Är husegare skyldig att ersätta hyresgäst skada, som denne lidit derigenom att han icke fått tillgodonjuta hyresaftal? Se årgången 1865, sid. 365 och not 1 å sid. 371. Årg. 1874, sid. 432.
27 oktober 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 206–208 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 206–208 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 Oktober 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom kontrakt den 11 Juni 1873 uthyrde boktryckaren Albert Bonnier till handlanden Salomon Elkan en våning i huset n:o 3 A vid Hamngatan i Stockholm för en tid af tre år, räknade från den 1 Oktober ofvannämnda år, emot en årlig hyra af 1,600 rdr. Under år 1874 sålde Bonnier egendomen till aktiebolaget Stockholms byggnadsförening, som den 29 Juni samma år uppsade Elkan till afflyttning den 1 påföljande Oktober. Elkan fick sedermera, den 20 Juli, med bolaget upprätta nytt hyreskontrakt om lägenheten för de återstående två åren, dock emot en hyra af 2,400 rdr årligen, eller 800 rdr mera för år än han med Bonnier aftalat.
Efter stämning å Bonnier till Stockholms rådstufvurätt yrkade Elkan, att enär Bonnier sålt egendomen utan att dervid förbehålla Elkan rätt att tillgodonjuta det med Bonnier träffade hyresaftalet, Bonnier måtte förpligtas ersätta Elkan den förlust, han genom ofvanomförmälda uppsägning lidit, med 1,600 rdr, att med 200 rdr qvartalsvis dagen före hvarje qvartals böljan gäldas under loppet af två år, räknade från den 1 Oktober 1874.
s. 207 Sida 207 i årgången börjar här
Bonnier bestred käromålet pä den grund att Elkan underlåtit att inteckna det emellan parterne upprättade kontraktet, samt att Bonnier ej utfäst något skadestånd för den händelse Elkan, efter försäljning af egendomen, blefve från lägenheten uppsagd.
Genom dom den 16 November 1874 utlät sig rådstufvurätten: att emedan med lagens grund och mening öfverensstämde att i laga ordning ingånget aftal måste medföra den verkan, att den, som derigenom sig något åtagit, vore pligtig att åtagandet fullgöra eller, om det underlätes, till den, som egt fordra förbindelsens fullgörande, utgifva ersättning för honom genom sådan underlåtenhet tillskyndad skada, samt härifrån afvikande bestämmelser i fråga om husegares i stad förbindelse till hyresgäst icke blifvit i lag meddelad; ty och som Bonnier i följd af hyresaftalet med Elkan varit ansvarig derför, att denne mot den bestämda hyran skulle ega under uppgifna tiden begagna den till honom upplåtna lägenheten, men genom fastighetens af Bonnier verkstälda försäljning och dennes underlåtenhet att vidtaga sådan åtgärd, som erfordrats för att skydda Elkans på hyresaftalet grundade rätt, Elkan gått i mistning af samma rätt; alltså och då den af Bonnier anmärkta omständighet att Elkan uraktlåtit att, på sätt honom stått öppet, söka inteckning till säkerhet för beståndet af sitt med Bonnier ingångna hyresaftal icke på bedömandet af rättsförhållandet parterne emellan egde inflytan de, funne rådstufvurätten Bonnier pligtig att ersätta Elkan den skada, han lidit och kunde komma att lida derigenom att han icke fått tillgodonjuta omförmälda hyresaftal, utan måst förbinda sig att till nya egaren betala förhöjd hyra med 2,400 kronor årligen under den efter den 1 Oktober 1874 återstående hyrestiden; i följd hvaraf rådstufvurätten, som ansåge frågan om godtgörelse för hvad af den förhöjda hyran för tiden från den 1 Januari 1875 kunde komma att af Elkan gäldas icke kunna nu till pröfning upptagas, funne skäligt för det dåvarande allenast i så måtto bifalla käromålet, att Bonnier förpligtades till Elkan såsom ersättning för förlust genom stegring af sista qvartalets hyra 1874 genast utgifva 200 kronor.
s. 208 Sida 208 i årgången börjar här
Bonnier vädjade till Svea hofrätt; men, enligt dom den 11 Mars 1875, fann hofrätten ej skäl att i rådstufvurättens dom ändring göra.
Bonnier sökte i underdånighet ändring.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lagergren och t. f. revisionssekreteraren Lilienberg, den sistnämnde föredragande), afgaf den 22 September 1875 underdånigt betänkande af följande innehåll: »Då 16 kapitlet 15 § Jordabalken stadgar att köp bryter legostämma, dervid ersättning för det brutna legoaftalet ej blifvit hyresgäst i stad, såsom i fråga om landbo skett, förbehållen; och Elkan hvarken uppgifvit, det honom blifvit af Bonnier tillförsäkrad! att, äfven i händelse af husets försäljning, varda vid den förhyrda lägenheten bibehållen, eller eljest ådagalagt något sådant särskildt förhållande, på grund hvaraf Bonnier kan anses pligtig att, för det Elkan till följd af det skedda köpet ej fått den hyrda lägenheten fortfarande nyttja, någon ersättning utgifva, hemställer nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte med ändring af domstolarnes beslut finna käromålet icke kunna bifallas».
Från beslutet var t. f. revisionssekreteraren Norberg skiljaktig och hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Saken föredrogs den 27 September 1875 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Cramér, Wretman, Bolin, von Segebaden, Lindhagen och Hernmarck) biföllo nedre revisionens betänkande.
Justitierådet Naumann pröfvade rättvist gilla hofrättens dom.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 Oktober 1875.