Angående oloflig bränvinsförsäljning. Xr ordförande i kommunalnämnd behörig att bestyrka löftesmäns vederhäftighet för borgen, ingången för ådömda böter! Eller förtjenar framställd anmärkning derom intet afseende, när domstol i besvärshänvisning endast
9 december 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 88–90 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 14 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 88–90 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning inför Högsta Domstolen den 9 December 1873». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Landsfiskalen S. M. Pira instämde till 1872-års hösteting med Bergsjö tingslag bonden- Olof Bolin med påstående om ansvar å Bolin för det denne skulle under de två nästförflutna åren olofligen utskänkt bränvin.
Bolin nekade, men uppgaf, att han ofta blifvit af andra personer vidtalad att åt dem köpa en kanna bränvin eller mera, dervid de till honom lemnat så väl penningar som kärl, samt att Bolin i anledning deraf hos handlanden A. Olsson, som icke ägde rätt att idka minuthandel mod spirituösa drycker, köpt femton kannor bränvin, hvarefter, i händelse de personer, för hvilkas räkning Bolin inköpt bränvinet, vid tillfället tillstädesvarit i Olssons salubod eller utanför densamma,, bränvinet åt dem i deras kärl genast utlemnats, hvaremot, i annat fall, Bolin i ett större kärl fört bränvinet till sitt hem och derstädes mellan de andre fördelat detsamma.
Häradsrätten yttrade i utslag den 18 December 1872: att enär Bolin erkänt, att han, vidtalad af andra personer att åt dem hvar för sig köpa en kanna bränvin eller mera, hos handlanden A. Olsson, hvilken icke hade rätt till minuthandel med bränvin, köpt femton kannor deraf, hvarefter, i
s. 89 Sida 89 i årgången börjar här
händelse köparne tillstädesvarit, bränvinet ät dein i deras kärl straxt utlemnats, hvaremot, i annat fall, Bolin i ett större kärl fört bränvinet till sig och derstädes mellan de andra fördelat detsamma, samt, äfven om såväl kärl som penningar blifvit af hvar och en, som gifvit Bolin i uppdrag att åt dem skaffa bränvin, lemnade före det Bolin uppköpt bränvinspartiet, den åtgärd Bolin tagit med fördelningen af det inköpta bränvinet i allt fall icke kunde såsom annat än minuthandel med bränvin anses, fastän aftalet om köpet, dervid liqviden äfven lemnats, föregått varans utlemnande; förty blef Bolin, jemlikt 41 § i Kongl. Förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. rn. den 21 Maj 1869, dömd, för oloflig minuthandel mod bränvin första gången, att böta trettio rdr och utgifva i minuthandelsafgift tjugofem rdr, hvarjemte Bolin skulle ersätta åtskillige i målet hörde vittnen för deras inställelse vid häradsrätten.
I meddelad besvärshänvisning föreskref häradsrätten, att Bolin, om han ville i utslaget söka ändring, skalle vid besvären foga antingen bevis att de honom ådömda böter blifvit nedsatte eller ock en af två personer, »hvilkas vederhäftighet vore behörigen styrkt», utgifven löftesskrift, hvari de borgade för berörde böter.
Bolin klagade i Svea hofrätt och anförde: Genom erkända förfarandet hade han ej idkat oloflig utskänkning eller utminutering af bränvin, utan endast betjenat aflägse boende personer med uppköp af det enligt lag lofgifna qvantum bränvin. Någon vinst för Bolins egen del var dermed hvarken afsedd eller erhållen.
Vid besvären var för de Bolin ådömda böterne fogad borgen af två personer, hvilkas vederhäftighet intygats af Å. Bolander, »ordförande i Gnarps sockens kommunalnämnd och häradsdomare».
I afgifven förklaring anmärkte Pira, att löftesmännens vederhäftighet vore styrkt allenast af ordföranden i kommunalnämnden och icke, på sätt vederbort, af domhafvande, kyrkoherde eller kronobetjent, hvadan, då Bolin sålunda, enligt Piras mening, icke ställt sig häradsrättens för ändrings
s. 90 Sida 90 i årgången börjar här
sökande meddelade föreskrifter till efterrättelse, Pira yrkade att besvären ej måtte till profiling upptagas. Hvad sjelfva besvären anginge, ansåg Pira, att då, efter hvad utredt vore, Bolin flere gånger emottagit penningar af andre personer och till dem utlemnat bränvin i mindre partier ända till en kanna, besvären borde lemnas utan afseende.
Hofrätten meddelade utslag den 28 Maj 1873, dervid hofrätten, enär, beträffande Piras omförmälda anmärkning, häradsrätten icke i besvärshänvisningen meddelat föreskrift om sättet, huru borgesmännens vederhäftighet borde styrkas, fann hvad Pira uti berörda hänseende anmärkt ej förtjena vidare afseende. Vidkommande besvären, så emedan, genom hvad i målet förekommit, Bolin icke vore förvunnen att hafva försålt bränvin, blef, med ändring af häradsrättens utslag, Bolin från åtalet befriad.
Detta utslag uttryckte hofrättsrådet Ramsays samt adjungerade ledamöterne, vice häradshöfdingarne Sellings och Lundbergs mening, hvaremot assessorerne Munthe och Look förenade sig om följande yttrande: »Då domaren i den för sökande af ändring i häradsrättens utslag meddelade hänvisning föreskrifvit, att det ålåge Bolin att vid besvären foga borgen för de honom ådömde böter af två personer, hvilkas vederhäftighet blifvit behörigen styrkt, samt ordföranden i kommunalnämnd icke är enligt lag behörig att pröfva vederhäftigheten af så beskaffad borgen som nu är i fråga; alltså och då klaganden följaktligen icke fullgjort hvad i förevarande afseende varit honom af häradsrätten förelagdt, anse vi oss icke kunna mot 38 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 besvären till pröfning upptaga».
I sjelfva saken voro hofrättens samtlige ledamöter ense.
Pira sökte i underdånighet ändring, som af Bolin i afgifven förklaring bestreds.
Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 9 December 1873 funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Wretman, von Hofsten, Huss och ron Segelnden) skill icke vara anfördt, som kunde verka