Ytterligare angående jernvägsbolags skyldighet att ersätta eldskada, förorsakad genom gnistor från förbifarande lokomotiv.
11 november 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 252–256 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 252–256 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 11 November 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Petter Jansson i Hammarsebo instämde till rådstufvurätten i Oskarshamn direktionen för Nässjö-Oskarshamns jernvägsaktiebolag med påstående, att enär uti den till P. J:s hemman Hammarsebo och Möckerhult hörande, utmed jernvägen belägna skogsmark, under sommaren 1872, genom eld från ett af bolaget å jernvägen begagnadt lokomotiv antändning skett och dymedelst skada förorsakats dels å skogen till ett värde af 730 kronor och dels å derstädes upplagda sparrar och ved till värde af 150 kronor, bolaget måtte förpligtas godtgöra P. J. för samma skada med sammanlagdt 880 kronor jemte ränta.
Med förmälan att det i stämningen omnämnda lokomotivet vore kalladt »Hultenheim», företedde P. J. hos rådstufvurätten en af K. befale i Kalmar län den 1 Oktober 1872 meddelad resolution, hvarigenom, uppå ansökning af P. J. och flere andre personer, K. bef:de, af anförda skäl, vid stadgadt vite förbjudit direktionen att från och med den 1 Maj till Oktober månads slut för jernvägsfart begagna lokomotivet »Hultenheim», såsom varande af eldfarlig beskaffenhet. K. bef:de hade stödt detta beslut på ett från chefen för Östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet C. A. Grafström i ärendet infordradt yttrande, af innehåll att Grafström ansåge de å »Hultenheim» till förebyggande af eldfara befintliga anstalter icke vara fullt ändamålsenliga.
Direktionen bestred käromålet.
Bland åtskilliga i saken hörda vittnen berättade
l:o) Per Nilsson: Den 1 Maj 1872, då vittnet befann sig å hemmanet Möckerhults mark omkring 80 famnar från
s. 253 Sida 253 i årgången börjar här
jernvägen, hade vittnet, genast efter det lokomotivet »Hultenheim» passerat, sett att eld utbrutit å marken invid banan. Vittnet hade skyndat till platsen och märkt eld å tvä särskilda ställen. Före lokomotivets ankomst märktes derstädes hvarken rök eller anledning till eldfara. Vid tillfället fanns icke asklåda ä lokomotivet, men senare anbragtes derå sådan, utan att vittnet dock visste huruvida densamma vid behof tömdes eller fick vara öfverfyld. Sedermera i samma månad hade eld uppkommit flera gånger å P. J:s egor utmed banan, och vid ett af dessa tillfällen hade »en myckenhet» honom tillhöriga sparrar och ved uppbrunnit. Anledningen till eldens uppkomst vid dessa senare tillfällen kunde vittnet ej uppgifva; men en gång hade vittnet hört en jernvägstjensteman tillsäga P. J. att dämpa elden och dervid tillägga, »eljest måste jag sjelf göra det»;
2:o) Hedda Nilsdotter: En dag i Maj månad 1872 hade, straxt efter sedan lokomotivet »Hultenheim» passerat, eld utbrutit i några invid jernvägsstaketet upplagda, P. J. tillhöriga vedfamnar samt derifrån spridt sig till annat virke och vidare inåt skogen. Enligt vittnets öfvertygelse hade lokomotivet orsakat elden, ty annorlunda kunde händelsen ej förklaras;
3:o) S. Svensson: Vid ett tillfälle i slutet af Maj 1872 hade vittnet iakttagit att på flera ställen i dikena utefter jernvägen lågo glödande stenkol. Att det af Hedda Nilsdotter omvittnade upplaget af ved och virke uppbrunnit hade äfven vittnet sett, och var vittnet fullkomligt öfvertygadt att elden härledde sig från lokomotivet. Vid tillfället hade varit stark blåst;
4:o) P. Persson: Då vittnet en dag på våren 1872 uppehållit sig på jernvägsbanken, der ingen rök eller annat tecken till eld då förmärktes, hade »i detsamma som» lokomotivet »Hultenheim» gått förbi, eld uppkommit invid banan och uppbränt staketet samt ett mindre parti, P. J. tillhöriga sparrar, hvilka dock ej varit desamma som föregående vittnen omförmält;
s. 254 Sida 254 i årgången börjar här
5:o) P. J. Bergengren: Vittnet hade under våren 1872 varit ensam tjenstgörande lokomotivförare på ifrågavarande jernväg. En dag under samma tid hade för vittnet uppgifvits att af lokomotivet förorsakad eld utbrutit å P. J:s egor, och i anledning häraf hade vittnet med lokomotivet hemtat eldsläckningsmanskap från Oskarshamn. Vittnet trodde icke att lokomotivet ifrågavarande dag varit försedt med gnistersläckare, som derå anbragtes först efter några utåt linien uppkomna eldsvådor; och vittnet mindes ej om asklåda fanns, men om detta varit händelsen, så hade lådan, efter hvad vittnet trodde, varit öppen på sidorna, ty täta sidostycken insattes just efter det några skogseldar timat invid banan. Innan sådana sidostycken anbragtes, hade vittnet sett brinnande stenkolsstycken ramla ut från lokomotivet på banvallen, men kunde ej säga om elden spridts vidare; dock hade vittnet, sedan eldsvåda vid åtskilliga tillfällen uppstått, iakttagit att elden »efter allt utseende» börjat på marken invid banan. Sidorna å jernvägsbanken voro mångenstädes beklädda med ljung och mossjord, så att marken vore särdeles antändbar;
6:o) Banmästaren Jonsson: Vittnet hade vid ett tillfälle visserligen sett att en från lokomotivets skorsten utkommen eldgnista nedfallit i och antändt en i närheten af banan å hemmanet Slätthults egor liggande rishög, men så väl då som sedermera, och innan de af öfriga vittnena uppgifna eldsvådor inträffat, hade gnistersläckare och asklåda redan blifvit anbragta på lokomotivet, och vittnet intygade med bestämdhet att vid samma tillfällen asklådan varit försedd med täta sidor;
7:o) Eldaren Johansson: Vittnet antogs i Januari 1872 i nämnda egenskap, och redan då fanns asklåda med täta sidor anbragt å lokomotivet och begagnades alltid, hvadan vittnet var öfvertygadt att så var förhållandet äfven den dag, då skogselden uppkom hos P. J. Men huruvida gnistersläckare begagnades vid det tillfället, kunde vittnet ej uppgifva, enär sådan (såsom ock Bergengren vittnat) anskaffats
s. 255 Sida 255 i årgången börjar här
just med föranledande af att antändning af skog flere gånger uppgifvits hafva skett genom gnistor från lokomotivet.
Ytterligare två vittnen hade i Maj månad 1872 sett huruledes, omedelbart efter det lokomotivet passerat, eld uppkommit å P. J:s mark. Elden hade börjat på ett afstånd af 3 till 4 fot från jernvägsskenan. Ingen menniska hade förut synts i närheten, och begge vittnena voro fullkomligt öfvertygade att elden härledt sig från lokomotivet.
Slutligen hördes ännu tre vittnen, hvilka besigtigat eldskadan å skogen och marken på fem särskilda ställen af P. J:s egor, och uppskattade dessa vittnen P. J:s förlust härutinnan till sammanlagdt 730 kronor.
Direktionen ansåg det icke genom vittnesmålen vara utredt att elden uppkommit från lokomotivet och bestred fördenskull detta förhållande.
Rådstufvurätten yttrade genom utslag den 14 September 1874: att ehuru upplyst vore, att under uppgifna tiden eldsvåda uppstått å flera ställen af P. J:s hemmans egor invid jernvägen, samt i saken hörda vittnens berättelser och förekomna omständigheter föranledde dertill, att denna eld härledt sig och utkommit från lokomotiv, hvarmed jernvägen kort före eldens utbrott befarits; likväl och enär detta förhållande, emot direktionens bestridande, ej blifvit lagligen ådagalagdt, samt fullständig utredning och bestyrkelse saknades beträffande den skada P. J. genom berörda eldsvådor lidit, ogillades stämningspåståendet.
Gröta hofrätt, dît Petter Jansson vädjade, fann, enligt dom den 2 April 1875, skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens utslag.
Petter Jansson fullföljde underdånig talan.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Lagergren, föredragande, och von Bahr samt t. f. revisionssekreteraren Herslow) afgaf den 9 Oktober 1875 underdånigt betänkande af följande innehåll: »Genom den i saken forebragta bevisning torde Kongl. Maj:t finna ådagalagdt, att under uppgifna tiden från det å bolagets jernväg begagnade lokomotiv, Hultenheim kalladt, eld utkommit och å P. J:s intill jernvägen belägna
s. 256 Sida 256 i årgången börjar här
skog och mark förorsakat skada; och emedan, enligt vittnens berättelser, eld ofta utbrutit i närheten af jernvägen, hvars sidosluttningar på många ställen varit beklädda med ljung och andra lätt antändbara ämnen, och gnistersläckare blifvit å lokomotivet anbragt först efter det eldskador å jernvägen angränsande mark anmälts hafva genom antändning från lokomotivet uppkommit, samt vid af P. J. och andre jordegare väckt fråga om förbud för bolaget att använda ofvannämnda lokomotiv, såsom varande af eldfarlig beskaffenhet, chefen för Östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren C. A. Grafström, hvilken varit bemyndigad att å statens vägnar öfvervaka bolagets jernvägsanläggning, uti ett på K. bef:des i Kalmar län anmodan den 22 September 1872 afgifvet utlåtande förklarat, att han, efter anstäld besigtning å lokomotivet Hultenheim, ansåge dess gnistersläckare och asklåda icke vara ändamålsenligt inrättade: ty och då af dessa omständigheter torde få antagas, att den P. J. tillskyndade skada, hvilken, så vidt P. J. förmått den till värdet bestyrka, uppgått till 730 kronor, vållats genom bristande försiglighetsmått å bolagets sida vid begagnande af dess ifrågavarande lokomotiv, hemställer nedre revisionen att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att med ändring af domstolarnes beslut i så måtto bifalla P. J:s talan, att direktionen förpligtas att mot qvitto till P. J. genast utgifva omförmälda belopp 730 kronor jemte fem procent ränta derå från stämningsdagen tills liqvid följer».
Då saken den 19 Oktober 1875 föredrogs inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Wretman, Naumann, Rabe och Svedelius), blef underdåniga betänkandet bifallet.
Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 11 November 1875.