4. yrkar redogörelse af B. för penningebelopp, soin denne, enligt af A. meddelad invisning, lyftat å hans kreditiv hos en bank, men ådagalägger icke något förhållande, på grund hvaraf det finge anses åligga B. att för invisningsbeloppet redovisa.

10 augusti 1875


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 2,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 753–754 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tull- och lots-författnin- garne. Legostadgan. Sparbanksreglemente, nr 20 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 134 i bandet.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tull- och lots-författnin- garne. Legostadgan. Sparbanksreglemente, nr 20.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 753–754 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 10 Augusti 1875»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Gustaf Jakobsson i Svärdsfalla instämde August Dahlberg i Gransbo till Norra Wedbo häradsrätt med påstående, att enär Dahlberg, på grund af en utaf Jakobsson utfärdad invisning, den 3 April 1871 å Jakobssons kreditiv hos Smålands enskilda banks afdehiingskontor i Eksjö uttagit 500 rdr, utan att sedermera lemna Jakobsson redovisning derför, Dahlberg måtte åläggas att till Jakobsson utgifva nämnda belopp jemte ränta.

Dahlberg medgaf, att han uppburit valuta för den af Jakobsson utfärdade invisningen, men bestred käromålet under uppgift att han haft Jakobssons tillstånd att behålla penningarne såsom godtgörelse för det han kort förut infriat en skuld å enahanda belopp, hvari Jakobsson häftat hos August Johansson i Siggarp. Denna uppgift erbjöd Dahlberg sig att med ed besanna.

Jakobsson ville icke tillåta Dahlberg att gå sådan ed, utan yrkade bifall till käromålet.

Häradsrätten yttrade i utslag den 13 April 1874: att då Dahlberg, till stöd för sitt föregifvande att Jakobsson återbekommit omstämda 500 rdr, icke gittat förebringa någon omständighet, som kunde föranleda bifall till hans af

Tidskrift för lagstiftning etc. 12:te årg. 48

s. 754 Sida 754 i årgången börjar här

vederparten bestridda begäran om tillstånd att berörda uppgift med ed fästa, blef samma begäran af häradsrätten afslagen; och enär Dahlberg icke visat, att han på ett eller annat sätt guldit ifrågavarande belopp, förpligtades han att emot qvitto till Jakobsson utgifva 500 rdr jemte sex procent årlig ränta derå från den 3 April 1871 till dess betalning följde.

Dahlberg vädjade till Göta hofrätt och begärde att få afhöra vittnen till utredande af förhållandet vid lånetransaktionen mellan Jakobsson och August Johansson samt Dahlbergs åtgöranden dervid; men genom dom den 27 November 1874 fann hofrätten icke skäl att bifalla Dahlbergs begäran om vittnesförhör eller att meddela ändring i häradsrättens motvädjade utslag.

I denna dom sökte Dahlberg i underdånighet ändring.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Fâhrœus och Glimstedt samt konstituerade revisionssekreteraren Abergsson, den sistnämnde föredragande) afgaf den 30 Juni 1875 underdånigt betänkande, deruti — enär emot Dahlbergs påstående att han af Jakobsson mottagit beloppet af ifrågavarande invisning såsom betalning för motsvarande belopp, som Dahlberg förut för Jakobssons räkning utgifvit till August Johansson i Siggarp, Jakobsson icke ådagalagt något förhållande, på grund hvaraf det finge anses åligga Dahlberg att för invisningens beloppi till Jakobsson redovisa — nedre revisionen hemställde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af domstolarnes beslut, ogilla Jakobssons i saken förda talan.

Saken föredrogs den 14 Juli 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Cramér, friherre Leuhusen, Wretman, Bolin, von Hofsten, Huss och Hernmarck); och blef dervid det underdåniga betänkandet af Högsta Domstolen bifallet.

Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 10 Augusti 1875.