Uppbördsborgen ingången för tillförordnad tjensteman. Kan en sådan borgen anses för löftesmännen medföra ansvarsförbindelse äfven med hänseende till den uppbörd, som anförtros samme man sedan han erhållit konstitutorial å tjensten?
18 januari 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 238–242 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 238–242 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 18 Januari 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I Juli månad 1869 utfärdade veterinärläkaren C. G Schultz och bleckslagaren G. Dominick en så lydande förbindelse :
»För en summa af 2,250 rdr af den uppbörd t. f. kamreraren M. Åhlander från innevarande års början anförtros i egenskap af redogörare vid straffängelset i Landskrona, gå undertecknade, i händelse af balans eller bristande redovisning, en för begge och begge för en i full borgen såsom för egen skuld».
Fångvårdsstyrelsen hade i December 1868 förordnat omförmälde Åhlander att »tillsvidare under nästkommande år» bestrida kamrerarebefattningen vid berörda fängelse, och ytterligare i December 1869 förordnat honom att »fortfarande tillsvidare jemväl under nästkommande år 1870» bestrida samma befattning, samt slutligen i December 1870 medelst konstitutorial förordnat A. att »vara kamrerare» vid fängelset
s. 239 Sida 239 i årgången börjar här
med åtnjutande af tjensten åtföljande förmåner och mot åliggande att ställa sig gällande instruktion och författningar till efterrättelse.
Under åren 1871 och 1872 till Juni månad, då A. afvek ur tjensten, åsamkade han sig upphördsbrist, hvilken, sedan boet afträdts till konkurs, kammarrätten genom utslag den 20 September 1873 faststälde till 11,379 rdr 56 öre, som, jemte ränta till bestämdt belopp, skulle gäldas af A. och hans afträdda tillgångar. Dessa förslogo till gäldande af allenast 4,122 rdr 86 öre.
Advokatfiskals-embetet i kammarrätten yrkade derefter hos Konungens bef:de i Malmöhus län åläggande för löftesmännen Schultz och Dominick att på grund af deras borgen, hvilkendera gälda gitte, till Kongl. Maj:t och kronan betala 2,250 rdr med ränta.
Löftesmännen invände, att deras förbindelse afsåge endast den uppbörd, som A. kunde få om händer i egenskap af tillförordnad redogörare vid fängelset, hvilket äfven framginge deraf att deras ansvarighet enligt förbindelsen vidtoge vid 1869-års början, ehuru förbindelsen ej tillkommit förr än i Juli månad samma år, och då A. i December månad 1870 blifvit ordinarie redogörare samt bristen uppstått under åren 1871 och 1872, så vore löftesmännen frie från ansvarsskyldighet.
Konungens befallningshafvande fann genom utslag i November månad 1873, under åberopande af förbindelsens innehåll och utan afseende å invändningen, skäligt ålägga löftesmännen, hvilkendera bäst förmådde, till kronan betala 2,250 rdr med 5 procent ränta från den 21 förutgångne Oktober,, då lagsökningen dem delgifvits.
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, der löftesmännen anförde besvär, meddelade i April 1874 utslag, hvarigenom, med afseende å hvad i målet förekommit, frågan om deras betalningsskyldighet förklarades tvistig och hänsköts till vederbörlig domstol.
Nu instämde advokatfiskals-embetet löftesmännen till, kammarrätten med enahanda påståenden och anmärkte att
s. 240 Sida 240 i årgången börjar här
ordalydelsen i förbindelsen, enligt hvilken borgen ingåtts för viss del af den uppbörd, som från 1869-års början blifvit och derefter blefve Å. i egenshap af redogörare anförtrodd, utmärkte att densamma afsåge den uppbörd som A. i nämnda egenskap finge om händer, och att den omständigheten att han sedermera erhållit konstitutorial på tjensten ej kunde medföra den verkan, att löftesmännens ansvarighet i afseende å senare uppbörd hade upphört.
Löftesmännen invände, att de, då borgen ingicks, icke kunnat veta att A. skulle få nytt förordnande å tjensten, än mindre att han skulle blifva ordinarie kamrer, och deras förbindelse kunde icke gälla i fråga om den ordinaries uppbörd, helst förbindelsen uttryckligen talade om den tillförordnades.
Kammarrätten utlät sig i dom den 31 Maj 1875: att emedan, enligt hvad handlingarne utvisade, A. vid tiden för ifrågavarande borgensförbindelses utfärdande innehade endast tillfälligt förordnande af fångvårdsstyrelsen att tillsvidare under år 1869 förrätta kamrerarebefattningen vid straffängelset i Landskrona samt följaktligen icke ansvarade för annan uppbörd än den, som vid fängelset sagda år egde rum; ty och som vid sådant förhållande, sammanstäldt med innehållet af berörda borgensförbindelse, uppenbart framginge, att löftesmännen genom densamma åtagit sig ansvar till det i förbindelsen bestämda belopp, 2,250 rdr, allenast för Å:s uppbörd under år 1869, men icke för hvad derefter kunde honom i slikt afseende anförtros, sedan han den 21 December samma år af fångvårdsstyrelsen ytterligare förordnats att tillsvidare under följande året bestrida kamreraretjensten och å denna erhållit styrelsens konstitutorial den 6 December 1870, då han, jemlikt föreskriften i 3 § uti instruktionen för embets- och tjenstemän vid rikets straff- och arbetsfängelser den 11 December 1860, skolat ställa till vederhäftigheten styrkt uppbördsborgen; alltså och enär ostridigt vore, att den af A. åsamkade samt af kammarrätten medelst utslag den 20 September 1873 faststälda uppbördsbrist tillkommit under åren 1871 och 1872, hvilken tid löftesmännen
s. 241 Sida 241 i årgången börjar här
icke pä grund af förevarande borgen lagligen skolat qvarstå i ansvarighet för A:s derunder hafda uppbörd, funne kammarrätten sig sakna laglig grund att käromålet bifalla.
Om denna dom förenade sig presidenten Bredberg samt kammarrättsråden Juel, Printzensköld och Liljenstolpe; hvaremot kammarrättsrådet Burén var af skiljaktig mening och yttrade: »Som ifrågavarande borgensförbindelse uttryckligen innehåller, att löftesmännen för en summa af 2,250 rdr af den uppbörd, t. f. kamreraren A. från 1869:års början anförtroddes i egenskap af redogörare vid straffängelset i Landskrona, gingo, i händelse af balans eller bristande redovisning, en för begge och begge för en i full borgen såsom för egen skuld, samt utredt är att A. % sin berörda egenskap under åren 1871 och 1872 åsamkat sig en balans af 11,379 rdr 56 öre, deraf utaf A:s tillgångar ett belopp af allenast 4,122 rdr 86 öre blifvit statsverket ersatt; alltså och då löftesmännens föregifvande, att de med omförmälda borgensförbindelse afsett ansvarighet allenast för den uppbörd Å. under år 1869 om händer haft, desto mindre förtjenar afseende, som förbindelsen ej innefattar någon begränsning i afseende å tiden för A:s uppbördsförvaltning efter ingången af sistnämda år, pröfvar jag, för min del, jemlikt 10 kap. 9 § Handelsbalken, jemförd med 9 kap. 8 och 10 §§ samma balk, rättvist förpligta löftesmännen att emot återbekommande af nämnda borgensförbindelse, gemensamt eller hvilkendera gälda gitter, genast godtgöra statsverket omstämda 2,250 rdr, jemte derå löpande 5 procent ränta från lagsökningsdagen den 21 Oktober 1873 till betalning följer».
Advokatfiskals-embetet sökte i underdånighet ändring.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Bahr, föredragande, konstit. rev.-sekret. Åbergsson och t. f. revisionssekreteraren Westman) afgaf den 8 December 1875 underdånigt betänkande af följande innehåll: »Enär löftesmännen genom ofvanberörda förbindelse ingått borgen, en för begge och begge för en såsom för egen skuld, för 2,250 rdr af den uppbörd, som från 1869-års början anförtroddes åt t. f. kamreraren A. i
Tidslarift för lagstiftning etc. 13:de arg.
s. 242 Sida 242 i årgången börjar här
egenskap af redogörare vid straffängelset i L., samt ostridigt är att A. i denna sin egenskap under åren 1871 och 1872 åsamkat sig större uppbördsbrist än motsvarande omförmalda statsverket ej godtgjorda belopp; ty och dä den omständighet, att vid utfärdandet af ifrågavarande förbindelse A. innehaft kamreraretjensten vid fängelset och den dermed förenade redogörarebefattningen allenast efter förordnande för år 1869, icke vid det förhållande att tiden för löftesmännens ansvarsskyldighet ej blifvit i förbindelsen begränsad till allenast samma år eller den tid, tjensten sedermera pågrund af förordnande bestriddes, lärer kunna medföra befrielse för löftesmännen, som sådan skyldighet före uppbördsbristens uppkomst ej heller sig frånsagt, att hålla statsverket för omförmälda detsamma tillskyndade förlust skadelöst, hemställer nedre revisionen i underdånighet, det måtte Kongl. Maj:t pröfva rättvist att, med ändring af kammarrättens dom, jemlikt 10 kap. 9 § Handelsbalken förpligta löftesmännen» att betala i enlighet med Konungens befallningshafvandes ofvan omförmälda utslag.
Saken föredrogs den 17 December 1875 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Cramér, Wretman, Naumann, von Hofsten, Babe och Svedelius) pröfvade rättvist fastställa kammarrättens dom.
Justitierådet Lindhagen yttrade, att, enär uppbördsbristen uppstått först efter det Åhlander år 1870 blifvit ordinarie kamrerare vid straffängelset, äfven justitierådet för sin del gillade det slut, hvartill kammarrätten kommit.
Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 18 Januari 1876.