Naumanns tidskrift 1876 s. 161

Enligt ett den 13 Maj 1873 upprättadt kontrakt hade Sven Magnus Månsson i Gomma till handlanden C. G. Svensson i Norrköping sålt 1/4 mantal Blikstorp med en utjord jemte gröda och inventarier äfvensom en ångsåg »med allt dertill hörande, likasom allt på egorna befintligt upphugget virke, vare sig timmer, ved, gärdsel eller anuat, sågadt eller osågadt virke samt allt annat vid gården befintligt, som jag derstädes begagnat eller af mig innehafts», emot en köpeskilling af 50,000 rdr, att i mindre poster vid vissa i kontraktet bestämda tider betalas.

I stämning å Svensson till rådstufvurätten i Norrköping anförde Månsson: att han vid ofvanomförmälda försäljning undantagit det vid egendomens såg »före den 4 Maj 1873 befintliga sågade virke», men att vid renskrifning af köpekontraktet, hvilket Svensson sjelf uppsatt i koncept och forstmannen August Blücher renskrifvit, den sistnämnde, i strid med aftalet, ur konceptet uteslutit en emellan orden »gärdsel eller annat» och »sågadt eller osågadt» befintlig rad, innehållande orden »äfvensom allt vid sågen efter den 4 dennes varande», i följd hvaraf kontraktet kommit att

Tidskrift för lagstiftning etc. 13:de arg. 11

s. 162 Sida 162 i årgången börjar härKopiera citering

omfatta jemväl berörda af Månsson undantagna virke; att Månsson i anledning deraf vägrat underskrifva kontraktet, till dess Svensson muntligen utfäst, att öfverenskommelsen om virket, oaktadt den ej i kontraktet omnämndes, ändock skulle vara lika gällande; samt att Svensson sedermera förvägrat Månsson att komma i besittning af omförmälda virke och underlåtit erlägga de 5,000 rdr af köpeskillingen, som enligt kontraktet förfallit till betalning den 1 September 1873. På grund häraf yrkade Månsson, att Svensson måtte varda ålagdt att till Månsson utlemna berörda virke eller, derest detsamma blifvit förskingradt, derför utgifva ersättning efter de vid köpet gällande priser samt att betala omförmälda 5,000 rdr jemte 6 procent ränta derå från sistnämnda dag.

Svensson bestred käromålet i hvad det anginge omförmälda virke, enär vid köpets afslutande uttryckligen aftalats, att allt virke, som då funnits vid sågen, skulle i köpet inbegripas. Svensson hade väl skrifvit det af Månsson åberopade konceptet, men kunde ej förklara af hvilken anledning de i köpekontraktet uteslutna orden i konceptet influtit. Parterne hade dock öfverenskommit att nämnda ord skulle uteslutas. Beträffande käromålet i öfrigt anmärkte Svensson, att han enligt kontraktet ej vore pligtig att betala omstämda 5,000 rdr innan han erhölle köpebref; samt att han, som å utsatt tid förgäfves erbjudit Månsson berörda afbetalning, följaktligen ej borde gälda ränta å penningarne, hvilka låge för Månssons räkning.

Sedan vittnen blifvit afhörda, utlät sig rådstufvurätten genom utslag den 13 April 1874: att som afhörda vittnet Blücher dels vid förhör den 2 nästförutgångne Februari berättat, att sedan vittnet efter ett af Svensson skrifvet koncept uppsatt köpekontraktet emellan parterne om 1/4 mantal Blikstorp, hade vid kontraktets genomläsande af parterne deras uppmärksamhet fästats derå, att en rad i konceptet, innehållande orden »äfvensom allt vid sågen efter den 4 dennes varande» ej kommit att i konceptet inflyta, men att parterne, detta oaktadt, förklarat sig med kontrak-

s. 163 Sida 163 i årgången börjar härKopiera citering

tet nöjde, — och dels vid förhör den 23 Februari, intygat, att nämnda rad blifvit ur köpekontraktet utesluten icke i följd af misskrifning utan pä grund af parternes vid tillfället träffade öfverenskommelse; alltså och då denna senare uppgift vore stridande mot den förra, som angåfve att Blücher just af misskrifning ôfverhoppat nämnda rad, samt Blücher sålunda varit i sin utsago ostadig och sagt än ett än ett annat, förklarades, med stöd af 17 kapitlet 26 § Rättegångsbalken, Blüchers aflagda vittnesmål icke kunna laga verkan tillerkännas; att, hvad anginge omstämda före den 4 Maj 1873 vid Blikstorps såg försågade virke, förekomme, att det utaf Svensson sjelf uppsatta koncept till köpekontrakt rörande af Månsson till Svensson försålda 1/4 mantal Blikstorp innehölle, att allt vid sågen efter den 4 Maj 1873 varande sågadt och osågadt virke skulle åtfölja köpet af hemmanet, hvaraf åter följde, att det virke, som före nyssnämnda dag blifvit vid sågen försågadt, icke skulle vara i köpet inbegripet; att en jemförelse emellan nämnda koncept till köpekontrakt och sjelfva köpekontraktet otvetydigt gåfve vid handen, att orden i konceptet »äfvensom allt vid sågen efter den 4 dennes varande», hvilka ord bildat en hel rad för sig, blifvit vid konceptets renskrifning af misstag öfverhoppade, helst det ej rimligen kunde antagas, att nämnda, af köparen föreslagna, för säljaren förmånliga vilkor skulle blifvit af säljaren förkastadt; att Svensson ej i ringaste mån styrkt sin uppgift, att parterne vid köpekontraktets upprättande öfverenskommit, att nyssnämnda ord skulle uti kontraktet uteslutas, men stadsbetjenten Carl Magnus Astrand deremot på vittnesed intygat, att, då köpet om hemmanet Blikstorp den 13 Maj 1873 emellan parterne slutats och köpekontraktet upprättats, parterne uttryckligen öfverenskommit, att i köpet icke skulle anses inbegripet det vid Blikstorps såg befintliga virke, som sågats före den 4 Maj 1873, och då Månsson vägrat att underskrifva kontraktet i följd deraf att något förbehåll om nämnda virke ej kommit att deri inflyta, Svensson förklarat, att öfverenskommelsen härutinnan skulle vara lika gällande, antingen den omnämndes i kontraktet

s. 164 Sida 164 i årgången börjar härKopiera citering

eller icke, och att Månsson först i anledning af detta Svenssons förklarande underskrifvit kontraktet; och funne rådstufvurätten, som ansåge ifrågavarande köpevilkor, såsom afseende lösegendom, vara af beskaffenhet att derom kunnat med laga verkan muntligen aftalas, ofvanomförmälda omständigheter jemte hvad stadsbetjenten Åstrand vittnat utgöra fullständig bevisning derom, att Månsson vid försäljning till Svensson af 1/4 mantal Blikstorp förbehållit sig det vid Blikstorps såg befintliga före den 4 Maj 1873 vid sågen försågade virke, i följd hvaraf och då Svensson ej haft något att erinra mot Månssons uppgift att detta virke utgjort 10 tolfter tre tums furuplank, oskuret, 1071/2 tolfter en och en half tums furuplank, kantskuret, 1085/12 tolfter en tums furubräder, kantskurna, och 180 tolfter tre fjerdedels tums utskottsbräder, förpligtades Svensson att genast till Månsson utlemna detta virke eller, derest detsamma vore af Svensson afyttradt eller användt, till Månsson utgifva ersättning efter de vid köpslutet den 13 Maj 1873 der i orten gällande priser, hvilken ersättning, i brist af åsämjande, skulle bestämmas af tre gode män, af hvilka parterne utsåge en hvardera och de sålunda valde tillkallade den tredje; samt att, ehuru Svensson den 2 September 1873 erbjudit sig att å köpeskillingen betala Månsson 5,000 rdr; likväl och som Svensson vid detta erbjudande fästat det vilkor, att Månsson skulle till honom utfärda köpebref å hemmanet, samt Månsson för sin vägran att lemna köpebref haft giltig anledning derutinnan, att Svensson ej velat afstå från ofvanomförmälda vid köpet undantagna virke, blefve Svensson ålagdt att genast, vid tvång af utmätning, till Månsson utgifva omstämda köpeskillingsafbetalning 5,000 rdr jemte 6 procent ränta derå från den 1 September 1873 till dess liqvid komme att ske.

Svensson vädjade till Göta hofrätt, som i dom den 11 December 1874 yttrade: att ehuru Blüchers ofvanomförmälda vid olika tillfällen afgifna vittnesintyg vore, då de toges efter ordalydelsen, stridande mot hvarandra, funne hofrätten likväl, med hänsigt så väl dertill, att Blücher icke, så vidt rådstufvurättens protokoll utmärkte, gjorts uppmärk-

s. 165 Sida 165 i årgången börjar härKopiera citering

sam härpå och lemnats rådrum att deröfver yttra sig, som äfven derå, att sagda intyg i afseende å deras hufvudinnehåll öfverensstämde, Blücher ej kunna såsom i sin utsago ostadigt vittne anses, hvarföre, med upphäfvande af rådstufvurättens härom meddelade beslut, Blüchers vittnesmål tillerkändes verkan af laga bevisning; att emedan Månsson, enligt det emellan parterne den 13 Maj 1873 upprättade köpekontrakt, till Svensson försålt jemte 1/4 mantal Blikstorp allt å egorna då befintligt osågadt och sågadt virke äfvensom annan lösegendom, samt bestämmelsen om samma virke desto hellre måste anses såsom ett i köpet om fastigheten ingående vilkor, som i köpekontraktet ej utsatts särskild köpeskilling för virket; ty och som följaktligen, äfven om det blifvit ådagalagdt att, såsom Månsson till grund för sin talan härutinnan åberopat, parterne vid underskrifvandet af köpekontraktet muntligen aftalat, att Månsson finge från köpet undantaga allt vid sågen å hemmanet befintligt virke, som före den 4 Maj 1873 sågats, samma, såsom ett vilkor vid fastighetsköpet ingångna, men mot köpekontraktet stridande aftal likväl, med stöd af 1 kapitlet 2 § Jordabalken, icke kunde medföra förbindande verkan, pröfvade hofrätten lagligt, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag i denna del, ogilla Månssons om nyssberörda virke förda talan; samt att, enär Månsson i nämnda köpekontrakt utfäst att till Svensson utfärda köpebref å försålda fastigheten, då Svensson erlade ifrågavarande den 1 September 1873 till betalning förfallna andel af köpeskillingen, och Svensson således ej vore skyldig utgifva samma köpeskillingsandel förr än Månsson till honom lemnat dylikt köpebref; alltså och då styrkt blifvit, att Månsson vägrat uppfylla detta vilkor, då Svensson den 2 i nyssnämnde månad velat betala köpeskillingsandelen, och Månsson till denna sin vägran ej haft giltig anledning, funne hofrätten, med ändring af rådstufvurättens utslag jemväl härutinnan, Månssons talan ej kunna annorledes bifallas än att Svensson ålades att, emot erhållande af köpebref å sagde fastighet och qvitto, till Månsson betala 5,000 rdr.

s. 166 Sida 166 i årgången börjar härKopiera citering

Månsson sökte i underdånighet ändring.

Medelst underdånigt betänkande den 28 Augusti 1875 hemstälde nedre revisionen (revisionssekreterarne Lagergren och von Bahr, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Westman), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.

Vid sakens underdåniga föredragning den 14 September 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Cramér, Carleson, Naumann, von Hofsten, Huss, von Segebaden och Lindhagen) bifölls nedre revisionens betänkande.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 14 Oktober 1875.