Svikligt återtagande af pant. Begagnande af falsk nyckel. Diktadt kontrakt. Bedräglig pantförskrifning af samma vara till olika personer m. m. Delaktighet i dessa brott. Strafflagens 4 kap. 3, 5, 6, 9 §§, 22 kap. 1, 13, 22 §§; 3 kap. 3, 5, 9 §§-

1 juni 1875


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 717–728 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflagen och dit hörande författningar. Yrkande mot domare och andra embetsmän af ansvar eller ersättning, nr 9 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 131 i bandet.
  • Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 3 för det här referatet, men referatet börjar på s. 717 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflagen och dit hörande författningar. Yrkande mot domare och andra embetsmän af ansvar eller ersättning, nr 9.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 717–728 där är samma sidor som här.
  • Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 1 Juni 1875». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Sedan grosshandlanden Leonard Lundqvist, hvilken år 1866 börjat i Stockholm drifva kommissions- och agenturaffärer, i Juli 1874 rymt till Norra Amerika men der blifvit gripen och till Sverige återförd, företogs vid Stockholms rådstufvurätt ransakning med bemälde Lundqvist och handelsagenten Bengt Peter Andersson, tilltalade, Lundqvist för bedrägligt förfarande mot Industri-kredit-aktiebolaget, grosshandlanden Simon Hirsch J:son och aktiebolaget Göteborgs handelskompani, samt Andersson för delaktighet i de af Lundqvist begångna brott.

Under ransakningen uppgaf Lundqvist, att Andersson under några år intill November eller December 1873 i bolag med Lundqvist bedrifvit affärer i Stockholm och att Andersson härvid skolat, enligt muntlig öfverenskommelse, till hälften med Lundqvist dela vinst och förlust.

Andersson påstod deremot, att han endast varit anställd såsom handelsbiträde hos Lundqvist.

Under ransakningen upplystes följande. Efter skriftlig, af Andersson verkställd anmälan hos Industri-kreditaktiebolaget hade Lundqvist den 25 Juli 1873 af bolaget erhållit försträckning å 16,000 rdr emot skuldebref och pant af 950 mattor rågmjöl, upplagda i två magasin uti egendomarne n:ro 11 och 12 i qvarteret Ersta inom S:t Catharina församling i Stockholm, hvilka magasin Lundqvist genom särskilda kontrakt af den 22 och 23 Juli nämnda år hyrt af grosshandelsfirman bröderne Ameln. Vid denna pantsätt-

s. 718 Sida 718 i årgången börjar här

ning öfverlemnade dock Andersson, å Lundqvists vägnar, till bolaget ett den 22 i samma månad dateradt kontrakt, enligt hvilket bokhållaren Carl Wilhelm Wårman till Lundqvist uthyrt dessa magasin, och hvilket kontrakt, enligt anteckningar å detsamma, blifvit af Andersson å Lundqvists vägnar med Wårmans godkännande transporteradt på innehafvaren. Bolaget, som genom sin betjening lät uppräkna mjölmattorna, fick derjemte emottaga nycklar till lås, satta för omförmälda magasiner. Berörda lån blef efter särskilda ansökningar och alltjemt mot uppgifven säkerhet af samma 950 mattor rågmjöl omsatt dels den 27 Oktober och den 27 December 1873, dervid lånen qvitterades af Andersson, och dels fyra gånger under år 1874, dervid lånen qvitterades af Lundqvist. Vid dessa omsättningar tillgick i öfrigt sålunda, att, jemte det ränta för den tid, lånet förlängts, i förskott erlades, nya skuldebref aflemnades i stället för de äldre. Under det mjölet sålunda varit pantsatt, hade Lundqvist emellertid i särskilda poster försålt mjölet och för att åtkomma detsamma, med tillhjelp af Andersson låtit frånbryta de för magasinen anbragta lås, till hvilka bolaget innehade nycklarne, hvarefter mjölet blifvit, till en del i närvaro af Andersson, från magasinen uttaget och till köparne öfverlemnadt. — Vidare hade Lundqvist den 28 Augusti 1873 af Industri-kredit-aktiebolaget emot skuldebref erhållit försträckning af 45,000 rdr, som lyftats af Andersson enligt qvitto, undertecknadt »p. p. Leonard Lundqvist. B. Andersson», och i pant för denna försträckning lemnat 420 balar kaffe, liggande på nederlag i ett magasin uti huset n:o 22 vid S:t Paulsgatan, hvilket magasin Lundqvist hyrt af stadsmäklaren Hiertzéel och, sedan denne försålt egendomen till Stockholms bageriaktiebolag, af nämnda bolag. Vid pantsättningen af berörda kaffe öfverlemnades till Industri-kredit-aktiebolaget ett den 1 Augusti 1873 dateradt kontrakt, enligt hvilket förbemälde Wårman skulle till Lundqvist förhyrt nyss omförmälda magasin och hvilket kontrakt, enligt anteckningar å detsamma, af Lundqvist med Wårmans godkännande öfverlåtits på innehafvaren. Utom det lås, ve-

s. 719 Sida 719 i årgången börjar här

derbörande tulltjensteman anbragt för magasinet, hade Lundqvist ditsatt ytterligare två lås och till bolaget öfverlemnat nyckeln till det ena låset. Mot uppgifven pant af samma 420 balar kaffe omsattes detta lån sedermera den 29 November 1873 och tre gånger under år 1874, sista gången, då 2,000 rdr afbetalts, för återstående 43,000 rdr. Redan under November 1873 hade emellertid Lundqvist och Andersson, hvilken senare ägt kännedom om pantsättningen af kaffet, genom att frånbryta ett af låsen och med af Lundqvist medhafda nycklar öppna de öfriga, beredt sig inträde i magasinet och låtit derifrån af kaffet bortföra omkring 193 balar, som Lundqvist försålt, hvarefter senare under hösten genom Lundqvists och Anderssons åtgöranden derifrån bortförts ytterligare ett af Lundqvist föryttradt parti kaffe, äfvensom Lundqvist i Juni 1874 bortfört och försålt hvad af det pantsatta kaffepartiet då funnits i magasinet qvar. — Den 15 Oktober 1873 erhöll Lundqvist af Industri-kredit-aktiebolaget försträckning å 32,000 rdr emot skuldebref och pant af 309 balar kaffe, förvarade uti ett annat i förenämnda hus vid S:t Paulsgatan befintligt magasin, hvilket Lundqvist äfven hyrt af stadsmäklaren Hiertzéel och sedermera af Stockholms bageriaktiebolag. Vid denna pantsättning aflemnade Lundqvist ett af Wårman upprättadt kontrakt, enligt hvilket denne skulle till Lundqvist uthyrt nämnda magasin; men sedermera utbytte Lundqvist detta kontrakt mot det kontrakt, han med bageriaktiebolaget upprättat och genom hvilket senare jemväl förstberörda magasin i samma hus blifvit till Lundqvist förhyrdt. Detta lån blef den 16 Januari 1874 af Lundqvist omsatt för 26,800 rdr, då Lundqvist af Industrikredit-aktiebolaget erhöll tillåtelse att minska panten med 50 balar, hvilka han dock icke uttog ur sistomförmälda magasin, utan af det för försträckningen å 45,000 rdr pantsatta, i andra magasinet i samma egendom förvarade kaffeparti. Med bolagets begifvande förflyttade Lundqvist det vid försträckningen å 32,000 rdr förpantade kaffepartiet till ett i huset n:o 53 vid Drottninggatan beläget magasin, som dervid försågs med två lås, af hvilkas nycklar bolaget

s. 720 Sida 720 i årgången börjar här

emottog den ena och. Lundqvist behöll den andra. För utverkande af bolagets tillstånd till sagde förflyttning öfverlemnade Lundqvist till bolaget ett kontrakt, enligt hvilket bokhållaren Carl Wilhelm Wilhelmsson skulle till Lundqvist uthyrt sistomförmälda magasin, och hvilket kontrakt Lundqvist sedermera utbytte mot ett annat, enligt hvilket magasinet blifvit af fabrikören Ivar Svensson till Lundqvist uthyrdt, hvilket kontrakt, enligt derå befintlig anteckning, Lundqvist med Svenssons godkännande öfverlåtit på innehafvaren. Lånet blef af Lundqvist mot uppgifven säkerhet af de 259 balar kaffe, som skulle å panten återstått, ytterligare omsatt dels den 16 April 1874 för 26,800 rdr och dels den 17 Juni samma år för 24,000 rdr. — Den 5 Juli 1874, sedan Lundqvist, som haft dubbla nycklar till magasinets begge lås, medelst dessa nycklar i Hirschs närvaro öppnat låsen, utverkade sig Lundqvist af Hirsch ett lån å 30,000 rdr mot pant af de i magasinet förvarade 309 balar kaffe, som dervid genomräknats, hvarjemte Lundqvist till Hirsch öfverlemnade nyckeln till ett af de för magasinen anbragta låsen. — Den 8 Juli 1874 erhöll Lundqvist af Göteborgs handelskompani försträckning af 35,000 rdr emot pant af samma 309 balar kaffe och öfverlemnade för sådant ändamål till kompaniet dels ett af bokhållaren Fredrik Flygelholm undertecknadt kontrakt, enligt hvilket denne skulle till Lundqvist uthyrt magasinet i huset n:o 53 vid Drottninggatan, dels ock nyckeln till ett af magasinets lås, hvarefter kompaniet lät för magasinet anbringa ytterligare ett lås. Sedan Industri-kredit-aktiebolaget omkring tre veckor härefter låtit hos Lundqvist anmäla, att bolaget ämnade undersöka kaffepartiet i nämnda magasin, hade Lundqvist begärt och erhållit Anderssons hjelp till frånbrytande af det af Göteborgs handelskompani för magasinet satta lås, hvarefter undersökning af det i magasinet förvarade kaffet blifvit af Industri-kredit-aktiebolaget verkställd.

Dels i egenskap af allmän åklagare och dels såsom ombud för Industri-kredit-aktiebolaget, Hirsch och Göteborgs handelskompani, anförde t. f. stadsfiskalen Per Cederborg i

s. 721 Sida 721 i årgången börjar här

afgifvet slutpåstående följande: Ehuru icke något bolagskontrakt, på sätt i 15 kapitlet Handelsbalken påbjödes, varit emellan Lundqvist och Andersson upprättadt, syntes dock af förekommande omständigheter att affärerne bedrifvits för gemensam räkning, i följd hvaraf Andersson måste, så länge han i firman qvarstått, anses delaktig i alla af densamma med hans vetskap begångna bedrägerier, hvaraf vinsten tillfallit firman. Angående de särskilda brotten hade förekommit:

l:o) att Lundqvist för firmans räkning sökt och erhållit lånet af Industri-kredit-aktiebolaget å 16,000 rdr, hvilka penningar af Andersson uppburits; att derför i pant lemnats 950 mattor mjöl, liggande i två magasin vid Ersta, jemte diktadt kontrakt om förhyrning af samma magasin; att detta kontrakt af Lundqvist dikterats och af Andersson i firmans namn underskrifvits; att som Lundqvist och Andersson icke kunnat afgifva nöjaktig förklaring om ett lofligt ändamål för tillkomsten af det diktade kontraktet, syftemålet måste anses hafva varit att vid andra tillfällen kunna disponera öfver magasinet, och kontraktet följaktligen upprättats i sviklig afsigt; samt att då Industri-kredit-aktiebolaget såsom pant fordrat icke allenast mjölet utan äfven nyttjanderätten till de magasin, hvari det förvarats, Lundqvist och Andersson sålunda lemnat falsk pant;

2:o) att Lundqvist till stadsmäklaren Herman Mauritz Lundén försålt dels, den 10 Oktober 1873, 100 mattor och dels vid ett annat tillfälle under samma månad 275 mattor mjöl, hvilka begge poster, enligt Lundqvists och Anderssons erkännande, af den sistnämnde, efter inbrott i magasinen, svikligen uttagits ur det hos Industri-kredit-aktiebolaget pantsatta mjölpartiet;

3:o) att Lundqvist den 27 Oktober berörda år omsatt lånet å 16,000 rdr och dervid såsom pant förskrifvit förutnämnda 950 mattor mjöl, hvilka han falskeligen föregifvit vara i magasinet qvarliggande, och att Andersson i denna falska uppgift tagit del, enär, enligt hvad af anmälningssedeln syntes, han utqvitterat det omsatta lånet;

Tidskrift för lagstiftning etc. 12:te årg.

s. 722 Sida 722 i årgången börjar här

4:o) att Lundqvist i November 1873 till grosshandlanden Magnus Reinhold Nydahl försålt 500 mattor mjöl, som den 12 i samma månad från magasinen vid Ersta af Andersson till köparen utlemnats;

5:o) att Lundqvist den 27 December 1873 ånyo omsatt lånet och äfven denna gång, under uppgift att mjölet funnits qvar, ånyo pantförskrifvit detsamma, och att Andersson äfven då utqvitterat det omsatta lånet;

6:o) att Lundqvist ånyo omsatt samma lån i Mars, April, Maj och Juni 1874 under uppgift att panten fortfarande vore i magasinen qvarliggande;

7:o) att Lundqvist den 28 Augusti 1873 af Industrikredit-aktiebolaget erhållit lån af 45,000 rdr och derför i pant lemnat dels 420 balar kaffe, liggande i magasin i huset n:o 22 vid S:t Paulsgatan, och dels, då bolaget fordrat nyttjanderätt till magasinet, ett derom svikligen uppgjordt hyreskontrakt, samt att Andersson i brottet tagit del derigenom att han underskrifvit kontraktet och utqvitterat penningarne;

8:o) att Lundqvist och Andersson, efter inbrott i sistnämnda magasin, den 3 och 8 November 1873 derur svikligen uttagit och försålt omkring 300 balar kaffe;

9:o) att Lundqvist den 29 i sistnämnda månad omsatt lånet och dervid svikligen uppgifvit, att allt kaffet fortfarande funnes qvar i magasinet, samt detsamma ånyo pantförskrifvit; och att då Andersson, enligt hvad Cederborg förut andragit, borde anses delaktig i alla de brott, firman med hans vetskap begått under den tid, Andersson tillhörde densamma, samt Andersson medgifvit att han ägt vetskap om omsättningen och, vid det förhållande att han utqvitterat lånet första gången, känt dess förfallotid och dessutom fortfarande varit i firmans brottsliga företag verksam, Andersson måste i detta brott anses lika med Lundqvist;

10:o) att Lundqvist och Andersson ytterligare den 13 och 16 December 1873 svikligen uttagit och försålt hvad i magasinet funnits qvar af berörda kaffeparti;

s. 723 Sida 723 i årgången börjar här

ll:o) att Lundqvist derefter, ehuru panten ej mera funnits, omsatt lånet den 30 Januari och den 29 April 1874 under uppgift att panten fortfarande vore i magasinet qvarliggande;

12:0) att Lundqvist å ett parti kaffe om 309 balar förskaffat sig lån ej mindre i Industri-kredit-aktiebolaget först af 32,000 rdr, då kaffet låg i magasin vid S:t Paulsgatan, och derefter, sedan det flyttats till magasinet vid Drottninggatan, af 24,000 rdr, än äfven af Hirsch af 30,000 rdr och af Göteborgs handelskompani af 35,000 rdr, samt till hvar och en af långifvarne såsom pant förskrifvit hela kaffepartiet och såsom ytterligare säkerhet till Industrikredit-aktiebolaget och Göteborgs handelskompani satt falsk pant, bestående af diktade kontrakt om nyttjanderätten till de magasiner, i hvilka kaffet förvarats; äfvensom Lundqvist, för erhållande af lånen hos Hirsch och Göteborgs handelskompani, på svikligt sätt öppnat de lås, som af Industrikredit-aktiebolaget och Hirsch blifvit för magasinet satta. — På grund häraf yrkade Cederborg, att Lundqvist och Andersson måtte dömas till ansvar enligt 22 kapitlet Strafflagen, Lundqvist dels för de brott, som funnes omförmälda i 1, 7, och 12 punkterna, såsom för fem särskilda förbrytelser mot 2 § 3 mom., dels för de i 3 och 9 punkterna omförmälda brott såsom för två särskilda förbrytelser enligt 1 §, hvilka förbrytelser fortsatts, den i 3 punkten omnämnda vid sju särskilda tillfällen och den i 9 punkten omnämnda vid två tillfällen, och dels för de i 2, 8 och 12 punkterna omförmälda brott såsom för fyra särskilda förbrytelser enligt 13 §, af hvilka den i 2 punkten omnämnda fortsatts två senare gånger och den i 8 punkten nämnda blifvit fortsatt vid fyra senare tillfällen, samt Andersson dels för de brott, som omförmäldes i 1 och 7 punkterna, såsom för två särskilda förbrytelser enligt 2 § 3 mom., dels för de i 3 och 9 punkterna omförmälda såsom för två särskilda förbrytelser enligt 1 §, deraf den i 3 punkten omnämnda blifvit fortsatt vid ett senare tillfälle, och dels för de i 2 och 8 punkterna omförmälda brott såsom för två särskilda förbrytelser enligt 13 §, af

s. 724 Sida 724 i årgången börjar här

hvilka den i 2 punkten nämnda fortsatts vid två senare tillfallen, och. den i 8 punkten nämnda fortsatts vid fyra tillfållen.

Härförutom framställdes yrkanden dels af Industrikredit-aktiebolaget: att, enär Lundqvist och Andersson af det till bolaget för lånet å 45,000 rdr pantsatta kaffe olofligen bemäktigat sig 370 balar, som varit för bolagets räkning liggande på nederlag och hvarför tullumgälderne uppginge till 6,060 rdr 40 öre, samt således, genom att tillgripa detta kaffe, förorsakat antingen Kongl. Maj:t och kronan eller bolaget förlust till samma belopp, Lundqvist och Andersson derför måtte fållas till ansvar såsom för olofligt tillgrepp, och dels af advokatfiskalsembetet vid tullverket, att Andersson jemte Lundqvist måtte förpligtas att, hvilkendera bäst gälda gitte, till tullverket utgifva hvad af de på ifrågavarande nederlagsgods belöpande tullafgifter tullverket icke kunde hos Industri-kredit-aktiebolaget utbekomma.

Grenom utslag den 21 Oktober 1874 utlät sig rådstufvurätten: att emedan grosshandlanden Ameln vitsordat, att, ehuru han vid den tid, då kontraktet emellan Wårman angående uthyrande af ofvannämnda magasin i qvarteret Ersta blifvit upprättadt, icke medgifvit Lundqvist rätt att derförinnan öfverlåta berörda magasin å Wårman, Ameln likväl sedermera skriftligen godkänt en sådan öfverlåtelse, hvarigenom ock Wårmans godkännande af Lundqvists öfverlåtelse till Industri-kredit-aktiebolaget utaf samma kontrakt erhållit laga giltighet; och Industri-kredit-aktiebolaget af Lundqvist erhållit det af denne med Stockholms bageriaktiebolag upprättade kontrakt angående förhyrande af magasinen i ofvannämnda hus vid S:t Paulsgatan, hvadan Industri-kreditaktiebolaget blifvit i förenämnde lägenheter lagligen inrymdt; förty och då vid berörda förhållanden Lundqvists åtgärder att vid ansökningen för bekommande af lånen den 25 Juli, den 28 Augusti och den 15 Oktober 1873 hafva till långifvaren aflemnat oftanämnda med Wårman uppgjorda hyreskontrakt så mycket mindre vore att såsom bedrägligt förfarande anse, som i målet ej förekommit omständigheter, på

s. 725 Sida 725 i årgången börjar här

grund af livilka kunde antagas annat än att berörda kontrakt blifvit, på sätt Lundqvist uppgifvit, upprättade i afsigt att för vederbörande ägare af magasinen fördölja att de deri förvarade varor vore pantsatta, blefvo Lundqvist och Andersson, den sistnämnde för den delaktighet han haft i Lundqvists berörda åtgärder, från ansvar härutinnan frikände; äfvensom rådstufvurätten, ehuru Lundqvist icke förmått styrka att, på sätt Lundqvist uppgifvit, han, då 309 balar kaffe blifvit i magasinet vid Drottninggatan inlagda, genom muntligt hyresaftal med Hirsch ägt att förfoga öfver samma magasin, likväl, enär Lundqvist, derigenom att Industri-kreditaktiebolagets pant blifvit till ifrågakomna magasin förflyttad och under dess lås satt, ej bedragit sig till gods och penningar, och bolaget ej visats hafva genom berörda förflyttning lidit förlust eller skada, funne Lundqvist icke kunna för det han i och för berörda förflyttning till bolaget aflemnat diktade kontrakt ansvar ådömas; men emedan Lundqvist vore lagligen förvunnen att hafva dels vid särskilda tillfällen medelst frånbrytande af lås svikligen från Industri-kreditaktiebolaget återtagit ej mindre den pant af 950 mattor rågmjöl, Lundqvist den 25 Juli 1873 lemnat till säkerhet för penningeförsträckningen å 16,000 rdr, än ock från den pant af 420 balar kaffe, han den 28 Augusti samma år lemnat såsom säkerhet för penningeförsträckningen å 45,000 rdr 370 balar, dels derigenom att han vid belåning hos Hirsch af de hos Industri-kredit-aktiebolaget förut belånade, i magasinet vid Drottninggatan förvarade 309 balar kaffe emot Hirsch bedrägligen förfarit sålunda, att Lundqvist, fördöljande att ifrågavarande balar kaffe redan af honom blifvit till säkerhet för annat lån förpantade, med begagnande af falsk nyckel till Industri-kredit-aktiebolagets för magasinet anbragta lås, beredt Hirsch tillträde till detsamma och sedermera, efter det han till Hirsch anvisat kaffepartiet såsom pant, tillslutit magasinet med bolagets lås samt ett annat lås, af hvilkas nycklar en lemnats till Hirsch, och härigenom af Hirsch bedragit sig till penningar till belopp af 30,000 rdr, dels ock, sedan Lundqvist af Hirsch erhållit penningar,

s. 726 Sida 726 i årgången börjar här

emot Göteborgs handelskompani jemväl förfarit bedrägligt dymedelst att, efter det han, med begagnande af utaf honom innehafda nycklar till nyssnämnda två lås, beredt handelskompaniet tillträde till förenämnda magasin och låtit dess ombud besigtiga det derstädes förvarade kaffepartiet, han, efter det magasinet ånyo tillslutits med förenämnda lås, och kompaniet för detsamma anbragt ytterligare ett hänglås, till handelskompaniet, med öfverlemnande af diktadt kontrakt, hvilket skulle utvisa det Lundqvist ägde att öfver magasinet förfoga, men under fördöljande af förut skedda pantsättningar, ytterligare pantförskrifvit samma parti kaffe och derigenom bedragit sig till 35,000 rdr; förty, — jemte det rådstufvurätten funne den omständighet att Lundqvist vid omsättning af de lån, för hvilka 950 mattor rågmjöl och 420 balar kaffe blifvit pantsatta, fördolt sitt brottsliga förfarande med nämnda panter, ej vara att till nya brott hänföra, — under åberopande af 4 kapitlet 3, 5 och 6 §§ samt 22 kapitlet 1, 13 och 22 §§ Strafflagen, dömdes Lundqvist, som gjort sig skyldig att, för det han två gånger under synnerligen försvårande omständigheter svikligen återtagit pant, hållas för hvartdera brottet i fängelse ett år och sex månader och för två af honom, likaledes under synnerligen försvårande omständigheter, begångna bedrägeribrott undergå straffarbete för hvartdera brottet i ett år och fyra månader, samt att för viss tid vara medborgerligt förtroende förlustig, att för samtlige brotten undergå straffarbete i tre år och fyra månader och att i åtta år utöfver den honom för bedrägeribrotten ådömda strafftiden vara medborgerligt förtroende förlustig; och enär Andersson vore förvunnen att hafva efter samråd med Lundqvist vid begående af förut omförmälda svikliga återtagande af de till Industri-kredit-aktiebolaget lemnade panter med råd och dåd uppsåtligen hulpit, så att görningen derigenom skett, äfvensom att, med kännedom om det af Lundqvist emot Göteborgs handelskompani begångna bedrägeribrott, varit, derigenom att han biträdt Lundqvist vid frånbrytande af det lås, som kompaniet till sin säkerhet anbragt för magasinet vid Drottninggatan, Lundqvist behjelplig till undanrödj ande af be-

s. 727 Sida 727 i årgången börjar här

vis om hans berörda brottslighet, samt Andersson, ehuru ej, mot sitt nekande, öfvertygad att hafva såsom bolagsman med Lundqvist af de begångna brotten omedelbar fördel dragit, likväl, med afseende å den ställning han, efter hvad upplyst blifvit, hos Lundqvist innehaft, uppenbarligen till främjande af egen nytta gjort sig till delaktighet i Lundqvists brott skyldig; förty, och jemte det rådstufvurätten funne Andersson icke hafva för hvad i öfrigt blifvit honom till last lagdt gjort sig skyldig till ansvar, under åberopande af 3 kapitlet 3, 5 och 9 §§ samt 22 kapitlet 13 § Strafflagen, dömdes Andersson, som gjort sig skyldig att dels för delaktighet två gånger i svikligt återtagande under synnerligen försvårande omständigheter af pant, hållas i fängelse för hvardera gången ett år och tre månader, dels ock att, för det han med vetskap om brott gått den brottslige tillhanda med undanrödjande af bevis derom, hållas i fängelse två månader, att för samtliga dessa brott hållas i fängelse två år och åtta månader; hvarförutom rådstufvurätten förpligtade Lundqvist och Andersson att gemensamt eller hvilkendera bäst gälda gitte ersätta tullverket hvad af de för ofvanomförmälda på nederlag liggande, men förskingrade 370 balar kaffe belöpande tullafgifter, 6,060 rdr 40 öre, tullverket icke kunde af Industri-kredit-aktiebolaget utbekomma.

Öfver detta utslag anfördes hos Svea hofrätt besvär dels af Cederborg, å tjenstens vägnar, hvilken yrkade att Lundqvist och Andersson måtte dömas på sätt Cederborg i ofvanberörda slutpåstående framställt sin talan i målet, dels af Industri-kredit-aktiebolaget, som fortsatte yrkandet om ansvar å Lundqvist och Andersson för olofligt tillgrepp, och dels af Andersson, hvilken anhöll om befrielse från eller nedsättning i den honom ådömda bestraffning.

Genom utslag den 11 Mars 1875 yttrade hofrätten: att enär ansvarstalan mot Andersson ej blifvit förd för det han på förut omförmälda sätt varit Lundqvist behjelplig att frånbryta det af Göteborgs handelskompani för ofvannämnda magasin vid Drottninggatan anbragta lås, så undanröjdes det rådstufvurättens yttrande, hvarigenom Andersson derför ådömts straff af två månaders fängelse; hvaremot hofrätten ej funne

s. 728 Sida 728 i årgången börjar här

skäl att i öfriga delar af rådstufvurättens utslag göra ändring.

Cederborg och Industri-kredit-aktiebolaget fullföljde i underdånighet de af dem hvar för sig i målet framställda yrkanden.

Vid målets underdåniga föredragning den 1 Juni 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren., Cramér, Almqvist, Naumann, Habe, Huss och Svedelius) fann Högsta Domstolen skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i hofrättens öfverklagade utslag.