen torde varit pligtige att, innan sådan tid blifvit bestämd och infallit, någon jord till jernvägsanläggningen afträda, hemställer nedre revisionen i underdånighet att Kongl. Maj:t måtte pröfva lagligt upphäfva öfverklagade besluten, hvarigenom styrelsens ifrågavarande ansökning är vorden bifallen».

Revisionssekreteraren Ryding var skiljaktig och yttrade: »För min del hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva skäligt fastställa hofrättens utslag».

Tidskrift för lagstiftning etc. 12:te årg. 45

s. 706 Sida 706 i årgången börjar härKopiera citering

Saken föredrogs den 4 Juni 1875 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Södergren, Almqvist, Rabe, Olivecrona, Huss och Svedelius) gillade den af revisionssekreteraren Ryding yttrade särskilda mening.

Justitierådet Cramér biföll nedre revisionens betänkande.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Juni 1875.