Skogsafverknings-kontrakt, hvars inteckning förfallit, i kollision med lagfaret köp.
20 juli 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 714–716 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 12 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 130 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 12.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 714–716 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 20 Juli 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom kontrakt den 1 Januari 1853 öfverlät Karin Jonsdotter och hennes man Jon Jonsson till länsmannen
s. 715 Sida 715 i årgången börjar här
J. O. Pira eller hans rättsinnehafvare den på Karin Jonsdotters ägande ett öresland af skattehemmanet n:o 1 Horne belöpande andel af Ljusdals sockens norra och östra skifteslags oskiftade utskogsallmänning, att af Pira eller hans rättsinnehafvare under 50 år »disponeras och sålunda af redan vuxen eller växande skog oinskränkt sig begagna». Till säkerhet för detta kontrakts innehåll blef inteckning i hemmanet fastställd den 9 Mars 1853 och förnyad den 29. Januari 1863.
Sedan grosshandlanden i London Th. M. Weguelin, efter öfverlåtelse, blifvit innehafvare af ofvanberörda kontrakt, samt hemmanet genom köp år 1867 öfvergått från Jon Jonssons enka till hennes son Olof Andersson, hvilken samma år med köpet lagfarit, sökte Weguelin den 10 Mars 1873, då den gamla inteckningen redan förfallit, hos Ljusdals tingslags häradsrätt ny inteckning i omförmälda hemman till säkerhet för afhandlingens bestånd.
Ansökningen förklarades tvistig; hvarefter Weguelin till 1874-års vinterting uttog stämning å Olof Andersson med yrkande, att enär ofvanberörda inteckning ännu varit beståndande, då Olof Andersson den 8 Januari 1867 af sin moder inköpt hemmanet, samt vid sådant förhållande Olof Andersson, den der icke förvärfvat hemmanet med bättre rätt till ofvanberörda allmänning, än modren haft, måste anses fortfarande förbunden af af handlingen, oaktadt Weguelin underlåtit förnya den förut gällande inteckningen, helst Olof Andersson genom denna underlåtenhet ej kunde hafva erhållit någon större rätt till skogen, Olof Andersson alltså måtte förklaras pligtig att låta Weguelin allt framgent under arrendetiden omförmälda afhandling tillgodonjuta, samt Weguelin berättigas att till säkerhet för afhandlingen vinna inteckning i den af Olof Andersson inköpta hemmansdelen.
Olof Andersson bestred käromålet under uppgift, att han vid köpet af hemmanet saknat kännedom om ifrågavarande afhandling. Dock medgaf Andersson att han uppburit deri föreskrifven årlig afgäld.
s. 716 Sida 716 i årgången börjar här
Genom utslag den 29 Juni 1874 utlät sig häradsrätten: att emedan ifrågakomna afhandling varit intecknad i förutnämnda hemmansdel vid det tillfälle Olof Andersson deraf blifvit ägare, och han således vore lika förbunden med upplåtaren, förpligtades Olof Andersson att ej mindre låta Weguelin, å hvilken afhandlingen blifvit öfverlåten, tillgodonjuta de köparen genom samma afhandling tillförsäkrade rättigheter, än äfven, vid vite af 50 rdr, senast en månad före nästa lagtima ting tillhandahålla Weguelin så fullständiga åtkomsthandlingar till ifrågavarande ett öresland af hemmanet n:o 1 i Horne, att Weguelin kunde vinna inteckning deri till säkerhet för afhandlingens bestånd.
Olof Andersson vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 10 December 1874 yttrade: att som hvarken den af Weguelin åberopade omständighet, att den inteckning, som till säkerhet för ofvan omförmälda afhandling blifvit den 9 Mars 1853 beviljad, var gällande, då Olof Andersson förvärfvade äganderätt till hemmanet, eller hvad för öfrigt i saken förekommit föranledde dertill att Olof Andersson kunde anses fortfarande vara af berörda afhandling bunden, funne hofrätten, med ändring af häradsrättens utslag, Weguelins i saken förda talan ej kunna bifallas.
Weguelin sökte i underdånighet ändring.
Medelst underdånigt betänkande den 26 Juni 1875 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Fåhrcezts, konstituerade revisionssekreteraren Bråkenhielm och t. f. revisionssekreteraren Herslow, den sistnämnde föredragande), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Vid sakens underdåniga föredragning den 29 Juni 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, friherre Leuhusen, Bolin, Rabe, Olivecrona, Huss och Svedelius) blef nedre revisionens betänkande af Högsta Domstolen bifallet. •
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 20 Juli 1875.