Cessionant upplåter till A. afverkningsrätten på 50 års tid till skog å konkursmassans hemman, innan domaren afgifvit bevis derom att konkursen blifvit efter träffad öfverenskommelsé nedlagd. A. undfår inteckning för afverkningskontraktet. Derefter

14 oktober 1875


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 166–170 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 166–170 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 14 Oktober 1875»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

På ansökning af nybyggaren Per Persson förklarade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gefleborgs län, genom resolution den 25 November 1869, bemälde Per Persson, hvilken med åborätt innehade kronohemmanet n:o 6 Huskasnäs om två öresland, ega skattemannarätt till nämnda hemman, som då omfördes från krono till skatte. Per Persson, som den 19 Maj 1869 blifvit försatt i konkurstillstånd, upprättade den 27 December samma år kontrakt, hvarigenom han till grosshandlanden T. M. Weguelin eller dennes rättsinnehafvare upplät på 50 års tid afverkningsrätt till skogen å omförmälda hemman. Till säkerhet för detta kontrakts bestånd meddelades den 29 i sistnämnda månad inteckning i hemmanet.

s. 167 Sida 167 i årgången börjar här

Å frivillig auktion den 7 Februari 1870 inropades ifrågavarande hemman af bonden Johan Jonsson, till hvilken i följd häraf Jon Jönsson i Nybo och Olof Olofsson i Wälje, såsom utredningsmän i Per Perssons konkurs »och på grund af medfordringsegares uppdrag», den 21 i nyssnämnda månad utfärdade köpebref å hemmanet. A detta köp sökte Johan Jonsson i Mars månad samma år uppbud, som han sedermera, efter det Per Persson tecknat godkännande å köpebrefvet, erhöll. Den 15 Augusti 1870 meddelade domhafvanden bevis att Per Perssons konkurs vore nedlagd.

Efter stämning å Weguelin till 1873-års vinterting i Ljusdals härad yrkade Johan Jonsson, att enär Per Persson vid den tid, ofvanberörda afverkningskontrakt upprättats, varit försatt i konkurstillstånd, som först den 15 Augusti 1870 upphört, och kontraktet följaktligen icke lagligen tillkommit, samt Johan Jonsson från Per Perssons konkursmassa utan någon inskränkning inköpt ifrågavarande hemman, hvarå Johan Jonsson sedermera erhållit uppbud och fasta, afverkningskontraktet förty måtte förklaras vara ogildt och den för samma kontrakt meddelade inteckning dödas.

Weguelin genmälde, att han före Johan Jonssons köp erhållit inteckning i hemmanet till säkerhet för kontraktets bestånd. I allt fall hade Per Persson, innan samma kontrakt upprättats, träffat öfverenskommelse med sina borgenärer om konkursens nedläggande. Johan Jonsson vore icke fordringsegare i konkursen och saknade således behörighet att yrka kontraktets ogillande. Johan Jonsson hade för öfrigt ej kunnat åtkomma hemmanet med bättre rätt än Per Persson vid försäljningen detsamma innehaft. På dessa grunder bestreds bifall till käromålet.

Genom utslag den 20 Juni 1873 utlät sig häradsrätten: att emedan Per Perssons fleste borgenärer redan den 26 Juli 1869 vid sammanträde inför domhafvanden skriftligen förklarat sig vara för sina fordringar i konkursen förnöjda genom särskild uppgörelse och anhållit om konkursens nedläggande samt de återstående (trenne) borgenärerne derefter

s. 168 Sida 168 i årgången börjar här

instämt i samma förklarande, vid hvilket förhållande öfverenskommelsen ansetts fullständig, och, efter förnyad begäran, den 15 Augusti meddelats bevis om konkursens nedläggande; ty och som gäldenären genom dessa öfverenskommelser inträdt i full disposition af den åt borgenärerna afträdda egendomen samt ostridigt måste utan hinder af konkursen egt dispositionsrätt öfver hvad han under densamma förvärfvat, nemligen hemmanet n:0 6 Huskasnäs om två öresland, derå Kongl. Maj:ts befallningshafvande den 25 November 1869 för Per Persson utfärdat skattebref och följande dag bevis, att han erlagt lösen för uppväxande maste- och storverksträd; samt Per Persson under sådant förhållande ej varit obehörig att, på sätt som skett, medelst kontrakt den 27 December 1869 till Weguelin eller hans rättsinnehafvare under 50 år utarrendera för afverkning hemmanets skog; alltså och då inteckning till säkerhet för samma kontrakt blifvit beviljad i hemmanet den 29 i nyssnämnda månad och således förr än Johan Jonsson den 21 Februari 1870 förvärfvat eganderätten och den 7 derpåföljande Oktober derå erhållit första uppbudet, samt klandrade skogsarrendeafhandlingen, såsom i hemmanet intecknad den tid, Johan Jonsson inköpte detsamma, ej kunnat vara för honom obekant, fann häradsrätten käromålet ej kunna bifallas.

Johan Jonsson vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 21 Januari 1875 yttrade: att emedan Per Perssons konkurs blifvit, efter hvad i 94 § af konkurslagen sägs, nedlagd, samt följaktligen den omständighet, att icke Per Perssons borgenärer utan Per Persson sjelf upplåtit ifrågavarande afverkningsrätt till Weguelin, icke inverkade på upplåtelsens giltighet; ty och som Weguelin erhållit inteckning för kontraktets bestånd i Per Perssons två öresland n:o 6 Huskasnäs innan eganderätten dertill öfvergått till Johan Jonsson, blef häradsrättens domslut af hofrätten faststäldt.

Om denna dom förenade sig assessoren Böök, referent, samt vice häradshöfdingarne Christierson och Ahlgren.

Ifrån beslutet var fiskalen Geijer, med hvilken hofrättsrådet Ramsay instämde, skiljaktig och yttrade: »Som upp-

s. 169 Sida 169 i årgången börjar här

lyst är ej mindre att, efter det Per Persson den 19 Maj 1869 blifvit i konkurstillstånd försatt samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gefleborgs län genom resolution den 25 November 1869 på ansökning af Per Persson beslutat omföring af ifrågavarande fastighet från krono- till skattenatur och förklarat Per Persson berättigad till de förmåner, som sådan skattenatur åtfölja, sysslomännen i Per Perssons konkurs medelst köpebref den 21 Februari 1870 till Johan Jonsson och hans hustru försålt samma fastighet, än äfven att Per Perssons konkurs icke är vorden afslutad förr än den 15 Augusti 1870, då domhafvanden medelst bevis att konkursen blifvit, efter träffad öfverenskommelse emellan Per Persson och hans borgenärer, nedlagd, och vid sådant förhållande Per Persson icke lagligen egt att, på sätt som skett, den 27 December 1869, medan konkursen ännu pågått, upplåta rätt till afverkning af den fastigheten tillhörande skog; alltså och då hvarken omförmälda köpebref utmärker, eller eljest blifvit ens uppgifvet, att Johan Jonsson vid köpet godkänt berörda, af Per Persson gjorda upplåtelse, pröfvar jagför min del rättvist, med ändring af häradsrättens utslag, förklara ifrågakomna den 27 December 1869 emellan Per Persson och hans hustru samt Weguelin upprättade kontrakt icke vara för Johan Jonsson, såsom fastighetens nuvarande égaré, förbindande; egande Johan Jonsson att hos häradsrätten göra ansökning om dödande af den till säkerhet för kontraktets bestånd meddelade inteckning».

Johan Jonsson sökte i underdånighet ändring.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Lagergren och von Bahr, den sistnämnde föredragande) afgaf den 28 Augusti 1875 underdånigt betänkande af följande innehåll: »Enär den omständighet, att Per Persson, ehuru han varit försatt i konkurstillstånd, derunder sjelf till Weguelin upplåtit afverkningsrätten å den till hemmanet Huskasnäs hörande skog, icke lärer kunna på talan af Johan Jonsson, som först efter det Weguelin till säkerhet för aftalets om upplåtelsen bestånd vunnit inteckning i samma hemman, dertill förvärfvat eganderätt, föranleda till förringande af

s. 170 Sida 170 i årgången börjar här

berörda aftale giltighet, hemställer nedre revisionen i underdånighet, det måtte Kongl. Maj:t pröfva rättvist hofrättens domslut att gilla».

Härifrån var t. f. revisionssekreteraren Westman skiljaktig och yttrade: »Som Per Persson i Huskasnäs blifvit den 19 Maj 1869 försatt i konkurstillstånd, hvilket fortfarit till den 15 Augusti 1870, då vederbörande domhafvande meddelat bevis, att konkursen blifvit, efter träffad öfverenskommelse mellan Per Persson och hans borgenärer, nedlagd, samt vid sådant förhållande Per Persson, hvilken genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Gefleborgs län resolution den 25 November 1869 erhållit skattemannarätt å ifrågavarande hemman, icke egt att, på sätt som skett, den 27 December 1869 medan konkursen ännu pågick upplåta rätt till afverkning af den till hemmanet hörande skog; alltså och då icke ens uppgifvet blifvit att vid den af sysslomännen i Per Perssons konkurs föranstaltade auktion den 7 Februari 1870, då hemmanet af Johan Jonsson inropades, någon underrättelse meddelats derom att rätt till afverkning å hemmanets skog vore derifrån upplåten och förty från köpet undantoges, samt det af sysslomännen den 21 i samma månad till Johan Jonsson utfärdade köpebref icke heller innehåller något förbehåll i dylikt syfte, anser jag mig böra i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af domstolarnes beslut, förklara ifrågakomna, den 27 December 1869 mellan Per Persson och Weguelin upprättade kontrakt icke vara för Johan Jonsson, såsom fastighetens nuvarande égare, förbindande, äfvensom att Johan Jonsson må ega att hos häradsrätten göra ansökning om dödande af den till säkerhet för kontraktets bestånd meddelade inteckning».

Saken föredrogs den 21 September 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Carleson, Wretman, Naumann, Huss, von Segebaden, Lindhagen och Hernmarck), dervid nedre revisionens underdåniga betänkande bifölls.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 14 Oktober 1875.