Naumanns tidskrift 1876 s. 171

Enligt utdrag af Östra häradsrätts dombok för den 9 Februari 1797 företrädde bruksegaren Theodor Christoffer Winckler och ingaf till införande i domboken ett i två exemplar upprättadt kontrakt, sä lydande:

»Sedan höglofl. Kongl. commercecollegium genom särskilda resolutioner af den 11 November 1795 och 11 Maj nästlidet år, tillåtit mig (Winckler) och majoren välborne herr Carl Fromh. Svinhufvud att uti Augerums å anlägga ett linoljeslageri och pappersbruk, och vi gemensamt öfverenskommit att uti detta verk associera oss med intressenter, på sätt de under detta dato derom upprättade bolagsreglor innefatta, så har jag Theodor Christoffer Winckler med berörda intressenter öfverenskommit att till dessa verks anläggande härigenom upplåta och afstå nödig byggningsplats och strömfall vid mina egande hemman i Augerums by, hvarvid efterskrifna vilkor blifvit öfverenskomna och betingade, nemligen:

l:o) Upplåter och afstår jag Th. Ch. Winckler till ofvanberörda verks anläggande och de antagne intressenternas fria disposition det mina hemman Augerum tillhörande strömfall i Augerums å, beläget emot bagaren Ruth tillhöriga Mölletorps mjölqvarn, med dertill utstakad och under den 28 November nästlidet år å karta affattad byggningsplats, emot en årlig jordskyld eller landtlega af 60 rdr, som kommer att erläggas och med den 2 Juli innevarande år taga sin början.

2:o) Skall den väg, som till detta strömfall nyttjas, alltid bibehållas och till obehindradt nyttjande för bruken vara öppen.

s. 172 Sida 172 i årgången börjar härKopiera citering

3:o) Förbinder jag Th. Ch. Winckler mig på det kraftigaste att för dessa nu upplåtna lägenheter och förmåner st ånda intressenterna laga hemul, så att de dervid nu och i tillkommande tider skola oförändrade och orubbade blifva bibehållna, i hvars hand min egendom i Augerum komma må, och att derutinnan aldrig något intrång, förändring eller tillökning i den betingade jordskylden får eller skall ega rum hvarken af mig eller hvem som helst af egendomen i framtiden kan blifva égaré, förbindandes mig att härå utverka lofl. tingsrättens fastställelse.

Med föregående vilkor äro vi å ömse sidor nöjde och förbinda oss att den betingade landlegan i rättan tid betala samt att låta instänga den utstakade byggningsplatsen och ej tillåta någon bro eller öfvergång till Mölletorpssidan ifrån detta verk eller öfverlåtna plan.

Häraf äro tvenne lika lydande exemplar upprättade. Augerum den 8 Februari 1797.

Th. Ch. Winckler.

J. Puke. Abraham Bäck» etc. (Här följa öfrige kontrahenternes namnunderskrifter. Inga vittnen). Detta kontrakt blef »till den kraft och verkan lag förmår» i domboken intaget.

Till 1872-års hösteting med Östra härad uttog f. d. justitiekansleren m. m. N. S. von Koch stämning å bergsrådet J. L. Aschans på Lessebo arfvingar med påstående: att som von Koch, hvilken af f. d. proviantmästaren C. A. Sundin genom afhandling den 19 Januari 1855 köpt hemmanen n:r 33, 34, 35 och 36 Augerum, efter köpet erfarit, att Aschan innehade ett å hemmanen Augerum beläget vattenfall med tillhörande utmål af jord, hvarå funnes uppförda ett pappersbruk och andra byggnader; men den skriftliga handling, som anginge nämnda lägenhet och utgjordes af här ofvan omförmälda, den 8 Februari 1797 upprättade kontrakt, innefattade icke köp utan endast legoaftal för all tid och följaktligen icke kunde, då legoaftal ej finge sträckas utöfver 50 år, och inteckning till säkerhet för kontraktets bestånd icke blifvit faststäld, vara mot von Koch gällande,

s. 173 Sida 173 i årgången börjar härKopiera citering

Aschans arfvingar, hvilka efter hans död innehade omförmälda lägenhet, mätte förpligtas att densamma till von Koch genast afträda.

Sedan, i anledning af framstäld invändning, häradsrätten, genom utslag den 20 Juni 1873, förklarat Aschans arfvingar pligtige att afgifva genmäle å stämningen, bestredo desse käromålet, pä den grund att lägenheten blifvit med full eganderätt afsöndrad, samt åberopade följande handlingar, nemligen:

l:o) Förut omförmälda kontrakt af den 8 Februari 1797 i två exemplar (begge original), af hvilka det ena var försedt med följande påskrifter:

»Med förestående afhandling förklarar jag mig alldeles nöjd. Märta Chr. Winckler.

Till vittne.

Att fru Märta Chr. Winckler egenhändigt underskrifvit sitt namn betyga, såsom närvarande vittnen, Gustaf Beyer; M. G. Wihlborg. |

Den i förestående kontrakt utfästa årliga jordskatt har för sista hälften af innevarande år till mig, såsom innehafvare af Augerums gård, med 30 rdr af herr handelsman Adamsson blifvit erlagd och således härigenom qvitteras. Carlskrona den 6 December 1797. Märta Chr. Winckler genom J. M. Winckler». Derefter följa qvittenser å »jordlegan» för åren 1798—1828. (Hos Kongl. Maj:t företeddes sedermera särskilda originalqvittenser, utgifna af von Koch genom annan person, å ett års »jordskäl» eller »jordskyld» för åren 1855—66; å »jordskyld» för åren 1870 och 1872 samt år 1873 å ett års »arrende»; och af von Koch egenhändigt för 1871 å ett års arrende»).

2:o) Sju lottsedlar, utfärdade den 29 April 1797 för sju af intressenterne, som derigenom hvar för sig förklarades vara egare till en tiondedel uti ifrågavarande, i förut omförmälda afhandling nämnda pappersbruk och oljeslageri med dertill hörande åbyggnader, plan, lägenheter, inventarier och rudimaterier m. m. Dessa lottsedlar voro år 1824 öfverlåtna på grosshandlanden Isak Bergman i Carlskrona; och

s. 174 Sida 174 i årgången börjar härKopiera citering

3:o) Protokoll vid den 24 Februari 1830 af kuratorerne i då aflidne grosshandlanden Bergmans gäldbundna bo hällen auktion å det s. k. intressenternes pappersbruk i Augerum, hvilket då såldes till N. Nilsson Ascham Denne tecknade den 30 Mars 1830 à protokollet följande transport: »Förestående köp af Augerums pappersbruk och tillhörigheter transporteras pä herr bergsrådet Joh. L. Aschan». Hvarken kuratorernes eller N. Nilsson Aschans underskrifter voro bevittnade.

I anledning af dessa handlingar anförde von Koch: Lika litet som första upplåtelsehandlingen af år 1797, hade öfverlåtelserna af den 24 Februari och 30 Mars 1830 blifvit af tvenne vittnen bestyrkta eller för lagfart å lägenheten hos rätten företedda.

Häremot anmärkte Aschans arfvingar, bland annat, följande: Ofvan omförmälda Märta Chr. Winckler hade efter sin mans den 29 Oktober 1797 inträffade död blifvit egare till det hemman, hvarifrån afsondringen skett. Fru Wincklers å kontraktet tecknade godkämiande af detsamma vore af två personer bevittnadt. Afhandlingen hade införts i Rättens dombok. Vid den tiden (1797) skildes ej så noga emellan dombok och lagfartsprotokoll. Då fast egendom såldes å offentlig auktion, erfordrades icke för köpets giltighet att auktionsförrättarens namn af vittnen bestyrktes. Såsom exempel derpå åberopades protokollen öfver egendomens försäljning åren 1799 och 1821 å auktion, å hvilka protokoll auktionsförrättarens namnunderskrift ej var bevittnad. Den uti ifrågavarande afhandling bestämda afgift 60 rdr utgjorde just sådan afgäld, som omförmäldes i 4 och 10 §§ Kongl. Förordningen den 19 December 1827 och 9 § 1 mom. Kongl. Förordningen den 6 Augusti 1864. Den omständighet att lagfart hittills icke blifvit sökt kunde ej berättiga egaren af Augerum att ens emot lösen komma i besittning af den afsöndrade lägenheten. Till stöd härför åberopades 4 kap. 4 § Jordabalken och 6 § Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845. I det angående Augerum den 31 December 1799 upprättade köpebref stadgades: »pappersbruket skall bibehållas vid det

s. 175 Sida 175 i årgången börjar härKopiera citering

kontrakt förut är ingånget». Von Kochs företrädare i eganderätten till Augerum hade ock lemnat svarandene (och deras företrädare) i oqvald besittning af den afsöndrade lägenheten. Då von Koch inköpte Augerum, hade han egt kännedom om ifrågavarande afsondring. Till stöd härför åberopades 7:de punkten i von Kochs köpebref, ur hvilket infördes i häradsrättens protokoll både 2:dra och 7:de punkterna, så lydande:

»2:0) Ej mindre jordegendomen, hvars vidd och beskaffenhet, upptagne i deröfver upprättade vederbörliga landtmäterikartor och beskrifningar, allenast är minskad med en förut uppgifven afsöndrad areal af 4 tunnland utegor samt derå befintliga vattenfall, försålda på everdelig tid till herrar C. A. Rames och J. F. Hansen i Köpenhamn, enligt salubref den 15 Februari 1847 och den 14 Februari 1854 samt i öfverensstämmelse med andre landtmätaren Gråbergs upprättade, förevista karta och protokoll, än alla de på hemmanens grund uppförda, mig tillhöriga hus och byggnader tillträdas af köparen den 24 nästa April, från hvilken dag han ansvarar» — — — — — — — — — ■ — — — — — —

»7:0) Som säljaren för köparen uppgifvit och anmält, att en del jord af egendomens område är upplåten och disponerad dels under arrenden till åtskilliga personer mot årliga kontanta afgifter och dels till torpare mot dagsverksskyldighet, allt i öfverensstämmelse med deröfver förevista kontrakter och handlingar, så komma dessa förfoganden att gälla och bestå i den mån de äro lagenliga, utan att säljaren derföre framdeles blir underkastad ringaste klander och ansvar för hvad han i detta afseende vidtagit före denna dag såsom förenligt med sitt gagn och intresse. Det enda vilkor, säljaren härvid gör, är att de arrendekontrakter om jord i den så kallade Kumlen, som blifvit afslutade med fabrikören Håkansson och sedermera transporterade på fabrikören N. Elmqvist, skola ega orubbadt bestånd under den bestämda arrendetiden, så vidt arrenderätten icke förverkas».

Enligt häradsrättens protokoll skulle von Koch härtill hafva genmält följande: »att han vid inköpet af Augerums

s. 176 Sida 176 i årgången börjar härKopiera citering

gärd icke erhöll kännedom om någon annan fångeshandling till ifrågavarande pappersbruk än en obevittnad afskrift af afhandlingen den 8 Maj (Februari?) 1797»; att de i 7 punkten af hans köpebref den 19 Januari 1855 omförmälda arrenden alldeles icke afsåge pappersbruket; och att han öfverlemnade till häradsrättens bedömande hvad vigt kunde tillmätas den af fru Winckler, antagligen efter mannens död och sedan hans egendom till konkurs afträdts, å 1797-års kontrakt tecknade påskrift.

Genom utslag den 22 December 1873 utlät sig häradsrätten: att som afhandlingen den 8 Februari 1797 icke blifvit, såsom lagen i 1 kapitlet 2 § Jordabalken stadgade, af två vittnen till riktigheten styrkt, samt svarandene icke ådagalagt att Märta Chr. Winckler vid tiden för hennes undertecknande af afhandlingen varit egare af de hemman, från hvilka upplåtelsen skett, funne häradsrätten, äfven om afhandlingen i öfrigt föranledde sådant, att eganderätten till ifrågavarande strömfall och jord, hvilken, enligt omförmälda karta, innehölle 1 tunnland 271/8 kappland, derigenom icke blifvit i laga ordning upplåten; hvadan och enär, fastän afhandlingen, hvilken, såsom von Koch ock uppgifvit, afsett ständig nyttjanderätt, blifvit vid försäljning af 3 hela mantal Augerum den 31 December 1799 till amiralitetsproviantmästaren Carl Schweder och hans hustru till sin kraft bibehållen, samt svarandene kunde anses hafva genom hvad i saken förekommit styrkt sig vara laglige innehäfvare af sagda nyttjanderätt, legoaftalet dock icke blifvit vid de försäljningar af Augerums gård, som skett efter 1799, fornyadt eller afhandlingen derom erhållit laglig form och gällande kraft för att vara bindande mot annan än ursprunglige upplåtaren; samt vid sådant förhållande den omständighet att svarandene under tiden opåtaldt fått vara i besittning af berörda strömfall och jord, hvilket måste anses hafva skett i följd af en tyst öfverenskommelse emellan jordegaren och legotagaren, icke kunde bereda svarandene rättighet att allt framgent bibehålla lägenheten eller betaga jordegaren hans i lag grundade rätt att, när han så åstundade, komma i be-

s. 177 Sida 177 i årgången börjar härKopiera citering

sittning af lägenheten; och svarandene blifvit genom stämningen, hvaraf de obestridligen erhållit del senast i Maj 1873, från lägenhetens fortsatta bruk uppsagde, häradsrätten bifölle stämningspåståendet så att svarandene förpligtades att, efter åtnjutande af laga fardag, till von Koch afträda ifrågavarande strömfall med dertill hörande jord, utgörande 1 tunnland 271/8 kappland, med rättighet för dem att derifrån bortflytta dem tillhöriga hus och byggnader, stängsel och andra inrättningar.

Aschans arfvingar vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som i dom den 29 Januari 1875 yttrade: att emedan den af Th. Chr. Winckler den 8 Februari 1797 upprättade afhandling, hvarigenom han till ett bolag upplåtit ett å hans egendom Augerum beläget vattenfall med jord, till idkande af pappersbruk och linoljeslageri, icke innehölle att lägenheten öfverlemnades till bolaget under eganderätt, utan handlingens ordalydelse och det deri förekommande stadgande om erläggande af årlig jordskyld eller landlega till egaren af Augerum uppenbarligen ådagalade, att upplåtelsen utgjorde endast legoaftal för den tid, hvarunder den i handlingen omnämnda bruksanläggning egde bestånd; ty och som i köpebrefvet den 19 Januari 1855, hvarigenom von Koch af förre proviantmästaren Sundin köpt egendomen Augerum, stadgats, att åtskilliga upplåtelser af jord från egendomens område, hvilka säljaren för köparen uppgifvit, skulle, i öfverensstämmelse med förevisade kontrakt och handlingar, »gälla och bestå i den mån de vore lagenliga», samt att von Koch vid häradsrätten vidgått, att han vid köpet erhållit genom afskrift af handlingen den 8 Februari 1797 kännedom om ifrågavarande upplåtelse, och icke styrkt sitt föregifvande, att omförmälda i köpebrefvet influtna stadgande ej afsåge nämnda upplåtelse; alltså och enär vid tiden för 1797-års handlings upprättande något i lag stadgadt hinder för afslutande af dylikt legoaftal icke förefanns; enär den genom Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800 gjorda ändring i lagens stadganden angående lega af jord på landet icke

Tidskrift för lagstiftning elc. 13:de arg.

s. 178 Sida 178 i årgången börjar härKopiera citering

vore tillämplig på förut uppkomna rättsförhållanden; enär den af von Koch anförda omständighet, att upplåtelsen icke blifvit genom inteckning förvarad, icke kunde, vid det förhållande att von Koch måste anses hafva, vid köpet af Augerum, godkänt upplåtelsen, inverka på saken; och enär ostridigt vore att vattenfallet jemte den upplåtna jordrymden fortfarande begagnades för det i afhandlingen den 8 Februari 1797 afsedda ändamål, pröfvade hofrätten, då von Koch i ôfrigt icke anfört något lagligt skäl för bifall till hans mot Aschans arfvingar väckta påstående, rättvist att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, ogilla samma påstående.

I denna dom sökte von Koch i underdånighet ändring. Han hade ingalunda godkänt 1797-års kontrakt eller de flerfaldiga öfverlåtelser af »arrendet», genom hvilka detta ansågs hafva öfvergått till svarandene. Först den 2 September 1873 hade han erhållit kännedom om nämnda kontrakt. Han bestrede på det kraftigaste att hafva, på sätt i häradsrättens protokoll af missförstånd influtit, vid sitt köpslut om Augerum erhållit ens den i hofrättens utslag omförmälda obevittnade afskrift af kontraktet. Vid berörda köp, som skedde i Carlskrona, hade von Koch vistats i Stockholm. Han hvarken egde eller kunde erinra sig någonsin hafva sett, begärt eller erhållit någon uppgift å de handlingar angående arrenden, som enligt köpebrefvets 7:de punkt skulle blifvit vid köpet förevisade hans ombud. Dessa handlingar afsåge för ôfrigt, enligt köpebrefvets ordalydelse, allenast sådana arrenden, i afseende å hvilka säljaren vidtagit någon åtgärd, derför han iklädt sig ansvar. Först efter köpet hade von Koch uppletat ifrågavarande afskrift, som utgjordes af en obevittnad afskrift af utdrag ur häradsrättens dombok för år 1797. Ifrågavarande »legoaftal», som icke blifvit intecknadt, hade redan år 1821 genom försäljning af Augerum blifvit brutet, så att den bortarrenderade lägenheten sedermera kunnat när som helst efter uppsägning och laga fardag till egendomen återläggas. Hofrättens åsigt, att Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800 icke vore tillämplig på förut uppkomna rättsförhållanden,

s. 179 Sida 179 i årgången börjar härKopiera citering

delades icke i allmänhet af domare. Till stöd härför åberopades åtskilliga prejudikat. Hofrätten hade vidare förklarat för ostridigt ett förhållande, som ej ens vore af någon part uppgifvet, nemligen att ifrågavarande lägenhet skulle fortfarande begagnas för det i 1797-års afhandling afsedda ändamål. Dermed förhölle det sig dock sålunda, att sedan åtminstone 15 år något linoljeslageri ej bedrifvits derstädes. Blott »något litet gröfre eller grått papper» hade på lång tid der tillverkats.

Aschans arfvingar yrkade fastställelse af hofrättens domslut och åberopade hufvudsakligen hvad de förut i saken anfört.

I underdånigt betänkande den 18 Augusti 1875 yttrade nedre revisionen (revisionssekreterarne Poignant, föredragande, och Lagergren): »Som den af svarandene åberopade afhandlingen den 8 Februari 1797, hvarigenom dåvarande egaren af von Koch nu tillhöriga hemman i Augerum derifrån mot »årlig jordskyld eller landtlega» upplåtit ifrågavarande strömfall och jord, ej innefattar öfverlåtelse af eganderätt, utan har egenskap af legoaftal, samt icke visadt är, att förbehåll om fortfarande bestånd af berörda ej intecknade legoaftal skett då von Koch förvärfvade eganderätten; vid hvilket förhållande, jemlikt 16 kapitlet 15 § Jordabalken, svarandene varit skyldige att lägenheten efter uppsägning afträda; alltså och då stämningen i målet må anses såsom uppsägning, hemställer nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa häradsrättens beslut i sjelfva saken: dock att svarandene ej skola afträda lägenheten förr än den 14 Mars nästa år».

Konstituerade revisionssekreteraren Abergsson var af skiljaktig mening och yttrade: »Enär svarandene ostridigt äro innehafvare af den rätt, som genom afhandlingen den 8 Februari 1797 tillförsäkrats intressenterne i Augerums linoljeslageri och pappersbruk, samt berörda afhandling, hvarigenom en föregående innehafvare af von Kochs egendom, Theodor Christoffer Winckler, upplåtit ifrågavarande

s. 180 Sida 180 i årgången börjar härKopiera citering

lägenhet, innehåller, att Winckler till dessa verks anläggning och intressenternas fria disposition, mot viss årlig jordskyld eller landtlega, upplät och afstod det till hans hemman i Augerum hörande strömfall i Augerums å med dertill utstakad byggnadsplats, med förbindelse för Winckler att stånda intressenterne hemul, så att de dervid, då och i tillkommande tider, skulle oförändrade och orubbade blifva bibehållna, och aldrig något intrång eller förändring derutinnan ega rum vare sig af Winckler eller framtida innehafvare af egendomen; alltså och då bruksintressenterne genom denna afhandling, efter min uppfattning, förvärfvat eganderätt till ofvanberörda strömfall och byggningsplats, deraf egarne till pappersbruket allt sedan varit i oklandrad besittning, vill jag, för min del, i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens domslut».

Saken föredrogs den 6 September 1875 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Carleson, von Hofsten, Rabe, von Segebaden, Svedelius och Hernmarck) biföllo nedre revisionens underdåniga betänkande.

Justitierådet Naumann fann skäl icke vara anfördt, föranledande ändring i hofrättens dom.

Kongl. Majts dom utgafs den 23 September 1875.