Tjenstehjons-aftal, eller icke ? Ansvar för aftalets brytande.
27 oktober 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 249–251 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 249–251 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 Oktober 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Till Stranda häradsrätt uttog varfstimmermannen Carl Svensson i Hälletorpet stämning å bryggaren P. Schmid i Mönsterås med påstående om åläggande för Schmid, i hvilkens bryggeri Svensson varit anstäld såsom arbetare i 107 dagar från den 23 Januari 1873 mot öfverenskommen dagspenning af 1 rdr, att till Svensson härför utgifva oguldne 47 rdr jemte ränta derå.
Efter genstämning yrkade Schmid, bland annat, att som Svensson enligt träffadt aftal varit stadd såsom tjenare hos Schmid under ett år, räknadt från ofvannämnde dag, emot 325 rdr i lön, men Svensson den 2 Juni 1873 afvikit ur tjensten, han måtte ej allenast förklaras oberättigad att utbekomma hvad han af Schmid fordrat, utan äfven dömas att återbära emottagen städjepenning 5 rdr och 60 rdr, som han å lönen uppburit, samt att böta lönens halfva belopp.
s. 250 Sida 250 i årgången börjar här
I målet företeddes ett den 21 Januari 1873 upprättadt, af parterne i vittnens närvaro underskrifvet kontrakt af innehåll, att »Svensson den dagen erhållit städja af 5 rdr för att hos Schmid, bryggare i Mönsterås, inträda i tjenst den 23 i samma månad till den 23 Januari 1874 emot en månadtlig lön af 25 rdr vid tjensteårets slut. Dessutom 25 rdr».
Det var emellan parterne ostridigt, att Svensson på grund af berörda kontrakt arbetat hos Schmid från den 23 Januari till den 2 Juni 1873, då Svensson, som hos Schmid haft fria husrum, men ej fri kost, lemnade hans hus.
I anledning af genstämningen anmärkte Svensson, att det åberopade kontraktet ej kunde såsom tjenstehjonsaftal anses, då det icke blifvit upprättadt för den tid, lagen bestämde såsom tjenstår, och ej heller innehölle någon bestämmelse derom att brytandet af kontraktet skulle medföra samma påföljd, som brytandet af tjenstehjonsaftal. På grund häraf bestred Svensson bifall till Schmids påstående.
Genom utslag den 29 December 1873 utlät sig häradsrätten: att parterne genom skriftligt aftal den 21 Januari 1873 öfverenskommit att Svensson emot städja 5 rdr, lön 25 rdr i månaden och derutöfver ett belopp af 25 rdr, som borde vid tjenstetidens slut erläggas, skulle den 23 i sagde månad i Schmids tjenst inträda samt der qyarblifva intill den 23 Januari 1874; och emedan detta aftal, hvilket parterne ömsesidigt vitsordat, måste, utan hinder deraf att det ej tagit sin början vid den tid, som i allmänhet vore bestämd för tjenstehjons inträde i tjenst, anses utgöra ett lagligt tjenstehjonsaftal, samt upplyst vore, att Svensson redan den 2 Juni 1873 lemnat Schmids tjenst utan att låta i laga ordning sig ur densamma skilja; ty och som Svensson sålunda olofligen ur tjensten afvikit, blefve, med stöd af 52 § i legostadgan den 23 November 1833, såsom detta lagrum lydde i Kongl. Kungörelsen den 29 Maj 1846, Svensson dömd att genast, vid tvång af utmätning, till Schmid återbära städjepenningen 5 rdr samt det belopp, Svensson af lönen uppburit, hvilket ostridigt utgjorde 60 rdr, samt att böta hälften af den utfästa lönen eller 162 rdr 50 öre, deraf
s. 251 Sida 251 i årgången börjar här
hälften tillfölle Schmid och andra hälften de fattige i Mönsterås köpings kommun.
Svensson vädjade till Göta hofrätt, som i dom den 2 April 1875 yttrade: att emedan, med afseende å beskaffenheten af ofvanomförmälda emellan parterne den 21 Januari 1873 träffade aftal, Svensson ej kunde anses hafva genom detsamma blifvit Schmids lagstadda tjenstehjon, i följd hvaraf legostadgan icke vore på målet tillämplig; ty och som således Svenssons brytande af aftalet endast kunde för honom medföra skyldighet att godtgöra derigenom möjligen uppkommen förlust för Schmid; alltså och då Svensson, vid det förhållande att någon sådan icke, så vidt visadt blifvit, förefunnes, måste anses berättigad utbekomma de 47 kronor, han enligt aftalet ostridigt hade att fordra för det arbete, han hos Schmid förrättat, blefve, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Schmids stämningstalan ogillad och honom ålagdt att mot qvitto till Svensson genast utgifva sagde 47 kronor jemte 6 procent ränta derå från den 23 Januari 1874 till dess liqvid skedde.
Schmid sökte i underdånighet ändring och, med förmälan att Svensson blifvit stadd egentligen till biträde i Schmids yrke såsom bryggare, åberopade stadgandet i 17 § 4 mom. Kongl. Förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lagergren samt t. f. revisionssekreterarne Norberg och Lilienberg, den sistnämnde föredragande), hemstälde, medelst underdånigt betänkande den 22 September 1875, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af hofrättens dom, fastställa häradsrättens utslag.
Vid sakens underdåniga föredragning den 30 September 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Cramér, Wretman, Naumann, Bolin, von Segebaden, Lindhagen och Hernmarck) pröfvade Högsta Domstolen rättvist fastställa hofrättens dom.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 Oktober 1875.